Le Fabuleux Destin de Moi – Week 39
Monday: Dinner at Scandic with savvy Susanne. A perfect start of the week.
Måndag: Middag på Scandic med kloka Susanne. En perfekt start på veckan.
Tuesday: Chattering away a rainy evening with Sofia – I'm so thankful to have you as a friend.
Tisdag: Tjejsnack en regnig höstkväll med Sofia – jag är så tacksam över att ha dig som vän.
Wednesday: A new friend of mine that I met on a walk.
Onsdag: En ny bekantskap som jag träffade på under en promenad.
Thursday: Eating what's left of Tuesday's apple pie. Tip! Spice with cinnamon, ginger and clove – delicious!
Torsdag: Äter det som är kvar av tisdagens äpplepaj. Tips! Krydda med kanel, ingefära och kryddnejlika.
Friday: Finished what might be the best book I've ever read; The God of Small Things. Book review coming up!
Fredag: Läste ut vad som kan vara den bästa bok jag någonsin läst; De små tingens gud. Bokrecension på väg!
Saturday: Cat craves conner.
Lördag: Katt kräver krubb.
Lördag: Katt kräver krubb.
Sunday: Bought some coconut oil to add more fat to my diet.
Söndag: Köpte kokosolja för att öka fettinnehållet i min mat.
No More Excuses
I’ve cleaned my desk and made myself a nice cup of hot tea. It’s raining and I haven’t got any plans for the rest of the day. There are no excuses left.
I’m devoting this day to something I love, but for some reason always seem to avoid; writing.
I’ve always wanted to be a writer. To be rich and famous? No, its got more to do with me wanting to spend the rest of my life in a house by the sea with an endless amount of time to ponder over life and create stories that take me and my readers on magical inner journeys. ‘Cause that’s what it’s like to be a writer, right?
I’m actually a very goal oriented person. I strongly believe that anything is possible. Anything. I set a goal, and I do whatever it takes to get there. But this, the writing, is like a butterfly. With its erratic flight path it sometimes feels like I just can’t catch it. Worst of all, at times I even stop trying.
Why? I honestly do not know, but I’m thinking that sometimes, when you want something really, really bad, the fear of failure is simply overwhelming.
Skrivbordet är rent. Framför mig står en kopp rykande hett te. Utanför fönstret strilar ett stilla regn och jag har inga mer planer för den här dagen. Det finns helt enkelt inga ursäkter längre.
I dag ska jag ägna mig åt det jag helst av allt vill göra men som jag av någon anledning ständigt undviker; skriva.
Författare har jag alltid velat bli. För ära och berömmelse? Nej, snarare för att kunna tillbringa resten av mitt liv i en stuga vid havet och fundera, filosofera och formulera berättelser som tar mig och mina läsare på magiska inre resor. För precis så är det väl att vara författare?
Jag är egentligen en mycket målinriktad person. Jag tror att allt är möjligt. Allt. Jag sätter ett mål och sedan jobbar jag för det, stenhårt – alldeles för hårt – om det är vad som krävs. Men just detta, skrivandet, fladdrar som en liten retsam fjäril runt mig och vägrar låta sig fångas. Det värsta är att jag i perioder lägger ner håven och slutar att ens försöka.
Varför är det så? Jag vet inte, men jag leker med tanken att när något känns riktigt, riktigt viktigt, ja, då är rädslan för att misslyckas desto större.
5 Favorite Kitchenwares
Addictive and saliva producing* food blog Dagmar's Kitchen (Warning: Do not enter in case you're hungry!) has initiated a 'blog challenge', asking for our five favorite kitchenwares that we just couldn't live without.
Mine are:
- The large tea cup that I drink strong ginger tea from every day.
- The peeler that is sharp and lies perfectly in my hand.
- The tea-strainer with some blingbling for every-day glamour.
- The... thing that helps me to open jars and bottles – honestly, this is what makes me an independent woman.
- The blender. For veggie burgers. Smoothies. Hummus. Love it. Love it. Love it.
What are the kitchenwares you couldn't live without?
Dagmar's Kitchen is a Swedish blog in Swedish, but you've heard about Google Translate, right? It's worth a visit, I promise.
* Does that make sense? When I look at yummy food pictures something happens in my mouth... Don't tell me it's just me.
Beroendeframkallande och salivproducerande* matbloggen Dagmar's Kitchen (Varning: Klicka inte om du är hungrig!) kör en bloggutmaning, där fem köksfavoriter efterfrågas. Ni vet, de där som det känns som att vi inte kan leva utan.
Mina är:
- Den stora tekoppen som jag dricker starkt (starkt) ingefärste ur varje dag.
- Skalaren som är vass och ligger perfekt i min hand.
- Tesilen med lite bling-bling för vardagsglamour (eller, vad sägs om: tesil för testil?).
- Den där... saken som hjälper mig att öppna burkar och flaskor – ärligt, det är den här som gör mig till en självständig kvinna.
- Mixern. För veggoburgare. Smoothies. Hummus. Älskar den.
Vilka köksredskap klarar du dig inte utan?
* När jag tittar på snygga matbilder så händer något i min mun... Kom inte och påstå att jag är den enda som upplever detta.
Weather Forecast
Today I'm bringing you the weather forecast through my recent crafty adventures with tissue paper (silkespapper). Raindrop garlands, a rain cloud and two collages (that didn't turn out like I expected or wanted to, but I'm showing them to you anyway).
Tissue paper is awfully time consuming to work with and you have to be awfully careful not to tear it, but I love the delicate, see-through effect, especially when placed in a window.
The pink/gold/light blue things are raindrops - NOT baby santas, treetops or flames, like Boyfriend suggested...
Pay it Forward
Update: All entries are taken, but I will probably do something similar another time.
That letter from Julia really inspired me to share real life objects with other bloggers, so believe me when I say that I was thrilled to find this great idea over at the funny and inspiring blog JellyBones by Trish.
So, what's it all about?
Basically, it's a chance (or risk?) for you to receive something unique and handmade from me.
- The first three people to comment on this post will receive a little gift - something personal from me to you. Within a year (I'll do it in two months) I'll create something unique to share with you.
- In order to receive your gift you have to play along though. Spread the love on your own blog, promising to send a little special something to the first three people to comment on your post.
- You get 72 hours to re-post, or I'll move on to the next person on the list.
If you want to receive something unique and self-made from me in the mail and if you are willing to do the same for others, leave a comment below! Please leave your email address so that I can contact you directly. And a blog URL so that I and others can visit your blog.
I'm prepared to send gifts all over the place, so don't hesitate to comment just because you live in a different time zone or continent than I do.
Brevet från Julia inspirerade mig verkligen att dela små bitar av verklighet med andra bloggare, så tro mig när jag säger att jag blev glad när jag såg den här briljanta idén hos Trish och hennes roliga och inspirerande blogg JellyBones.
Så, vad handlar det här om?
Jo, det är helt enkelt en chans (eller risk?) för dig att få något unikt, handgjort av mig.
- De tre första som kommenterar det här inlägget kommer att få en gåva - något personligt från mig till dig. Inom ett år (jag kommer att göra det inom två månader) kommer jag att skapa något bara för dig.
- För att få presenten krävs dock att du ger dig in i leken helhjärtat. Sprid kärleken på din egen blogg och lova att skicka en present till de tre första som kommenterar ditt inlägg.
- Du har 72 timmar på dig att göra ett inlägg om detta på din blogg, sedan går jag vidare till nästa person som kommenterat.
Om du vill ha något från mig hem i brevlådan och är beredd att göra detsamma för andra, lämna en kommentar här. Lämna också din e-postadress så att jag kan kontakta dig direkt. Och gärna din bloggadress så att jag och andra kan kika in hos dig!
A Letter Full of Sunshine and Happiness
Imagine that it’s a grey and rainy day. It’s after lunch according to the time zone of the ordinary, well-behaved citizens of this city. You, oh you, you haven’t come out of your pajama yet.
When you hear the familiar sound of the postman slamming the mailbox out on the street, you decide to not give a care what the neighbors will say about you in your pajama and rubber boots in the middle of the day (they should be at work anyway, shouldn’t they?).
Imagine that there’s only one item in the mailbox today. And it’s not an invoice. It’s not a fabulous offer for buying 3 boxes of washing powder for the price of 2. No, it’s a letter. A real letter, from a real person.
When you’ve rushed back inside, to save it from the wet, and open it, it’s like the rain clouds are suddenly chased away. The damp smell of fall is dispersed, and a scent of summer fills the room. Basil. Thyme. Sage. Tarragon and pepperoni leaf.
I received a letter from Julia behind the lovely, lovely blog The Sheer Stories. It came to me, all the way from Italy, with memories from her recent trip. Herbs that still smelled of Italy, sunshine and happiness and a beautiful handwritten letter telling me how they used to walk into the garden and collect herbs for breakfast and lunch. Thank you Julia, it really brightened up my day!
