The Living Room

 
 
 
 
Living room. What a suitable name.
 
This is where I sit and read, watch a movie, blog, cuddle with the cat, talk in the phone and ponder over life. Sometimes I even eat and sleep here too. So this is really where life takes place, just like the name suggests.
 
 
 
White leather couch (Karlstad) from Ikea. Tray tables (Trailon) from Mio. Neither this version of the couch nor the tables are for sale anymore.
 
 
 
 
 
Vardagsrum. Ett så passande namn.
 
Det är här jag sitter och läser, tittar på film, bloggar, gosar med katten, pratar i telefon och filosoferar över livet. Ibland händer det faktiskt att jag äter och sover här också. Kort och gott så är det här vardagslivet pågår, precis så som namnet antyder.
 
 
 
I lost so many bids at Bukowskis Market before finally catching this Chinese cabinet. This is where I keep glasses, carafes and liquor.
 
 
 
 
 
 
 
 
I bought this armchair from Swedish second hand store Myrorna about five years ago. It’s in desperate need of a recovery, but it’s no idea to spend money on that as long as cat uses it as a scratching pad – hence the blanket.
 
 
Old wooden case for books and magazines. The tin-box contains my knitting project. Hmm. Still working on that scarf from last summer…
 
 
 
 
On the right wall there's a series of three Indian hand made paintings that I bought in Jaipur last year. On the left side I have a painting by Pontus Carle, a gift for my 25th birthday.
 
 
 
 
Lamp 365+ Brasa from Ikea.
 

To Wait for the Right One

 
 
 
This post might not be about what you expected, perhaps even wanted, it to be. Sure, it’s about love, but mostly it’s about a tray.
 
I've been looking for one ever since I moved into my new place, but I just couldn't seem to find the right one. They were either the wrong size, the wrong shape, the wrong color or the wrong pattern. I wanted something bold, yet quiet and discrete enough to blend in with the rest of my stuff.
 
I felt I found exactly what I was looking for when I stumbled upon this one, Plattan, by Barbro Tryberg Boberg. It's inspired by Sergels Torg, a square in Stockholm, famous for it's triangular black and white pattern.
 
It was worth waiting for. I know it's the right one.
 
 
If you want one too, you can buy it from La Maison d'Anna G. They ship all over the place.
 
 
 
 
 
Det här inlägget handlar troligen inte om det du trodde, kanske till och med hoppades på. Visst handlar det om kärlek, men framförallt handlar det om en bricka.
 
Jag har letat efter en ända sedan jag flyttade in i min nya lägenhet, men det var svårt att hitta rätt. De var antingen i fel storlek, fel form, fel färg eller fel mönster. Jag ville ha en bricka som var lite djärv och kaxig, men samtidigt tillräckligt tystlåten och diskret för att smälta in bland övriga detaljer i mitt hem.
 
Det kändes som om jag hittade rätt när jag ramlade över den här, Plattan, formgiven av Barbro Tryberg Boberg med inspiration från Sergels Torg.
 
Den var värd att vänta på. Jag vet att det är den rätta.
 
 
Jag köpte min på Arbetets Museum i Norrköping, men den finns också på Designtorget.
 
 
When I'm not using the tray it's a backcloth to another favorite; my water boiler from Kenwood.
It hides the ugly wall socket too. The next Nobel prize to the one who invents cordless electricity!
 
 
It's kind of a hysterical combination, the tray and my table ware from Studio-Line, but I think it works.
 
 
It also goes along well with the tea towel, napkins and kettle-holders from Ferm Living that I bought in Copenhagen when I was there in August. Or is it rather a complete mismatch?
 

The Heart of the Home

 
My kitchen. It's very white and bright. Until the cat decides to put his dirty paws on everything, that is.
He makes it impossible for me to keep everything in perfect order. I believe that is a good thing.
 
 
We’re settled now, the cat and I. I have nightmares taking place in the apartment (isn’t there something homey about that?), and Nils is struggling to secure his territory. He comes home in the morning with loose tufts of hair in his fur and blood under his claws. His opponents are stronger than previous combatants. Nils is a large, muscular cat, but his enemies are not much smaller. I’m not worried, though, I know he’s a winner.
 
 
Today I’m sharing a few pictures from the kitchen. Just like the rest of the apartment, there’s a mix of old and new with an Asian touch (Japanese, Chinese, Indian). The Asian elements were nothing I planned or aimed for, it sort of just happened.
 
 
What else? My energy levels have been a bit low recently. I started working 75 percent last Monday and each increase in time results in tiredness and a return and reinforcement of stress symptoms. I know that, so I’m trying to just keep calm and let them pass. I know they will.
 
As if this wasn’t enough, it’s about a week left before we have to hand back the house where we used to live to the landlord, and I’m drained of energy just thinking about everything that has to be done.
 
