För två veckor sedan fick jag ett fult sår över vaden. Jag var ute i trädgården med Nils (katten), som springer i löplina eftersom han annars bara slåss med stallkatten och jagar rådjur. Jag gick omkring och pratade i telefon när Nils fick spatt, så där som katter får, och ruschade i full fart tvärs över gräsmattan och rundade mig och min vad, varpå linan skär/bränner ett fult jack över vaden.

Det har gjort grymt ont, kliat, svidit och sett ut ungefär som jag blivit släpad till ett garage nånstans och torterad med såg. Kan knappt ha byxor på mig eftersom det skaver så.

En kollega fick se det häromdagen och beklagade sig över att mina fina vader (jo, så sa hon) skulle missprydas av något så fult. I går hade hon med sig en rejäl Aloe Vera-planta.

Denna ska man tydligen dra av ett blad på, peela av ytterhöljet och stryka på gelen som finns inuti bladet på allt ifrån sår och brännmärken till finnar. Det ska ha en antibakteriell och läkande effekt. Jag är öppen för det mesta (dock inte magiska kristaller) och satte igång att badda mitt sår redan i går kväll och fortsatte i morse.

Och ta mig tusan, har inte rodnaden lagt sig lite?



Växten trvis soligt i sandblandad lerjord. Lite vatten en gång i veckan, så ska nog det här gå bra.

Jag brukar vara duktig på att motstå nya flugor och hålla mig en bit bort från sånt som alla ska se, ha, göra, lyssna på. Det är något med själva hysterin som gör mig lite illamående. 

Jag tittade inte på vare sig Ally McBeal eller Arkiv X förrän det hela i princip var slut. Jag lyssnade inte på Mando Diao när det begav sig (och gör fortfarfande inte). Jag använder inte Facebook och jag vågar vägra gladiatorsandalerna.

Något jag dock inte kunde motstå är spikmattan. Jag läste om den för första gången på en blogg för några månader sedan och reflekterade inte särskilt över det. Sen dök det upp spikmattor till höger och vänster, i annonser, butiksfönster, artiklar och i samtal på bussen. Och lite nyfiken blev jag nog...

Yantramatta

Yantra vs. Shakti
I helgen fick jag prova en Yantramatta, jag låg inte särskilt länge på den, men himmel vad skönt det var! Det gjorde inte alls så ont som jag trott. Jag blev varm och kunde känna hur det pulserade i ryggen. Efteråt var jag lite lätt vimmelkantig men märkbart avslappnad. Jag kände att jag var tvungen att ha en!

Så i dag sprang jag ner till hälskostaren på hörnet, som saluför Shaktimattan. Där utspelade sig följande, i mitt tycke lätt underhållande, samtal.

Jag: Vad är det för skillnad på Shakti- och Yantramattan?
Expediten: Det är stor skillnad. Shakti är ju originalet. Vi har bara originalet.
J: OK. Men vad skiljer dem åt?
E: Han som har gjort den här mattan är svensk, det är originalet. Han har blivit miljonär nu, förstår du.
J: Det kan jag tänka mig. Men är det någon skillnad på mattorna, de ser ungefär likadana ut tycker jag?
E: Ja, det här är ju originalet. Piggarna sitter i ett särskilt geometrisk mönster.

Hmm... Jo, och det gör de ju i den andra mattan också, tänkte jag, men orkade inte arugmentera mer. Hon hade nog ingen koll, helt enkelt.

J: Finns det olika färger?
E: Ja, vi har den här röda som ger energi och så har vi en grön som ger en lugnande effekt.
J: Men jag ska ju ligga på rygg på den och troligtvis blunda...
E: Ehh, ja.

Det fanns bara röda kvar, så det blev en röd.


Grön Shaktimatta

Gör det ont?
Jag har redan hunnit ligga på min Shaktimatta i ungefär en timme tidigare i kväll, var trött och skulle ändå vila. Min bedömning är att Shaktimattans piggar är högre och vassare än Yantrans. Det kändes betydligt mer än Yantramattans lite trubbigare spikar. Jag vill dock inte påstå att det gjorde ont, inte förrän jag vaknade till och skulle rulla bort från den. Det var faktiskt rätt smärtsamt, och det stack ett bra tag efteråt. Nu, åtminstone ett par timmar senare, känner jag fortfarande effekten. Den varma, brännande känslan var mycket mer påtaglig än den jag upplevde på Yantramattan, men tiden jag provade dem skiljer sig ganska kraftigt åt. Skulle nog vilja påstå att det var mer avslappnande att ligga på Yantramattan, men det har nog mest att göra med att de trubbigare piggarna är lite mer skonsamma för en nybörjare.

