Currently Crafting: Knitting and Embroidering

 
 
 
 
Although I consider myself being quite a crafty and creative lady, there are certain materials and techniques that I still don't master. Basically, everything involving a needle, sewing thread, yarn or fabrics... But I'm trying, and I'm trying hard, to overcome this fear. Somehow, it just feels... lousy, not even being able to knit a simple scarf, or know at least some basic emboridery stitches. 
 
So, last weeks vacation was partly spent with mom, and her teaching me (again) how to knit and how to embroider. That green thingy in the picture above will one great day become a scarf (hopefully before next spring) and below, well, I'm just playing around, trying to master chain and stem stitching to start with.
 
 
 
 
I'm thinking emboridery really could be my thing. Let's wait and see.
 

Colours of Estonia

 
 

Green

 
 
Water lilies at Vihula Manor.
 
A sunny evening on the beach.
 
Same sunny evening.
 
Mother is busy in the garden.
 
 
 

Blue

 
 
Boyfriend after his first swim (this year) in the Baltic Sea.
 
Blue skies - what else?
 
 
 

Yellow

 
 
Outside Käsmu Maritime Museum and the door to our summer house.
 
Flowers outside our summer house.
 
 
 

Red

 
 
Dog is relaxing.
 
Kiosk wall at Võsu beach and a blanket.
 
In Võsu.
 
Grilled mushrooms and tomatoes - yummy!
 
 
 

Sand

 
 
At Käsmu Maritime Museum.
 
Dog wants ice cream.
 
Shells on the beach.
 
 
 

Black and white

 
 
My name is Linn. Linn means 'city' in Estonian. So, I just had to take a photo of this.
 
At Vihula Manor.
 
There are A LOT of storks in this part of Estonia.
 
 
We had a terrific week, Boyfriend and I, together with my family. Sunny days. A little rain. Yoga on the beach. Good food. Reading books. Playing cards. Talking. Laughing. Sleeping. Being bit by mosquitoes. Doing some sightseeing.
 
À bientôt.
 

Wearing & Tearing

 
Black ballerinas - Nilson Shoes Black trousers - H&M ◊ Knitted jumper with butterfly motif - Next
 
 
Me and Boyfriend went to nearby castle Bjärka-Säby today for lunch and a guided tour. I wore black, cause that's what I'm most comfortable in these days (not being a reflection of my mood, though).
 
 
 
Bracelet - Lindex (?) ◊ Black jacket - H&M
 
 
By the way, I'm in desperate need of a haircut. To fringe or not to fringe, that is the question. What do you say?
 

Just Read: The Catcher in the Rye

 
 
 
Författare: J.D. Salinger (1919-2010)
Boktitel: The Catcher in the Rye (svensk titel: Räddaren i nöden)
Utgivningsår: 1994 (1951)
Översättning: Läst på orignialspråk
Mitt betyg: 3/5
 
 
Holden har blivit relegerad från skolan. Igen. Han är ingen bråkstake, inte korkad, bara innerligt trött på att göra alla andra till lags bara för att. Romanen utspelar sig under den handfull dagar som Holden har till sitt förfogande från det att han lämnar skolan tills att föräldrarna väntar hem honom. Med mycket energi och lite pengar, stora drömmar och små möjligheter söker han det stora äventyret i ett vintrigt New York i 50-talsskrud.
 
Catcher in the Rye av J.D. Salinger är en klassiker kanske bäst lämpad för en läsekrets i samma mentala ålder som huvudpersonen Holden; på den där frustrerande finniga gränsen mellan tonår och vuxenliv. Boken är skriven i jag-form, helt och hållet ur Holdens perspektiv, och han berättar sin historia med tonårsjargong, svordomar och upprepningar. Autentiskt? Möjligen. Irriterande? Mycket.
 
 
 
 
Dagarna och nätterna i New York fylls av alkohol, sjabbiga hotellrum, barer, slagsmål, hunger, möten, drömmar och tonårsångest. Händelser staplas ovanpå varandra utan att något egentligen händer. Huvudpersonen utvecklas inte, reflekterar inte nämnvärt över sin situation.
 
Och visst är det så med människan, att vi ofta ser vår egen utveckling först i backspegeln. Med tiden som perspektivgivare kan ett antal till synes oviktiga händelser plötsligt framstå som dem som förändrade allt. Salinger ger oss tyvärr ett alldeles för snävt utsnitt ur Holdens liv och av hans tankar för att Catcher in the Rye ska lyfta och bli en intressant roman.
 
Titta gärna på ett gammalt avsnitt av Bullen där boken recenseras - underhållning! Det börjar ungefär 22 minuter in i programmet.
 
 
 
 
 
 
Author: J.D. Salinger (1919-2010)
Title: The Catcher in the Rye
Year of publication: 1994 (1951)
Translation: Read in original language
My rating: 3/5
 
 
Holden has been expelled from school. Again. He's not a troublemaker, not stupid, just sick and tired of doing what everybody else wants him to do. The novel is set during the handful of days from when Holden leaves school until his parents expect him home. With a lot of energy and less money, big dreams and almost no opportunities he seeks on the great adventure in a wintry 1950’s New York.
 
