Hemma runt husknuten

Nog kan man gå omkring och önska sig mer. Bättre. Större. Närmare stan men ändå mer avskilt. En mjukare soffa och en plattare teve. Ett rymligare kök och ett bord där alla vänner - ja alla de där som skulle vallfärda till en om man bara bodde lite större - kunde samlas för långa, surriga middagar.

Häromdagen fattade jag mitt beslut att äntligen ta ett steg mot drömmen om ett eget hus. Med tanke på vad jag vill ha ligger ett eventuellt realiserande ett par-tre år bort, men jag har åtminstone börjat spara målmedvetet till handpenningen.

Tills dess är det bara att inse att vi nog bor så bra som vi någonsin kan göra just nu. I ett litet hus med trädgård. Hyfsat nära stan, men ändå med lantlig känsla.

Mitt hem är min oas. Här finns egentligen allt jag behöver. Kärlek, värme, trygghet. Mat och en säng att sova i. Tak över huvudet och skydd mot vädrets makter.

En katt som ligger i fåtöljen och snarkar ljudligt.

Vem är väl jag att klaga?


Läs vad andra skriver om hemkär, hemma bäst och drömhem.