Thoughts on Anger

 
 
 
Some of us yell, slam doors, smash plates and tell people to get lost. Others let it boil inside, like a stew, adding more and more ingredients over time, until it finally boils over.
 
Two extremes when it comes to anger management, yes, but I think most of us can relate to one of them.
 
I'm definitely the quiet type. The one who harbors her anger inside, stores it, recalls it, and dwells on in, until it overflows and hits the wrong person, or turns into a sour and bitter aftertaste.
 
 
I’ve had the privilege to see a therapist for the past seven months. It's one of the best things I’ve ever done, and one of the most valuable things she has taught me is to deal with anger and bitterness.
 
It’s easy to say, harder to do - but practice makes perfect!
 
 
The point is to decide whether to confront the person who made you angry or not. Should you decide upon confrontation, well, prepare yourself and just get it over with. However, should you decide to do nothing about it, let it go.
 
Don’t dwell on it. Don’t punish yourself by having a certain scene on replay inside your head. Don’t think about what you could have said, there and then. Let it go.
 
Let it go.
 
For the one only who suffers from the anger and bitterness stored inside of us, are we ourselves.
 
 

 
 
 
 
Vissa skriker, slår i dörrar, slänger tallrikar i golvet och ber folk att dra dit pepparn växer. Andra kokar inombords, en gryta som med tiden bara får fler och fler ingredienser tills den slutligen kokar över.
 
Två ytterligheter när det gäller att hantera ilska, ja, men jag tror att de flesta av oss har en dragning åt endera hållet.
 
Jag är definitivt den tysta. Den som håller ilskan inombords, lagrar, minns och ältar, tills den svämmar över och drabbar helt fel person, eller förvandlas till en sur och bitter karamell.
 
 
Jag har haft förmånen att gå hos en terapeut de senaste sju månaderna. Det är något av det bästa jag har gjort, och en av de mest värdefulla kunskaper hon har gett mig, det är förmågan att hantera ilska och bitterhet.
 
Det hela är enkelt att säga, svårare att göra – men övning ger färdighet!
 
 
Poängen är att bestämma sig för om man vill konfrontera den som gjort en arg eller inte. Bestämmer du dig för konfrontation – förbered dig för den och få det sedan överstökat. Men bestämmer du dig för att inte agera – släpp det.
 
Älta inte. Plåga inte dig själv med att spela upp situationen för ditt inre om och om igen. Fundera inte över vad du kunde ha sagt, där och då, om du bara varit lite snabbare i tanken. Släpp det.
 
Släpp det.
 
För den enda som lider av ilskan och bitterheten som lagras inom oss är ju vi själva.
 



Comments
Posted by: Piccolacasa

Hej!
Väntar på sent tåg. Min första dag på praktik - åh kom nu då tåg!
En sak om ilska som jag undrar är vad man ska göra när man är både ock. Både konfronterande och ältande. Jag har några saker som jag har tagit upp och sagt allt jag vill säga men ändå hänger det kvar. För att det var så fruktansvärt orättvist. Jag känner mig så förorättad. Vad gör man? Kram och ha en fin dag på jobbet!

Svar: Läste ditt inlägg redan i morse och har sedan funderat över det du skriver heeeeela dagen :-)
Just känslan av att ha blivit orättvist behandlad kan dröja sig kvar så himla länge. Eller om man konfronterade någon, men den personen vägrade att se sin del i det hela eller ge en ursäkt. Men egentligen finns det ju bara två saker att göra. Eller tre. Ett: Konfrontera igen, förklara ytterligare. Två: Fortsätta att älta och älta. Tre: Släppa det. Det finns inga andra alternativ.

Om det inte är så att den situationen du tänker på återupprepar sig gång på gång, så existerar den ju faktiskt bara i ditt huvud. Nuet är ju det enda vi har. Det förflutna finns inte längre och det är vi själva som väljer om vi vill återvända dit i fantasin eller inte. Den person som sårade dig kanske inte ens tänker på det här längre. Det är bara du som mår dåligt över det. Och det känns ju inte rättvist!

Jag är väldigt influerad nu av den där mindfulnessboken jag läste. Där stog om att lära sig att leva i nuet, att varje gång oro för framtiden eller distraherande tankar dyker upp så ska vi, vänligt men bestämt, föra oss själva tillbaka till nuet. Även om vi så månste göra det hundra gånger. Eller tusen.