This is a classic perhaps best suited to a readership of the same mental age as Holden, our protagonist; in that pimply period of life between adolescence and adulthood. The novel is written entirely from Holdens perspective, and he tells his story with a lot of teenage jargon, repeating and cursing. Authentic? Maybe. Tiresome? Definitely.
 
 
 
 
Holden fills his New York days and nights with alcohol, seedy hotel rooms, bars, fights, dates, dreams and teenage angst. Still, nothing is really happening. Holden is not developing, not really reflecting over his situation.
 
I believe it is so that we often see our own development only in retrospect. After some time, a number of seemingly inconsequential events suddenly appear as what changed everything. Salinger is not giving us enough of Holdens life or his thoughts to give Catcher in the Rye substance.
 

Home Sweet Home

 
 
 
Det somliga kallar rotlöshet hävdar jag är den inre trygghet som gör att hemma inte nödvändigtvis är en fysisk plats utan snarare något du alltid bär med dig. Med flera barndomshem i bagaget och berövad på dem alla har jag tusen hem och samtidigt inget alls. Ett hem är viktigt men flyktigt och precis så vill jag ha det.
 
Ändå är det något visst med den plats på jorden där gravstenarna bär ditt efternamn, där husen är byggda av de händer som format din familj och där marken bär spår av dina förfäders fötter. Jag börjar förstå det.
 
 
 
 
Tillbakalutad i stolen som morfar en gång tillverkat får jag en alldeles särskild känsla av hemma. Denna plats, detta hus, denna stol vill jag alltid förfoga över, alltid återvända till. Rottrådarna går djupt, och de är sega.
 
Jag har precis kommit hem – hem hem – efter en vecka i familjens lika slitna och väderbitna som älskade semesterparadis på andra sidan Östersjön, i Estland. Här bodde mormor och morfar innan världskrig och kommunism.
 
 
 
 
 
Some call it rootlessness. I say it’s the inner strength allowing you to always carry your home within yourself, and not necessarily tie it to one particular place on earth. With many childhood homes and none of them left, I have a thousand homes and still none at all. A home to me is essential but elusive, and that’s exactly how I want it.
 
Yet, there is something special about the place on earth where the headstones bear your family name, where the houses are built by the same hands that have shaped your family traditions and where the soil bear traces of your ancestors’ feet. I’m beginning to understand that now.
 
 
 
 
Relaxing in the chair my grandfather once made, I’m suddenly gaining a new understanding of home. I want to return to this place, this house, and this chair for the rest of my life.
 
I have just returned back home - home home - after a week in my family’s worn and weather-beaten but loved summerhouse in Estonia. This is where my grandparents lived before world war and communism.
 

Tjolöholm Castle

 
 
 
Jag hoppas att ni inte börjar tröttna på att följa med på mina slottsutflykter? Nå, skulle det vara så kan jag trösta er med att jag har sparat det bästa till sist (sist för den här gången i alla fall): Tjolöholms Slott.
 
Känner ni igen det? Här spelades Melancholia in, och det är svårt att inte svepas med i den kusliga känslan från filmen.
 
 
 
 
Tjolöholm, ett slott i modern jugendstil, stod klart 1904, vid havets rand fyra mil söder om Göteborg. Hjärnan bakom verket var arkitekten Lars Israel Wahlman som fick uppdraget att rita slottet av paret Dickson.
 
Inspiration hämtades från den brittiska Arts- & Craft-rörelsen, med stolta hantverkstraditioner. Detaljrikedomen i slottet är hänförande. Ingenting har lämnats åt slumpen. Snidade träfigurer dyker upp här och var, inte sällan med en humoristisk touch. De allra senaste moderniteterna skulle finnas i slottet. Vad sägs om ett självspelande piano? En dammsugare på nåt ton, dragen av hästar? En hårfön driven på fotogen?
 
 
 
 
Vid fint väder, ta med badkläder och en picknick-korg och häng en stund på stranden precis nedanför slottet. Eller smyg iväg till någon klippa i närheten och njut av ensamheten och havet. Och glöm inte att besöka Café Gaia som jag tipsade om häromdagen, när du ändå är i närheten.
 
Det här slottet kvalar definitivt in på min topp 5-lista över svenska slott. Det är magiskt!
 
 
 
 
 
Tjolöholm Castle, just by the ocean only 40 km south of Gothenburg, is definitely one of my favourite castles in Sweden. Perhaps you recognise it? It was here that Melancholia was shot.
 
The castle was finished in 1904, and it's built in a modern Art Noveau style. The interiors are very much inspired by the British Arts & Craft Movement, and the wealth of details are just stunning.
 
If the sun is shining, bring your bikini and a picnic hamper full of goodies. There's a little beach just by the castle. Also, don't forget to visit Café Gaia while you're in the neighbourhood.
 