Vilken ska man välja?
Tittar man på de respektive hemsidorna verkar Shaktimattan vända sig till hardcore yogi wannabees, medan Yantramattan vill fånga gymtjejerna kring Stureplan. Ungefär. Shaktimattan finns i en enda storlek och har 6000 piggar. Yantramattan finns i medium, large och extra large, och den storlek som motsvarar Shaktin har 8820 stycken spikar. Jag känner mig nöjd med min Shakti so far, men skulle gärna prova Yantran mer. Yantran har också en bäst i test-stämpel från tidningen Kropp & Själ.

För att komplicera det hela ytterligare så är valmöjligheterna betydligt fler än så. Vi har den Svenska spikmattan, som blev utsedd till bästa spikmatta i Amelia. Denna matta är gjord helt i plast och har inte Yantran och Shaktins blommönster, utan helt enkelt en massa piggar på rad. På spikmattan.nu kan man hitta ännu fler varianter.


Svensk spikmatta

Varför spikmatta?
Spikmattan sägs öka blodcirkulationen i kroppen, fungera avslappnande och smärtlindrande. På Yantramattans hemsida kan man läsa att peptidhormonerna börjar strömma ut i kroppen efter 10-15 minuter. Det finns en massa olika peptider i kroppen, såsom insulin ocu glukagon som reglerar sockerhalten i blodet, ADH som reglerar vätskebalansen och oxytocin (källa: Wikipedia). Oxytocin frigörs vid amning och under förlossning, men har också enligt vissa forskare en smärtlindrande och lugnande effekt, samt en stimulerande effekt på tillväxt och läkning.

Efter 20-30 minuter på mattan ska smärta och stressnivå  i kroppen minska, och efter 30-40 minuter ska man kunna uppleva en klar lindring av smärtupplevelse och få en ökad aktivitetsförmåga.

Huruvida det finns belägg för detta låter jag vara osagt. Jag har dock en skön, varm känsla i ryggen efter att ha legat på min spikmatta och är villig att ge den en chans.

I dag startar stegtävlingen på jobbet. Började morgonen med en lätt motionsrunda, så jag är redan uppe 3222 steg. Det dagliga minimikravet är 7000 steg.

Mitt lag går givetvis för vinst, men det kan bli svårt med tanke på att det finns en del helt hysteriska promenixare i de andra lagen som både går morgon-, lunch- och kvällspromenader. Man ska väl ha ett liv också?

För ungefär ett år sedan provade jag World Class afrodans i Linköping. Det gav en schysst känsla. Härlig, euforisk musik och rörelser som antingen fick mig att känna mig som ett barn på nytt eller som om jag hade en jättestor gigantrumpa. Det var kul.

Därför var jag full av förväntan när jag gick till Sats Södra station i går för att pröva deras afropass, men förväntningarna infriades inte.

Musiken (?) var enformig och trist - bara rytmer i form av trummor, inga melodier eller sköna sånger. Inga knäppa rörelser, utan helt vanliga aerobics-moves fast med mer gung i kroppen. Nä, trist.

Jag vill ju göra Elefanten och Basketbollen

Efter att ha grävt fram bilen ur snön gav vi oss av till gymmet. Där blev det ett tufft tempopass spinning. På hemvägen lite sladdande i snön.

Första etappen i Sats Tour de France-cykling är avklarad, en kuperad bit mellan Aigurande och Super-Besse. 16 (av totalt 21) etapper ska köras, en etapp per vecka. Cyklar jag en gång i veckan fram till vecka 49 har jag alltså fyllt mitt Tour de France-pass med stämplar och kan hämta ut träningskläder till ett värde av 399:-. Och förhoppningsvis har jag blivit en hejare på spinning!

Ett bra sätt att motivera till träning, tycker jag - fler sådana initiativ! Det enda jag saknade var en storbildsskärm med bilder från loppet.

På en spinningcykel i Upplands Väsby visserligen, men ändå. Jag är egentligen ingen flitig spinning-besökare, men på det här sättet känns det helt plötsligt mycket roligare. Är man dessutom frankofil finns inga tvivel kvar.

Jag kör igång på måndag och när jag går i mål har jag ingen aning om.... Ska bli spännande att se om jag klarar av hela eller inte.

Jag måste bara tipsa om en sajt som jag verkligen har fastnat för; Funbeat. Det är en träningsdagbok på nätet, med allt det som en webbaserad version dessutom kan erbjuda i form av social samvaro och automatiska uträkningar av vad du har tränat, när och hur mycket.

Det går att sätta upp olika typer av mål och få automatisk uppföljning av dem, registrera sin träning, blogga, delta i diskussioner på forum, hitta träningskompisar, jämföra sin egen träning med andras, lägga in sina löprundor i en karta med mera.