Det är ju helt naturligt att hjärna trillar in i gamla tankemönster, men är vi uppmärksamma på dem så kan vi milt men handfast styra om dem. Om och om igen. Så många gånger som behövs. "Släpp det" är mitt nya mantra. Jag säger det till mig själv dagligen, hur många gånger som helst. För jag tror verkligen att vi kan styra våra tankar mycket mer än vad vi först tror.

Därmed påstår jag inte att det är lätt ;-)

Hoppas praktiken lever upp till dina förväntningar! Kram fina du!
Linn

2012-11-05 @ 08:13:25
URL: http://www.piccolacasa.wordpress.com
Posted by: creando

Bra skrivet igen!
Jag tillhör dem som tar upp saker rätt ofta. Till mångas förskräckelse, för det är inte helt okej med alla. Jag tycker att det är bäst att sätta konflikter på bordet och göra något med dem. Det behöver inte innebära att vi blir överens, men det innebär att vi kan släppa konflikten med insikten om att vi tycker olika och så kan det få vara. Ältandet tär och det är inte bra för någon....

Kramar

Svar: Jag tycker det är bra! Visst kan det vara obehagligt, men att gå bära på ilskan och konflikten är ännu värre... Liksom att inte riktigt veta var man har en annan människa.
Jag är dålig på att konfrontera, men övar mig och blir bättre och bättre. En anledning till att jag undvikit det är av omtanke om andra, är rädd att såra och vara den som skapar obehagliga situationer. Men det är ju en falsk omtanke egentligen. Och gör man det bara på rätt sätt, med respekt för den andra parten och - som du säger - med insikten om att vi kanske inte kommer överens, då ska det ju vara möjligt.

Kram
Linn

2012-11-05 @ 09:25:15
URL: http://creando-kicki.blogspot.com
Posted by: Finurliga fröken

Jag är definitivt den tysta typen. Men kan också explodera i ilska om det är nått som verkligen gör mig arg. Din kurator är smart och det där ska jag öva på. Kram

Svar: Om någon alldeles uppenbart är dum eller uppenbart provocerande, då exploderar jag också. Men jag har svårare för den där smygande elakheten och orättvisan... Hon är mycket klok, terapeuten. Utan henne vet jag inte riktigt var jag hade varit i dag... Kram
Linn

2012-11-05 @ 11:38:46
URL: http://harligheten.blogspot.com
Posted by: sara

vilka kloka ord! För ilska har verkligen en förmåga att äta upp en innifrån om man inte lyckas släppa den. Om det går riktigt långt tar ilskan över min sömn. Flera gånger har min dagbok räddat mig. Sida upp och sida ner med tankar, ilska etc etc. Efter ett tag brukar jag kunna hitta lite struktur i all islka om jag skriver ner den. Och antingen komma på ngn form av lösning eller kunna släppa iväg den.

Det bästa är dock om jag lyckas komma fram till det innan ilskan tagit över :-)

Svar: Vad skulle man göra utan dagboken?? :-) Håller med. Att skriva ner ger struktur och ordning på tankarna. Har funderat över ältande en del under dagen. Till en viss gräns kan det säkert vara bra, men vid någon punkt gäller det att sätta stopp och gå vidare.
Linn

2012-11-05 @ 14:05:05
URL: http://lifeinshanghai.se
Posted by: Queen of Kammebornia

Så klokt! Och så svårt ibland. Att släppa alltså. Men viktigt! Varm kram!

Svar: Supersvårt. Men man får liksom påminna sig själv, så ofta det behövs. Kram
Linn

2012-11-05 @ 19:20:53
URL: http://queenofkammebornia.se
Posted by: Jasmine

Klokt skrivet som vanligt=) Jag är den där som slår i dörrar, skriker och ja...går bärsärkagång typ haha. Inte heelt ok alla ggr men lite av terapi också för efteråt så känner jag mig inte ilsk...Hahaha låter som värsta psykot...;-)

Svar: Ha ha, låter sunt på nåt sätt ändå! Så länge dina offer kan hantera det, förstås ;-)
Linn