Don’t miss Julia’s adorable blog. A few of my favorite posts are the one when she got up really early to catch the morning light, the one where she made natural ink from flower petals, and the one where she shares the best method of pressing flowers.
Check out her Etsy Shop as well.
I was really inspired by this, so the next time I'm going somewhere I will be looking for a few pen pals as well. Maybe you are one of them?
Lentil Soup – For Intelligent People
After my not-so-fancy but oh-so-cozy dinner party for two yesterday, it hit me that a simple lentil soup really is food for intelligent people. Like you and I.
- First, it’s cheap. I don’t think I can come up with another dish for fewer dollars that still holds all the other qualities of a lentil soup.
- It’s easy. I made this in… 15 minutes? That’s fast food if you ask me.
- It’s healthy. Lentils add some protein to your body.
- You can vary it by adding different spices or maybe a carrot or any other root vegetable you might have at home.
- And last but not least, it’s tasty. Ok, you might not get a Guide Michelin star for it, but I don’t think anyone will complain either.
How to:
Chop the garlic, slice the leek and melt the butter in a pot. Soften the garlic and the leek in the butter (or oil if you prefer that) and add vegetable stock and lentils. Let it boil ’til the lentils are ready, mine are after just 10 minutes.
Efter min inte så jättetjusiga men desto mysigare middag för två i går så slog det mig att en enkel linssoppa verkligen är mat för intelligenta människor. Som du och jag.
- Först av allt; det är billigt. Jag kan nog inte komma på någon annan maträtt som kostar mindre och samtidigt har alla kvaliteter som en linssoppa har.
- Den är lätt att tillaga, min tog inte mer än 15 minuter – det kallar i alla fall jag snabbmat.
- Den är hälsosam, linserna ger protein.
- Den är lätt att variera, exempelvis genom att pröva olika kryddningar eller kanske slänga i en morot eller någon annan rotfrukt som råkar finnas hemma.
- Och sist men inte minst så är den god. Ok, du kommer troligtvis inte att få en stjärna i Michelinguiden, men jag tror inte heller att någon kommer att klaga.
Gör såhär:
Hacka vitlök, skiva purjolök och smält smöret i en kastrull. Fräs vitlök och purjo mjuka i smöret (eller olja om du föredrar det) och tillsätt buljong och linser. Koka tills linserna är klara, mina behöver inte mer än 10 minuter.
Fall Flowers
There are still so many beautiful flowers and plants to bring inside. I love the combination of green, yellow, fiery orange and blue. They keep me warm at heart.
Right now I'm waiting for a friend to come over after work for some lentil soup, homemade bread and apple pie. Did I mention that I love this season?
Thoughts on Time and Money
You know when they say that time is money? They’re wrong.
Time is time and money is money, and no riches in the world can neither buy back the time that has passed, nor stretch the time that you and I have been given*.
Spend both of them wisely and remember which one of them you value the most.
*This is not a comment to any health insurance debate. We’re on a more… philosophical level here, ok?
Du vet de där som säger att tid är pengar? De har fel.
Tid är tid och pengar är pengar, och all världens rikedomar kan vare sig köpa tillbaka tid som har passerat, eller tänja ut den tid som du och jag har tilldelats*.
Spendera dem klokt, både din tid och dina pengar, och kom ihåg vilken av dem du värderar högst.
*Det här är inte ett inlägg i någon debatt om sjukvårdsförsäkringar. Vi rör oss på en mer… filosofisk nivå här.
Le Fabuleux Destin de Moi – Week 38
This week. It's been a good one. So many memorable moments, so many reunions with good friends I haven't seen for a very long time, so much creativity. I'm curious to see what the next one will bring...
Monday: A little something that made me happy. Kind of makes you think of spring, doesn't it?
Måndag: De här gjorde mig glad. Får en att tänka på våren, eller hur?
Måndag: De här gjorde mig glad. Får en att tänka på våren, eller hur?
Tuesday: Weekly grocery shopping. We live on greens, nuts and seeds, dairies and eggs.
Tisdag: Veckohandlat. Vi lever på frukt och grönt, nötter och frön, mjölkprodukter och ägg.
Wednesday: Went to Stockholm to meet some friends. Here I'm at Bianchi Café & Cycles with sweet Karin.
Onsdag: Åkte till Stockholm för att träffa goda vänner. Här är jag på Bianchi Café & Cycles med fina Karin.
Thursday: A three hour long breakfast at Franzéns. It was kind of a magic moment, I was feeling so at ease.
Torsdag: En tre timmar lång frukost på Franzéns. Det var magiskt, på något sätt. Jag var lugn, rakt igenom.
Friday: Nightly adventures in the city. It was time to put on a pair of gloves – it's really getting cold over here.
Fredag: Nattliga äventyr på stan. Det var dags att plocka fram handskarna – det börjar verkligen bli kallt.
Fredag: Nattliga äventyr på stan. Det var dags att plocka fram handskarna – det börjar verkligen bli kallt.
Saturday: Breakfast with hot chocolate. Yummy!
Lördag: Frukost med varm choklad. Mums!
Lördag: Frukost med varm choklad. Mums!
Sunday: Being crafty with tissue paper. Not sure if I'm satisfied with the result or not. Maybe I'll show you.
Söndag: Pyssel med silkespapper. Inte säker på om jag är nöjd med resultatet. Kanske får ni se.
A Love Letter
Our paths crossed when I worked odd hours at the largest shopping center in our town. The uniformed guards who patrolled the area brought you by the neck and asked what they should do to you. You were a bad boy already then.
I couldn’t stop thinking about you, and all the trouble you would get into if I didn’t came to your rescue. My squeamish heart was the reason you and I got together, my stubbornness the reason we still are.
For God knows it wasn’t easy at first. You kept me awake at night when I wanted to sleep, you were sneaky and unreliable - I can’t say anything else - and you chased away almost all our guests.
But love conquers fear, and I was determined to soften your sharpest edges and chisel out the goodness I knew was in your heart. We struggeled together against your mood swings and today, we are totally relaxed in each other's company.
Nine years after our first meeting, you are a part of me. We have ceased to be a you and a me, we are one, and you are an extension of me, I am an extension of you. In my most difficult moments you are there, giving me comfort, helping me to be present and seeing the beauty in life. You give me love, but perhaps most importantly of all, let me give my love to you, so that in my heart, there can never ever be only darkness.
You also helped me to make the right choice in the love jungle. Peter was the only boyfriend you didn’t use as a scratching pad, so he could stay.
Våra vägar korsades när jag jobbade extra på stans största köpcentrum. De uniformerade väktarna som patrullerade för att hålla ordning på buset kom med dig i nackskinnet och undrade vad de skulle göra med dig. Du var en bad boy redan då.
Jag kunde inte sluta tänka på dig, på allt trubbel du skulle hamna i om inte jag kom till din räddning. Mitt blödiga hjärta är orsaken till att du och jag blev ett, min envishet orsaken till att vi fortfarande är det.
För gudarna ska veta att det inte var lätt till en början. Du höll mig vaken om nätterna när jag ville sova, du var opålitlig – jag kan inte säga något annat – och du jagade närapå iväg alla besökare till vårt gemensamma hem.
Men kärlek övervinner rädsla och jag var fast besluten att fila ner dina vassaste kanter och mejsla fram godheten i ditt hjärta. Vi kämpade tillsammans mot dina humörsvängningar och numera är vi helt avslappnade i varandras sällskap.
Nio år efter vårt första möte är du en del av mig. Vi har slutat att vara ett du och ett jag, vi är ett och du är en förlängning av mig, jag en förlängning av dig. I mina svåraste stunder finns du där och ger mig tröst, hjälper mig att vara närvarande och se det vackra i livet. Du ger mig kärlek, men kanske viktigast av allt, låter mig ge av min kärlek till dig så att det aldrig någonsin bara kan finnas mörker i mitt hjärta.
Du hjälpte mig också att välja rätt i kärlekens snårskog. Peter var den enda pojkvän du inte använde som klösbräda, så han fick stanna.
Music for the Season We Call Fall
A new season. A new Spotify playlist.
Cozy tunes to accompany your warm, knitted socks, cup after cup of hot tea and the one thousand raindrops on your windowpane.
If you don’t have access to Spotify, here’s the list:
- Carla Bruni – Autumn
- Neil Young – Birds
- Nick Drake – Hazey Jane II
- Belle And Sebastian – Nice Day for a Sulk
- Mazzy Star – Blue Light
- The Cardigans – Communication
- Tim Hardin – If I Were A Carpenter
- The House Of Love – Blind
- Jane Birkin – Strange Melody
- The Byrds – Goin' Back
- Thin Lizzy – Sarah - Version 1
- Suzanne Vega – Calypso
- Suzanne Vega – Wooden Horse (Casper Hauser's Song)
- Sting – Fields Of Gold
- Tindersticks – Travelling Light
- Cat Power – Haiku Ten
- Radical Face – Ghost Towns
- David Karsten Daniels – That Knot Unties?