Jag har registrerat min träning sedan 1 januari 2007, och det är superkul att kunna gå tillbaka och se hur aktiv jag varit i olika perioder. För vissa kan det säkert fungera som motivation också, så är det till exempel för mig med vardagsmotionen. Jag skriver upp när jag cyklat till och från gymmet, till och från pendeln osv. Det är lite åt gången, men när man summerar det inser man att man faktiskt pedalat på ganska långt. Det får i alla fall mig att sätta mig på cykeln istället för att ta bussen eller bilen!



Bild från hepp.se

Behöver du inspiration för att komma ut i spåret? Dagens huvudnyheter på svd.se var såklart Rysslands-matchen och FRA-lagen. Men sen, lite längre ner, finns en underbar artikel om glädjen med löpning, skriven av Lennart Lundquist. Den är helt utan pekpinnar, löpteknik och träningsscheman. Det är bara ren och skär njutning och glädje.

Jag vill ge mig ut - nu!

Klockan är tjugo över sju och jag har redan svettats på motionscykeln. Skönt!

Jag gjorde det! Jag tog mig ut en sväng efter jobbet, och upptäckte att omgivningarna var en riktig guldgruva. Träd, buskar, blommor, fåglar, kossor, hästar och annat trevligt. Gick omkring och bara njöt av tillvaron! Plockade även en bukett vitsippor, men fick slänga dem så fort jag kom hem. Katten blev alldeles galen och ville bara äta upp dem...

Sen tog jag ett styrketräningspass med hantlarna, och nu känner jag mig glad och skönt trött.

Nu har det blivit dåligt med träning ett tag. Mina vanligaste ursäkter är tidsbrist på grund av för mycket jobb samt att jag skulle må bättre mentalt om jag istället för att träna får städa lägenheten/tvätta/gå och handla/bara ta det lugnt/jobba/prata i telefon... ja, vad jag nu kan komma på.

Men jag vet ju att när jag tänker så, så ska jag istället tänka på Condoleezza Rice. Jag läste en intervju med henne en gång, där hon berättade att hon går upp klockan fem på morgnarna för att träna. Hon må vara mäktig och rik och ha ett helt fotbollslag med folk som städar, handlar, lagar mat och diskar åt henne. Trots detta lever hon rimligtvis ett mer stressat, pressat och ansvarskrävande liv än vad lilla jag gör, så kan hon borde väl också jag kunna?

Hjälper inte det kan jag också tänka på Janet Jacksons armar eller magmuskler. Det kan också funka som inspiration.

  
Bra träningsförebilder: Condoleezza Rice och Janet Jackson.

Då har jag tränat! Sjukt jobbigt faktiskt. En halvtimme på cykeln och så ungefär 40 minuters stryketräning. Det går att träna hemma, även om det inte är lika inspirerande som att vara på gymmet.



Fyra av dagens fem mål är uppfyllda. När det gäller det femte, jobba, så skippar jag nog det. Nu känner jag bara för att krypa upp i soffan med några smörgåsar och en kopp te och titta på Wallander. Och någon gång ska väl också jag få falla för frestelser? Det betyder visserligen att jag får jobba i morgon kväll, men sen när blev det en nyhet?

Bild från www.e.kth.se

Nu är hantlarna äntligen inhandlade. Det var en riktig pärs att bära hem dem!

Hade tänkt köpa två stycken set á 4 kilo, men de fanns inte på Intersport. Istället kunde man välja mellan mesiga en- och två-kilosvarianter, eller stadiga 10- och 20-kilosklossar. Jag valde 10-kilossetet. Jag gillar att man kan justera vikten själv, men tyvärr följde det bara med en stång så det går bara att träna en arm i taget.

Nu ska jag pusta ut en stund, laga mat och käka innan jag ger mig på dagens motionspass.

PS. Jag lyckades åka ner på stan utan att sminka mig. Duktiga jag!

Nu har jag hittat hantlarna jag ska köpa i morgon:


Hantelset, Energetics. 150:- på Intersport

Bra med hantlar där man kan justera vikten.

Nu har Jörgen Aukland gått i mål som vinnare av Vasaloppet. Har suttit och kollat på hurtbullarna, och man blir ju förstummad. Vilken kondis de har! Blir inte direkt inspirerad att åka skidor, det är nog inte min sport, men man blir inspirerad att svettas och bli andfådd på annat sätt. Bara röra lite på sig. Det blir motionscykeln.

Tråkigt för Jerry Ahrlin som låg bra till så länge, men han tog kanske ut sig lite för mycket lite för tidigt och så säger experterna något om hans skidor och fäste.

Fina bilder från Dalarna också. Kärelekn kommer ju därifrån, och det är verkligen mysigt där uppe. Jag är ingen vän av snö och kyla, men lite fint är det...