Blogging Boundaries

 
 
 
Integrity. What is integrity to you? How close do you let others get? If you are a blogger, how close do you let your readers get?
 
I consider myself being quite open and personal – sometimes even private – in this blog. I know I share things and thoughts that others would probably keep to themselves. I think about what I share before posting. I realize what it is that I’m doing and the risks it might imply. Still, I do it and I have my reasons.
 
You see, I don’t believe that I’m neither the first nor the only one to go through what I’m going through, to think what I’m thinking or to feel what I’m feeling. By sharing my struggles and insecurities – but also my victories and successes – I strive to increase the understanding and acceptance for the fact that we are all just humans.
 
Humans go through difficult times in their lives. They love and loose, struggle and fail, dream and achieve, and it's nothing to be ashamed of. Sometimes, everything falls apart but in most cases, it is possible to pick up the pieces and put them together again. Or build something completely new!
 
I want us to drop our guards. I want us to stop being afraid of each other.
 
 
Still, I’m not totally limitless. I have blogging rules. I
  • never tell when our house is going to be empty – there’s no need to invite the burglars…
  • always ask friends and family before posting an image that shows their face or a text that includes their name – I have chosen to share my life on a blog, they haven’t
  • keep my job life separate from the blog as much as I can – this is about me, not my employer
  • keep my private relations private – if I have a discussion with boyfriend, a friend or a family member, that is between us, and only us
  • have decided to keep politics out of the blog – not just because it’s a topic that doesn’t really fit into the total mix, but also because it might stand in the way for more important discussions (same goes for religious views, but that might change…)
  • am not afraid to provoke or state my opinion, but I try not to hurt anyone
 
And of course there’s a private sphere, feelings and emotions that are deeper and more personal than the ones I share here. There are more to me than what you can see here (quite obvious, I know). I want the blog to reflect me, but it doesn’t have to represent all of me.
 
Do you have blogging rules? Where do you draw the line between public and private?
 
 
 
 
 
Integritet. Vad betyder det för dig? Hur nära låter du andra komma? Om du bloggar, hur nära låter du dina läsare komma?
 
Jag anser mig vara tämligen öppen och personlig – ibland till och med privat – här i bloggen. Jag vet att jag delar med mig av tankar som många andra troligen skulle behålla för sig själva. Jag reflekterar över vad jag publicerar, innan jag trycker på knappen, och jag vet vad jag gör och vilka risker det kan medföra. Ändå gör jag det, och jag har mina skäl.
 
Jag tror nämligen inte att jag är vare sig den första eller den sista som går igenom vad jag går igenom, som tänker vad jag tänker eller känner vad jag känner. Genom att dela med mig av mina svårigheter och osäkerheter – men också framsteg, glädjeämnen och triumfer – strävar jag efter att öka förståelsen och acceptansen för det självklara faktum att vi alla bara är människor.
 
Människor går igenom svåra perioder i sina liv. De älskar och förlorar, kämpar och misslyckas, drömmer och uppnår, och det är inget att skämmas för. Ibland rasar allt samman, men det är nästan alltid möjligt att plocka upp skärvorna och pussla ihop dem igen. Eller att bygga någonting helt nytt!
 
Jag vill att vi ska släppa garden. Jag vill att vi ska sluta att vara rädda för varandra.
 
 
Men självklart är jag inte helt gränslös. Jag har bloggregler. Jag 
  • berättar aldrig när vårt hus kommer att vara tomt – det känns onödigt att skicka en inbjudan till inbrottstjyvarna…
  • frågar alltid vänner och familj innan jag lägger upp en bild som visar deras ansikte eller en text som inkluderar deras namn – det är jag som har valt att dela med mig av mitt liv på en blogg, inte de
  • håller mitt jobbliv utanför bloggen så mycket jag kan – det här handlar ju om mig, inte min arbetsgivare
  • håller mina privata relationer privata – om jag har en diskussion med min sambo, en vän eller en familjemedlem så är det mellan oss, bara oss
  • har bestämt att hålla (parti)politik utanför bloggen – inte bara för att det är ett ämne som inte riktigt passar in här, utan också för att det kan stå i vägen för, i mitt tycke, mycket viktigare diskussioner (detsamma gäller religion, men det kan komma att ändra sig…)
  • är inte rädd för att provocera eller säga vad jag tycker, men jag försöker att inte såra någon
 
Och självklart finns det en privat sfär, känslor och tankar som är djupare och mycket, mycket mer personliga än de jag delar med mig av här. Jag är mer än vad som syns här (såklart, det är ju rätt självklart). Jag vill att bloggen ska reflektera mig, men den behöver inte representera hela mig.
 