Walking is my lifebuoy right now. I get out every night just to clear my thoughts and breathe some fresh air. I wander aimlessly but with a goal – to create the perfect 30 and 60 minutes round, passing as many parks, beautiful buildings and monuments as possible.
 
Sigh. It feels like I'm spreading a lot of negative energy and melancholy around here. Sorry about that. Everything isn't black, thruth is, there's a lot of color in my life.
 
There's happiness, laughter, love and expectations.
 
 
A collection of old tea tin containers on the kitchen fan. I love the warm colors.
 
 
A Chinese Buddha statue, bought from Bukowskis Market, an auction company.
I truly recommend Swedes and Finns to take a look at their site. Bidding and shopping has been absolutely trouble-free.
 
 
Yes, the little man is really pinching Mr. Buddha's nipple. Makes me smile every time.
 
 
My kitchen chairs are also from Bukowskis. They're from the early 1900's in Old Scandinavian style.
I chose to paint them black.
 
 
I bought this drawing - made by local artist Rajesh Chodankar - from a gallery in Panaji, India. Just like the Buddha statue it's kind of absurd. I guess I have a weak spot for the odd and weird. The drawing can be seen in full here.
 
 
Another detail from the drawing. I wouldn't want in my bedroom, I guess it would only give me nightmares.
 
 
Ikea PS 2012 kitchen lamp.
 
 
 
 
 
Nu har vi rotat oss, jag och katten. Jag drömmer mardrömmar som utspelar sig i lägenheten (är det inte något lite hemtrevligt över det?) och Nils kämpar med att befästa sitt revir. Han kommer in om morgnarna med lösa hårtussar i pälsen och blod under klorna. Motståndet är svårare här än på tidigare ställen. Nils är en stor och muskulös katthanne, men kombattanterna är inte så särskilt mycket mindre. Tur att han har vinnarskalle, min misse.
 
 
I dag vill jag bjuda in er till mitt kök, som kanske är det rum i lägenheten som är mest klart. Precis som i resten av lägenheten är det en blandning av gammalt och nytt med en asiatisk touch (kinesiskt, japanskt, indiskt). Det asiatiska inslaget var ingenting jag planerade eller strävade efter. Det liksom bara blev. 
 
 
Annars då? Tja, mina energinivåer har varit en aning låga den senaste tiden. Jag har nyligen gått upp i tid och jobbar numera 75 procent. Vid varje stegring kommer tröttheten och vissa stressymptom tillbaka. Jag vet ju att det är så, så jag försöker att helt enkelt bara vänta ut dem och låta dem passera. Jag vet ju också att de går över.
 
Som om det inte vore nog så är det nu lite drygt en vecka kvar tills vi ska lämna tillbaka huset där vi tidigare bodde till hyresvärden, och jag har känt mig alldeles dränerad på energi över allt som behöver ordnas innan dess.
 
Räddningen just nu är mina promenader. Det blir en varje kväll för att rensa hjärnan och andas frisk luft. Irrar planlöst men med ett mål – att konstruera den perfekta 30- respektive 60-minutersrundan där jag passerar så många grönområden, vackra byggnader och monument som möjligt.
 
Suck. Det känns som att jag sprider en massa negativ energi och melankoli här. Ledsen för det. Allt är inte svart. Sanningen är att det finns en massa färg i mitt liv. Det finns glädje, skratt, kärlek och förväntningar.
 
 
I dag får jag finbesök av en väninna från Stockholm, så nu är det hög tid att hoppa ur pyjamasen och komma igång med den här dagen. Vi hörs!
 

Finding Home

 
I fell for the open plan - kitchen and livingroom in one
 
 
 
Finding a place to stay was easier than I thought. Or maybe it was just me who made it easy, because I wanted it to be?
 
I looked around the Internet for suitable apartments – big enough but still cheap enough, compatible with the cat and his outdoor life requirements and preferably close to the city center to fulfill my needs for a social life. I was also hoping to find a place that I wouldn’t have to renovate.
 
 
Everything in the kitchen is brand new, except for fridge and freezer. Not really like me, but the apartment still have some old charm left (old parquet floors in livingroom and bedroom, deep windows that I can actually sit in and a ceiling height that is higher than today's standard).
 
 
And there it was. I only had to see the pictures to know that it was a place for me. Fast forward three and half weeks, there I was with the key in my hand and a big hole in my wallet, but still just as convinced that this was my new home. I know it’s probably stupid to make such a decision so fast, I didn’t even look at other apartments, but I just knew. I know.
 
Although I have no intention to turn this into a home decorating blog, I’m afraid a few of my future posts will be about just that. Because that’s basically what I think about all day.
 
