Hela våren har vi sagt: Det där gör vi i sommar, när allt lugnar ner sig.

Det där, det är ett typsikt sommarprojekt!

Och så häromveckan kom jag på mig själv med att säga: Det där tycker jag att vi tar tag i i höst, efter semestrarna, när allt drar igång igen.


Surdegar jäser, de växer lite för varje dag som går. Förhoppningen är att man genom att skjuta upp dem ett litet ögonblick i taget, aldrig ska behöva ta tag i dem överhuvudtaget. Att alla ska glömma bort dem.

Men vad skönt det är när de väl är gjorda. När man kan bocka av ett mardrömsprojekt från att göra-listan. Kanske är det värt jobbet, bara för att få uppleva den känslan.