Usch vilken dag. Känner mig alldeles urlakad. Inte för att jag gjort något direkt fysiskt ansträngande, däremot mentalt.

Prinsen, stallkatten här på gården, har fått en tumör i munnen. Den kom mer eller mindre från ingenstans. Nog har jag tyckt att tag att han dreglat och luktat lite illa, men det har inte synts något. Så i lördags kom han och satte sig hos mig, vid gott mod, men alldeles uppsvullen på kinden stackaren.

Nu så här på sommaren är det jag som ser efter honom, så i dag åkte vi till veterinären. Rekommendationen blev att låta det vara, så länge tumören inte blöder eller varar och så länge Prinsen äter, dricker och verkar pigg. Om eller snarare när det sker... ja, jag vill inte tänka på det. Tumören sitter illa till och att ta bort den är troligtvis ett för stort ingrepp.


Prinsen för någon månad sedan. Ligger i gräset, tvättar sig och njuter av
sommaren.

Det är inte min katt, men jag har suttit här och gråtit mig igenom halva dagen. Vi har bott här i tre år, och om somrarna när stallet stått tomt har Prinsen tytt sig ganska mycket till mig. Vi har vår alldeles egna, speciella relation och Prinsen har, som alla katter, sina egna specialiteter och karaktärsdrag som han låtit mig upptäcka.

• Han älskar att stå på folks fötter.
• De gånger jag kommer hem sent kommer han springandes över gårdsplanen för att möta mig. Då ska jag följa med honom in i stallet och natta honom.
• Han tycker om kesella och färskost, så mycket att man verkligen får hålla koll på sin tallrik när man sitter ute och äter.
• Han tycker om att sitta nära, nära - men inte nödvändigtvis i knät. Och eftersom han är en sällskaplig katt sitter vi ibland på förstutrappen tillsammans i en timme eller två och läser en bok eller funderar över livet.
• Han leker ofta följa John och springer efter som en liten svans.
• Han är en riktig jägare som nedlagt både fåglar, råttor och ekorrungar. Däremot är han inte så tuff när det gäller att försvara sitt eget revir mot andra katter. Hellre fly än illa fäkta, tycks vara Prinsens devis.
• En av stalltjejerna berättade i dag att han dessutom är en utmärkt barnvakt. Han hoppar gärna upp i barnvagnen en stund och sitter alltid hos barnen när mammorna är upptagna i stallet.

Har känt mig lite sorgsen över att lämna Prinsen i och med flytten. Nu kanske det blir han som lämnar gården före oss.