The Heart of the Home

 
My kitchen. It's very white and bright. Until the cat decides to put his dirty paws on everything, that is.
He makes it impossible for me to keep everything in perfect order. I believe that is a good thing.
 
 
We’re settled now, the cat and I. I have nightmares taking place in the apartment (isn’t there something homey about that?), and Nils is struggling to secure his territory. He comes home in the morning with loose tufts of hair in his fur and blood under his claws. His opponents are stronger than previous combatants. Nils is a large, muscular cat, but his enemies are not much smaller. I’m not worried, though, I know he’s a winner.
 
 
Today I’m sharing a few pictures from the kitchen. Just like the rest of the apartment, there’s a mix of old and new with an Asian touch (Japanese, Chinese, Indian). The Asian elements were nothing I planned or aimed for, it sort of just happened.
 
 
What else? My energy levels have been a bit low recently. I started working 75 percent last Monday and each increase in time results in tiredness and a return and reinforcement of stress symptoms. I know that, so I’m trying to just keep calm and let them pass. I know they will.
 
As if this wasn’t enough, it’s about a week left before we have to hand back the house where we used to live to the landlord, and I’m drained of energy just thinking about everything that has to be done.
 
Walking is my lifebuoy right now. I get out every night just to clear my thoughts and breathe some fresh air. I wander aimlessly but with a goal – to create the perfect 30 and 60 minutes round, passing as many parks, beautiful buildings and monuments as possible.
 
Sigh. It feels like I'm spreading a lot of negative energy and melancholy around here. Sorry about that. Everything isn't black, thruth is, there's a lot of color in my life.
 
There's happiness, laughter, love and expectations.
 
 
A collection of old tea tin containers on the kitchen fan. I love the warm colors.
 
 
A Chinese Buddha statue, bought from Bukowskis Market, an auction company.
I truly recommend Swedes and Finns to take a look at their site. Bidding and shopping has been absolutely trouble-free.
 
 
Yes, the little man is really pinching Mr. Buddha's nipple. Makes me smile every time.
 
 
My kitchen chairs are also from Bukowskis. They're from the early 1900's in Old Scandinavian style.
I chose to paint them black.
 
 
I bought this drawing - made by local artist Rajesh Chodankar - from a gallery in Panaji, India. Just like the Buddha statue it's kind of absurd. I guess I have a weak spot for the odd and weird. The drawing can be seen in full here.
 
 
Another detail from the drawing. I wouldn't want in my bedroom, I guess it would only give me nightmares.
 
 
Ikea PS 2012 kitchen lamp.
 
 
 
 
 
Nu har vi rotat oss, jag och katten. Jag drömmer mardrömmar som utspelar sig i lägenheten (är det inte något lite hemtrevligt över det?) och Nils kämpar med att befästa sitt revir. Han kommer in om morgnarna med lösa hårtussar i pälsen och blod under klorna. Motståndet är svårare här än på tidigare ställen. Nils är en stor och muskulös katthanne, men kombattanterna är inte så särskilt mycket mindre. Tur att han har vinnarskalle, min misse.
 
 
I dag vill jag bjuda in er till mitt kök, som kanske är det rum i lägenheten som är mest klart. Precis som i resten av lägenheten är det en blandning av gammalt och nytt med en asiatisk touch (kinesiskt, japanskt, indiskt). Det asiatiska inslaget var ingenting jag planerade eller strävade efter. Det liksom bara blev. 
 
 
Annars då? Tja, mina energinivåer har varit en aning låga den senaste tiden. Jag har nyligen gått upp i tid och jobbar numera 75 procent. Vid varje stegring kommer tröttheten och vissa stressymptom tillbaka. Jag vet ju att det är så, så jag försöker att helt enkelt bara vänta ut dem och låta dem passera. Jag vet ju också att de går över.
 
Som om det inte vore nog så är det nu lite drygt en vecka kvar tills vi ska lämna tillbaka huset där vi tidigare bodde till hyresvärden, och jag har känt mig alldeles dränerad på energi över allt som behöver ordnas innan dess.
 
Räddningen just nu är mina promenader. Det blir en varje kväll för att rensa hjärnan och andas frisk luft. Irrar planlöst men med ett mål – att konstruera den perfekta 30- respektive 60-minutersrundan där jag passerar så många grönområden, vackra byggnader och monument som möjligt.
 
Suck. Det känns som att jag sprider en massa negativ energi och melankoli här. Ledsen för det. Allt är inte svart. Sanningen är att det finns en massa färg i mitt liv. Det finns glädje, skratt, kärlek och förväntningar.
 
 
I dag får jag finbesök av en väninna från Stockholm, så nu är det hög tid att hoppa ur pyjamasen och komma igång med den här dagen. Vi hörs!
 



Comments
Posted by: pilotfrun

Det där med att bryta upp och genomgå en stor förändring är ett stort steg. Och det tar så otroligt mycket på en. Jag gick igenom något liknande för x antal år sedan och det var helt utmattande. Men tro mig, jag kom ut stärkt på andra sidan.
Stor kram till dig!
Rebecca

Svar: Ja, och det spelar liksom ingen roll att förändringen är önskad och att man själv är pådrivande, det är ändå jobbigt och omtumlande. Men jag ser ljuset :-)
Kram

Kram
Linn

2013-09-21 @ 20:30:34
URL: http://pilotfrun.se
Posted by: feliciathiel

sv: tusen tack att du gillade halsbandet, jag hoppas och tror jag kan ha nytta av det jag läser och tänker på det varje dag!
jag ska kämpa och vakna upp fri men inte felfri för det är svårt för en människa.
kram snälla fina du!