- Gregory & the Hawk – Dare & Daring
- Catherine Feeny – Jacaranda
- Leona Naess – Ballerina
- Polly Paulusma – Ocean
- The Autumn Film – Kingdom Come
- Ellery – Lay Your Head Down
Added:
- Nick Cave & The Bad Seeds feat. Kylie Minogue – Where the Wild Roses Grow
- Sparklehorse – Apple Bed
- Vaness Paradis – St Germain
- Lianne La Havas feat. Willy Mason – No Room for Doubt
- Chet Baker – Time After Time
- Christian Kjellvander – Gardner River
- Brooke Waggoner – Fresh Pair of Eyes
- Air feat. Beth Hirsch – You Make it Easy
- Ron Sexsmith – Strawberry Blonde
- Mathieu Boggaerts – On Dirait qu'ça Pleut
- Matthieu Boggaerts – Je Sais
Six Months Later
It’s been six months since I was diagnosed with fatigue depression and left the office for a long, long sick leave.
Half a year, and I still don’t know how to deliver a perfect elevator pitch that defines this journey I’m on. I still don’t know how to answer the simple question I’ve received a gazillion times by now – how are you?
I don’t know how I am. That depends. Do you mean right now, as in now, or how I’ve been for the last week or so, or how I am compared to how I used to be, or compared to how I think everybody should have the right to be?
I guess I’m fine, but I’m still not well, and if you want me to go in to details I could go on forever.
I’ve been through the dark period. The creative period. The manic, the tired and the ‘I think everything’s fine now’ period. I think I’m slowly leaving the angry period behind me, but I have no idea what comes next.
What do I know? I know that this had to happen. I know I’m glad it did. And I know myself way better than before.
For that, I’m thankful.
Det har gått sex månader sedan jag lämnade kontoret för en lång, lång sjukskrivning efter att det konstaterats att jag led av utmattningsdepression.
Ett halvår, och jag vet fortfarande inte hur jag kort och kärnfullt ska sammanfatta den här tiden. Jag vet fortfarande inte hur jag ska besvara den enkla fråga som ideligen ställs mig – hur mår du?
Jag vet inte hur jag mår. Det beror på. Menar du nu, som i just precis nu, eller hur jag har mått den senaste veckan, eller hur jag mår jämfört med hur jag mådde tidigare eller jämfört med hur jag tycker att alla borde ha rätt att må?
Jag mår bra, antar jag, men jag är fortfarande inte frisk och skulle jag gå in på detaljer så kan vi få hålla på förevigt.
Jag har gått igenom den mörka perioden. Den kreativa perioden. Den maniska, den trötta och ”nu är allt bra”-perioden. Jag tror att jag sakta men säkert är på väg att lämna den arga perioden bakom mig, men jag har ingen aning om vad som väntar mig härnäst.
Vad vet jag egentligen? Jag vet att det här var oundvikligt, att det var tvunget att ske. Jag vet att jag är glad att det gjorde det. Jag vet att jag känner mig själv tusen gånger bättre nu än tidigare.
För allt det är jag tacksam.
Vegetarian Russian Beet Soup – Borscht
I’ve always been fascinated by Russia, that vast, barren country in the East that I associate with brutal oppression and great literature, rich colors and drab poverty, ostentatious extavaganzy and quiet melancholy. Strong contrasts, side by side. I hope to one day go there, see at least St. Petersburg or Moscow.
We made a vegetarian Russian beet soup – borscht – the other day, using some of all the beets that are resting in our basement. This soup is pretty quick and easy if you have access to a blender or food processor, and it is so good with a dollop of sour cream or yoghurt to contrast the sweetness from the beets.
Vegetarian Russian Beet Soup – Borscht
3 servings
3-4 raw beets (about 0.6 lbs)
1 onion
1 carrot
Cabbage (about 0.3 lbs)
1 tablespoon butter
3 cups vegetable stock
1 bay leaf
1 tablespoon vinegar
Salt, black pepper
Peel beets, onions and carrots. Shred all the vegetables, except one of the beets, or run them in a blender.
Melt the butter in a saucepan and fry the vegetables a few minutes. Add the vegetable stock, some black pepper and a bay leaf. Let it simmer on low heat, with the lid on, for 20-30 minutes.
Finely grate the last beetroot and add it just before the soup is ready, that’s the secret behind the rich, red color. Season with vinegar and maybe a little salt.
Serve with a dollop of sour cream or yoghurt, chopped parsley and bread or pasty.
Perfect heartwarming food for the fall!
Ryssland har alltid fascinerat mig. Det stora, karga landet i öst som jag förknippar med både grymt förtryck och stor litteratur, mustiga färger och gråtrist fattigdom, vräkig glättighet och tyst vemod. Starka kontraster sida vid sida. Jag hoppas att en dag få åka dit, se åtminstone St Petersburg eller kanske Moskva.
Av rödbetorna som vilar i källaren lagade vi en rysk rödbetssoppa – borsjtj – häromdagen. Det går ganska snabbt och lätt om man har tillgång till en mixer eller matberedare, och det är fantastiskt gott med en klick gräddfil eller matyoghurt där betornas sötma ställs mot yoghurtens syra.
Vegetarisk rysk rödbetssoppa – Borsjtj
3 portioner
3-4 råa rödbetor (ca 250 g)
1 gul lök
1 morot
Vitkål (ca 125 g)
1 msk smör
7,5 dl vatten
1 buljongtärning
1 lagerblad
1 msk vinäger
Salt, svartpeppar
Skala rödbetor, lök och morot. Strimla alla grönsakerna, utom en av rödbetorna, eller kör dem i mixern.
Smält smöret i en kastrull och fräs strimlorna ett par minuter. Tillsätt vatten, buljongtärningen, lite svartpeppar och ett lagerblad. Koka under lock på svag värme, 20-30 minuter.
Finriv den sista rödbetan och tillsätt den strax innan soppan är färdig, det är hemligheten bakom den fina röda färgen. Smaka av med vinäger och eventuellt lite salt.
Servera med en klick gräddfil eller matyoghurt, persilja och grovt bröd eller piroger.
Perfekt höstmat som värmer gott!
Thoughts on a Good Start
How did you start your day today?
An angry alarm clock is what pulls most of us from night rest to wakefulness. Options might be few, but after that we have all power in the world to shape our first waking breaths in the morning and lay a good foundation for the rest of the day.
Those of you who have followed this blog for some time know that I had huge problems with my mornings before I smashed into the wall and was diagnosed with fatigue depression. I constantly overslept, stressed and skipped breakfast.
Most days, I started my mornings, still in bed, with reading emails, checking the news, reading some more emails, checking my calendar, reading more news... Seconds after awakening my brain went into overdrive and my poor heart clattered frightened in my chest. I had a shock start - every day.
Now, during my sick leave, email, news and calendars have low priority, yet I have discovered that my brain still starts to spin right away with thoughts on the day, the blog, bills that have to be paid, errands I have to run... And my heart pounds just as hard as during the craziest job periods.
Therefore, I have since a couple of weeks back put a lot of focus on starting my day in a calm and harmonic way. I take a few deep breaths after I've just woken up. Drink a glass of water. Make a body scan. And then I set my mental agenda for the day.
I tell myself that I am a person who takes responsibility for her health, and I tell myself how I'm going to prove it during this particular day. Most of the time, it’s about eating when I'm hungry, going for a walk, being present in the here and now... Two or three guidelines for the day. Then I get up and eat breakfast in peace and quiet, and all computer devices are banned before breakfast is over.
This has done wonders for me in the last few weeks. Anytime during the day that my energy level runs low, I can recollect the morning calm and get some strength back.
Allow yourself a good morning.
What is a good start to you?
Hur startade du din dag i dag?
För de allra flesta av oss är väckarklockans ilskna ringande det som rycker oss från nattvila till vakenhet. Om du liksom jag gillar att ligga och snusa på morgonkvisten finns få alternativ, men därefter har vi all makt i världen att forma våra första vakna andetag, de som lägger grunden för resten av dagen.
Ni som har följt mig och den här bloggen en längre tid vet att jag hade enorma problem med mina morgnar innan jag dundrade in i väggen (om du är nyfiken kan du läsa några exempel här, här, här eller här). Jag försov mig ständigt, stressade och hoppade över frukosten.
Inte sällan började jag mina morgnar med att, fortfarande liggandes i sängen, läsa mail, kolla nyheterna, läsa lite mer mail, kolla kalendern, läsa fler nyheter… Sekunden efter att jag kommit till medvetande gick hjärnan på högvarv och hjärtat klapprade förskrämt i bröstkorgen. Det var chockstart – varje dag.
Nu, under min sjukskrivning, är e-post, nyheter och kalendrar lågprioriterat, men likväl har jag upptäckt att hjärnan snurrar igång direkt – det är tankar om dagens innehåll, om bloggen, om räkningar som ska betalas, om ärenden som borde göras. Och hjärtat bankar lika hårt som under de galnaste jobbperioderna.
