Lyckoland -

No More Excuses

I’ve cleaned my desk and made myself a nice cup of hot tea. It’s raining and I haven’t got any plans for the rest of the day. There are no excuses left.

I’m devoting this day to something I love, but for some reason always seem to avoid; writing.

I’ve always wanted to be a writer. To be rich and famous? No, its got more to do with me wanting to spend the rest of my life in a house by the sea with an endless amount of time to ponder over life and create stories that take me and my readers on magical inner journeys. ‘Cause that’s what it’s like to be a writer, right?

I’m actually a very goal oriented person. I strongly believe that anything is possible. Anything. I set a goal, and I do whatever it takes to get there. But this, the writing, is like a butterfly. With its erratic flight path it sometimes feels like I just can’t catch it. Worst of all, at times I even stop trying.

Why? I honestly do not know, but I’m thinking that sometimes, when you want something really, really bad, the fear of failure is simply overwhelming.

Skrivbordet är rent. Framför mig står en kopp rykande hett te. Utanför fönstret strilar ett stilla regn och jag har inga mer planer för den här dagen. Det finns helt enkelt inga ursäkter längre.

I dag ska jag ägna mig åt det jag helst av allt vill göra men som jag av någon anledning ständigt undviker; skriva.

Författare har jag alltid velat bli. För ära och berömmelse? Nej, snarare för att kunna tillbringa resten av mitt liv i en stuga vid havet och fundera, filosofera och formulera berättelser som tar mig och mina läsare på magiska inre resor. För precis så är det väl att vara författare?

Jag är egentligen en mycket målinriktad person. Jag tror att allt är möjligt. Allt. Jag sätter ett mål och sedan jobbar jag för det, stenhårt – alldeles för hårt – om det är vad som krävs. Men just detta, skrivandet, fladdrar som en liten retsam fjäril runt mig och vägrar låta sig fångas. Det värsta är att jag i perioder lägger ner håven och slutar att ens försöka.

Varför är det så? Jag vet inte, men jag leker med tanken att när något känns riktigt, riktigt viktigt, ja, då är rädslan för att misslyckas desto större.

2012-09-29 @ 15:31:48 Whatnot Permalink

Comments

Posted by: HemkäraHanna

Jag håller på dig! Skriv du, jag tror att resultatet kommer bli något fantastiskt!

Svar: Tack! Ja, det är väl bara att börja någonstans (vilket jag faktiskt också gjorde i lördags). En vacker dag blir det kanske något :-)

Linn

2012-09-29 @ 16:38:08
URL: http://hemkarahanna.blogspot.com

Posted by: Sandra

Känner igen de där känslorna.. Jag har också någon slags föreställning om att jag ska skriva någon en vacker dag. Fick ett tips av en vän att alltid ha en fin bok vid sängen eller som man tar med sig nästan överallt där man kan skriva ner saker och idéer man kommer på. För oftast är det nog inte när man "sätter sig ner och skriver" som idéerna kommer flödande. Fast det är nog olika såklart... Jag har iallafall skaffat mig en sådan bok och det känns fint att kunna bläddra bland idéerna när man har lust. Lycka till med skrivandet! Kram S

Svar: Jag tycker om bloggandet, för det håller skrivandet igång, men det vore onekligen kul att skriva något större, längre än så. En bok. Jag funderar ofta över det du skriver, ska man sätta sig ner och "värka fram" något, eller kommer idéerna och inspirationen hux flux flygandes genom luften? Kanske är det en kombination. Idéerna som ploppar upp när man minst anar det, och sedan... hårt arbete för att få ner dem på papper i begripligt och aptitligt format.
Tänk att få blicka in i någons skrivbok med idéer... :-) Hoppas du fyller din med massa härliga berättelser!

Kram

Linn

2012-09-29 @ 16:54:20
URL: http://blueberryroad.blogg.se

Posted by: Queen of Kammebornia

Nu skrev du lika mycket om mig som om dig :) Kram!

