Utan väckarklocka vaknade jag 05.30. Var det drömmar som väckte mig? Ljud? Ljus? Jag gick visserligen och la mig tidigt i går, så kanske hade jag gjort mina timmar, vem vet?

Jag vet i alla fall att jag redan vid lunchtid hade fått nog och gick och la mig igen, men det räckte faktiskt med att slumra en timme under en filt med katten vid fötterna för att livskrafterna skulle komma åter.

Ibland kan man läsa artiklar och se reportage från ålderdomshem där det bor en hund eller katt eller två. Jag har inga svårigheter med att förstå varför. Det är så välgörande med en mjuk päls att klappa på, någon som kryper ihop nära, nära och skänker värme och trygghet.


Sen fick vi besök. En av bröderna (den stora) rullade in på uppfarten i sin fina Mercedes. Vi åt mat. Fikade. Gosade med katten. Tittade på trädgården. Tänk att vi som var barn tillsammans så sent som i går är vuxna nu. Till och med lillebror har blivit stor.

Resten av kvällen skänker jag till Pankaj Mishra och hans reseskildring.

Hej!