Därför har jag sedan ett par veckor tillbaka lagt fokus på att börja mina dagar på ett lugnt och harmoniskt sätt. Jag ligger kvar i sängen och drar några djupa andetag när jag precis har vaknat. Dricker ett glas vatten. Gör en kroppsskanning. Och sedan fyller jag mig själv med positiva ord som jag önskar ska forma min dag.
Jag säger till mig själv att jag är en person som tar ansvar för min hälsa, och så talar jag om för mig själv hur jag kommer att bevisa det just den här dagen. Det kan vara genom att äta när jag är hungrig, att gå en promenad, att vara här och nu… Ett par, tre riktlinjer för dagen. Därefter går jag upp och äter en frukost i lugn och ro, och allt vad datorer heter är bannlysta innan frukosten är avslutad.
Det här har gjort underverk för mig de senaste veckorna. Närhelst under dagen som energinivån dippar kan jag hämta kraft ur morgonens lugn.
Unna dig själv en god morgon.
Hur ser en bra morgon ut för dig?
Lästips: Möt hösten med sköna morgonvanor
Le Fabuleux Destin de Moi – Week 37
Monday: Trying to save as many plums as possible. This tree is so productive.
Måndag: Försöker rädda så många plommon som möjligt. Det här trädet är otroligt produktivt.
Tuesday: Got to meet sweet little Charlie for the first time. I am so, so happy for my friend.
Tisdag: Fick träffa söta lilla Charlie för första gången. Jag är så himla glad för min vän och hennes babylycka.
Wednesday: More gardening. I would say that fall is the busiest time of the year in the garden.
Onsdag: Mer trädgårdsarbete. Tror att hösten är den tid på året då det finns som mest att göra i trädgården.
Thursday: Made borscht and rye bread. Will share the recipe for the soup during the week to come.
Torsdag: Gjorde borsjtj och rågbröd. Lägger upp receptet på soppan under veckan som kommer.
Torsdag: Gjorde borsjtj och rågbröd. Lägger upp receptet på soppan under veckan som kommer.
Friday: Bollywood dancing class (my skirt in the picture). There's no better way to kick off the weekend!
Fredag: Bollywooddans (min kjol på bilden). Det finns inget bättre sätt att starta helgen på!
Fredag: Bollywooddans (min kjol på bilden). Det finns inget bättre sätt att starta helgen på!
Saturday: Birthday celebrations at my parents. Sister-in-law made no less than two delicious cakes.
Lördag: Födelsedagsfirande hos mina föräldrar. Svägerskan svängde ihop inte mindre än två goda tårtor.
Sunday: Brought home this lovely pot that used to belong to my grandmother.
Söndag: Den här söta byttan som tillhört min farmor fick följa med hem.
DIY Red Wine Birthday Card
Tonight we're celebrating my sister-in-law's birthday (and my dad's, but that would be another post). She's getting a few wine related gifts, so I decided to make a card on that theme.
What you need:
- Scissor, glue, scalpel, tape or craft foam pads (klisterkuddar in Swedish), and a pen.
- Red cardstock (and a few small pieces of other colors if you want to make the garland as well).
- White cardstock, cut into the size you wish and folded in half.
How to make it:
- Fold your card.
- Draw a red-wine glass shape on your card and cut along the side and bottom of the cup (on the 'front page' of the card only)
- Cut a similar shape out of the red cardstock, but just a little bit wider and with a loooooong foot.
- Place the red cardstock inside the card (and the cut) like shown in the picture.
- Open your card and mark where the 'wine' should stop (you don't want it to be pulled too far, or it will be hard to get it back in place). Make a 'stop' by using craft foam pads or tape.
- Glue the card together along the sides (top and side, don't glue the bottom).
- Write your greeting under the red wine.
- I made a garland also out of small triangles of cardstock on craft foam pads.
Hope you're having a splendid Saturday!
Storing Beets
Last week, we bought an awful amount of beets. They were so cheap and we eat quite a lot of them, so we decided to give long term storage a try.
Experts say that you should cover your beets with sand, but I've also found sources claiming that dry leaves is a good option. Our trees are generously sharing their leaves with us, so that was my choice. We're storing them in a cold cellar in metal wire baskets. I don't think the temperature is optimal yet, so in a way I'm kind of hoping for colder weather to arrive.
Do you have any tips or warnings to share when it comes to long-term storaging of beets or other root vegetables?
Förra veckan köpte vi galet mycket rödbetor. De kostade 3 kr/kg på Coop och vi äter en hel del, så vi bestämde oss för att pröva på att långtidsförvara dem.
Experterna säger att betorna ska täckas med sand, men jag har också hittat källor som påstår att torra löv går precis lika bra. Löv är ju något vi har gott om i den här trädgården, så det fick det bli. Vi förvarar dem i en kall källare i trådbackar av metall. Jag tror tyvärr inte att temperaturen där nere är optimal än, så på sätt och vis hoppas jag nästan på kallare väder... (förlåt).
Har du några erfarenheter av långtidsförvaring av rödbetor eller andra rotfrukter att dela med dig av? Några tips eller varningar till en nybörjare?
Bloggkärlek
Sorry, only in Swedish this time.
The one and only, hennes kungliga höghet Queen of Kammebornia har förärat mig med en utmärkelse som får en bloggares hjärta att ta ett extra glädjeskutt i bröstkorgen; I love your blog. Man kan säga att det är lite som ett elektroniskt kedjebrev av kärlek, där jag nu, alldeles strax, ska sprida kärleken vidare till ytterligare fem fantastiska bloggare.
Hade det inte varit för att utmärkelsen givits till mig från just Queen of Kammebornia, så hade hon och hennes blogg varit en självklar kandidat för mig. Jag tillhör drottningens trogna läsarkrets och finner lugn, glädje och värme i hennes kloka, ofta hudnära texter. Hos henne får jag inspiration och kraft i min strävan att förenkla livet för att få tid och ro att njuta av allt det vackra runt omkring mig.
Att bara välja fem bland alla de fina bloggar jag läser är egentligen en omöjlighet, men regler är regler. Dessa fem bloggar sprider jag utmärkelsen vidare till (utan inbördes ordning):
- Christin med bloggen Piccolacasa för att du bjuder in oss i din vardag och generöst, öppet och ärligt bjuder på både glädje och sorg, glada skratt och djupa tankar. Och du har alltid en värmande kommentar på lut när det behövs som allra bäst.
- Sabine med bloggen Välbefinnaren för att du delar med dig av all din digra kunskap om kost och hälsa med helhetstänk, och alltid tycks pigg på att diskutera och hitta svar.
- Johanna med bloggen Johannas bilder för alla de vackra bilderna på djur och natur som mer än en gång tagit andan ur mig. Du har öga för detaljer och ser skönheten i det vi annars ofta bara passerar.
- Mirjam med bloggen Mirjams vegoblogg för all härlig matinspiration. Garanterat fritt från kött. Garanterat gott.
- Sandra med bloggen Blueberry Road för den stillhet och lugn jag ofta känner när jag besöker din blogg. Du inspirerar mig tll vardagslyx och kreativitet.
Ni är så många fler och jag vill skicka en dos bloggkärlek till er alla. För mig är det mixen av alla de bloggar jag läser som är det fina i kråksången. Mångfalden berikar.
Jag vill att ni ska veta att jag uppskattar alla kommentarer, alla diskussioner och framförallt att ni delar med av er era liv och tankar i era bloggar. Jag blir berörd och inspirerad och det är jag så tacksam för.
Reglerna för utmärkelsen är
- Tacka bloggaren som gett dig utmärkelsen och lägg ut länken till den som gav dig den
- Ge utmärkelsen vidare till fem favoritbloggar och berätta det för dem med en kommentar
- Kopiera post it-lappen och sätt den på din blogg
Pust! Det här var jobbigt. Nu är det er tur att våndas... ;-)
Autumn Reads
I won't lie to you. I'm the kind of girl who loves the odd, absurd and forgotten books that you find covered with dust at the library or thrift store. A Russian novel from the 30's about a man who spends 350 pages constructing pipes? Count me in! A surrealistic Icelandic book about a young, disillusioned woman telling her life story from a prison cell during 12 hours? Well, that could be interesting.
However, during the fall when it gets dark and cold, I love a book that does to my brain what mashed potato (with cream and butter... oh yes!) does to my stomach. Would you agree that there's comfort books just like there's comfort food?
If so, here are five comfort books for your autumn reading menu. They aren't all smiles and sunshine, but they are... Quiet. Mild. Dreamy. Warm. Bittersweet. Easy to digest yet providing food for thoughts.
Jag ska inte ljuga. Jag älskar att sätta tänderna i de där udda, absurda och bortglömda böckerna som står täckta med damm på biblioteket eller loppisen. En rysk bok från 30-talet om en man som spenderar 350 sidor med att tillverka rör? Jamen visst! En surrealistisk isländsk roman om en ung, desillusionerad kvinna som under 12 timmar berättar sitt livs historia från en fängelsecell? Tja, det kan vara intressant.
