Vaknar alldeles för sent, tung i huvudet av alla möjliga och omöjliga surrealistiska drömmar. Stressar för att hinna till pendeln, måste hämta cykeln i förrådet, bökigt med klackar, nycklar, väskor... Cyklar i motvind i lervälling som pepprar byxbenen bruna.

Framme vid stationen. Låsa cykel. Springa.

Kommer fram till spärrarna. F-n, har glömt plånboken.

Hem igen.  På något sätt har jag motvind också på hemvägen? Mera lera. Byta kläder. Inte glömma plånboken igen.

Ska precis springa ut till cykeln när jag kommer på att jag har ett telefonmöte. Om 20 minuter.

Hinner inte till jobbet på den korta stunden. Bara att sitta kvar hemma och ta hand om det.

Nu sitter jag på pendeln. VIll inte ha mer strul i dag.