Har du bloggregler? Var drar du gränsen mellan offentligt och privat?
 



Comments
Posted by: Nottin

jag skriver inte mitt namn och skriver inte exakt vart jag bor. Då kan jag släppa lös och skriva mer fritt. Mina vänner vet förstås vem jag är men alla behöver inte veta tycker jag.

Svar: Det är ett bra sätt. Då undviker man risken att blivande arbetsgivare ramlar över bloggen och läser något mindre lämpligt. Jag har nog tyvärr misslyckats med att vara helt anonym. Mitt namn finns inte utskrivet på bloggen, men är man lite klurig så kan man googla fram det. Om nu någon orkar :-)
Linn

2013-04-17 @ 17:33:15
URL: http://onormaltnormal.blogg.se
Posted by: M

Jag är personlig men sällan privat. Men det handlar naturligtvis om vad man menar är privat också. När jag körde 30 dagars skrivutmaning blev jag definitivt mer privat än någonsin tidigare, men det kändes ändå inte som om jag gick över varken min egen eller någon annans gräns. De första åren publicerade jag inga ansiktsbilder på mig själv och jag har fortfarande inte skrivit vad jag heter någonstans i bloggen.. Men folk som känner mig säger ofta att de kan "höra mig" när de läser. Och då är jag nog ändå ganska privat..

Svar: Det är sant. Vad är skillnaden mellan personlig och privat egentligen? Jag är osäker, men misstänker att jag ibland passerar gränsen för vad _andra_ anser är privat. Fast jag har aldrig passerat min gräns, även om jag ibland är väldigt, väldigt nära...
Jag har också försökt hålla mitt riktiga namn utanför, men med alla sociala medier som kopplas samman har jag nog misslyckats nu. Har tyvärr också ett namn som jag är ensam om.

Jag har faktiskt tänkt fråga några vänner ur verkliga livet om de känner igen mig i bloggen, om de ser någon skillnad. Ska bli spännande att höra vad de säger :-)
Linn

2013-04-17 @ 19:16:54
URL: http://amadangel.blogg.se
Posted by: HemkäraHanna

Det här är väldigt intressanta tankar att fundera runt omkring.
Jag skriver aldrig något negativt om mina barn. Det är min regel nummer 1. Jag skriver inte heller deras namn.
Maken kan jag driva lite med ibland men han har då alltid läst och godkänt i förväg.
Jag visar inte bilder på andra eller skriver deras namn om jag inte först fått lov.
Jag skriver inte om mitt arbete.
sedan har jag säkert en hel massa andra regler som jag omedvetet följer. :)

Svar: Det låter som vi har lite samma grundtanke, att "skydda" andra. För mig känns det rätt. Jag skulle nog inte vilja att någon av mina vänner bloggade om mig eller la upp bilder på mig på nätet hur som helst... Om jag får välja så vill jag gärna ha lite koll och kontroll. Ibland ser det så fint ut på andra bloggar när de lägger upp bilder från middagar och kalas med glada ansikten, och då kan jag känna att min egen blogg känns lite kall och tom på människor... Fast alternativet tilltalar mig inte mer. För mig känns det bra också att vissa tillfällen och stunder i livet bara får vara, utan att jag funderar över hur jag ska blogga om dem.
Kramar!
Linn

2013-04-17 @ 20:02:55
URL: http://hemkarahanna.blogspot.com
Posted by: felicia

fin blogg!

2013-04-17 @ 20:13:16
URL: http://feliciasj.blogg.se
Posted by: LissenTo

På dom flesta punkterna så har jag samma riktlinjer som dej. Föröker att vara personlig, men "många" vet vem jag är i min stad. Så jag min privata sida, vill jag värna om

Kram
Lissen

Svar: Jag tycker ibland att det kan kännas underligt att ytliga bekanta vet (eller kan veta) så mycket om mig och mina tankar och känslor, medan jag vet så pass lite om dem. Ibland kan det kännas nästan "naket" och det blir svårare för mig att hålla uppe någon slags attityd eller fasad (varför nu det skulle vara bra, men i vissa sammanhang vill man kanske bara vara sitt professionella jag).
Kram
Linn

2013-04-17 @ 21:00:27
URL: http://lissento.blogg.se
Posted by: Helena

Till en början tänkte jag inte vara så privat på min blogg utan mest bara publicera olika recept som jag tycker om, kort och gott! Men när jag bloggat ett tag kändes det väldigt konstigt att inte vara privat på bloggen och skriva över saker som berör mig på ett eller annat sätt. Jag själv tycker om att läsa bloggar där man lär känna en del av människan på andra sidan datorn.