Object of Delight #1

 
 
 
'Object of Delight' – A new blog category created as an excuse for me to indulge in the prettiness of small things that brighten up my day.  
 
This cute little vase that I bought from a thrift store ages ago made it to the premiere. Right now, it's one of the first things I see in the morning, with a white peony bud.
 

Café Gaia

 
 
 
Längsmed en liten grusväg i skogen i Fjärås ligger Café Gaia. En oas där vi äter lunch mellan slottsbesöken, där jag sätter mig direkt på golvet istället för i soffan eftersom bordet är så lågt, och eftersom det här känns som en plats där jag får sitta på golvet om jag vill det.
 
 
 
 
Fina sallader, goda smoothies och ett och annat bakverk. En butik som är lite för mycket shabby chic för min smak, men där jag ändå kan uppskatta att ägarna tagit en idé och liksom drivit den fullt ut, utan kompromisser.
 
 
 
 
Ett vackert meditationsrum, för det här är mer än bara ett café och en butik. Det är en hel liten kursgård och en plats där man kan droppa in på ett par timmars meditation och fika om man vill.
 
 
 
 
Och så kan man gå en promenad ner till vattnet och bekanta sig med alla rogivande installationer som gjorts i skogen. En magisk plats.
 
Fantasin får verkligen en skjuts när grannen kör igång röjsågen. Det känns nästan som en protest mot allt det flummiga i skogen och jag hinner författa en hel deckare i huvudet innan vi åker härifrån.
 
 
Vi besökte Café Gaia innan Tjolöholms slott, det ligger bara en mil därifrån. Från Kungsbacka tar det ungefär 25 minuter med bil.
 
 



 

If on a road-trip in the south west of Sweden, near Gothenburg, I stronlgy recommend a visit to Café Gaia. It's a peaceful place in the forest for a cup of coffee, a salad and a short walk in the beautiful surroundings.
You can also stay at their B&B, e-mail info@lotusgarden.se for more info.

Address: Gamla Tostaredsvägen 210, Fjärås.
 
 

DIY China Shard Ear Studs

 
 
 
 
Jag snappade upp ett roligt DIY hos Mormorsglamour – örhängen gjorda av gamla porslinstallrikar.
 
Du behöver:
Hammare
Fil eller slippapper
Handduk
En fin tallrik (fast kanske inte för fin)
Öronstift med platta (finns på Panduro, 5 par för 39,90:-)
Superlim
 
Sen är det enkelt. Slå in tallriken i handduken. Dräm till den med hammaren några gånger. Välj ut några fina skärvor som du vill göra örhängen av. Fila ner de vassa kanterna. Klistra fast dem med superlim på öronstiften. Låt torka. Gå ut och var snygg!
 
 
 
 
I was inspired by this blog to make my own china shard ear studs of an old plate. It's an easy and quick DIY.
 
All you need is:
A hammer
A rasp or a sanding sheet
A towel
A plate
Ear stud components
Superglue
 
Wrap the plate in the towel. Get rid of your aggressions by hitting it with the hammer a couple of times. Choose a few shards that you like, and soften any sharp edges with the rasp or sanding sheet. When your satisfied, simply glue the shards onto the ear studs.
 
Easy peasy!
 
 
 
 

About Knowing Your Limit - And Staying Far Away From It

 
 
 
 
Living on the edge...
 
 
Många, många gånger fick jag höra det. Att jag jobbade för mycket. Varnande pekfingrar höjdes, pannor rynkades bekymrat. Jag minns inte vad jag svarade, men jag vet att jag inte riktigt kunde ta det till mig. Jag hade ju läget under kontroll. Det var lite mycket just nu bara.
 
Sen trillade jag över kanten. Och nu är det jag som sitter där och predikar. Många svarar "jag vet var min gräns går". 
 
Det är ju toppen! Själv hade jag ingen aning, men det här är vad jag har lärt mig: Det handlar inte bara om att undvika att snubbla över den där gränsen. Det handlar om att hålla sig så långt borta från den att livet inte blir en enda stor balansakt. För hur kul har vi egentligen när vi konstant pressar oss till bristningsgränsen?
 
Jag har skrivit det förr här på bloggen. För mig är inte den stora sorgen att jag föll, utan alla de hopplösa år dessförinnan då jag kämpade med näbbar och klor för att hålla mig över ytan.
 
Gör något roligt i helgen. Eller gör ingenting alls. Och ta hand om dig.
 
 

 
 
I was told many times, by many of my friends, that I was working too much. I can't remember what I said, but I kow that I didn't really listen. I had the situation under control. I was just being a little extra busy right now, that was all.
 
And then I fell. Now I'm the one preaching, and having my friends telling me 'I know my limit'.
 
Well, that's great! I didn't have a clue, but this is what I've learned: It's not just about avoiding to fall and crossing that line. It's about staying so far away from the edge that you're not turning your whole life into one great balancing act. Honestly, are we really enjoying life when we're constantly pushing ourselves to the extreme? 
 
For me, the big pain isn't the actual 'falling over the edge', but all these hopeless years before that when I was struggling like a maniac to keep my head above the water.
 