 
 
I bought the apartment from two stylists who do this for a living - buy apartments, style them and sell them. Seems like a fun job! 
 
 
 
 
 
Att hitta någonstans att bo var enklare än jag trodde. Eller var det bara jag som gjorde det enkelt för mig?
 
Jag kikade runt på Hemnet efter en lämplig bostad – tillräckligt stor och samtidigt tillräckligt billig, förenlig med katten och hans behov av att vara utomhus och gärna tillräckligt nära stan för att underlätta för mig och mitt behov av ett socialt liv. Jag hade också en förhoppning om att hitta en lägenhet utan renoveringsbehov.
 
 
The bedroom. It's a two room apartment, 59 square meter.
 
 
Och där var den. Så snart jag såg bilderna visste jag att det var ett ställe för mig, och tre och en halv vecka senare stod jag där med nycklarna i handen och ett stort hål i plånboken, men fortfarande lika övertygad om att det här var mitt nya hem. Jag inser att det säkert är rätt korkat att fatta ett sådant beslut så fort, jag menar, jag tittade inte ens på några andra lägenheter, men jag bara visste. Jag vet.
 
Jag har inga planer på att förvandla Lyckoland till en inredningsblogg, men en inte allt för vågad gissning är att inredning är vad ett antal inlägg framöver kommer att kretsa kring, för det är vad som snurrar i mitt huvud just nu.
 
 
 
Bathroom. No one has used the toilet before me. No one. I like that.
 
 
All pictures in this post are from Fastighetsbyrån.
 

Closing one Door, Opening Another

 
The living room in my new apartment. This image is from the real estate agent (Fastighetsbyrån), so it's not my furniture.
 
 
Today I opened the door to my new apartment for the first time. Do I dare to say that it’s also the door to my new life? Well, yes, although I’m still in limbo with regards to what it will contain.
 
A lot has happened in my life since I last posted here on the blog. I’m single. I have bought an apartment in the city. And… well, that’s pretty much it. I feel that it’s enough though, given that it all has happened only during the last 3-4 weeks.
 
What led to the separation and my feelings towards it are private, so here on the blog and from now on I will only look forward. I know that the present is really all that exists, but I’m feeling that life is full of future.
 
 
I want to thank those of you who have left notes for me, here on the blog or on other forums. I haven't been strong enough to respond or take part of your lives as I usually do, but I appreciate it. I really do.
 
 
 
 
I dag satte jag för första gången nyckeln i låset och öppnade dörren till min nya lägenhet. I någon mån också dörren till mitt nya liv, även om jag fortfarande svävar i ovisshet om vad det kommer att innehålla.
 
Det har hänt en del i mitt liv sen sist. Jag är singel. Jag har köpt en lägenhet inne i stan och… ja, det är väl ungefär det, men det kanske kan räcka? Det är rätt raskt marscherat på ungefär en månads tid, tycker jag själv.
 
Vad som har lett fram till separationen och mina känslor omkring den är privat, så här på bloggen och från och med nu nöjer jag mig med att blicka framåt. Jag vet att det egentligen bara är nuet som existerar, men livet känns fullt av framtid.
 
 
Jag vill passa på att tacka er som har lämnat hälsningar här på bloggen och på andra sätt. Jag har inte känt mig stark nog att svara eller att ta del av era liv som jag brukar, men jag uppskattar det. Det gör jag verkligen.
 

Garden in Bloom

 
 
 
I'm amazed by the rapid progress of spring. It's just like the ketchup effect - first there is nothing, then there is nothing and then… there is everything!
 
I have observed the trees and their buds every day for at least a month, and still I'm surprised now when they have burst at last.
 
One fine day, probably when I'm retired, I'm going to place a chair under a tree and sit there and wait for the exact moment when the leaves finally unfold.
 
 
These images were shot in our garden, mostly during the weekend. The last four-five days have been really warm, and so much has happened only today and yesterday. I'll wait 'til Saturday, and then I'll sneak outside with the camera again to capture the progress.
 
Until then I will relish the beauty of it all with my own eyes. And hands. Definitely hands.
 
 
 
 
 
Jag tycker att det är svårt att riktigt ta in i vilket rasande tempo våren fortskrider nu, jag klarar inte av att hålla samma takt. Det är precis som ketchupeffekten - först händer ingenting, sen händer ingenting och sen… händer allt på en gång!
 
Jag har observerat träden och deras hårt slutna knoppar varje dag i minst en månads tid och ändå blir jag förvånad nu när de helt plötsligt har slagit ut.
 
En vacker dag, troligen när jag är pensionär, ska jag placera en stol under ett träd och sitta där och vänta på själva ögonblicket då knopparna äntligen öppnar sig och vecklar ut sina gröna, späda blad.
 
