Foto: David Thyberg. Bilden lånad här.

I dag blir det en tur in till stan. Ska träffa K för en promenad runt Skeppsholmen, ett besök på Moderna och kanske ett dopp om vädret och tiden tillåter.

Dag efter dag förvånas jag över det vackra sommarvädret. Vissa morgnar har det varit lite småmulet, men ofelaktigt så har det klarnat upp lagom till frukost. I år var det helt rätt med sen semester!

Under den guidade turen på Rosersbergs slot i går fick jag lära mig en del, som jag tycker, småkul och intressanta fakta.

Karl XIV Johan förde med sig nya mattraditioner till Sverige, såsom svampätande. Enligt guiden var det något vi inte ägnade oss åt i Sverige dessförinnan. Stensoppen fick sitt namn - Karljohansvamp - just efter vår dåvarande kung. Enligt guiden var det också han som tog baguetten till Sverige.

Karl XIV Johan var kräsen när det gällde maten. Om det inte smakade kunde han rata en hel middag, men ett kokt ägg, det fick han alltid ner. Vid varje middag ställdes det därför en äggkopp vid kungens plats och så är det än i dag vid galamiddagar.

Jag reagerade på de små sängarna i slottet, intryckta i korta, smala sovalkover. Men det var tydligen fullt dugliga sängar på den tiden, då man sov halvsittandes/halvliggandes. Det ansågs bra för luftvägarna.



Fredric Westins målning av Karl XIV Johan

Rosersbergs slott, entrén

I dag tog en jag en eftermiddagstur till Rosersbergs slott, det ligger bara 25 minuters bilfärd från där vi bor så det är en perfekt liten utflykt.


Rosersbergs slott från baksidan

Rosersberg är ytterligare ett av alla slott runt Mälaren och har naturligtvis en storstilad utsikt över sjön. Byggnaden uppfördes på 1630-talet av familjen Oxenstierna och blev kungligt först 130 år senare, 1762, när hertig Karl (XIII) tog över slottet. Slottet har moderinserats i flera omgångar enligt rådande ideal, men sedan 1860 står den fasta inredningen orörd.


Vacker urna utanför slottet

Slottet uppfördes som ett typsikt renässansslott, något som under andra hälften av 1600-talet upplevdes som omdodernt. Byggnaden förvandlades till ett barockslott. Även under 1700-talet rustades slottet upp och förändrades för att passa tiden och dem som bodde där.


Undertecknad med solen i ögonen utanför slottet

De första bernadotterna, Karl XIV Johan och hans drottning Desideria var de sista som bodde i slottet.


Samma fina urna, annan vinkel

Jag var ensam besökare och fick en exklusiv guidad tur av en mycket kunnig guide som verkligen brann för det hon gjorde. Två våningar (kanske 15-20 rum av totalt 100) visas för allmänheten. Inga bilder får tas, men i ord kan det förstås beskrivas ändå: sidentapeter, storslagna målningar, vackra möbler och tygarrangemang med tofsar och krepiner.

Som så ofta är det lätt att låta sig luras av tidens tand. Ljusa matta trägolv, vita, halvtransparanta skynken för de stora fönstren och sidentapeter i skira pasteller ger besökaren ett lätt och luftigt intryck av Rosersbergs slott . Men skenet bedrar. Så såg det förstås inte ut när det begav sig.

Golven var försedda med heltäckande exklusiva mattor, mönstrade och i en färg som matchade väggen. Tapeterna har bleknat något enormt under åren, från början var de djupröda, knallblå och mörkgröna. Att färgmatcha var viktigt, så gardiner och möbeltyg gick ton i ton.


Promenadvägarna kring Rosersbergs slott är finfina

Caféet var stängt när den guidade turen var klar, men med ett äpple i handen vandrade jag runt i barockparken nedanför slottet samt i den engelska parken. Här kan man lätt slå ihjäl en timme eller så, och jag blev inspirerad av paret som slagit sig ner på en filt i äppleträdgården


Runsten i slottsparken


Ulliga, gulliga får


Rosersbergs slott


Källa: Rosersbergs slotts hemsida

Skoklosters slott

I helgen besökte vi Skoklosters slott, vackert beläget vid Mälaren ungefär en timmes bilfärd från Stockholm. Slottet uppfördes av greve Carl Gustaf Wrangel (1613-1676). Grunden till slottet grävdes i början av 1654 men än i våra dagar är byggnaden inte färdigställd (något att tänka på för den som är sugen på att ge sig på ett renoveringsobjekt...). Slottets yttre stod klart 1668, men ända in i första hälften av 1700-talet pågick inrednings- och snickeriarbeten. Upprustning och underhåll har därefter skett under både 1800- och 1900-talen, men den stora festsalen på västra sidan är alltså fortfarande ofullbordad. Slottet är byggt i barockstil.