Men under hösten när det blir mörkt och ruggigt, då vill jag läsa böcker som gör med min hjärna vad potatismos (med grädde och smör... mums!) gör med min mage. Håller du med om att det finns 'comfort books' precis som det finns 'comfort food'?
I så fall, här är fem må bra-böcker för din höstläsningsmeny. Det är inte bara leenden och solsken, men de är... Tysta. Milda. Drömska. Varma. Bitterljuva. Lättsmälta och samtidigt tankeväckande.
A classic from 1958. Holly Golightly is a small town girl living in New York. With no job, she depends on wealthy men to cover her expenses. Her neighbor, whom Holly calls Fred, tries to break her bewitchment for luxury and money. A charming and somewhat sad love story about finding out who you are and what's really important in life.
Frukost på Tiffanys
En klassiker från 1958. Holly Golightly är småstadstjejen som tagit sig till New York. Utan jobb är hon beroende av rika män som förser henne med vad hon behöver. En granne, som Holly har bestämt sig för att kalla Fred, försöker bryta hennes längtan efter ett liv i sus och dus. En charmig och också lite sorglig kärlekshistoria om att hitta sig själv och vad som verkligen är viktigt i livet.
En klassiker från 1958. Holly Golightly är småstadstjejen som tagit sig till New York. Utan jobb är hon beroende av rika män som förser henne med vad hon behöver. En granne, som Holly har bestämt sig för att kalla Fred, försöker bryta hennes längtan efter ett liv i sus och dus. En charmig och också lite sorglig kärlekshistoria om att hitta sig själv och vad som verkligen är viktigt i livet.
A collection of short stories that really crawls under your skin. They're sad. They're brutal. They're tragic and yet so, so beautiful. The people of Munro's universe are desperately trying to find their way in life, and in their search for something to belong to, they are prepared to do just about anything. And so they do.
För mycket lycka
En novellsamling som verkligen kryper under skinnet. De är sorgliga. De är brutala. De är tragiska och samtidigt så enastående vackra. Människorna som befolkar Munros värld försöker desperat hitta sin plats i livet och i sin jakt efter ett sammanhang är de beredda att göra nästan vad som helst. Och gör det också. Jag har recenserat den här boken tidigare, närmare bestämt här.
This novel depicts a childhood in 1980's South Africa, with apartheid as a painful reality. Faith, growing up with her mother who suffers from a depression, turns to the housemaid for comfort and security. However, brutal violence comes into their life and years later, Faith need to come to terms with the night that changed everything.
Sommarsquash Tokolosh
En uppväxtskildring från 80-talets Sydafrika där apartheid är en smärtsam och ständigt närvarande verklighet. Faith, som växer upp med sin mamma som lider av en depression, tyr sig till hembiträdet för trygghet och tröst. Brutalt våld sliter sönder lyckan och flera år senare måste Faith återigen möta och förlika sig med natten som förändrade allt.
A book intended for teenaged readers that has been loved by grown-ups. Pessl tells the story about Blue who grows up with her father, a college professor who never seems to be able to settle down. During Blue's last year in school she befriends with a group that secretly associates with the school's film studies teachers. Whose death leads to Blue questioning everything she believes in. A book filled with references to literature and popular culture.
Fördjupade studier i katastroffysik
En bok som skrevs för tonåringar men som älskats av vuxna. Pessl berättar om Blue som växer upp med sin pappa, en högskoleprofessor som aldrig tycks kunna stanna i en och samma stad under någon längre tid. Under Blues sista skolår dras hon in i en grupp som i hemlighet umgås med skolans filmlärare. Vars död leder till att Blue ifrågasätter allt som hon tidigare trott på. En bok fylld med litterära och populärkulturella referenser.
32 year old Chloé, mother of two, is left by her husband for another woman. Her father in law invites her and the kids to his cottage over the weekend. The two of them discusses love, life, infidelity and passion, not always agreeing. I would say that her novel Hunting and gathering is better, but this one is short and... interesting.
Jag älskade honom
32-åriga Chloé, tvåbarnsmamma, lämnas av sin man för en annan kvinna. Hennes svärfar bjuder henne och barnen till sitt lantställe över helgen, och de två diskuterar kärleken, livet, otrohet och passion. Och de är långtifrån alltid överens. Jag tycker att Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam är bättre, men den här är kort och... intressant.
32-åriga Chloé, tvåbarnsmamma, lämnas av sin man för en annan kvinna. Hennes svärfar bjuder henne och barnen till sitt lantställe över helgen, och de två diskuterar kärleken, livet, otrohet och passion. Och de är långtifrån alltid överens. Jag tycker att Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam är bättre, men den här är kort och... intressant.
What are you reading this fall? Anything to recommend? I'm reading Arundhati Roy's God of Small Things right now. Wow. It's really something extra.
Vad läser du i höst? Något att rekommendera? Jag läser Arundhati Roys De små tingens gud just nu. Den är verkligen något alldeles extra.
September Garden
There are obvious signs of fall in our garden now. Leaves are changing colors and the fruit trees are covered with sweet goodness. A lot of flowers are still in bloom though, and some have just awoken...
This is a period of transition and contradictions.
Trädgården uppvisar tydliga tecken på höst. Löven ändrar färg och fruktträden är översållade med mumsigheter. Fortfarande är det dock mycket som blommar, och vissa tycks just ha vaknat...
Keep celebrating September!
Wearing & Tearing
We've had some beautiful September days here (and there are more of them yet to come, I'm sure). I love every minute of sunshine and spend a ridiculous amount of time just watching the summer turn to fall.
I'm wearing skirts until my knees turn blue. And then I cover them with thick, black tights and keep wearing skirts.
These pictures are from our garden, where I will spend a lot of time this fall. Wearing rubber boots and old jeans, though. Here, I'm wearing my restyled black t-shirt for the first time, paired with a sparkling gold-colored cardigan from Cubus and a simple black skirt from H&M. The shoes are a bit difficult to see in these pictures, but they're one of my favorites. It's a shiny patent-leather shoe with a rounded toe and a heel of comfortable height.
Thoughts on Surprising Yourself
When I went to college I had a teacher who really measured up to the ideal of an ingenious professor. You know, a gentleman of a certain age with lively eyes, a beard and always a philosophical reflection in his sleeve (of tweed or corduroy, of course).
One day I was standing behind him in the coffee line. By the pastries he suddenly stopped and turned to me with a smile on his face.
“You know what? Today, I’m going to surprise myself with a cookie.”
At the coffee machine, he stopped again.
“You see, every day I treat myself a surprise. It doesn’t have to be anything fancy, but something unexpected and something that makes me feel good. It just pops up in my mind some time during the day and when it does, I simply grab it.”
I believe in routines. I think they’re good for both body and mind, as well as convenient and time efficient. But there’s a fine line between healthy habits and boredom, and a brain that is never exposed to new impulses will soon stagnate.
So, every now and then I follow his advice and surprise myself. Sometimes it’s with something sweet, but it might just as well be a nap in the afternoon or playing with the cat. The point is, it has to be unplanned and sometimes – but not always – also something that stretches the concept of everyday life and routine.
The other day, for example, I went out for my usual walk, but I walked the other way around. I had no idea when I put on my shoes, but once on the sidewalk my feet started walking in a new direction and all I could do was follow. It was so simple, but all of a sudden I saw the world and the well-known blocks from a whole new angle.
Break a pattern or give yourself an unexpected gift – surprise yourself today!
När jag pluggade på högskolan hade jag en föreläsare som var av den där finurliga professorstypen, ni vet, en äldre herre med pliriga ögon, ett litet skägg och ständigt en filosofisk fundering i rockärmen (av tweed eller manchester, så klart).
En dag stod vi bredvid varandra i cafékön vid eftermiddagsfikat. I höjd med mandelbiskvierna sken han plötsligt upp och vände sig mot mig.
– Vet du, i dag ska jag överraska mig själv med en kaka!
Vid kaffetermosen stannade han till igen.
– Varje dag ger jag mig själv en överraskning förstår du. Det behöver inte vara något stort eller märkvärdigt, men det ska vara något oväntat och något som får mig att må bra. Jag kommer på det i stunden och så smäller jag till, helt enkelt.
Jag tror på rutiner, tror att det är bra för både kropp och själ, och inte minst kan det vara väldigt praktiskt och tidseffektivt. Men gränsen mellan sunda vanor och vardagsslentrian är hårfin, och en hjärna som aldrig utsätts för nya impulser stagnerar snart.
Därför gör jag då och då som han sa och överraskar mig själv i vardagen. Det kan vara med en kaka, men precis lika gärna en tupplur på eftermiddagen eller en stunds bus med katten. Poängen är att det ska vara oplanerat och ibland – men inte alltid – också något som töjer på begreppet vardag och rutin.