Do something you like this weekend. Or do nothing at all. And take care.
 

Gunnebo House

 
 
 
I lördags programmerade vi GPS:en på sydväst och hamnade i Göteborg hos min storebror och hans fina Frida. Två slott skulle vi klara av, och det första var Gunnebo.
 
Gunnebo Slott och Trädgårdar hittar du i Mölndal, strax söder om Göteborg. Slottet uppfördes under andra halvan av 1700-talet av Göteborgs stadsarkitekt Carl Wilhelm Carlberg på uppdrag av grosshandlare John Hall som önskade sig ett sommarnöje.
 
 
Vid slottet finns ett vackert orangeri och spännande planteringar som förser slottscaféet med råvaror.
 
 
Att påstå att detta var ett drömuppdrag för en arkitekt är nog en underdrift. Carlberg fick inte bara ansvar för själva slottsbyggnaden, utan också för möblemang, trädgård och omkringliggande byggnader. Guiden gjorde oss särskilt uppmärksam på stolarna i slottet. Varje rum hade sin egen stol, anpassad efter rummets form och funktion.
 
 
Stenmur och Frida med sitt snygga hår.
 
 
Familjen Hall hade sin storhetstid under faderns levnad. Efter hans död skulle sonen, John Hall d.y., ta över familjeföretaget, men han var mer konstnär än affärsman. 1807 gick företaget i konkurs och Gunnebo Slott såldes på auktion 1832, i dåligt skick.
 
Det sägs att John Hall d.y. frös ihjäl, hemlös och utfattig, på gatan. 
 
1949 köptes Gunnebo Slott av Mölndals stad. En omfattande renovering tog vid, liksom ett detektivarbete på landets alla auktionshus för att återbörda de ursprungliga möblerna som sålts under konkursen.
 
 
 
 
Ett besök rekommenderas. Missa inte slottscaféet som bjuder på vällagad mat och fika till en rimlig peng.
 
Det här är mitt första inlägg med bilder redigerade i Lightroom istället för Photoshop. Syns det någon skillnad?
 
 
 
 
 
Last weekend I visited Gunnebo House, the beautiful summer villa that merchant and business man John Hall built for himself in the second half of the eighteens century. The estate is situated south of Gothenburg, Sweden.
 
The architecht, Carl Wilhelm Carlberg, did not only get to design the main building, but also the furnishing, the garden and all the surrounding buildings. He was inspired by the renaissance architecht Andrea Palladio.
 
 
 
 
I recommend a visit if you happen to pass by. Make sure to get there hungry, and try something at the café. The estate has its own garden, where greens for the cafe are grown. All organic!
 
This is my first blog post with images edited in Lightroom instead of Photoshop. Can you see any difference?
 

Merry Blueberry Pie

 
 
 
Jag har tillbringat några dagar offline och njutit fullkomligt hämningslöst av sommaren, solen och några enstaka regndroppar. Gårdagen sågs jag sittandes på huk i skogen, ivrigt plockandes gyllengula kantareller och mängder av blåbär. Väl hemkommen improviserade jag fram en somrig paj med smak av citron, vit chokladmousse och blåbär. Den vill jag dela med mig av!
 
 
Merry Blueberry Pie
4 personer
 
Till pajskalet:
2 dl vetemjöl
2 tsk socker
70 gram smör
1 ägg (gulan och vitan)
Saften av en halv citron
 
Till chokladmoussen:
3 dl vispgrädde
150 g vit choklad (jag använde en som var smaksatt med vanilj)
1 äggula
Rivet skal av en citron
Saften av en halv citron
 
På toppen:
4 dl blåbär
 
 
 
 
Börja med pajskalet. Blanda mjöl och socker direkt på bakbordet. Hacka ner rumsvarmt smör. Dela på äggets gula och vita (spara båda). Tillsätt äggulan och arbeta ihop till en deg. Avsluta med citronsaft, så mycket som behövs för att degen ska få en bra konsistens. Tryck ut degen i en form med löstagbar kant och låt den stå i kylskåpet i 30 minuter.
 
Sätt ugnen på 225°C. Pensla pajskalet med äggvitan och grädda i 10-12 minuter.
 
Under tiden degen vilar i kylskåpet är det läge att börja med fyllningen. Vispa grädden till önskad konsistens, den ska vara hyfsat hård. Smält den vita chokladen i ett vattenbad och tillsätt en äggula. Riv skalet av en citron fint. Vänd försiktigt ned choklad, äggula och citronskal i grädden och pressa i saften av en halv citron. Rör runt försiktigt så att inte blandningen skär sig.
 
När pajskalet svalnat kan du flytta över det till ett fat och klicka i chokladmoussen. Fördela blåbären jämnt över pajen och garnera eventuellt med lite citronmeliss och riven vit choklad. Servera direkt eller låt stå i kylen en liten stund.
 
Jag hoppas att du gillar den lika mycket som jag gjorde!
 