Jag tycker du drar sunda gränser på vad som ska publiceras på din blogg och det är ungefär jag också tänker. Det måste få finnas utrymme där man kan läsa om människors olika livsöden och glädjeämnen. Ingen lever sitt liv helt smärtfritt och enkelt. Vi behöver vara rädda om varandra och visa omtanke.

Tack för dina kloka ord:) Kramar

Svar: Vissa bloggar läser jag "bara" för inspirationen - oavsett om det är pyssel, inredning, mat... Men ofta tycker jag att det är roligt att se något av bloggaren bakom inläggen, att skapa en mer personl relation. Det är ju en av styrkorna jämför med en tidning.
Linn

2013-04-17 @ 22:00:52
URL: http://helenassota.se
Posted by: rebecca

Jag har märkt att jag inte delar med mig så mycket. Det beror nog på att jag blir så överraskad varje gång när jag talar med någon som jag träffar in real life att de läser min blogg. Jag tänker att bara familjen läser den. Det var ju därför jag startade den men det är jätte roligt att flera läser den=)men jag är inte bra på att sätta ord på mina känslor. Och har inte tålamod att skriva långa texter.. Men dina regler är riktigt bra! Mycket sunda. Ja, alla bloggar är olika och unik=)

Svar: Ja, visst kan det kännas underligt när världarna helt plötsligt möts? Jag delar min blogg på Facebook, och där är jag vän med både chefer, kollegor och jobbkontakter, och jag vet att flera av dem är inne här och läser. Men jag försöker trösta mig med att de också bara är människor. Sen står jag ju faktiskt för allt jag skriver här. Jag skulle kunna säga det muntligt till var och n av dem.
Jag minns inte hur jag hittade till din blogg, men jag vet att det första jag fastnade för var bilderna, bilder som fyllde mig med känslor, tankar och funderingar. Det är ju också ett sätt att kommunicera. Minns ett antal starka inlägg från din blogg med texter som talat och som jag uppfattat som personliga och "öppna".
Linn

2013-04-17 @ 22:45:24
URL: http://bostromsla.blogspot.com
Posted by: CrimsonAnna-vardagslyckans sköldmö

Jag har satt alias på alla mina vänner. De ska inte bli googlade för att jag bloggar. Sedan så försöker ja g ha bloggen positiv. Hellre uppmärksamma bra saker än dåliga.

Svar: Plus, att alla alias blir ett roligt inslag för oss läsare som inte har en aning om vilka de är. De blir till egna små personligheter i mitt huvud. Och så är det något med namnen som gör att de flesta ser ut som sagoväsen och troll när jag ser dem framför mig :-)
Jag försöker också ha en positiv approach, det är så jag vill ha det, men jag känner att jag trillar över kanten ibland. Inte så att jag gnäller (hoppas jag), men att jag skriver om svårigheter och bekymmer. Det händer att jag medvetet senarelägger ett inlägg om jag känner att det blivit för mycket dystert i rad. Jag menar, bloggen heter ju inte Lyckoland för inte :-)
Linn

2013-04-17 @ 23:00:52
URL: http://metalanna.blogspot.com
Posted by: michaela- nybliven tvåbarnsmamma ♥

jag har absolut bloggregler. men dom sitter liksom i ryggraden och går inte riktigt sätta ord på. oftast känns det rätt när jag publicerar..det enda som jag inte gör till hundra procent med gott samvete är bilderna på barnen. men jag kan liksom inte låta bli. dom är det finaste jag har och det jag fotar mest. jättesvårt tycker jag..

Svar: Ja, det kan faktiskt funka att gå på magkänslan i den här frågan. Har funderat över hur jag själv skulle agera om jag hade barn. Jag hade nog publicerat bilder, men funderat över vilka typer av bilder och också att låta delar av livet vara privat.
Linn

2013-04-18 @ 09:57:45
URL: http://minahjartanochjag.webblogg.se/
Posted by: Katarina

Jag tänker som du. Är väldigt försiktig med vad jag skriver, samtidigt som man inte vill vara för privat. Det blir opersonligt då.
Väldigt noga med att jag kan stå får det jag publicerar då det kan läsas av arbetsgivare, kunder mm.

Svar: Ja, jag brukar tänka att jag ska kunna se min chef i ansiktet efter ett blogginlägg. Och min mamma. Och mig själv, förstås. Det känns som att det blir mer och mer som att de olika världarna - arbetsliv och privatliv - flyter samman. Jag hoppas att det på sikt ska leda till större acceptans för att vi alla är människor med liv och intressen vid sdan av jobbet.
Linn

2013-04-18 @ 21:45:39
URL: http://brakat.blogg.se/
Posted by: browneyedgirl

Jag vet faktiskt inte, jag är personlig och delar med mig, men inte för privat. Finns en hårfin linje där någonstans =) Något att fundera på, tack.
Kram och ha en mysig dag.