 
De här bilderna togs ute i trädgården framförallt under helgen som gick. De senaste fyra-fem dagarna har ju varit riktigt varma och så mycket har hänt bara i går och i dag. Jag ska hålla mig tills på lördag, sen smyger jag ut igen med kameran för att fånga vårens framfart.
 
Till dess njuter jag av allt det härliga med ögonen. Och händerna. Definitivt med händerna.
 
Hur långt har våren kommit där du bor?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Let's Get Physical

 
 
 
We spent the weekend on the countryside together with friends and I returned home full of inspiration and new ideas.
 
Besides eating the most delicious grilled artichokes and a heavenly eggplant gratin, I experienced an almost religious aha moment when we discussed the importance of having a sound balance between activity and rest.
 
Ok, that isn’t exactly news, not even to me, but I felt that the ‘activity’ part got a whole new meaning to me. I realized that we, or at least I, as a human being am designed to use my hands and work with my body.
 
I want to rest after a day full of physical activities – outside, close to nature – not after eight gloomy hours in front of a computer. I want to till the soil, experience a direct the connection between work and survival. But of course, preferably without having to worry if we’ll actually be able to produce a crop big enough to meet our needs... I’m well aware it’s not easy being a farmer.
 
 
Maybe it’s just a silly dream that pops up right now just because it’s spring.
 
Or maybe I was just under the influence of wine and thereby easily inspired by my friend's mother and her talking about spending two hours a day with the horses, which forced her to temporarily let go of her ordinary day job.
 
I just feel that I got an idea about the ideal life, a simple life, which isn’t just about the balance between activity and rest, but physical activity and rest.
 
I don’t know what I’ll do with this insight. Perhaps nothing more than starting to take better care of this little piece of land that is our garden.
 
 
Taking a well deserved break for some blogging after two hours of removing old and dead parts of our raspberry bushes.
 
 
 
 
 
Helgen tillbringades ute på landet tillsammans med vänner och jag kom tillbaka hem full av inspiration och nya idéer.
 
Förutom att vi åt grillade kronärtskockor värda en stjärna i Guide Michelin och en himmelsk auberginegratäng hade jag en närapå religiös aha-upplevelse när vi diskuterade vikten av balans mellan aktivitet och vila.
 
Ok, det är inte direkt något nytt, inte ens för mig, men jag kände att aktivitetsdelen fick en helt ny mening för mig. Jag insåg att vi, eller i alla fall jag, som människa är gjord för att använda mina händer och arbeta med kroppen.
 
Jag vill vila efter en dag full av fysisk aktivitet – utomhus, nära naturen – inte efter åtta glåmiga timmar framför datorn. Jag vill bruka jorden, uppleva ett direkt samband mellan jobb och överlevnad. Fast självklart helst utan att vi egentligen behöver oroa oss för om vi kan producera en tillräckligt stor skörd för att möta våra behov... Jag vet att det inte är lätt att vara bonde.
 
 
Kanske är det bara en fånig liten dröm som dyker upp just nu bara för att det är vår.
 
Eller så var jag kanske extra lättpåverkad efter ett par glas vin när min väninnas mamma började prata om hur hon varje dag tillbringade två timmar tillsammans med hästarna, och hur det fick henne att släppa allt vad vanligt kontorsjobb hette.
 
Det känns bara som att jag fick en idé om det ideala livet, ett enkelt liv, som inte bara handlar om balans mellan aktivitet och vila, utan fysisk aktivitet och vila.
 
Jag vet inte vad jag ska göra med den insikten. Kanske ingenting mer utöver att börja ta bättre hand om den här lilla plätten jord som är vår trädgård.
 

Wardrobe Purge

 
 
 
There was the glittering top I had at that party in 2004. And there were the shoes, the red high-heeled killer shoes I wore for that crazy Christmas party in 2009. And the bright white suit I wore in London once, for work. And the sheer, see-through cardigan that accompanied me during a scary meeting. I only had to touch its velvety surface to calm down and survive.
 
Each garment brought back a gazillion memories. Sure, I hadn’t used that glitter top since the party in 2004, but what if… And I liked it so much back then. Oh, it was a great night!
 
The pile of things to keep just in case and just because reached my waist, while the garbage sack lay empty on the floor.
 
 
And there it was, the moment where I had to make up my mind. Did I want a wardrobe full of memories, or hangers with current favorites and truly wearable, timeless items?
 
It felt so silly. Attaching so much meaning to a pair of cheap, plastic shoes that I know – I just know – I’ll never wear again.
 
 
I dove into the pile of keeps once more, and when I got up and out from there, all that was left was clothes I know I’ll be using again.
 
