What a Day for a Daydream...

 

Daydreams – can they help us reach our goals, or are they like a cage?

 

 

I realized that I’ve stopped daydreaming.

 

It’s not that I’ve lost my fantasy or my creativity. It’s not that I’ve lost my ability to set up goals. It’s just that I don’t daydream like I used to.

 

There was a time that I longed for quite moments all by myself where I could wish away and escape reality for an hour or two. I used to say that it was something I did instead of watching TV, and that it was something that made me happy. I thought it was a strength to be able to create magical moments inside my head, while my body was involved in something boring – like doing the dishes.

 

 

I’ve changed my mind.

 

Accepting reality and being able to observe the magic in everyday life and the seemingly dull and grey is a greater gift.

 

Still, visualizing success is seen as one of many methods to move towards a highflying goal.

 

Can daydreams help us reach our targets? Do you daydream?

 

 

 

 

 

Jag har slutat att dagdrömma.

 

Det är inte så att jag har förlorat min kreativitet, min fantasi eller min förmåga att sätta upp mål, jag har bara slutat att spela upp filmer i huvudet med mig själv i huvudrollen.

 

Det fanns en tid då jag längtade efter stilla stunder i min ensamhet där jag kunde fly verkligheten och försvinna in i en annan värld för en stund. Jag brukade säga att det var något jag gjorde istället för att titta på teve, och att det var något som gjorde mig lycklig. Jag tänkte att det var en styrka att kunna skapa magi i huvudet, medan kroppen var upptagen med något annat, tråkigt – som att diska.

 

 

Jag har ändrat mig.

 

Att acceptera verkligheten så som den är och att ha förmågan att uppmärksamma magin i vardagen och det synbart trista och grå är en större gåva.

 

Samtidigt sägs det att visualisera framgång är en metod bland många att närma sig ett högtflygande mål.

 

Kan dagdrömmar hjälpa oss att nå våra mål? Dagdrömmer du?

 

 

Ett inlägg från 2010 där jag försvarar dagdrömmen. Jag håller inte med om allt jag skrev där, men jag står för att jag tyckte så då och jag försvarar alla människors rätt – inklusive min egen – att ändra sig.

 

Jag tror att förmågan att kunna leva "här och nu" är lika viktig som förmågan att dagdrömma. Att hitta en balans är väl det som är grunden till det mesta. Jag har nog aldrig dagdrömt på samma sätt som du har. När jag diskar står jag istället och reflekterar över vardagen.. Det får tiden att gå det också.

Jag känner att det måste vara något mellanting. Att hitta små guldkorn i vardagen är ett. Eller se till att dom händer, enkla saker som man tycker.
För mej är det att gå på cafe, leka i photoshop, ta en promenad med en vän,osv.

Men drömma måste jag göra, känna att jag försöker ta tillvara på livet på mitt sätt. Resor, är t.ex något jag dagdrömmer om .......

Blir lite som Ying & Yang

Vacker bild och bra skrivet, jag dagdrömmer men tycker att det både är en slags räddning men också ibland ett sätt att stjälpa sig själv då jag ibland hellre önskar att jag kunde vara lugn i nuet. Balans är svårt men man önskar att man kunde hitta något slags mellanting, använda det förflutnas insikter, våga drömma framåt och längta men framförallt kunna andas och leva i nuet, den stund som är just precis nu.

Ha en bra lördagskväll!

Svar: Hellre att man tror att man ska upp och jobba och så är man ledig istället.

Fint foto och mycket tänkvärt och intressant skrivet!

Jag försöker att ta vara på här och nu, samtidigt som jag ganska tydligt strävar mot framförliggande mål. En del av målen är uppenbart realistiska, andra mer ambitiösa (efter devisen "Sikta mot stjärnorna, kom till trädtopparna"). Väldigt ambitiösa mål samt att tänka på riktigt speciella, vackra och fina minnen innebär nog att dagdrömma för mig. Ha en fin kväll!

Dagdrömma kan också vara något man gör för att komma bort lite, vilket jag gör ibland. På samma sätt som jag gillar att läsa böcker. Läser man en bok så tycker jag det känns som om man befinner sig i en annan värld för en liten stund. Underbart. Man kan "komma bort" i dagdrömmandet... men som du säger också för att mentalt nå ett mål man har. jag tror absolut det. Läste en artikel i tidningen Hälsa om att man inte ska tänka/säga vad man INTE vill utan istället säga det man faktiskt vill. Eftersom att man ställer in hjärnan på vad man vill. (Precis som barn inte uppfattar ordet INTE. Så jag tror absolut att dagdrömma kan hjälpa någon nå sitt mål. Jag dagdrömmer ganska mycket skulle jag säga... men inte lika mycket som när jag var yngre. Kram kram

Så fin din header är, jätte mysig blogg :)

Sedan jag blev sjuk så har jag gång på gång, av människor inom sjukvården, uppmanats att träna på mindfullness. Jag förstår idén, att vara i nuet, men jag märker också att dagdrömmandet och tankarna avgörs lite av hur jag mår. Mår jag bra inombords är det lätt att leva i nuet, mår jag inte bra så flyger tankarna iväg, jag drömmer om en annan tid, kanske mitt tidigare liv, eller det liv jag önskar att jag fick leva. När jag växte upp var livet inte alltid så snällt, då var dagdrömmarna mitt sätt att överleva. För mig är nog dagdrömmandet fortfarande just det, ett sätt för mig att orka med livet som det blivit. Kanske ett sätt att behålla hoppet om en bättre framtid. Men om jag skulle önska något för min son skulle det nog vara att han fick leva mer i nuet, slippa ha drömmarna som en tillflykt. För det är det för mig.