 
 
 
 
 
I've spent a few days offline, savouring the sun and one or two raindrops. Yesterday, I was out picking yellow chanterelles and bluberries. I got home with an abundance of berries and couldn't stop myself from improvising in the kitchen. The result: a summerish pie with lemon, white chocolate mousse and blueberries. Yummy!
 
 
Merry Blueberry Pie
Servings: 4
 
For the pie shell:
0.8 cup plain white flour
2 teaspoons sugar
70 g butter
1 egg (the white and the yellow)
Jucie from 1/2 lemon
 
White choc mousse:
1.3 cups whip cream
150 g white chocolate (I used one with vanilla flavour)
1 egg yolk
1 lemon
 
On top:
1.7 cups blueberries
 
 
 
 
Start with the pie shell. Mix flour and sugar on the baking-board. Cut the butter with a knife and add it. Crack the egg and part the white from the yellow (you will be using both of them). Add the egg yolk and mix into a dough, using your hands. Finally, add lemon juice until your satisfied with your dough. Press it into a baking pan with removable bottom and let it rest in the fridge for 30 minutes. 
 
Preheat the oven to 450°F. Brush the pie shell with the egg white and bake for 10-12 minutes.
 
While your pie shell is in the fridge, it's time to start with the chocolate mousse. Whip the cream, it should be pretty hard. Melt the white chocolate in a water bath. Add lemon zest from one lemon, using the finest holes of a grater, an egg yolk and the juice from 1/2 lemon. Add the mix to the whipped cream, and stir very carefully. If you overdo it, it will curdle.
 
When your pie shell has cooled a bit, it's ready to be moved from the baking pan to a nice cake-dish. Put the chocolate mousse in the pie shell and spread the blueberries over the cake. Garnish with some lemon balm and grated white chocolate. Serve immediately or let it rest in the fridge for a little while. 
 
I hope you'll like it as much as I did!
 

What's Under Your Feet?

 
Quote: James Oppenheim
 
 
Let's grow some happiness this weekend.
 

What You Didn't Know

 
 
Jag blev utmanad av en av de bloggar jag följer, Piccolacasa, att svara på ett antal frågor om mig själv. Och jag funderade, och jag funderade, och jag funderade... Och till slut så kom jag på det! Jag svarar i bilder, för på så sätt fick jag en anledning att öva mig på ritplattan.



 
 
One of the blogs I follow, Piccolacasa, challenged me to answer some questions about myself. And I thought about it. Thought a little more. And then I decided to give my answers in pictures (and a few words), to get a chance to practice using my draw pad.
 
Here we go!
 
 
 
 

My first love

 
 
 
My first love was the man with the yellow hat in Curious George, because he was kind to animals (at least that was my idea of being an animal lover back then). You think that's strange? Well, I have a colleague (won't mention any names here...) who's first love was King of Spades. Beat that if you can.



 

Bar or dance floor

 
 
 
Although I actually prefer to stay at home I love to dance. I can spend hours and hours on the dance floor.



 

What I'm dreaming of

 
 
I'm dreaming of a lot of things. Actually, I spend a lot of time doing just that. I want to be a writer. Write fabulous novels for a living. That's the biggest dream of them all.



 

What I'm afraid of

 
 
I'm really, really scared of sinking into a deep depression, loosing all my hope and my ability to dream.
 


 

My favourite colour

 
 
 
No. Yes. A lot of them. As many as possible. All together at once in total craziness.
And now I realise I've cropped away a piece of this pic. Crap.
 


 

My best friend

 
 
 Don't make me choose. Because I can't. I love all of you. With all my heart.
 


 

Something I'm proud of

 
 
 
 
One of my biggest challenges right now is learning to say no, that is, to all the small things in my everyday life. When it comes to the big injustices I always speak my mind. From being a teenager speaking up against teachers who were treating someone bad and hunters for killing animals, to standing up at a meeting with all the middle aged men dressed in suits staring at me, and telling them I'm not agreeing to the suggested new manager.



 

My favourite garment

 
 
 
Oh, it has to be my black plush tights. They're so soft and comfy.
 



 

The number of shoes I have, that are actually too small

 
 



Well, I have to admit I have a few, but I've quit that silly habit now.
 



 

How I would describe myself

 
 
As a dreamer.
 

The Dress

 
Photo: Peter
 
 
Självklart var det inte jag som hade The Dress på helgens bröllop, för det är alltid bruden. Men så här såg jag ut i min nygamla klänning. Jag har bubblat tidigare här på bloggen om planerna på att sy om den lite, och så här blev det!
 
 

 
 
It goes without saying that I was not the one wearing The Dress at this weekends wedding – that's always the bride. But I was happy in my vintage dress, after the small adjustents I made.
 
 
I folded a piece of the collar to make it smaller, and sew very fine stitches, by hand, all the way around.
 

Lilac Liqueur

 
 
 
Nu så! Med hjälp av en sockerlag förvandlades snapsen till en likör, och smaken av syren och sprit bands samman till en skön harmoni.
 
