Dammsugaren from hell...

Jag höll mitt löfte och dammsög inför morgondagens yoga-övningar på vardagsrumsgolvet. Det här var första gången under min tid i den lilla tvåan som dammsugaren åkte fram, har nöjt mig med att sopa golvet de senaste veckorna.

Och det tänker jag fortsätta med.

Jag kände direkt att dammsugaren var en sån där som figurerar i TV-shop som the bad example. Den som är tung och klumpig och suger dåligt. Den som man får ont i ryggen av och som definitivt inte går att förvara under sängen eller bakom en dörr. Munstycket var stort och smidigt som ett strykjärn från 50-talet och ljudnivån krävde hörselkåpor.

Jag hade trots detta kunnat vara rätt nöjd, om det inte helt plötsligt hade sagt "poff!". Först tänkte jag inte på det, utan städade vidare. Sen vände jag mig om. Dammsugaren var täckt av ett vitt pulver. Golvet var täckt av ett vitt pulver. Soffbordet var täckt av ett vitt pulver.

På nåt sätt hade den där j*vl* dammsugrpåsen hoppat ur och innehållet i den liksom blåsts ut igen. Det är äckligt i sig, men lägg till detta vetskapen om att merparten av dammet i den där påsen inte har producerats av mig, utan att det är nån annans gamla hudavlagringar och tånaglar. YÄCK!



Comments

Comment here

Name:
Remember me

E-mail address:


URL/blog:


Comment:


Trackback