2013-09-22 @ 14:06:29
URL: http://whofelicia.blogg.se
Posted by: sara - lifeinsingapore

vi får hålla ihop vännen! för här känner jag mig också litte utpumpad och dränerad på energi. all min akna tid har gått åt Alma och vår flytt och jag känner mig nästan lite svältfödd på höstkvällar med en kopp te, helger där jag bara kan umgås med familjen, lugn, ro och frid.

men var sak har sin tid och ingeting vara för evigt. särskillt inte om det tuffa kommer från en längtan mot något bättre. en kraftansträngning mot ett ännu bättre liv. så tänker jag!

ps, helt gudomligt kök! ÄLSKAR stolarna, de ser nästan asiatiska ut i svart!

Svar: Kan förstå (och ändå inte, men du fattar...) att det måste vara en jättestor omställning att gå från att den ena dagen ha all tid i världen för sig själv och sina egna behov, till att nästa ha en liten att vaka över ständigt. En stor glädje, förstås, men hur hinner man med sig själv?
Nä, inget varar för evigt och bara vetskapen om att vara på rätt väg ger stor tröst.

Kramar till dig!
Linn

2013-09-22 @ 14:19:38
URL: http://lifeinsingapore.se
Posted by: HemkäraHanna

Du kämpar på bra måste jag lov att säga! Både du och kissen. Och fint har du fått det.

2013-09-22 @ 22:10:51
URL: http://hemkarahanna.blogspot.com
Posted by: frk. Frida Fortissima

För mig kommer melankolin ofta när en stor förändring har börjat lägga sig, rota sig...precis i den tid du tycks vara nu. Och precis som för dig är promenaderna min räddning. Den där genomströmningen när kroppen rör sig tillsammans med tankarna, är viktigt för läkningen, tänker jag.
Stor kram och all lycka till dig!
Önskar att dina mardrömmar flyger all världens väg, så att du får en rofylld sömn.

2013-09-22 @ 22:22:28
URL: http://frkfridafortissima.blogspot.com
Posted by: CrimsonAnna-vegetarian of doom

Vi människor behöver ställtid, oavsett om det gäller små förändringar som att komma hem från jobbet eller stora som att bryta upp och öka arbetstid. Du är klok som låter det komma.

2013-09-23 @ 09:27:29
URL: http://metalanna.blogspot.com
Posted by: Camia

Du sprider verkligen inte någon negativ energi! Tvärtom, mycket hopp och glädje. Även om det gör lite ont i hjärtat när du skriver om Nils...

Svar: Ja, det är ett hårt liv för både katter och människor... Ska erkänna att det gör lite ont i mitt hjärta också när han kommer in med rivsår. Kan inte heller låta bli att tänka på de andra stackars katterna. Här har de haft sina revir i fred, och så kommer vi här och bryter harmonin.
Linn

2013-09-23 @ 09:37:21
URL: http://www.divyaspa.blogg.se
Posted by: Lissen

Din mjuka ton som speglar dina känslor, känns så ärligt skrivna och inte alls negativt

Allt tar sin tid med förändring, måste det......
Ups and downs

Tror dom där promenaderna är väldigt bra.
Förstår att det där att jobba mer också är omställning.

Så fint du får det och så genomtänkt, utvalt.
Personligt och du ..........

Kram

2013-09-23 @ 20:45:23
URL: http://lissento.blogg.se
Posted by: Snabbmakaroner

Lycka till med att utstaka ditt revir! Hoppas att du hittar riktigt fina promenadstråk. Jag har själv blivit så beroende av harmoniska vägar (lite svårt mitt i Hamburg). Häromdagen tog jag en sväng där jag bara förmodade tråkiga hus och hittade en orörd äng, en underbar bäck och de vackraste kolonilotterna jag nånsin sett ...
Kram

Svar: Nämen... Tänk om jag kunde stöta på något sådant här. Kanske är inte Linköping tillräckligt stort för att dölja sådana guldkorn. Jag letar fortfarande. Vet att det finns vackra platser 5-10 minuter bort med bilen, men jag vill ju bara snöra på mig skorna och gå rätt ut genom dörren...
Kram
Linn

2013-09-24 @ 18:28:51
URL: http://snabbmakaroner.wordpress.com/
Posted by: JUNITJEJ

Vilket fint kök!

2013-09-24 @ 19:15:23
URL: http://www.junitjejen.se
Posted by: Anna

Hej! Ville bara tipsa om att det nu är hög tid att beställa en alldeles egen tekalender till adventsmyset, om du fortfarande är intresserad av en sån!

Mer information hittar du på bloggen eller här www.aguesthousegotland.com/tekalender-2013

2013-09-24 @ 19:37:52
URL: http://husprojektet.bloggplatsen.se
Posted by: Jenny von Olofsson

Jag tycker det är bara att du kan säga som det är och inte håller upp en fasad bara för att. Det är din blogg och du får skriva det du känner att du vill och kan måste få skriva. Jag tycker om din blogg och tycker inte att det är en negativ sak att du skriver om sånt, snarare starkt och föredömligt. Tack för du vågar, det visar vägen för en sån som mig tex som inte riktigt vågar skriva så öppet. Du är en förebild enligt mig.

Svar: Starka ord! Tar dem till mig och blir lite rörd.
Tror att alla måste hitta sin nivå där man känner sig bekväm. Inser att jag är väldigt öppen ibland och att det på sätt och vis gör mig sårbar. Inte minst för att jag vet att kollegor till exempel är inne här och läser. De vet så mycket mer om mig än jag gör om dem... Men jag vet inte. De får tycka vad de vill faktiskt :-)
Linn


Comment here

Name:
Remember me

E-mail address:


URL/blog:


Comment:


Trackback