Tyckte i alla fall jag, men jag är ju en sådan som gillar att dricka sötsliskiga tantlikörer.
 
 
 
Syrenlikör
 
300 ml vodka, brännvin – alkoholhaltig dryck med neutral smak helt enkelt
5 klasar syrenblommor, gärna mer
1 dl vatten
1 dl socker
 
 
Skaka blomklasarna och lägg dem på en vit kökshandduk. På så sätt blir du av med eventuella insekter. Skölj klasarna och rensa sedan så att du bara har själva blommorna kvar. Tryck ned dem i din flaska med sprit.
 
Låt flaskan stå i 30 dagar. Skaka lätt en gång om dagen.
 
Koka därefter upp 1 dl vatten och 1 dl socker till en sockerlag. Rör så att sockret löses upp ordentligt. Låt sockerlagen svalna och blanda den sedan med alkoholen. Vips så har du gjort syrenlikör! Servera väl kyld.
 
 
 
 

 
 
Finally! Some sugar syrup transformed my lilac snaps into a lilac liqueur and I'm proud to say that the extra work did pay off. Well, at least I am one of those who appreciates something really sugary-sweet to drink after dinner.
 
 
Lilac liqueur

300 ml vodka or alcohol with neutral taste
5 lilac clusters, at least
0.4 cups of water
0.4 cups of sugar
 
 
Shake the clusters and let them rest for a while on a white kitchen towel. That helps you get rid of any bugs. Rinse the clusters in water and get rid of everything that's not the actual flower. Put the flowers in your bottle with alcohol.
 
Let the bottle rest for 30 days, shake it a little every day.
 
After these 30 days, bring water and sugar to boil. Stir to make sure that the sugar is completely melted. Let your sugar syrup cool and mix it with the alcohol.
 
There you have it – your own lilac liqueur! Serve chilled.
 
 
This is where I convert dl to cups
 

Just Read: 20 Short Stories by Saki

 
 
 
Författare: Saki (Hector Hugh Munro, 1870-1916)
Boktitel: Storljugarna och 19 andra sanningar
Utgivningsår: 2008
Översättning: Monica Scheer
Mitt betyg: 3/5
 
 
I Storljugarna och 19 andra sanningar samlas 20 noveller signerade Saki, eller Hector Hugh Munro, som han egentligen hette. Novellerna utspelar sig nästan uteslutande i England, någonstans i övergången mellan 1800- och 1900-tal, i borgerliga hem där de boende har precis den rätta knycken i nacken för att hålla näsan lagom högt i vädret.
 
Novellerna består av till lika delar komedi och skröna. Vad som helst kan hända i de stela och lite fisförnäma miljöerna, och inte mycket är heligt när Sakis penna driver fram över arken. Talande katter och varulvar är i allra högsta grad en realitet.
 
 
 
 
Jag tänker att man bör läsa den här novellsamlingen så som man optimalt tar sig an ett dignande kakfat. Om man äter upp alla kakor på en och samma gång infinner sig oundvikligen sockerchock och paltkoma, men om man äter en i taget och verkligen känner efter hur den smakar så är kakätandet en ganska trivsam sysselsättning. Faktum är att en Saki-novell kan vara det perfekta tillbehöret till eftermiddagskaffet.
 
Jag uppskattar novellsamlingen för dess skamlösa drift med det fina folket och för de oväntade vändningarna, men det finns en genomgående miss som jag tycker att Saki gör. Varje novell är ungefär fyra rader för lång. När jag fått mig punchlinen serverad, snärtigt i magen som sig bör, så följer alltid en liten intetsägande slutkläm.
 
Tänk dig någon som berättar en rolig historia. Precis när du ska till att skratta åt skämtet så blir du avbruten av berättaren som ska förklara varför det hela var roligt. Med ungefär den känslan lämnar jag Saki-novellerna bakom mig.
 
 
 
 

 
 
 
Author: Saki (Hector Hugh Munro, 1870-1916)
Title: Storljugarna och 19 andra sanningar (20 short stories by Saki)
Year of publication: 2008
Translation: Monica Scheer
My rating: 3/5
 
 
I’ve just finished reading a collection of 20 short stories by Saki, or Hector Hugh Munro, who was his real name. These absurd and rather funny stories, where talking cats and werewolfs are very much a reality, takes place in the bourgeois homes of England in the transition between the 19th and 20th century.
 
 
 
 
I strongly suggest reading Saki’s short stories one by one, just like you should (but rarely do) attack a buffee of cakes and sweets. Eating them all at once, you’re guaranteed to get that unpleasant sugar shock and dumplings coma. But eating them one at a time, they’re just what you need to relax comfortably with your afternoon tea.
 
I appreciate Saki’s short stories for the unexpected turns, but each short story is about four lines too long. After serving me the punchline, Saki doesn’t stop. He goes on to tell me why something was funny, or what someone thought about it, or something meaningless someone did afterwards. Completely unnecessary.
 

