Besöket hos gurun hade föregåtts av en noggrann instruktion från min chaufför, tillika guide och enda bundsförvant i den stora världen. Han hade lärt mig exakt hur jag skulle föra ihop handflatorna i brösthöjd, buga lätt och säga: Namaste.

Jag tyckte att jag hade övat tillräckligt, men när jag snubblade in hos gurun i det lilla kontoret innanför juvelerarbutiken la nervositeten krokben för mig och jag hasplade ur mig ett "Hi.... eeehh, sir...." innan jag återfick fattningen.

Han såg ut som en helt vanlig man, gurun, men med en blick som åt sig in under skinnet på mig. Efter att ha tittat på mina händer och in i mina ögon i vad som kändes som en evighet började han knappra på miniräknaren som låg framför honom på skrivbordet. Han visade displayen för mig.

– 51. The year of your mothers birth.
Han knappade in ytterligare några siffror.
– 31. Your age.

Han behandlade miniräknaren som gamla tiders sekreterare hanterade skrivmaskiner; använde alla fingrar och jobbade snabbt, snabbt. Med hjälp av displayen visade han mig hur många syskon jag har och deras ålder. Hur många år jag och P har varit tillsammans. Hans ålder. Hur många olika platser jag har bott på.

Allt helt korrekt.





Han lämnade miniräknaren och fortsatte med att berätta att jag lider brist på både kalcium och järn, att jag har problem med mitt högra knä och ont i nedre delen av ryggen. Sedan berättade han för mig om livssorger, mina och nära anhörigas, varav vissa jag kunde bekräfta och andra inte veta något om. Vid det laget satt jag på den rangliga pallen mittemot honom och grät.

– Why don't you love yourself, frågade han mig, och fortsatte: I know how to meditate. You don't. If I don't like people, I tell them to fuck off. You should too. Now, you ask me questions.

När någon har dukat upp ett sådant smörgåsbord av sorger och bekymmer framför dig, finns bara en fråga att ställa: hur löser jag problemen?
– I knew you would ask. Luckily, I have the solution.

Han rullade bak stolen en aning och böjde sig för att plocka fram något ur skrivbordslådan. När han tittade upp igen hade han en tjock guldring krönt med en slipad smaragd i vänsterhanden och en guldkedja med ett hänge av rubin dinglandes från höger pekfinger.

–  First, you must know. I give consultations for free. All money goes to those who need it more than we do.
Han tog fram ett foto på några smutsiga barn i trasiga kläder för att illustrera sina ord, och berättade att han samarbetade med ett barnhem.



Glada barn som inte har något med den här historien att göra.


Ringen, som skulle lösa alla min mammas problem, betingade ett värde av 8000 svenska kronor. Halsbandet, som var svaret på alla mina böner, ungefär det dubbla, men då skulle han också läsa några mantran över det för att ladda det med all den kraft jag behövde för att komma vidare i livet.

Det var naturligtvis helt uteslutet. För det första tror jag inte på sådant, för det andra har jag inte de pengarna för smycken jag inte ens tycker är särskilt fina.

– My mother doesn't wear jewellery like this, klämde jag fram mellan hulkningarna.
– But tell her she needs it.
– She doesn't believe in these things, I'm sorry...
– OK, forget it.

Han drämde till ringen med handryggen så att den for över skrivbordet och fortsatte med att berätta om halsbandet.
– I'm sorry, but I don't have that kind of money...
Han reste sig så häftigt att skrivbordsstolen dundrade in i väggen bakom.
– You go. I have yoga class.

På darriga ben och med rödgråtna ögon gick jag ut i det långsmala rum som var juvelerarbutiken där gurun i vanliga fall tjänade ihop till sin brödföda. Reciprocitetsprincipen hindrade mig från att lämna den utan att ha givit åtminstone något tillbaka, och så gick det till när jag köpte halssmycket på bilden ovan, designat och tillverkat av en av pojkarna i butiken.


Allt det här är dagens sanning och allt vad gurun sa var mitt i prick. Hans förutsägelser har, sånär som på en detalj, slagit in. Han sa också att något skulle ske i juli som skulle komma att förändra mitt liv. Till det bättre.

Jag väntar med tillförsikt.




Tidigare Photo a day-bidrag:
1. You, 2. Breakfast, 3. Something you adore, 4. Letterbox, 5. Something you wore, 6. Makes you smile, 7. Favourite, 8. Your sky, 9. Daily routine, 10. Childhood, 11. Where you sleep, 12. Close-up, 13. In your bag, 14. Something you're reading, 15. Happiness, 16. Morning, 17. Water, 18. Something you bought, 19. Sweet, 20. Someone you love, 21. Reflection, 22. Your shoes, 23. Something old, 24. Guilty pleasure, 25. Something you made, 26. Colour, 27. Lunch, 28. Light, 29. Inside your fridge, 30. Nature, 31. You - Again.

Zandra samlar andra deltagare i Photo a day-utmaningen.