Nattduksbordet vid sängen.
Sommarnätterna gör det möjligt att strunta i elektriciteten.


Vid tiden för sänggåendet är det fortfarande ljust ute. Solen har gått ner bakom hustaken och trädtopparna som utgör min horisont, men likväl är det ljust.

När jag vaknar är det dag. Oavsett när jag vaknar.

Så jag slänger ut det elektriska ljuset, förlitar mig på naturen och, om det skulle knipa, stearinljusets låga.



När jag lägger huvudet på kudden, det är då jag kommer på att jag fortfarande har örhängen på.
Aj och oskönt tycker jag. Behöver ett litet fat för att lägga från mig dagtidens tingeltangel.


Och jag håller för öronen när olyckskorparna kraxar om mörkare tider. Knip igen era elaka trutar och låt mig ha min sommarnattslycka ifred.



Mina fina lovebirds. Ett armband som jag lät tillverka i Indien. Förälskade mig i ett liknande,
med rubiner och smaragder, men det ville de ha motsvarande 60 000 svenska kronor för...
Naturligtvis ett överpris, men även med prut hade det blivit för dyrt. För mig går det lika bra
med oäkta stenar, så länge de glittrar.

Ljuset, med doft av sandelträ, eucalyptus och geranium, kommer från Partylite.