Summer Scent

 
 
 
Hela huset luktar sött som en blomsterbutik. Fräscht, men också på gränsen likt en sådan där kvävande parfym som äldre kvinnor med rynkiga händer och tunga guldringar använder.
 
Orsaken är, förutom några vita pioner, också den här krolliljan. I ett bortglömt hörn av trädgården där jag i min enfald trodde att det bara fanns ris, sly och en gammal skräphög hittade jag ett helt litet hav (nåja) av sådana här sköna liljor.
 
De ser nästan ut så som jag inbillar mig att kinesiska porslinsblommor ser ut.
 
 
 
 

 
 
Our home is impregnated with an almost stifling scent of summer. One could be led to believe, solely by the smell, that this is a house of an old lady wearing way too much perfume.
 
The reason, except for some struggling white peonies on the autumn of life, are these overwhelmingly stunning lilies I found in a forgotten part of our garden.
 
I have to pinch myself really hard to realise that I'm not dreaming.
 

Share and Care

 
 
 
This post is about the Swedish Council for Organ and Tissue Donation and will not be translated to English.
 

Efter min död (jo, vi ska ju alla den vägen vandra...) skänker jag min kropp – rubb och stubb, allt som kan vara till nytta – till någon som behöver den bättre. Kanske kommer det där lilla hjärtat som klappar så hårt för livet att få fortsätta att slå i någon annans bröstkorg? Kanske kommer lungorna som suger i sig den friska sommarluften att få fortsätta att andas i någon annans kropp?
 
För mig är den tanken vacker, jag gillar recycling i alla dess former.
 
Man talar om för sina anhöriga att man är beredd att donera, eller så anmäler man sig till donationsregistret. För att sprida budskapet kan vi som bloggar också lägga till en liten knapp som länkar till livsviktigt.se. Där kan man läsa mer om organ- och vävnadsdonation.
 
 
 
Så här lägger du till en knapp i menyn på din förstasida som länkar till Livsviktigt:
Gäller för blogg.se
 
1. Kopiera den här bilden och spara den på din dator.
 
2. Ladda upp den på din blogg genom att gå till Arkiv -> Bilder -> Ladda upp bilder. När du drar med muspekaren över bilden som du precis laddat upp får du fram en ruta där adressen till bilden visas. Kopiera länkadressen till den fullstora bilden.
 
3. Gå till din kodmall genom att klicka på hjulet i bloggverktyget -> Design -> Redigera kodmallar. På lämpligt ställe i din meny ska du nu kopiera in följande kod:
 
 <a href="http://www.livsviktigt.se/Sidor/default.aspx"><img src="ADRESSEN TILL DIN BILD" border="0"></a>
 
Var det passar att lägga knappen beror så klart helt och hållet på vilken design du har.
 
4. Spara kodmallen och kontrollera att allt ser bra ut och funkar.
 

Crunchy Parmesan Crisps

 
 
 
I kväll har vi middagsgäster på besök (håller tummar och tår för finväder). Som ett tillbehör till maten har jag precis geggat ihop några krispiga parmesanchips, superenkelt och supergott!
 
 
Parmesanchips
8 stycken, 8x2 cm

80 gram parmesan
Lite nymalen svartpeppar
Valfri krydda, exempelvis timjan eller oregano
 
 
Sätt ugnen på 200 grader. Riv osten. Forma osten till chips (de kan vara runda, avlånga, ♥-formade... som du känner för, helt enkelt) på bakplåtspapper på en plåt. Strö över nymalen svartpeppar och eventuellt någon krydda, färsk eller torkad. Skjutsa in chipsen i ugnen och låt stå 5 minuter.
 
Låt chipsen svalna något och ät dem direkt, eller förvara mellan bakplåtspapper i en lufttät burk.
 

Chipsen passar perfekt som tilltugg till en fördrink eller tillbehör till exempelvis en sallad. Varför inte snitsa till det och lägga dem i kors över en tallrik med isande kall gazpacho?
 
 
 
 

 
 
We're having dinner guests tonight, and I've just prepared some parmesan crisps to accessorize the main dish. They're super crunchy, super tasty and super easy to make!
 
 
Parmesan crisps
8 crisps, 8x2 cm
 
80 g parmesan cheese
Some freshly ground black pepper
Herbs of your own preference, try with thyme or oregano for example, fresh or dried
 
 
Preheat oven to 400°F. Finely grate the cheese. Put in on a baking sheet with parchment paper and form it to crisps (they can be round, quadrangular or ♥-shaped... just go ahead, go bananas and do exactly what you feel like). Add some freshly ground black pepper and herbs of your choice. Put the crisps in the oven for 5 minutes.
 
Let the crisps cool and eat them straight away or keep them between parchment paper in an air tight box.
 
 
The crisps are perfect as a tasty snack to go with the warm-up drink or a little extra on the side to your salad our soup. Enjoy!
 

Snälla, får jag ett får?

 
  
Foto: The Bostroms
 
 
Jag har alltid velat ha ett får. En ullig och gullig liten lammunge att ha så där Lambi-aktigt i famnen. Eller en stor och tjock tacka som kan gå och beta i trädgården så att jag slipper klippa gräset.
 
