Jag har nu för andra gången lyssnat på Torgny Lindgrens sommarprat i P1. Senast jag gjorde det var i går. Det kan vara så att jag nu måste lyssna på Torgny Lindgrens sommarprat varje dag, ända tills jag dör. Den mannen har en förmåga att sätta samman orden till magiska flöden. Därutöver har han en förmåga att uttala dem så vackert att jag vill gråta av lycka.


Torgny Lindgren

Hans sätt att säga soffhörn. Det får mig att vilja spendera resten av livet i ett soffhörn. Och ska man tro Torgny, är det ungefär så vi genomlever våra dagar. Har du inte lyssnat på programmet än, gör det. Orkar du inte lyssna på hela, spola fram till en sisådär 15 minuter så får du höra om soffhörnet.

Jag känner att min kärlek till Torgny Lindgren kan uppnå samma fanatiska höjd som min kärlek till Bodil Malmsten. Jag är glad över att få finnas till under två så fantastiska författares livstid. Det är underbart att det finns två av dem.

Men. Jag kan inte låta bli att undra hur det skulle vara om man liksom kopplade samman deras hjärnor, så att de fungerade som en. Hur, jag undrar bara hur bra skulle det bli då?