Häromdagen, till exempel, gick jag min vanliga promenadrunda, fast åt andra hållet. Jag hade ingen aning om det när jag snörade på mig gympaskorna, men väl ute på trottoaren så satte fötterna av åt ett annat håll och jag hade bara att följa med. Det var så enkelt, men plötsligt såg jag världen och mina hemtama villakvarter ur en helt ny synvinkel.
Bryt ett invant mönster eller ge dig själv en oväntad gåva – överraska dig själv i dag!
Le Fabuleux Destin de Moi – Week 36
Monday: Spent a whole day by the sewing machine. What I made? That's classified, for a few more days.
Måndag: Heldag vid symaskinen. Vad det blev kan jag inte avslöja riktigt än...
Tuesday: Caught a terrible cold that lasted until Friday.
Tisdag: Fick en envis förkylning som höll i sig ända till fredagen
Tisdag: Fick en envis förkylning som höll i sig ända till fredagen
Wednesday: Eating breakfast. All through the day. That's what I do when I have a cold.
Onsdag: Äter frukost. Hela dagen. Det är vad jag gör när jag är förkyld.
Thursday: Cat and I went for a little walk in the garden.
Torsdag: Jag och katten tog en liten promenad i trädgården.
Friday: My younger brother came over for the weekend. We played Yatzy, and were both lucky with the dices.
Fredag: Lillebror på besök över helgen. Vi spelade Yatzy och hade tur med tärningarna båda två.
Saturday: Started reading a book about mindfulness. Oh my. It will change my life, I can already feel it.
Lördag: Började läsa den här boken om mindfulness. Den kommer att förändra mitt liv. Snälla, läs den!
Sunday: Baby brother loves pancakes. Big sister is kind and makes a pile for breakfast.
Söndag: Lillebror älskar pannkakor. Storasyster är snäll och svänger ihop ett gäng till söndagfrukosten.
Moments of Happiness
We were looking at some old pictures the other day, Boyfriend and I, and found the one above. It’s from our 2010 summer vacation to Corsica. There was something about this photo that got me thinking…
I’ve spent an hour or so at the beach; swimming, soaking up the sun. I love that. I very seldom go into the water, it has to be warm and clean, and very few beaches live up to my standards. This one did, however.
I’ve just got dressed and we’ve found a table at this little seaside restaurant, and in a minute or two we will get our food. I think I had a pizza… And that’s when Boyfriend snapped this photo.
I’m happy, at this particular moment in time. We’re on vacation. We’ve got each other. We’ve got our health. Our freedom. We have nothing to worry about, other than where to go next on our adventure. We’re hungry but will be served food.
Yes, I am happy at that exact moment, but I have a feeling now that I didn’t really understand back then how lucky I was. I’m totally unaware of all the challenges I’m about to meet in the coming two years. If I had known… Well, maybe I wouldn’t have been as happy. Or maybe, I would have cherished my happiness even more.
This picture got me thinking that I want to acknowledge and treasure every single moment of happiness, every little piece of it, no matter how small or trivial it may seem. I’m still not done with challenges and sorrows in my life, I know that, and I’m struggling with some of them right now, but all in all… I’m happy. I really am.
Have a lovely weekend friends!
Vi tittade på lite gamla foton häromdagen, jag och Kärleken, och hittade bland annat den här bilden. Den är tagen under vår sommarsemester 2010, på Korsika. Det var något med den här bilden som fick mig att tänka…
Jag har tillbringat en timme på stranden; simmat, njutit av värmen. Jag älskar det. Det är sällan jag kliver i vattnet, det måste vara varmt och rent, och väldigt få badställen lever upp till mina krav. Men det här gjorde det.
Jag har precis fått på mig kläder efter badet och vi har hittat ett bord på en liten restaurang precis vid stranden. Om en minut eller två kommer vår mat. Jag har för mig att jag åt en pizza… Och det var då Kärleken knäppte den här bilden.
Jag är lycklig, just precis där och då. Vi är på semester. Vi har varandra. Vi har hälsan. Vår frihet. Vi har inget att bekymra oss över, annat än vart vi ska ta vägen härnäst på vårt äventyr. Vi är hungriga, men ska snart få mat.
Ja, jag är lycklig i just det ögonblicket, men jag misstänker nu att jag kanske inte riktigt förstod det då. Jag är helt ovetandes om alla de utmaningarna som jag ska möta under de kommande två åren. Om jag hade vetat det då… Kanske hade jag inte varit lika lycklig? Eller så hade jag uppskattat min lycka ännu mer.
Den här bilden fick mig att tänka att jag vill uppmärksamma och vårda varje ögonblick av lycka, varje liten del av den, oavsett hur obetydlig den kan tyckas vara. Jag är inte färdig med utmaningar och sorger i mitt liv, det vet jag. Jag går igenom vissa av dem just nu. Men på det hela taget så är jag… lycklig. Det är jag verkligen.
Ha en underbar helg vänner!
Baroque!
I decided to take part in the Thursday Theme hosted by Artemilia. Every Thursday you're supposed to publish an illustration you've made on your blog, according to the theme. This week it was 'things starting with BA'.
Baroque.
Why?
I like the word. I like the style. It's like... a little bit too much. Of everything. And still not enough.
So I've tried to draw a pattern with inspiration from the Baroque era.
Jag bestämde mig för att delta i torsdagstemat som Artemilia håller i. Varje torsdag är tanken att deltagarna lägger upp en illustration (naturligtvis en som man själv har gjort) på sin blogg, med utgångspunkt från temat. Den här veckan var det "saker som börjar på BA".
Barock.
Varför?
Jag gillar ordet. Gillar stilen. Det är liksom... lite för mycket. Av allt. Och ändå inte tillräckligt.
Så jag har försökt mig på att rita ett mönster med inspiration från barocken.
Vegetarian Parmesan Burgers
Ever tried making veggie burgers and ended up with a bowl of gunk that never – ever – will be firm enough to take the shape of a burger? I hate when that happens, and, it happens way too often.
But I’ve got a foolproof recipe for you, and these burgers happen to be the best vegetarian burgers I’ve ever had. Please try them!
Vegetarian Parmesan Burgers
8 burgers
1 tbsp olive oil (+ extra for brushing)
2 yellow onions, chopped
125 g champignons, cut in quarters
2 teaspoons fresh thyme
50 g parmesan, grated
50 g cheddar, grated
150 g canned beans, borlotti, pinto or just any beans you happen to have at home
100 g breadcrumbs
1 tbsp soy
2 tbsp red wine
1 teaspoon mustard
1 egg, whisked
1 tbsp cornstarch
Salt, black pepper
You need a food processor or a blender
You’ll need an hour and a half to prepare and cook these, but they are so worth it! However, you can store the burgers in the freezer before you fry them, so it’s possible to prepare them on a day where you got more time at hand and then you’ll have your own homemade fast food for a busy day. Perfect, right?
- Heat the oil in a pan. Add onion, mushroom, thyme and some salt and fry ‘til it’s soft and has gained a little color. Set aside to cool.
Now, if you have a food processor, you can mix all the ingredients together. I only have a small blender so I mix a few ingredients at a time, move them over to a bowl and mix it all together with a fork. - Put your onion/mushroom mix in a food processor together with the cheese, beans, breadcrumbs and some black pepper. Mix.
- Add soy, wine, mustard, egg and cornstarch and mix again. Everything should be evenly distributed, but you don’t want your mixture too smooth, it’s ok if there are small pieces here and there.
- Wet your hands and form eight balls. Flatten them into burgers, they should be around 0.8 inches thick.
- Put the burgers on a baking sheet with oil. Cover it with cling film and store them somewhere cold until the burgers have hardened a bit. I keep mine in the freezer while the oven gets warm, for about 20 minutes or so.
- Brush the top of the burgers with some more oil, and bake them in the oven, preheated to around 450°F, for 25 minutes. Add 5-10 minutes if the burgers are frozen.
- Serve with your favorite burger accompaniments.
This recipe is taken from Celia Brooks Brown's book New Vegetarian.
Har du någonsin försökt göra vegetariska burgare och stått där i köket med en kladdig geggamoja som aldrig – aldrig någonsin – kommer att låta sig formas till något som ens liknar en biff? Det händer mig. Alldeles för ofta. Och varje gång blir jag lika arg.
Men, jag har ett idiotsäkert recept att bjuda på. Det råkar dessutom vara de godaste veggo-burgarna jag någonsin ätit. Prova dem, vettja!
Vegetariska parmesanburgare
8 stycken
1 msk olivolja (plus lite extra till pensling)
2 gula lökar, hackade
125 g champinjoner, skurna i kvartar
2 tsk färska timjanblad
50 g parmesan, riven
50 g cheddar, riven
150 g konserverade bönor, borlotti- eller pintobönor eller helt enkelt de du råkar ha hemma
100 g ströbröd
1 msk soja
2 msk rödvin (jag använder matlagningsvin, funkar fint)
1 tsk senap
1 ägg, vispat
1 msk majsstärkelse (Maizena)
Salt och svart peppar
Du behöver en matberedare eller en mixer
Du behöver ungefär en och en halv timme för att förbereda och tillaga burgarna, men det är verkligen värt tiden. Du kan också frysa in dem innan du tillagat dem, så det går finfint att förbereda dem en dag när du har gott om tid och sen har du din alldeles egna, hemgjorda snabbmat för dagar när tiden är knapp. Perfekt!
