Bilden lånad här

Tänkt att en sådan oskyldig, vacker liten sak som snöflingan kan ställa till så mycket problem. Hade det bara kommit en eller några få åt gången hade det väl gått an, men när det blir en sådan massiv snöflingeanstormning som vi ser nu... ja, då blir det krångel.

I dag kastade jag mig in på toaletten så fort jag kom till jobbet. Vet inte om hormonerna spökar eller vad det är, men jag var bara tvungen att gråta ut min frustration. Satt på toalocket och hulkade en stund, spolade händerna i varmvatten och försökte återfå normal kroppstemperatur.

Det klagas så mycket på kollektivtrafiken, så jag vet inte om jag egentligen kan tillföra något till debatten. Kan mest konstatera att jag fick stå en kvart extra och vänta på bussen i morse, och därefter ytterligare 45 minuter innan pendeltåget behagade dyka upp. Väntsalen där jag bor är under all kritik. Ingen värme överhuvudtaget och dörrarna går inte att stänga, så minusgraderna blåser rätt in. Jag var genomkyld när jag väl kom fram, och återfick inte värmen på hela arbetsdagen. Vid halvfyra gav jag upp och påbörjade resan hemåt. Hör och häpna, bara 15 minuter sen.

Hemma blev jag varm. Kröp ner i sängen med sambon och slumrade en stund, omgiven av täcke och kroppsvärme.

I morgon har jag en tid att passa. Måste lämna kontoret för att åka iväg på ett möte senast halv nio. Vågar inte lita på spårvägen. I morgon går jag hemifrån 06.00. Godnatt.