Svar: Tänk att vi är fler som känner på samma sätt. Jag hoppas så att du får skrivarro och -inspiration och når alla dina drömmar.
Det blev några A4-sidor för mig i lördags, ska se om jag vågar öppna dem i dag och se på dem med utvilade, friska ögon... :-)

Kram

Linn

2012-09-29 @ 17:07:31
URL: http://queenofkammebornia.se

Posted by: Katarina Ratcliffe

Åh, jag är så känslig just nu. Har gått igenom en stor process denna vecka och allt sånt här får mig att gråta!
TRO på dig själv!!! Jag förstår vad du menar så väl och du kommer såklart att lyckas. Skriv! Jag kommer läsa ;)

Svar: Men åh... Vet vad du menar, med känsligheten. Men inte ska du gråta... Tack för dina fina ord. Jag ska. Ska skriva. Ska tro på mig själv. I första skedet nu är jag nog nöjd om jag bara lyckas färdigställa något, oavsett om det sedan blir en riktig bok med hårda pärmar eller inte :-)

Linn

2012-09-29 @ 19:21:17
URL: http://brakat.blogg.se/

Posted by: Sabine-Välbefinnaren

Först när jag började läsa trodde jag du pratade om städning. HiHi... men sen gick det upp för mig. =) Jag tror också att det är så att man inte vågar försöka när det är något man verkligen verkligen vill eftersom att man inte vill misslyckas. Då kanske det är bäst att se på det som något inte så viktigt... till en början. Men du ska veta att jag gillar det du skriver väldigt mycket... och jag gillar ditt sätt att skriva, hur du gör det. Uppbyggnaden av meningar och orden du använder. =) Bara så att du vet... så... du får skriva böcker och sen vill jag ha en signerad bok med orginal autograf. =)Kram kram på dig din lilla författare. =)

PS. Vad vill du skiva?

Svar: Tack för din fina ord! Om det någonsin blir en "riktig" bok så ska du få en signerad :-) Jag tror också på att försöka att inte se så allvarligt på det. Någonstans måste man ju börja, och man kan ju börja med små steg. Många små steg i rätt riktning...
Ibland tänker jag att jag vill skriva vad som helst, så länge jag skriver klart. Jag har en miljard påbörjade romaner som jag alltid tröttnar på efter allt från 5 till 85 sidor. Helst av allt vill jag skriva en roman som är svindlande stor i sin enkelhet, något bitterljuvt, något vackert och samtidigt smärtsamt... Det får gärna finnas en hemlighet i bakgrunden... Inga deckare dock :-)

Linn

2012-09-29 @ 21:19:38
URL: http://www.valbefinnaren.blogg.se

Posted by: Ashley

I love this to the moon and back.

Svar: Thanks, that's how I feel about your sweet comment! :-)

Linn

2012-09-30 @ 18:16:00
URL: http://heyitsashley.com

Posted by: Sabine-Välbefinnaren

Var så god! =) Vet du vad anledningen är till att du tröttar på det du skrivit och påbörjat?? Handlar det om att du inte kommer på något mer att skriva, tänker du att den där iden var faktiskt skit (ibland är ju saker skit också) eller får du inte tummen ur för att fortsätta? Och slutligen slutar i att det du börjar med ligger på hyllan och samlar damm?? Vill du berätta om någon som du påbörjade?? Kram kram

Svar: Spännande frågor! För mig i alla fall som mer än gärna "pratar ut" om det här :-)
Det handlar nog mest om att jag tröttnar på ämnet. Att det inte känns trovärdigt, tillräckligt intressant... Eller att jag har valt fel genre för ämnet. Jag har som sagt mängder av påbörjade romanprojekt som samlar damm på hårddisken. Några av dem skulle jag möjligen kunna återvända till. Det skrivprojekt jag kommit längst med (och sedan tröttnat på) handlar om en tjej i 30-årsåldern som åker till Indien för att fly undan tristessen hemmavid (där slutar också likheterna med mig själv :-)). På första sidan får man reda på att hon ligger på ett litet sjukhus någonstans i det stora landet, utan ID-handlingar eller mobiltelefon, medvetslös. Man förstår att hon varit med om en olycka, men inte vad som hänt. Sedan rullas historien bakom upp med många spännande möten och hisnande turer där (min intention varit att) läsaren flera gånger ska tänka "aha, det är här hon är med om olyckan". Så är det lite kärlek och lite hämnd inblandat också. Det här har jag aldrig berättat för någon om tidigare :-)

Du då, har du skrivardrömmar?