After the purge, I have a wardrobe with clothes that I’m actually wearing, and finally I can see them. That perfect black dress and those pants that go with everything aren’t covered and drenched by nostalgia anymore.
 
I know now what’s on my hangers, and I have a much clearer picture of what it is I actually need to complete my wardrobe. Not that much, it turned out.
 
 
 
 
 
 
 
 
Där var det där glittriga linnet som jag hade på mig på en fest 2004. Och där var skorna, de där skyhöga, knallröda styltorna som jag hade på mig på den där galna julfesten 2009. Och den kritvita dräkten jag hade i London en gång, när jag var där på jobb. Och den skira, lätt genomskinliga koftan som följde med mig på ett läskigt möte. Jag behövde bara stryka lätt över dess sammetslena yta för att bli lugn och överleva.
 
Varje plagg översköljde mig med minnen. Visst, jag hade inte använt det där glitterlinnet sen den där festen 2004, men tänk om… Och jag tyckte så mycket om det då. Åh, vilken rolig kväll det var!
 
Högen med kläder och spara utifall att och bara för att nådde midjehöjd, medan sopsäcken låg tom på golvet.
 
 
Där och då infann sig tillfället då jag var tvungen att bestämma mig. Ville jag ha en garderob full av minnen, eller galgar med nuvarande favoriter och verkligen bärbara, tidlösa plagg?
 
Det kändes löjligt. Att fästa så stor vikt vid ett par billiga plastskor som jag vet – jag bara vet – att jag aldrig kommer att använda igen.
 
 
Jag dök ner i högen igen, och när jag kom upp därifrån var det bara kläder som jag vet att jag använder kvar där, tillsammans med några tjusiga klänningar och dyrbaringar som på riktigt, helt ärligt, kan vara bra att ha någon gång.
 
Efter rensningen har jag en garderob med kläder som jag faktiskt använder, och äntligen kan jag se mina kläder. Den där perfekta svarta klänningen och de där byxorna som funkar till allt är inte längre dränkta av tung nostalgi.
 
Jag vet nu vad som hänger på mina galgar, och jag har en mycket klarare bild av vad jag faktiskt behöver för att komplettera garderoben. Inte särskilt mycket, visade det sig.
 
 
To keep or not to keep, that is the question...


Keeping the cat
 
 
Förresten, kika in hos CrimsonAnna och ta del av hennes tips som gör garderobsrensningen enklare och roligare. 
 
 

Let Me Introduce... Olympia

 
 
 
Isn't she a beauty?
 
She's an Olympia SM 7, maybe from 1963 (I haven't been able to find out exactly, even though I have the serial number).
 
I found a dealer online who sells this model for 525 USD. I bought mine for 15, so I'm happy... I know there might be individual differences, but this one works fine for me. After some cleaning and a new ink ribbon she's as good as new!
 
Next, she'll be making an appearance at a friend's wedding. Please don't spill champagne on her.
 
 
 
 
 
Är hon inte vacker?
 
Det är en Olympia SM 7, kanske från 1963 (jag har inte kunnat lista ut det exakta årtalet, trots att jag har serienumret).
 
Jag hittade en skrivmaskinsaffär på nätet som säljer den här modellen för 525 dollar. Jag köpte min för 100 kronor. Känner mig rätt nöjd med det... Jag förstår att skrivmaskiner precis som människor kan vara individer med olikheter sinsemellan, men den här funkar fint för mig. Efter rengöring och ett nytt färgband är hon så gott som ny!
 
Härnäst gör hon ett framträdande på en väninnas bröllop. Snälla, spill inte champagne på henne.
 
 
 
Cleaning. The small brush is original.
 
 
 
 
 
 
 
 


She's portable, of course.

Till den som längtar

 
Only in Swedish this time
 
 
 
 
Den här, den är till Hemkära Hanna, som längtar efter blåsippor och som jag tror behöver en extra liten ljusglimt efter att räven varit på illvilligt besök i hönshuset och fört sorg med sig
 
Våren är på väg, den spirar där under kvardröjande snöfläckar och höstlöv som vi ännu inte orkat kratta upp.
 

Should it Stay or Should it Go?

 
I'm working hard to clean out the clutter for Sunday’s flea market. Faced with a few difficult decisions, I’m turning to you for help.
 
Here are five things I wouldn’t say got an emotional value to me. I use them from time to time, not very often though. I’ve got alternatives I’m more likely to turn to.
 
I’ve been so close to put them all in the goodbye box for Sunday, but then… something has stopped me. I don’t know what it is.
 
Of course, I could just keep them, but I’ve decided to challenge myself. Three must go, two can stay. And I’m asking you: if you were to keep only two of these things, which would it be?
 
 
 
 
 
Jag kämpar vidare för att rensa ut skåp och garderober inför söndagens loppmarknad. Ett och annat svårt beslut ställs jag inför emellanåt.
 
