Nu har vi rotat oss, jag och katten. Jag drömmer mardrömmar som utspelar sig i lägenheten (är det inte något lite hemtrevligt över det?) och Nils kämpar med att befästa sitt revir. Han kommer in om morgnarna med lösa hårtussar i pälsen och blod under klorna. Motståndet är svårare här än på tidigare ställen. Nils är en stor och muskulös katthanne, men kombattanterna är inte så särskilt mycket mindre. Tur att han har vinnarskalle, min misse.

 

 

I dag vill jag bjuda in er till mitt kök, som kanske är det rum i lägenheten som är mest klart. Precis som i resten av lägenheten är det en blandning av gammalt och nytt med en asiatisk touch (kinesiskt, japanskt, indiskt). Det asiatiska inslaget var ingenting jag planerade eller strävade efter. Det liksom bara blev. 

 

 

Annars då? Tja, mina energinivåer har varit en aning låga den senaste tiden. Jag har nyligen gått upp i tid och jobbar numera 75 procent. Vid varje stegring kommer tröttheten och vissa stressymptom tillbaka. Jag vet ju att det är så, så jag försöker att helt enkelt bara vänta ut dem och låta dem passera. Jag vet ju också att de går över.

 

Som om det inte vore nog så är det nu lite drygt en vecka kvar tills vi ska lämna tillbaka huset där vi tidigare bodde till hyresvärden, och jag har känt mig alldeles dränerad på energi över allt som behöver ordnas innan dess.

 

Räddningen just nu är mina promenader. Det blir en varje kväll för att rensa hjärnan och andas frisk luft. Irrar planlöst men med ett mål – att konstruera den perfekta 30- respektive 60-minutersrundan där jag passerar så många grönområden, vackra byggnader och monument som möjligt.

 

Suck. Det känns som att jag sprider en massa negativ energi och melankoli här. Ledsen för det. Allt är inte svart. Sanningen är att det finns en massa färg i mitt liv. Det finns glädje, skratt, kärlek och förväntningar.

 

 

I dag får jag finbesök av en väninna från Stockholm, så nu är det hög tid att hoppa ur pyjamasen och komma igång med den här dagen. Vi hörs!