2013-04-19 @ 07:27:51
URL: http://browneyedgirltjejen.blogspot.com
Posted by: Camia

Ja, jag antar att var och en får känna efter vad som känns okej för dem, precis som i "verkliga" livet.

Svar: Håller med. Det mesta som gäller i verkliga livet får gälla även på nätet för mig. Om jag inte kan tänka mig att ställa mig på torget med en megafon och berätta det, så lämpar det sig inte för bloggen heller.
Linn

2013-04-19 @ 08:57:50
URL: http://www.divyaspa.blogg.se
Posted by: anna

jag tänker som du. jag tycker det är viktigt att ha en balans mellan att vara personlig och privat :)

2013-04-19 @ 11:24:31
URL: http://aannnnaaaa.blogg.se
Posted by: Sabine - välbefinnaren

Ibland önskar jag att jag var lite mer personlig... så att jag pratade mer om mina känslor och tankar. Visst det händer ibland.... men inte så ofta. Troligtvis för att jag inte har så sån förståelse för dom och för att dom varierAr från dag till dag. :-) jag håller vissa saker utanför bloggen också men mest för att dom inte passar in. :-) hade tex jobbet påverkat min hälsa hade jag skrivit om det på bloggen också antar jag. Kramis på dig

Svar: Fast din blogg känns långtifrån opersonling. Du delar ju mer dig av glimtar från din vardag och dina resor, och det är alltid lika trevligt! :-)
Kram
Linn

2013-04-20 @ 17:24:01
URL: http://www.valbefinnaren.blogg.se
Posted by: Ann-Christin

Läste ditt inlägg och kände att jag har nog inga gränser, det jag bloggar om är så jag är.

Men samtidigt är ju det en gräns, hur jag är som person, för visst har vi alla saker som vi inte gör öppet för andra och saker som man inte pratar om med vem som helst.

Min blogg är ingen inspirationskälla (tyvärr, måste jobba på det) och jag känner mig inte utlämnad. Jag står för allt jag skrivit, men å andra sidan är min blogg ingen hakutstickare. Den är min egen anteckningsbok om hur mitt liv ser ut just här och nu. Som jag är nu.

Svar: Så svårt det där vad ens blogg ska vara. Jag vill ofta ha och göra allt, men det går ju inte riktigt. Hade jag tid skulle jag säkert ha en blogg för varje känsla jag vill förmedla. En inspirationsblogg, en dagboksblogg, en debattblogg, en bokblogg...
Har man en inre kompass som är stabil och per automatik leder i en sund riktning behöver man kanske egentligen inte fundera så mycket över reglerna? Det sker det av sig själv, det behöver liksom inte ens sägas att man inte skriver utlämnande inlägg om sina barn.
Linn

2013-04-23 @ 20:57:58
URL: http://berndtssonlundstrom.blogg.se/
Posted by: Sabine-Välbefinnaren

Jo så sätt.... men jag tycker resor och event är mindre personligt än känslor och tankar. =) Men roliga grejer delar jag gärna med mig av. =)Kram kram på dig

Svar: Det klart, det är förstås mindre "hudnära", men man får ändå en bild av dig och dina intressen.
Kramar!
Linn

2013-04-23 @ 22:23:34
URL: http://www.valbefinnaren.blogg.se
Posted by: Eleonore

Det är en spännande diskussion, det här om vad vi delar med oss av och vad vi väljer bort att berätta för andra. Min tanke som jag har haft med min blogg, som på något sätt känns som en anti-blogg för jag har inte talat om för så många att jag skriver där, är att skriva just det där jag önskar att någon sagt till mig när det gäller livet och föräldraskapet. Skarven mellan det vi önskar att vi var och det vi verkligen är. jag har inga direkta regler mer än att jag inte vill visa några bilder på mina barn eller mitt hem, aldrig hänga ut någon mer än min man kanske ibland men han vet alltid om allt jag skriver om honom, och att jag i alla fall i ögonblicket kan stå för det jag skriver.


Svar: Din blogg känns ärlig och hudnära. Det är lockande och läsvärt. Att inte hänga ut andra eller utsätta namngivna, identifierbara personer för samma ingående analys känns sunt.
Linn

2013-04-24 @ 16:57:48
URL: http://mingubbrora.blogspot.com
Posted by: Sabine-Välbefinnaren

Det är bra det! Bild av mig är bra! Kram kram

2013-04-24 @ 19:29:51
URL: http://www.valbefinnaren.blogg.se

Comment here

Name:
Remember me

E-mail address:


URL/blog:


Comment:


Trackback