Min bollywoodlärarinna Maria. Bilden lånad från www.bollywooddans.se

Fick en kommentar på ett av alla mina inlägg om Bollywood. Kul att någon mer än jag uppskattar det!

"O, det måste vara ett tecken för mig att börja med det också då det stod i tidningen om Bollywooddans och så har du också skrivit om det. Har funderat på det i åratal men inte kommit till skott. Jag har älskat Bollywoodfilmer sen tonåren, men har tyvärr inte någon taktkänsla alls så man kan bara hoppas att man kunde lära sig de avancerade rörelserna. Var ligger din dansstudio, om man får fråga?"

Jag uppmuntrar alla som har det minsta intresse av dans och indiska filmer att börja dansa Bollywooddans. Jag tror inte att jag behöver skriva en gång till hur kul jag tycker att det är.

Innan jag började med detta i höstas surfade jag runt för att hitta en lärare som jag trodde skulle passa mig, och mitt val föll på Maria Brevitz Bhardwaj, som har kurser på Dance Connection på Sveavägen i Stockholm.

Min uppfattning är att denna dansform mycket väl kan vara sensuell, men att vissa lägger väl mycket fokus på det utmanande i dansen, vilket inte riktigt passar mig. Maria undervisar inte heller i någon slags MTV-version av Bollywooddans, utan har mycket influenser från klassisk indisk dans. Under kursens gång har jag också upptäckt att hon är en god pedagog.

Jag har ibland svårt att hänga med i danspass på gymmet, och även om också detta är en utmaning, så fastnar ändå koreografin. Efter en termin är jag förstås långtifrån någon Bollywoodstjärna, men det kan man ju knappast heller förvänta sig.

Fem veckor kvar till vårterminen!

Såklart.

Det var längesedan jag var inne på  bloggen och skrev något. Jag har haft fullt upp med att... leva.

Lever gör jag förstås varje dag (tills det tar slut), men sedan jobbet drog igång igen efter julledigheten har jag kämpat med struktur, ordning och reda och rutiner. Jag är nu inne på tredje veckan med regelbundna arbetstider, fysisk aktivitet varje dag, tidiga morgnar - utan stress men med frukost -, effektiva arbetsdagar, positivt tänkande och tillräckligt många timmars sömn. Och jag mår så fantastiskt bra!

Rutinerna gör att vissa dagar blir väldigt inrutade, medan andra dagar verkligen blir de sköna andningshål som de ska vara.

Nu är jag ingen supermänniska, så att svackorna kommer är jag fullt medveten om, men de här veckorna har övertygat mig om att det är möjligt även för mig att ha (lagom) kontroll över tillvaron.

Första arbetsdagen efter semestern avklarad. Det var inte så farligt, gick både snabbt och smärtfritt tycker jag. Studsade (nåja) dessutom upp redan vid fem i morse och tog mig en halvtimmes morgonpromenad (=mental utmaning av stora mått), så nu har jag lagt en bra grund för veckan.

Har styrketräning inbokat tisdag, torsdag och lördag och/eller söndag, dessuom yogapass både på fredag och söndag. Staden vibrerar av nyårslöften. Själv föredrar jag målsättningar framför löften, funkar bättre på mig. Och min målsättning, åtminstone för ett tag framöver, är åtminstone 30 minuters fysisk aktivitet varje dag. Det räcker med en promenad, bara jag rör på mig. Fundamentalism och fanatism är sällan nyttigt, men promenader kan väl aldrig vara skadligt?

Annars ser jag fram emot en vecka med kära återseenden. Fika med Kajsa på onsdag och en dejt med Jossa och Sofia på fredag kväll. Trevligt!

Gjorde egen limoncello i november, och under julhelgen var den äntligen klar att avsmakas.

Fortfarande lite söt, vågade inte dra ner så mycket på sockret som jag borde (använde 5,5 dl strösocker istället för 6 dl, så det var väl knappt märkbart). Nästa gång nöjer jag mig med 3-4 dl. Nåväl. God och fräsch blev den med några isbitar och en citronskiva. Perfekt en varm sommardag!

Det är dags att summera en lång och lyxig julledighet. På måndag är det dags att gå till jobbet igen, för första gången på nästan tre veckor. Det går knappt att beskriva hur skönt det har varit (är, för det är inte över riktigt än...). Har verkligen njutit av ledigheten; umgåtts med familjen, varit ute i friska luften och bara tagit det lugnt. Ska göra mitt bästa för att behålla den här känslan.


Tillbringade ungefär en vecka i Dalarna, och där är det ju helt fantastiskt vackert så här års. Massor av snö och trädgrenar som hänger tunga av frost. Där kan man nästan vara säker på att få uppleva riktiga vinterlandskap, men snön har legat länge nu även här i Stockholm.

Snön är som allra bäst när man är ledig och kan utnyttja den till skidåkning, och promenader där man är ombytt till ordentliga, varma kläder. Till vardags tycker jag vanligtvis att snön och vintervädret mest ställer till besvär, så våren får mer än gärna komma och hälsa på snart...