Kram!

Linn

2012-10-02 @ 20:48:57
URL: http://www.valbefinnaren.blogg.se

Posted by: Anonym

Nej, man ska inte det, men jag har tagit ett beslut på jobbet rev upp massor med känslor. Helt rätt beslut, men läskigt.
Mycket bättre nu efter några dagar, men det är som ett sorgarbete att gå igenom.

Svar: Jag vet inte hur det varit för dig, men när jobbet varit en så stor del av livet så känns det ganska naturligt att känslorna blir starka och stora. Låt sorgen och bearbetandet ta den tid det tar. Kram!

Linn

2012-10-02 @ 21:50:35

Posted by: Katarina

(Det är därför jag är lite extra känslig just nu alltså)

2012-10-02 @ 21:51:26
URL: http://brakatarina.se

Posted by: Sabine-Välbefinnaren

Varför återvänder du inte till dom?? Jag menar... du förändras ju hela tiden så det kanske finns någon början som du nu tycker är intressant. =) Kan det kanske vara så att du "fastnar" i skrivandet och de kan ändrar en liten grej så det kanske blir "ljust" igen och du får massor av ideér? Eller vill du kanske inte ändra något?? Storyn med tjejen i Indien låter som en bra idé, men varför tröttnade du?? Slut på.. uppföljning och vad som skulle hända härnäst? Du gillar ju att skriva om känslor, tankar, funderingar, erfarenhet och ibland ganska djupa frågor (tycker jag)... är boken skriven på samma sätt? Vad ville du att läsaren skulle uppleva... jag menar när du påbörjade boken om tjejen? Känner mig hedrad att du berättar. =)

Jag har inga skrivar-drömmar... direkt. Jag vill bara lyckas med bloggen, få fler läsare och nå fram med information. Information som är skriverier. =) Dessutom hoppas jag ju att fler läsare ger fler möjliga framtida klienter om jag bestämmer mig för att starta eget när jag pluggat klart. =) Det är min dröm ;-)

Kram kram

Svar: Jag funderar just i de banorna som du är inne på... Hur skriver jag - egentligen - vad är mitt språk och mina teman? Och där har jag väl kommit fram till ungefär det du är inne på - känslor, tankar, hur vår historia påverkar nuet, hur människor påverkar varandra... Så jag har insett att det är nog något sådant jag ska ge mig på. Gäller bara att hitta en handling och en röd tråd att hänga upp det på :-) I det sökandet har bloggandet varit bra för mig, för jag har lärt mig mer om hur jag vill uttrycka mig (även om det naturigtvis är något helt annat att skriva en roman).
Innan har jag nog försökt skriva absurda, fartfyllda lite småskruvade romaner, vilket jag älskar att läsa också. Men det är nog inte jag...

Hoppas att du når din dröm! Jag tror att bloggandet är bra för att nå ut till presumtiva kunder. Har läst om webbshoppar som får kanske 80 procent av sina besökare via sin blogg. Kan man vara personlig och professionell så tror jag att det lockar många.

Kram!

Linn

2012-10-02 @ 23:14:44
URL: http://www.valbefinnaren.blogg.se

Posted by: Sabine-Välbefinnaren

BARA hitta tråden och handlingen.... =) Hur ska du göra detta?? Ofta tror jag att folk får idéer och inspiration från ens egna liv... tänker du på det sättet? Alltså nu är ju jag inte proffs på sånt här med skrivande... men kan i alla fall tänka mig att det är ett sätt.. och på så sätt får man mer förståelse. Mina idéer i allafall. =) Det är också bra att inse vad man inte ska göra, så som skriva twistade romaner.

jag försöker vara professionell och personlig och hoppas att besökarna ökar. Nu har jag börjat lägga upp inlägg på Tidningen Hälsa's hemsida och ska göra reklam i en hälsokost butik för bloggen i sökandet av "Försökspersoner"... så jag hoppas att det ökar. Dröm är på G. =)
Kram kram

Svar: Exakt, "bara"... Jag tror också på att skriva om egna erfarenheter och sådant som man faktiskt vet något om. Om man nu inte är lagd åt det hållet att man exempelvis vill skriva historiska romaner och göra massor av research, och det känns inte riktigt heller som min grej.
Det man skriver behöver ju inte vara 100 procent självbiografiskt, men att hämta element ur det egna livet eller sådant som man hört andra berätta om... ja. Jag tror att för mig nu så handlar det om att GÖRA. Att skriva. Skriva om. Rata det som är dåligt. Kämpa vidare även om det känns tråkigt om grundidén ändå är god. Ha tålamod.