- Värm oljan i en stekpanna och lägg i lök, svamp, timjan och salt. Stek tills löken och svampen mjuknat och fått fin färg. Låt svalna.
Om du har en matberedare kan alla ingredienser mixas ihop på en gång. Jag har bara en mindre handmixer, så jag mixar några ingredienser i taget, flyttar över dem till en skål och blandar ihop allt med en gaffel. - Lägg lök- och svampmixen i matberedaren tillsammans med ost, bönor, ströbröd och lite svartpeppar. Kör tills allt har blandats.
- Tillsätt soja, vin, senap, ägg och majsstärkelse och mixa igen. Smeten behöver inte vara alltför slät, det är bara gott om det finns lite småbitar här och var.
- Fukta händerna och forma smeten till åtta bollar. Platta ut dem till 2 cm tjocka biffar.
- Lägg biffarna på en smord bakplåt och täck över med plastfolie. Ställ dem kallt tills biffarna har fått fast konsistens. Jag ställer dem i frysen medan ugnen blir varm, 20 minuter ungefär.
- Stek biffarna på plåten i ugnen, 225°C, i ungefär 25 minuter. Lägg till ytterligare 5-10 minuter om burgarna är frysta.
- Servera med dina smaskigaste burgar-tillbehör
Det här receptet kommer från Celia Brooks Browns kokbok Nytt vegetariskt.
Restyle: Glittering Geometric Neckline
My Pinterest boards are filled with eye-catching collars and geometric shapes and patterns. I believe it’s a trend that survives at least this season as well.
An easy way to draw attention to the neckline is to restyle one of your practical but – admit it – rather dull black tees with some fabric paint. Easy, fast and fun!
- Go get some fabric paint in the colors you like. I chose tubes of glittering gold and silver from Pébéo for a fancy look.
- Wash your garment before painting it.
- Put something in between the front and back of the garment for protection, the paint might bleed through the fabric.
- Now, let your creativity run wild! Try some freehand painting if you dare, use a loam board, or simply some tape to build your pattern and cover the areas you don’t want to paint. I used a brush to make sure the paint got evenly distributed.
- Follow the instructions from the manufacturer of your paint. My tee had to dry for 12 hours before I could remove the tape and wear it, and I had to wait another 12 hours before washing it.
Can't wait to make some more experiments with this technique now that it's tested and proven!
Mina Pinterest-boards är fyllda med iögonfallande kragar och geometriska former och mönster. Jag tror att det är en trend som överlever åtminstone den här säsongen också.
Ett enkelt sätt att dra uppmärksamhet till halslinningen är att piffa till en av alla praktiska men i ärlighetens namn rätt så tråkiga svarta t-shirts med lite textilfärg. Det är lätt, går fort och är roligt!
- Skaffa textilfärg. Jag använda glitterfärg i guld och silver, närmare bestämt det här setet från Panduro.
- Tvätta ditt plagg innan du målar det.
- Lägg något mellan bak- och framsidan av plagget för att skydda den sida du inte målar på, färgen kan tränga igenom tyget.
- Nu är det bara att släppa loss kreativiteten! Måla på frihand, använd en schablon eller helt enkelt lite tejp för att skapa ditt mönster och skärma av de ytor du inte vill måla på. Jag använde en pensel för att fördela färgen jämnt.
- Följ instruktionen från tillverkaren av färgen. Min tröja var tvungen att torka i 12 timmar innan jag kunde ta bort tejpen och använda den, och ytterligare 12 timmar innan jag kunde tvätta den.
Är supersugen på att göra fler experiment nu när jag vet att det här funkar!
Green Stories – Why I'm a Vegetarian
I was 15 years old and madly and unhappily in love with a boy I had never even talked to. Passing him in the school hallway was enough for me to know.
He was vegan, like all the cool kids were at the time. Somebody told me that his girlfriend, the one that he still didn’t have but one day would, had to at least be a vegetarian.
I declared my decision at the kitchen table that same evening: I would never eat meat again. The reason behind was just too embarrassing for me to reveal, and with no other arguments than "because", my parents did, of course, immediately stop my whims.
This was before the internet, in the days when knowledge was collected in libraries, so that’s where I went to read everything - absolutely everything - I could find about nutrition, animal rights and protein imperialism (a majority of the books were written in the 70’s).
Fully loaded with knowledge, I took the matter up for discussion again at home, and this time I actually had more arguments than my unrequited love story. I was convinced.
With my new firm belief there was no other option than to become a vegetarian. My parents understood that as well. Today, I’m glad that they didn’t just said yes the first time I brought up the subject, but that I had to really think things through. I think that’s why I, 16 years later, still don’t eat meat.
Today when asked why I’m a vegetarian I find it hard to give a good answer. It’s nothing I think too much about, it’s just who I am. However, what stops me from eating meat again is my concern for animals, both the cute and the not so cute ones. My heart harbors the greatest love for ants and mosquitoes, for cats and dogs, for cows and pigs. Every life form is nothing less than a miracle, and until the day that I myself can kill an animal with my own hand, I will not put them in my mouth.
With that said, I have the greatest respect for all of you who still eat meat.
Jag var 15 år och olyckligt kär. Kär på det där sättet som man bara blir i den åldern och dessutom i en person som jag aldrig ens pratat med. Det räckte med att vi passerat varandra i högstadiekorridoren för att jag skulle veta.
Han var vegan. Nästan alla som var något var det på den tiden. Och jag fick höra att hans flickvän, den han ännu inte hade men en dag skulle skaffa sig, hon skulle åtminstone vara vegetarian.
Jag deklarerade mitt beslut hemma vid köksbordet redan samma kväll: jag skulle aldrig mer äta kött. Anledningen bakom var alldeles för pinsam för att avslöja, och med inga andra argument än ”därför” satte mina föräldrar naturligtvis omedelbart stopp för mina griller.
Det här var innan internet, på den tiden då kunskap inhämtades på bibliotek, så där bosatte jag mig den följande tiden och läste allt – precis allt – jag kunde komma över om näringslära, djurrätt och proteinimperialism (övervägande delen av böckerna var skrivna på 70-talet).
Fulladdad med kunskap tog jag upp saken till diskussion igen där hemma, och den här gången hade jag fler anledningar än min obesvarade kärlekshistoria. Jag hade blivit övertygad om vad jag tyckte var rätt.
Med min nya fasta övertygelse fanns det inga andra alternativ än att bli vegetarian, och det förstod också mina föräldrar till slut. I dag är jag glad över att de inte lättvindigt sa ja redan första gången jag tog upp ämnet, utan att jag fick bottna i mina tankar och åsikter ordentligt. Jag tror att det är anledningen till att jag i dag, 16 år senare, fortfarande inte äter kött.
I dag när jag får frågan om varför jag är vegetarian har jag svårt att ge ett bra svar. Jag är det av gammal vana och funderar inte särskilt mycket över det. I grund och botten handlar det dock om omtanke om djuren, både de söta och de fula. Mitt hjärta hyser, helt ärligt, den största kärlek till allt från myror och myggor, till katter och hundar, vidare till kor och grisar. Allt liv är som små mirakel, och inte förrän den dagen då jag själv klarar av att släcka de liven med min egen hand kommer jag att stoppa dem i min mun.
Med det sagt, jag har den största respekt för alla er som fortfarande äter kött.
Object of Delight #4
If you’re invited over to my place for tea, chances are you might think you’ve been trapped inside a crazy cartoon with a lot of ’smashes’, ’bangs’ and ’pows’ in speech balloons.
But you’re not. It’s just the dinnerware I collect.
I’m not sure about the rest of the world, but in Sweden it’s quite common that kids or teenagers collect dinnerware, either of their own or of their parents choice, and for each birthday and Christmas you are given a cup, a plate or a bowl.
I made my own choice, and it was this; Studio-Linie Flash from Rosenthal, designed by Dorothy Hafner.
There have been times when I have wondered how on earth I could choose this one. Then, there have been other times, where I feel kind of proud of myself for making such a bold choice. Nothing like the romantic and cute dinnerware most of my friends had.
Today’s quote: It’s better to be wrong in an interesting way, then right in a boring way.
Pontus Schultz
Om du är hembjuden till mig på en kopp te finns risken att du helt plötsligt tror att du gått vilse i en tecknad film med en massa smash, pang och pow i pratbubblor svischandes ovanför huvudet.
Men det har du inte. Det är bara porslinet jag samlar på.
Som många andra började jag samla på porslin i tonåren. Mitt alldeles egna val föll på Studio-Linie Flash från Rosenthal, designat av Dorothy Hafner.