Finfina bloggen The Bostroms lottar ut ett får. Ett platt får. Det vill säga ett foto på ett får. Jag är givetvis med och tävlar.
 

A Relaxed, Country-Style Wedding

 
 
 
Gårdagens bröllop var sagolikt. Bruden, iklädd en skir klänning i pudriga toner, anlände till häst till vigselplatsen. På en sten i trädgården under en enkel träportal stod den blivande maken och väntade.
 
 
 
 
Familjens buddhistiska vän, som också gett bruden hennes namn, inledde den borgerliga vigselceremonin med att tala om lycka och medmänsklighet. Han berättade om hur flera studier visat att de lyckligaste människorna är de som vänder blicken från sig själva, ut mot omvärlden och andra människor och verkligen bryr sig om. Inte för egen vinnings skull, för att själva bli älskade, utan för att de genuint och ärligt vill andra människor väl.
 
Och, var hans slutsats, det är vad äktenskapet handlar om.
 
 
 
 
Tur med vädret är bara förnamnet. Solen strålade i konkurrens med det sprudlande brudparet. En bröllopsfest utomhus kan lika gärna regna och blåsa bort, men det var till och med så att vi stundtals valde att uppsöka skuggan. 
 
 
 

Därefter vankades somrig buffé i det stora tältet. Allt var precis lagom avvägt för att skapa den där perfekt avslappnade, trivsamma känslan som i alla fall jag tycker att ett lantligt bröllop ska kännetecknas av.
 
 
 
 

 
 
Yesterday's wedding was amazing. The bride, dressed in a gauzy and delicate dress in powdery colours, arrived on a horse. The groom was standing in the garden, under a simple portal made of slender tree trunks, waiting for his wife-to-be.
 
 
 
 
The family's buddhist friend opened the civil wedding ceremony with a few words on happiness and compassion. The truly happy people are those who turn their attention from themselves to others, and genuinely care about the people around them. And that, was his conclusion, is what marriage is all about.  
 
 
 
 
They had really succeeded in creating a perfectly relaxed atmosphere, from the wedding ceremony to the party, just like you imagine a romantic, country-style wedding.
 
 
 

Pimp Your Mug

 
 
 
En vanlig vit mugg. En penna med porslinsfärg. Oändliga möjligheter.
 
På en rad amerikanska bloggar figurerar bilder och D.I.Y-tips som gör gällande att man kan ta en markeringspenna från Sharpie, rita på porslin och bränna i vanlig ugn. Jag försökte med en markeringspenna från Pilot (vilket borde vara i princip samma sak?), men det fungerade inte alls. Lite varmt vatten, och färgen började rinna...
 
 
 
 
Men inspirationen och idéerna fanns kvar, så jag bestämde mig för att göra det på riktigt. Panduro säljer just nu pennor med porslinsfärg till halva priset.
 
Det hela är enkelt. Diska porslinet du vill dekorera och tvätta det med något fettlösande – jag använde aceton. Dekorera porslinet med hjälp av pennan, utan att vidröra de ytor du ska måla på. Om det blir fel går det att sudda med exempelvis en tops. När du är klar, låt färgen torka i 24 timmar och baka därefter på galler i vanlig ugn, 150 grader under 30 minuter. Färgen tål sedan maskindisk i 55-60 grader.
 
Innan du börjar, kontrollera att porslinet tål ugnsvärmen. Med de flesta vanliga muggar, skålar och tallrikar är det inget problem. Jag skulle däremot vara försiktigare med riktigt tunt porslin.
 
 
 
 
Muggarna som jag gjorde var vår, möjligen lite udda, gåva till brudparet (som utöver det också fick en annan, mer seriös present). De är dekorerade med utdrag ur boken Catcher in the Rye av Salinger, eftersom deras hund är döpt efter huvudpersonen i boken. Paketet som jag visade i fredags var givetvis också dekorerat med utdrag ur samma bok.
 
Ytterligare ett enkelt pyssel som verkligen gav mersmak! Om du vill prova, låt fantasin flöda fritt eller googla 'sharpie mug' för inflöde av goda idéer.
 
Lycka till!
 
 
Bloggaren bakom A mad angel gjorde superfina koppar med text från Alice i Underlandet. Kika in hos henne för mer inspiration!
 
 

 
 
I was so inspired by all the sharpie mugs I've seen on blogs lately. I couldn't find a pen from Sharpie in Sweden though, and decided to try it with a permanent marker from Pilot. Unfortunately, the colour ran off as soon as it got in touch with hot water.
 
Why not use pens intended for decorating porcelaine instead? Guaranteed to work!
 
The mugs I made was one of our gifts for the newly-weds. I decorated them with short extracts from Catcher in the Rye by Salinger, since their dog is named after the central character in the book. The gift box I showed you a couple of days ago was of course decorated with extracts from the same book.
 
This is an easy and creative D.I.Y. Google 'sharpie mug' for more inspiration.
 
Good luck!