Det är kul att höra hur du jobbar medvetet och tar steg mot drömmen. Man behöver nog vara lite envis, målmedveten och ta små steg i taget. Jag vet inte alls om det passar för dig, men jag testade en e-kurs (nåja, egentligen mest text med tillhörande övningar) som handlade om bloggande och hur man kan utveckla sin blogg. Jag tyckte den var väldigt nyttig och tänkvärd, framförallt i att definiera vad jag vill med min blogg, vilka ämnen som känns rätt för mig att ta upp och hur man kan tänka för att nå ut till RÄTT läsare, inte bara en MASSA läsare. Kvalitet kontra kvantitet.Här är länken om du är nyfiken: http://shopredvelvet.com/collections/e-course/products/blog-love-e-course (Tips, jag köpte kursen i somras när de hade rabatterade priser, det kan vara idé att vänta på ett bra erbjudande). Jag tycker att det känns som att du har en tydlig profil och vet vart du vill. Jag håller på dig! :-)

Linn

2012-10-04 @ 19:06:47
URL: http://www.valbefinnaren.blogg.se

Posted by: Sabine-Välbefinnaren

Kursen verkar jätte bra... men hur långt tid tar den?? Hur många timmar totalt?? Är du klar med kursen?? Har då fått användning för den?? Många frågor på en och samma gång. =) Tack för tipset.

Göra... gällande ditt skrivandet. Men skriver du då kanske kortare noveller och berättelser? Jag menar det är ju skrivande som kanske inte stressar en så mycket... eftersom man då kanske inte behöva tänka på att det behöver bli så jätte lång och inte så jätte bra... utan snarare bara erfarenhet.

Kram kram

Svar: Jag skulle säga att det går att lägga ner precis hur mycket tid som helst... Upplägget är text med uppgifter till, men texterna är inte så jättelånga, kring en A4 kanske? Frågorna man får att fundera kring tar så olika tid, också beroende på hur mycket man tänkt på dem innan. Tittar på mina anteckningar nu... Ex. på frågeställningar: What do I want my blog to share? Does my blog have a purpose? How would I want someone to describe my blog? Vilken kategori bloggar jag inom? Vilka är mina teman?
Jag har nog åtminstone lagt ner en timme i snitt på varje avsnitt, mer på vissa, mindre på andra. Speciellt de första tyckte jag var bra, där handlade det mycket om att klura ut vem man egentligen vill vara i bloggvärlden, och vad man egentligen vill med sin blogg. Jag hade inte riktigt en klar bild över det innan. Inte glasklart nu heller, men åtminstone tydligare :-)

Jo, har också tänkt att jag inte ska stirra mig blind på att skriva "den stora romanen". Novellen är ett jättebra format tycker jag. Tror att jag skriver ganska "kompakt" och "mättat", så på så sätt passar det mig. Jag tror att allt jag skriver är nyttigt och försöker se det som ett steg på vägen. :-) Tack för alla tankar och råd kring detta som du delar med dig av!

Kram!

Linn

2012-10-07 @ 20:51:47
URL: http://www.valbefinnaren.blogg.se

Posted by: Sabine-Välbefinnaren

Ok, men då är det alltså ingen fulltime studie i ett halvår. Det kan jag nämligen inte lägga på det... dessutom känner jag inte att jag kan lägga tid på det nu.. Men jag ska absolut titta på kursen i framtiden. Tack för tipset igen.

Noveller är verkligen ett bra steg på vägen till "den stora romanen". Det är kul att ge tips och funderingar när någon vill diskutera något. =) Kram

Svar: Nej nej, det är betydligt mer lättsamt än så, men gör det när du känner att du har tid och ork, då blir det bäst :-)
Kram

Linn

2012-10-11 @ 19:53:17
URL: http://www.valbefinnaren.blogg.se

Trackback