Här är fem saker som inte har något direkt affektionsvärde för mig. Jag använder dem lite då och då, men i ärlighetens namn inte särskilt ofta. Jag har andra alternativ som jag vanligen väljer i första hand.
 
Jag har varit nära att lägga dem i farväl-och-hej då-kartongen, men någonting har hindrat mig. Jag vet inte vad.
 
Jag skulle såklart kunna behålla alla, men jag har bestämt mig för att utmana mig själv. Tre måste gå, två kan stanna. Och det är där du kommer in i bilden. Om du skulle behålla två av dessa saker, vilka skulle det vara?
 
 
 
 1. Tea light candle holder.
 
 
2. Bronze colored bracelet.
 
 
3. Papier-mache bowl with lid.
 
 
4. I've got two each of the plates, but only one cup left. Bought at Good Earth in India last year.
 
 
5. Two wine glasses.
 
So, who can stay, and who must go?
 

Living More with Less?

 
 
 
Lately, I’ve found myself being drawn towards minimalism, not necessarily as a style, but as a lifestyle. That might surprise those who know me well, because I’ve always been a less is bore, more is more kind of person. I mean, if you can have it all, why shouldn’t you?
 
The only thing is that all doesn’t attract me anymore, I don’t want it. What I truly want (other than love, friendship, health and peace on earth, of course) is independence and freedom, with regards to time and money, and a life as worry-free as ever possible.
 
More stuff, or more expensive stuff, will not help me to achieve that. In fact, I sometimes feel that my possessions are standing in my way.
 
 
The more I own, the more I have to attend to, and time is spent on activities that not necessarily are the ones that make me most happy.
 
When buying stuff with a second hand value a fraction of the original cost, I tie up my money in potteries and skirts. That is money that could have been used for traveling or maybe buying our own house, an investment that could bring peace of mind, as long as it’s based on sound economics.
 
And, talking about houses, all that clobber cluttering the cupboards automatically eliminates a lot of potential good buys because they just couldn’t hold all our belongings.
 
 
I’m not aiming for an ascetic life. I still love to surround myself with beautiful belongings, but maybe not as many of them.
 
The first step is to declutter. I’m finally getting rid of all those things that I never use and that don’t have a sentimental value (and I will try not to be too sentimental upon judging what can stay). I’m taking part in a local flea market next Sunday, and the stuff that don’t sell will immediately go to charity.
 
I‘m already feeling lighter.
 
 
 
 
 
Den senaste tiden har jag känt mig mer och mer lockad av minimalism, inte nödvändigtvis som stil, men som livsstil. Det förvånar möjligen de som känner mig väl. Jag har alltid varit lite av en less is bore, more is more-person. Jag menar, om jag kan få allt, varför inte?
 
Det är bara det att allt inte attraherar mig längre, jag vill inte ha det. Vad jag verkligen vill ha (förutom kärlek, vänskap, hälsa och fred på jorden, så klart) är oberoende och frihet vad beträffar tid och pengar, och ett liv som är så problemfritt som det någonsin kan vara.
 
Fler saker, eller dyrare saker, kommer inte att hjälpa mig att uppnå det. Faktum är att jag ibland känner att mina ägodelar står i vägen för mig.
 
 
Ju mer jag äger desto mer har jag att sköta om, och jag lägger tid på sådant som inte nödvändigtvis är det som gör mig allra lyckligast.
 
När jag köper saker med ett andrahandsvärde som är en bråkdel av den ursprungliga kostnaden, så låser jag upp mina pengar i krukor och kjolar. Det är pengar som jag hade kunnat använda till resor eller för att köpa ett hus, en investering som kan ge sinnesfrid, förutsatt att köpet är ekonomiskt hållbart.
 
Och på tal om hus, alla dessa prylar som får garderobsdörrarna att bågna gör att vi automatiskt måste sortera bort en del potentiellt bra köp, för att de husen helt enkelt inte skulle kunna svälja alla våra ägodelar.
 
 
Jag vill inte leva som en asket. Jag tycker fortfarande om att omge mig med vackra ting, men kanske inte så många.
 
Första steget är att rensa ordentligt. Nu ska jag en gång för alla göra mig av med alla saker som jag aldrig använder och som inte heller har ett affektionsvärde (och jag ska försöka att inte vara allt för sentimental och nostalgisk när jag avgör vad som får stanna och vad som måste gå….).
 
På söndag nästa vecka står jag på loppmarknaden i Ljungsbro Folkets Park, och allt jag inte får sålt där åker omedelbart till Myrorna.
 
Jag känner mig redan lättare till sinnes.
 