2012-11-05 @ 19:32:58
URL: http://baciatutti.blogspot.it/
Posted by: rebecca

kul att du kan dela med dig av det du lärt dig. Jag är en person som håller det inom mig. Och vill inte släppa det men vill inte heller konfrontera personen. Man jobbar ständigt på sig själv.=)

Svar: Och egentligen är det ju det som är det allra mest intressanta och fantastiska, att man hela tiden utvecklas och förändras! :-)
Linn

2012-11-05 @ 22:58:46
URL: http://bostromsla.blogspot.com
Posted by: sara

Godmorgon! Idag har du en bloggaward att hämta hos mig :-)

2012-11-06 @ 01:19:01
URL: http://lifeinshanghai.se
Posted by: Nette

Väldigt intressant inlägg. Så svårt att konfrontera men så nyttigt. För flera år sedan gick jag hos en psykolog för att jag hade drabbats av svår sorg. Efter ett tag visade det sig att sorgen var en kanal för annat gammalt mög som kom upp till ytan. Jag blev tvungen att möta det, något annat var oundvikligt och jag grät en vecka i sträck. Sedan kunde jag resa mig. Idag är jag bättre på att ta tag direkt, att konfrontera, även om jag sällan ställer mot väggen utan mer frågar: hur menar du nu. Fattade jag rätt? Mina barn tränar mig dessutom varje dag i att inte älta ;) Kram

Svar: Tycker om det du skriver. Att konfrontera behöver ju inte per automatik innebära en konflikt. Det kan lika gärna vara ett sätt att förstå varandra, att ha ett samtal. Och går man in med den utgångspunkten - nu ska jag försöka förstå - så ökar ju chansen att fnurran ska lösas! Kram
Linn

2012-11-06 @ 06:52:35
URL: http://www.nettestankar.wordpress.com
Posted by: Katarina Ratcliffe

Ja, väldigt sant och det kräver övning som du säger. Det här med att släppa och gå vidare är en konst som få besitter.
Helt klart det bästa för hela ens väsen!
Kramar

Svar: Det är supersvårt, men bara själva strävan och insikten har hjälpt mig åtminstone lite.
Kram!
Linn

2012-11-06 @ 12:04:56
URL: http://katarinaratcliffe.se/
Posted by: CrimsonAnna

Jag har ett sjuh*vetes humör som jag har lärt mig kontrollera med åren. Fördelen är att jag inte är långsint. Tvärtom har jag inte svårt att be om förlåtelse. Det är något jag är väldigt glad för.

Svar: Det är en bra egenskap. Att inte vara långsint, alltså. Jag tror att man går miste om mycket fint i livet om man har principer av typen "nähä, JAG kommer minsann inte att krypa till korset först" eller "JAG tänker då inte be om ursäkt".
Linn

2012-11-06 @ 12:09:48
URL: http://metalanna.blogspot.com
Posted by: 2-barns-mamman

Kloka ord! Är som du den lysta sorten. Brukar använda duchen som meditation o gå igenom det som hänt. Känner mig mycket bättre efteråt och kan släppa eller konfrontera.
http://askmolnochrosaludd.blogg.se

2012-11-06 @ 22:57:57
URL: http://askmolnochrosaludd.blogg.se
Posted by: Katarina Ratcliffe

Man får bli arg och upprörd ibland, men det gäller att lägga energin på rätt saker. Ibland är det bättre att bara släppa, för att skydda sig själv.
Ja, du vet. Kräver massa övning. Jag övar för fullt!

Svar: Ja, jag tror också på att släppa fram känslorna. Är man arg så är man liksom... Men sen kan man ju komma till en gräns när det inte är konstruktivt längre.
Övning ger färdighet, hoppas jag :-)
Linn

2012-11-09 @ 11:54:49
URL: http://katarinaratcliffe.se/
Posted by: Katarina Ratcliffe

Jag har lärt mig att släppa på rätt sätt nu för tiden. Klarar inte att vara duktig längre. Sen blir det ju fel ibland, men som du säger - fram med känslor och lära sig styra så man inte sårar typ. :)

2012-11-11 @ 22:41:14
URL: http://katarinaratcliffe.se/

Comment here

Name:
Remember me

E-mail address:


URL/blog:


Comment:


Trackback