Jag dagdrömmer ganska ofta. Det är rätt skönt att fly verkligheten ibland.

Fina du!
Jag är nog inte en dagdrömmande person. Tänker nog mer på fakta. Känns rätt trist. Fick nyligen en fråga om jag föredrog skönlitteratur eller faktabaserade böcker och jag valde fakta. Kollar hellre manualer än skvallertidningar. Hmmm haha ;)

Hmm både och. Jag dagdrömmer om saker, fast mest om mål som ändå är i närtid och möjliga att uppnå tror jag.

Hm, var tvungen att tänka efter. Nä, jag dagdrömmer sällan.

Jo, jag kan nog allt dagdrömma...
Man försvinner en liten stund för sig själv det är aldrig fel...

Sandra

Det är så fint att kunna ändra sig, precis som larven som blir en fjäril :) Jag tycker om att se magin i vardagen och jag tycker om att fantisera och drömma. Kram till dig!

Oh, dagdrömmar, nattdrömmar och det verkliga livet, jag blandar vilt! För mig berikar det livet, är en del av vardagens magi, sätter guldkant på tillvaron och får mig att skratta! Och jag tänker att det hjälper mig att finna det finurliga i vardagen :-)

I definitely spend a lot of time day dreaming but too often it's another form of procrastination :)

Hihi.. jo vi har pratat om det tidigare.. men det är ju ett sånt intressant ämne. Nä... om det blir en flykt så blir det skadligt.

Intressant att du säger "dagdrömma positiva scenarion än oroa sig för framtiden och vad man INTE vill ska hända"... jag tror att jag är lite "out of order" för närvarande så jag dagdrömmer och föreställer mig negativa saker som jag egentligen inte vill ska hända. Ibland märker jag att scenariet har med att göra att jag vill förbereda mig. Till exempel att någon ringer och skriker åt mig (på jobbet) och jag förbereder mig mentalt för att hantera samtalet.... som då säkert inte ens kommer hända. Händer det dig? Jag har inte tänkt på det... men... det kanske är bra att tänka så också. Inte för att jag vet hur det skulle vara bra. Men livet är inte alltid en dans på roser och det ska man kanske inte tro heller.

Nä... nu blir det mest babbel... men jag menar det jag skriver även om jag inte är så säker på tankarna. =)

Kram kram på dig.

Jag dagdrömde väldigt mkt förr men nu när jag tänker efter gör jag det inte så ofta längre. Kanske har det med tid att göra? Kanske med åldern? Jag vet faktiskt inte. Men jag tycker fortfarande att det kan vara sååå mysigt att bara försvinna in i dagdrömmarnas land...

"som har hänt i det förflutna - vad kunde jag ha sagt?" precis! Känner igen mig i det också.

Pust... ja du.. jag kan också springa runt och vara arg på folk för ingenting dom gjort. Utan för det dom gjort mot mig i min fantasi. Helt galet!

Men hur har terapeuten kunnat hjälpa? Pratar man mycket om varför man gör det? Får man nytt tänkesätt? Vad har du lärt dig? Något du kan dela med dig av som skulle kunna hjälpa mig också?! =)

ja det där med att meditera är ju verkligen bra för att träna på att kontrollera tankarna. Sen jag skrev sist har jag då jag hamnat i såna tankar ändrat sättet och funderat på hur man kan se på det hela med andra ögon och på ett mer positivt sätt. Riktigt bra. (Men idag har jag haft en kass dag, av andra anledningar)

Kram kram på dig

Idag mår jag som vanligt (bra alltså) =)... bara en skitdag igår helt enkelt. Jag ska absolut berätta för dig om jag märker någon skillnad efter ett tag av att omvandla dom negativa dagdrömmarna till positiva. Kram kram

Dagdrömmar? När jag läser vad du skriver här och kommentarer, börjar jag fundera på vad vi egentligen menar med "dagdrömmeri". Du börjar med att tala om dagdrömmeri som situationer där våra tankar skapar låtsas-rum som vi kan leva i en stund, platser och händelser där vi både kan vara manusförfattare och regissör. Och detta är väl vad de flesta uppfattar med begreppet "dagdrömmeri".

Sedan kommer bland kommentarern upp en tanke om att dagdrömmeri även kan innebära att föreställa oss negativa scenarier för att kunna vara förberedda när eller om detta eventuellt skulle inträffa. Detta kallar vi i vanligtvis i folkmun för "att måla fan på väggen" - vilket ju är ett rätt fyndigt uttryck.

Att kunna förutse vad som kan hända Har nog varit en överlevnadsfaktor för mänskligheten; tänk om vintern blir kallare än normalt.... Vi måste nog hugga mer ved... Annars fryser vi...

Men är det dagdrömmeri? Är det dagdrömmeri när jag är ute och åker skidor i vinterlandskapet och samtidigt prövar olika situationer som jag vill skriva om?

Alltså frågan är, kan alla mentala processer som inte rör här och nu - betecknas som dagdrömmar? Eller ska vi behålla och avgränsa "dagdrömmeri" till att beteckna just det som händer när vi mer eller mindre omedvetet ger oss hän i fantasifulla historier där vi själva spelar huvudrollen i någon slags framgångssaga?

Det blev nu en längre kommentar än jag räknat med, men det var svårt att avsluta tankegången.

Jag var precis som du! Riktiga filmer, så ofta som möjligt. Längtade efter att få återuppta dem. Så på ett vis är jag väl mer i nuet nu. Men på ett vis var det en skön flykt och att jag inte gör det längre är inget medvetet val, därför känns det lite sorgligt.
Ibland gör jag små kvällsfilmer, men det handlar mest om att visualisera mina mål, dom är väl förankrade i verkligheten.
kram