Carl Gustaf Wrangel ligger begravd i den närliggande kyrkan, också den
väl värd ett besök

Något som slog mig är skillnaden mellan ljus och mörker. Exteriört är slottet bländande vitt, de fyra hörntornen strävar ståtligt upp mot himlen. När man träder in genom den stora porten är det fortsatt ljust och luftigt, med vit puts och öppna gångar mot innergården. Kontrasten när man kliver upp och in i paradvåningen är total. Mörka, murriga tapeter, tunga möbler och kraftiga ornamenteringar.


En av de ljusa gångarna på entréplan


Korridor på paradvåningen, härifrån träder man sedan in i de mörka,
murriga rummen


Ett av tornrummen


Vy från innergården


Ett av de karaktäristiska hörntornen


Slottscaféet

Skoklosters slottscafé bör förstås besökas. Det är inte ett överdåd av bakverk, men ett fullt godkänt urval. Maten lämnade dock lite i övrigt att önska tyckte vi. Peters slottsstek för 98:- var några tunna skivor kött med en trött och hängig sallad. Inget för en hungrig karl, eller kvinna för den delen. Min smörgås var lite torr, fullt ätbar, men inget att hurra för. Ett stort plus är dock miljön, vi satt ute precis vid slottet med utsikt över Mälaren. Inte dumt!

Vid kyrkan finns ytterligare ett café, Sjövillan (i det gula huset vid vattnet). Där fick vi kaffe och en våffla för 35:-. Mums!


Jag vid en av slottets alléer


Vi gjorde misstaget att tacka nej till guidad visning och muttrade över att vi inte fick se mer än slottets paradvåning, bara för att alldeles för sent få reda på att man med guide får se betydligt mer av slottet. Det var information som vi gärna tagit emot redan när vi betalade inträdet. Tyvärr hade den sista guidade turen gått vid det laget.

Slottsupptäcktsresorna fortsätter - to be continued!

Övriga intressanta Skokloster-länkar:
Om Skoklosters slott på Wikipedia
Recension av boken Skoklosters slott under 350 år


Källor: Skoklosters slotts hemsida, Wikipedia

Usch vilken dag. Känner mig alldeles urlakad. Inte för att jag gjort något direkt fysiskt ansträngande, däremot mentalt.

Prinsen, stallkatten här på gården, har fått en tumör i munnen. Den kom mer eller mindre från ingenstans. Nog har jag tyckt att tag att han dreglat och luktat lite illa, men det har inte synts något. Så i lördags kom han och satte sig hos mig, vid gott mod, men alldeles uppsvullen på kinden stackaren.

Nu så här på sommaren är det jag som ser efter honom, så i dag åkte vi till veterinären. Rekommendationen blev att låta det vara, så länge tumören inte blöder eller varar och så länge Prinsen äter, dricker och verkar pigg. Om eller snarare när det sker... ja, jag vill inte tänka på det. Tumören sitter illa till och att ta bort den är troligtvis ett för stort ingrepp.


Prinsen för någon månad sedan. Ligger i gräset, tvättar sig och njuter av
sommaren.

Det är inte min katt, men jag har suttit här och gråtit mig igenom halva dagen. Vi har bott här i tre år, och om somrarna när stallet stått tomt har Prinsen tytt sig ganska mycket till mig. Vi har vår alldeles egna, speciella relation och Prinsen har, som alla katter, sina egna specialiteter och karaktärsdrag som han låtit mig upptäcka.

• Han älskar att stå på folks fötter.
• De gånger jag kommer hem sent kommer han springandes över gårdsplanen för att möta mig. Då ska jag följa med honom in i stallet och natta honom.
• Han tycker om kesella och färskost, så mycket att man verkligen får hålla koll på sin tallrik när man sitter ute och äter.
• Han tycker om att sitta nära, nära - men inte nödvändigtvis i knät. Och eftersom han är en sällskaplig katt sitter vi ibland på förstutrappen tillsammans i en timme eller två och läser en bok eller funderar över livet.
• Han leker ofta följa John och springer efter som en liten svans.
• Han är en riktig jägare som nedlagt både fåglar, råttor och ekorrungar. Däremot är han inte så tuff när det gäller att försvara sitt eget revir mot andra katter. Hellre fly än illa fäkta, tycks vara Prinsens devis.
• En av stalltjejerna berättade i dag att han dessutom är en utmärkt barnvakt. Han hoppar gärna upp i barnvagnen en stund och sitter alltid hos barnen när mammorna är upptagna i stallet.

Har känt mig lite sorgsen över att lämna Prinsen i och med flytten. Nu kanske det blir han som lämnar gården före oss.