Jag har många gånger undrat hur jag i himmelens namn kunde välja det här porslinet, men lika många gånger (eller kanske till och med fler) har jag känt mig stolt över mig själv och över att jag gjorde ett så vågat val, inte alls likt de romantiska och söta serier som många av mina vänner hade.
Dagens citat: Det är bättre att ha fel på ett intressant sätt, än rätt på ett tråkigt.
Pontus Schultz
Just Read: Day of the Oprichnik
Author: Vladimir Sorokin (1955-)
Title: Day of the Oprichnik (Den opritjnika)
Year of publication: 2006
Translation: Ben Hellman
My rating: 3/5
Title: Day of the Oprichnik (Den opritjnika)
Year of publication: 2006
Translation: Ben Hellman
My rating: 3/5
Halfway through the first chapter I’m about to close the covers of this book, never to open them again. The violence and brutality that overflows and drips out of these pages are sickening. The images that are scratched and carved on the inside of my eyelids so painful.
But I keep reading, convinced that there must be something that Vladimir Sorokin wants to tell me. And there is.
Sorokin tells a tale of Russia in 2027. The country has abandoned both communism and the rulers of our time on behalf of a new reign that hails the traditional heritage of Russia (whatever that is). Nothing has turned out for the better though.
The novel takes place during one day of protagonist Komjaga’s life. He’s working for the Oprichnik’s whose mission is to clear the country of any dissidents. Have we heard that before?
This is really one of the most disgusting books I’ve ever read. It’s strange, surreal, and nightmarish. Still, if you’re interested in Russia – it’s history and future (although hoping that this book is not describing it) – and jackbooted politics this is a fascinating read.
Författare: Vladimir Sorokin (1955-)
Boktitel: I det heliga Rysslands tjänst (Den opritjnika)
Utgivningsår: 2006
Översättning: Ben Hellman
Mitt betyg: 3/5
Boktitel: I det heliga Rysslands tjänst (Den opritjnika)
Utgivningsår: 2006
Översättning: Ben Hellman
Mitt betyg: 3/5
Halvvägs genom det första kapitlet har jag god lust att lägga ifrån mig den här boken för att aldrig mer vidröra den igen. Våldet och brutaliteten som väller ut från boksidorna gör mig illamående. Bilderna som ristas på insidan av mina ögonlock är så smärtsamma.
Men jag fortsätter att läsa, övertygad om att det måste finnas något som Vladimir Sorokin vill berätta för mig. Och det gör det.
Sorokin berättar en historia om Ryssland 2027. Landet har övergett både kommunism och dagens styre, till förmån för en ideologi som hyllar det traditionella ryska arvet (vad det nu är). Men inget har tyvärr förändrats till det bättre.
Boken utspelar sig under en dag i huvudpersonen Komjagas liv. Han arbetar för Opritjnikerna, en sammanslutning som har till uppgift att hålla landet rent från oliktänkande. Har vi hört det förut?
Det här är verkligen en av de vidrigaste böcker jag någonsin läst. Den är underlig, surrealistisk och mardrömslik. Men om du är intresserad av Ryssland – dess historia och framtid – och stövelförsedd politik så är det fascinerande läsning.
Thoughts on Doing Nothing
The other day I was reminded of a first date with a former boyfriend (this was years ago, so I would say it's statute-barred now, honey). We were in the process of getting to know each other, and he asked me about my hobbies and what I enjoyed doing in my spare time.
Later, I learned that I almost scared him away with my answer: “I like to sit on the couch and stare into the wall. Doing nothing.”.
I can admit that this might not have been the best thing to tell someone on a first date, but it was true. Back then I really mastered the art of doing nothing.
Being that goal oriented person, a quality I’ve refined during the last years, I think I somehow forgot how to do this, and how important it is to me, to counterbalance the running-fighting-striving with tranquility and peace of mind.
Now, I try to schedule a little bit of doing nothing each day. To me, that can be reading a book, drinking a cup of tea all by myself in quite, looking out through the window and reflecting over the changing of the seasons, or following my cat around and observe whatever he’s doing.
It's a moment where I don’t have to produce or perform, a moment where I can just be.
Häromdagen kom jag att tänka på en första dejt med en före detta pojkvän (älskling, det här var flera år sedan, så jag tycker att det kan anses vara preskriberat vid det här laget). Vi var i lära känna-stadiet, och han frågade mig om mina hobbies och vad jag tyckte om att göra på fritiden.
I efterhand fick jag veta att jag nästan skrämde iväg honom med mitt svar: ”Jag tycker om att sitta på soffan och stirra in i väggen och bara vara.”.
Ja, jag erkänner att det kanske inte var det mest attraktiva jag kunde berätta om mig själv, men det var sant. Då bemästrade jag verkligen konsten att bara vara.
Som en målinriktad person, en egenskap jag förfinat under de senaste åren, så tror jag att jag glömde bort hur man ”bara är” och hur viktigt det är för mig att balansera allt kämpande-springande-strävande med stillhet och lugn.
Nu försöker jag boka in en liten stund av bara vara varje dag. För mig kan det vara att läsa en bok, dricka en kopp te i min ensamhet och i tystnad, att titta ut genom fönstret och reflektera över årstidernas växlingar eller att följa efter min katt och iaktta vad han har för sig.
Det är en stund på dagen där jag inte behöver producera eller prestera. En stund där jag bara får vara.
Le Fabuleux Destin de Moi – Week 35
Tuesday: Where I had my lunch.
Tisdag: Här åt jag lunch.
Tisdag: Här åt jag lunch.
Wednesday: And then I could have this for lunch on Wednesday – chanterelle omelette.
Onsdag: Och efter det kunde jag äta det här till lunch på onsdagen – kantarellomelett.
Vill passa på att tipsa om Kikans kantarellpesto om det är så att du har lite svamp över. Jag är supersugen på att testa!
Thursday: Made Queen of Kammebornias delicious apple cake.
Torsdag: Bakade Queen of Kammebornias mumsiga äppelkaka.
Torsdag: Bakade Queen of Kammebornias mumsiga äppelkaka.
Friday: Got to take out my Bollywood bag from the dark wardrobe where it had been hiding all summer.
Fredag: Fick plocka fram Bollywood-väskan igen.
On the bag is a print of Baby Krishna stealing butter, you can read the story here.
Saturday: Big house cleaning day. I wish I could say that everybody in the household did their share...
Lördag: Stora städdagen. Önskar att jag kunde säga att alla drog sitt strå till stacken...
Lördag: Stora städdagen. Önskar att jag kunde säga att alla drog sitt strå till stacken...
Sunday: Taking a tour in the Chocolate Factory again. Anyone dare to guess what I'm snacking on??
Söndag: En tur till chokladfabriken igen. Någon som vågar gissa vad jag smaskar på??
Whatever happened to Monday? Well, last Monday was sort of a lost day for me. It's ok. There are many more Mondays to come. One tomorrow, for example.
I hope your week will be full of laughter and memorable moments!
House Cleaning Finds
When doing a house cleaning – the kind where you pull everything you own out of its drawers and make huge piles on the floor – you might find:
This amazing bedspread from India, full of embroideries and quadrillions of teeny tiny mirrors that reflect the sunlight, making everything around it glimmer like stars in the sky.
A piece of old lace trim tucked into a narrow chink in one of your cupboards. It might have ended up there by coincidence, but I prefer to think that someone hid it there a long, long time ago, with the intention that I (even though I was probably not born at the time) someday would find it.
No less than 15 (fifteen) rolls of film (+ one disposable camera) from times long ago forgotten. I can’t wait to bring those memories back to life.
Those adorable French magazines from the 1930’s you forgot you had, along with postcards of about the same age, some written, some still waiting to bring greetings from you to your loved ones.
That vacuum storage bags are the thing. This one holds two cozy down bed covers plus two pillows. Saves a lot of space, and things are kept fresh in there as well. Brilliant!
That you already have a pair of the perfect black boots for the fall – no need to buy new ones, yay!
A New Love Affair
First day of fall and I’m feeling both at ease and full of expectations. I wrote a love letter to August just a couple of weeks ago. Today, with September sitting next to me, August already feels far behind and I’m ready to throw myself head over heels into a love affair with this new month.
We’ll enjoy each other’s company, I’m sure.
I’m celebrating the entrance of this new season with a house cleaning. I need to make some space in both the larder and my wardrobe for autumny things. So, I guess that’s what I will be doing for the rest of the day.
Årets första höstdag och jag känner mig både tillfreds och förväntansfull. För ett par veckor sedan skrev jag en kärleksförklaring till augusti. I dag, med september sittandes bredvid mig, känns augusti redan fjärran och jag är på väg att kasta mig handlöst in i en förälskelse med den här nya månaden.
Vi kommer att få det bra tillsammans, det känner jag på mig.
Jag ska fira höstens återinträde med en storstädning. Skafferiet behöver en riktig utresning, garderoben likaså. Det är nog vad jag kommer att pyssla med större delen av dagen.
