Det är första dagen på nya jobbet. Skrivbordet ligger blankputsat framför dig, tangentbordet orört och almanackan otummad. Anteckningsblocket är fyllt av oskrivna blad. Det är med en känsla av renhet du sätter dig i den mjuka kontorsstolen och knäpper händerna över magen. 

Sen infinner sig en smygande känsla av oro. Hur var det nu, en eller två nollor för att komma ut på linjen? Var är pappersåtervinningen? Ingen använder väl fax nuförtiden, men tänk om - vad var faxnumret nu igen? Du visades ju runt på kontoret en dag några veckor innan du skulle börja, man visade dig var fikarummet låg. Men hur var det? Vilken korridor? Och framförallt, vilken tid fikar man här? Eller fikar man alls?

Den första dagen får du gå korridor för korridor och hälsa på alla dina nya kollegor. Du försöker minnas namnen på dem och vad de egentligen gör, men du är lost efter de första fem. Det snurrar runt, runt i huvudet.

På kvällen när du kommer hem är du helt slut. Allt det nya tar på krafterna, och redan i morgon måste du dit igen.

Vi vet hur du har det, Obama.