Bird Cake

 
No. I haven't made a cake of birds (I'm vegetarian, remember), but a cake for birds
 

Since Saturday brought cold weather (-12°C/10°F) I decided to make something for the birds to cheer them up. It's really easy and fun!
 
Melt coconut fat in pot, slowly on low temperature. I repeat, low temperature, otherwise you might start a fire. When melted, add a lot of goodies for the birds like seeds and nuts. Let it cool and 'clog' just a little bit in the pot before moving it over to a spring form. Keep cool and once the fat is stiff enough, you're ready to release the cake from its form (a knife might come in handy) and hang it in a tree for the birds to feast on.
 
Bon appétit!
 
 
I used 500 g coconut fat for this cake
 
 
 
 
 
 
Eftersom lördagen förde med sig kallt väder och minusgrader (hela tolv stycken på morgonkvisten) så bestämde jag mig för att göra en kaka till fåglarna för att muntra upp dem. Ett lika enkelt som trivsamt helgnöje!
 
Smält kokosfett i en kastrull på låg värme. Jag upprepar, låg värme, annars finns risk att du startar en eldsvåda. När fettet har smält rör du i en massa gott till fåglarna, som frön och nötter. Låt röran svalna och tjockna en aning i kastrullen innan du häller över den i en kakform med löstagbar kant. Ställ kallt, utomhus till exempel, och vänta tills fettet har stelnat helt. Då är det dags att ta loss kakan från formen (en kniv kan vara bra att ha till hands) och hänga upp den i ett träd för fåglarna att festa på.
 
Bon appétit!
 
 
 

A Botanical Journey

 
 
 
Nowadays when I travel I really enjoy exploring the local flora, in the wild or in parks and gardens. My teenage self would probably be bored to death...
 
Here are some of all the amazing flowers (as well as one fruit, one tree and a pair of butterflies) I saw during my recent trip to India.
 
I don't know their names. But I like them.
 
 
 
 
 
Nuförtiden när jag är ute och reser är en stor del av njutningen att upptäcka alla vackra blommor och växter, oavsett om det sker i det vilda eller i anlagda parker och trädgårdar. Troligen hade jag tråkat ut mitt tonårsjag fullständigt om vi rest tillsammans...
 
Här är några av alla de fantastiska blommor (inklusive en frukt, ett träd och ett par fjärilar) som jag såg under min senaste resa till Indien.
 
Jag vet inte vad de heter. Men jag tycker om dem.
 
 
 
 
 
Well, this isn't a flower... But I liked this church wall in Lovedale
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


 

Things to do with Modeling Clay

 
 
 
 
 
I love to create in 3D, using my hands to form a shape, a physical object. Feeling the clay in my hands is almost therapeutical.
 
Instead of a Christmas tree, we have a few bare branches that I've spray painted white. They're dressed with mini-light strands (two of Ikea's battery operated Stråla), and a few hearts and stars made of oven-hardening modeling clay.
 
The heart shaped ornaments have been rolled out on a piece of lace fabric and the stars were sprinkled with some glitter before baking.
 
I also made two candle holders using the same technique as for the hearts, with the lace. I like the texture it gives.
 
 
I'm spending a quite day at home today, trying to recover from last nights Christmas party and refresh before a christening ceremony tomorrow.
 
Hope you're having a wonderful weekend!
 
 
 
 


 
Jag tycker verkligen om att skapa i 3D. Att forma en liten bit av världen med mina händer. Att känna leran mot huden är nästan som terapi.
 
Istället för julgran har vi tagit in några grenar som jag har spraymålat vita. De är klädda med ljusslingor (två av Ikeas batteridrivna Stråla) och hjärtan och stjärnor som jag pysslat ihop av modellera.
 
Hjärtana har jag kavlat ut på en spetsduk och stjärnorna strösslade jag lite glitter över innan de bakades i ugnen.
 
Det blev också två värmeljushållare, gjorda med samma teknik som hjärtana. Jag tycker om mönstret och texturen som spetsduken ger.
 
 
I dag har vi en lugn dag på hemmaplan. Jag försöker återhämta mig från gårdagens julfest och piggna till inför morgondagens barndop.
 
Hoppas du har en underbar helg!


 

Object of Delight #7

 
 
 
The Nobel Banquet takes place in Stockholm this evening. A lot of clever people have been awarded the prestigious prize through the years, and hopefully their inventions have been of good to mankind.
 
I'm thinking about science and technology and peace and war almost every time I put my hairpins in this little tin box that used to hold ignition caps, marked with Alfred Nobel's name.
 
My only conclusion so far is that the hairpin definitely is a great invention.
 
 

 
 
 
Nobelfest i kväll. Tänk så många kluriga och intelligenta personer som tilldelats priset genom åren. Det är bara att hoppas på att deras uppfinningsrikedom kommit mänskligheten till nytta.
 
Jag tänker på vetenskap och forskning och krig och fred nästan varje gång jag lägger tillbaka hårnålarna i den här lilla plåtasken, som en gång innehöll sprängkapslar, med Nobels namn och nuna.
 
Min enda slutsats så här långt är att hårnålen i alla fall är en utomordentlig uppfinning.
 

Feathered Friends

 
 
 
I bought these cute little birds from a very talented and creative lady.
 
Cat decided to release all his aggressions on the yellow one, I'm amazed it survived...
 
 

 
 
 
 
Har ni upptäckt Elin? Kreativa och fingerfärdiga Elin som inte bara har en mysig blogg, utan också säljer sina alster. Hon är en hejare på att sy, framförallt barnkläder, men också sådana här söta fåglar som nu pryder fönstret i sovrummet hemma hos oss.
 
Kisse bestämde sig för att försöka få utlopp för alla sina agressioner med hjälp av den gula pippin, men den överlevde, otroligt nog.

Washi Tape Tealights

 
 
 
Decorate tealights with washi tape. It doesn't get much easier than this!
 
 
 

Fall Decor

 
 
 
I brought home a couple of cute decoration pumpkins (or is this what you call 'winter squash' in English? Here in Sweden, they're sold as 'dekorationspumpor') and paired them with some bright yellow maple leaves, chestnuts, rose hip and snowberry. I've actually never decorated for fall before, but I like the idea of having at least one corner of my home dedicated to the season, and I absolutely love the warm colors.
 
 
 
 
 
 
 
 
I also made a candle holder of a jar filled with acorns. Keep an eye on this one though, and make sure to put out the candle before it burns down too low.
 

Things I’m Learning From Gardening

 
 
 
Patience.
Letting go.
That there’s a power, stronger than I’ll ever be, that I can’t control; nature and the change of seasons.
 
The most important lesson of all, to me, is realizing and accepting that in this garden, I will never finish and never, ever practice perfection.
 
 
I’m a detail-oriented person. I believe that the whole is nothing less but the sum of a million tiny pieces, and if there’s a single one you don’t pay attention to, it may ruin it all.
 
I’ve realized though, that this philosophy is far from feasible, at least in our garden. There’s just too much to do.
 
 
Let me give you an example. We have a rather big gravel-yard, where weed is happy to grow. My method is getting down on my knees and picking the teeniest tiniest grass blades, every one of them, with the roots. After a couple of hours, I may have covered one twentieth of the gravel. It goes without saying that with this method, I will never finish, and thus, the whole will never look good.
 
Instead, I’m trying to adopt Peter’s way of working, focusing on the big picture, the large tufts of grass and dandelion leaves, ignoring the pale, newborn plants that no one – except me – sees.
 
 
I’m practicing every day to let things be imperfect. I may not be happy with them and think they’re great, but as long as they’re ok it’s fine.
 
This is a skill much needed when I’m back in the office again.
 
 

 
 
 
 
Tålamod.
Att släppa taget.
Att det finns en kraft, starkare än jag någonsin kommer att bli, som jag inte kan kontrollera; naturen och årstidernas växlingar.
 
Den absolut viktigaste insikten, för mig, är att jag måste acceptera att i den här trädgården kommer jag aldrig att bli klar och heller aldrig att kunna utföra mina sysslor med perfektion.
 
 
Jag är en tämligen detaljfokuserad person. För mig är helheten ingenting annat än summan av en million små, små delar, och om en enda av dem lämnas ofärdig, så riskerar den att omkullkasta helhetsupplevelsen.
 
Vad jag däremot har insett är att det tankesättet är långt ifrån funktionellt, åtminstone inte i vår trädgård. Det finns helt enkelt för mycket. Av allt.
 
 
Ett exempel är den stora grusgången som breder ut sig framför huset. Där växer ogräs mer än gärna. Min metod är att sittandes på huk dra upp minsta lilla grässtrå, med roten. Efter ett par timmar har jag möjligen arbetat mig igenom en tjugondedel av allt grus. Det säger sig själv att med den här metoden blir jag aldrig klar, och därmed kommer helheten heller aldrig att se bra ut.
 
Istället försöker jag ta till mig Peters sätt. Han fokuserar på det stora hela, på de grova grästuvorna och kraftiga maskrosbladen, och ignorerar helt de små, bleka ogräsen som ingen – förutom jag, förstås – ser.
 
 
Jag tränar varje dag på att låta saker och ting vara allt annat än perfekta, att lämna dem trots att jag inte är nöjd eller tycker att de är fantastiska. Så länge de är ok så är det ok.
 
Det är en färdighet som jag kommer att ha mycket nytta av när jag går tillbaka till jobbet igen.
 

Older posts