Just Read: The God of Small Things

 

 

 

Author: Arundhati Roy (1961-)
Title: The God of Small Things
Year of publication: 1997
Translation: Read in original language
My rating: 5/5

 

 

This is the vertiginously story of fraternal twins Esthappen and Rahel, who after several years apart meets again in their viable, diable 30’s.

 

Something is lurking in the past, something that has affected them both deeply and changed the course of their lives. By letting me in to their childhood in 1970’s southwest India, Roy slowly unfolds the dark secret, exposing some of mankind’s most unattractive yet so very human qualities.

 

 

This book is perfect, from the first sentence to the last. Not only is the story breathtaking, but also brilliantly told. Roy takes me by the hand and leads me slowly, delicately along the path that will finally take us to the Answer.

 

Somehow aware of how painful this Answer will be, I sometimes stop – stop reading – in an attempt to prevent the inevitable course of actions. But she calls me, whispers gently to me to move on, and so we continue alongside towards the End.

 

I feel almost trapped inside Roy’s story, like I’m a part of it. She let’s me so close to the characters, their in-jokes, their fears and desires, so at the end, there is no clear line between us.

 

The atmosphere she creates manages to be warm and funny, yet sad and chilling, all at the same time. It’s bittersweet. And the language, oh my, it’s beyond beautiful. It’s like a soft caress; poetic, dreamy and suggestive.

 

 

Is this the best book I’ve ever read? Well, alongside a few of John Irving’s masterpieces I would say it is.

 

 

Dear Arundhati, I know that chances are small that you will ever be reading this, but if you do: please, please write another novel. I would be forever grateful.

 

 

 

 

 

 

 

Författare: Arundhati Roy (1961-)
Boktitel: De små tingens gud
Utgivningsår: 1997
Översättning: Läst på originalspråk
Mitt betyg: 5/5

 

 

Det här är den svindlande historien om tvåäggstvillingarna Esthappen och Rahel, som i den behagliga, begravliga 30-årsåldern möts igen efter att ha varit åtskilda i flera år.

 

Något i deras gemensamma förflutna har påverkat dem båda på djupet, något livsomvälvande som förändrat allt. Genom att ta med mig in i deras barndom i 1970-talets sydvästra Indien, vecklar Roy sakta, sakta ut hemligheten som blottar våra allra mörkaste och samtidigt så mänskliga sidor.

 

 

Den här boken är perfekt, från första meningen till den sista. Inte nog med att historien formligen tar andan ur mig, den är också genialt berättad. Roy tar min hand och leder mig sakta och försiktigt längsmed vägen som slutligen ska ta oss till Svaret.

 

På något sätt medveten om hur smärtsamt Svaret kommer att vara, stannar jag ibland – slutar att läsa – som om det skulle kunna förhindra att det oundvikliga sker. Men hon kallar på mig, viskar tyst och ber mig att fortsätta. Sida vid sida går vi mot Slutet.

 

Jag känner mig nästan som en fånge i Roys berättelse, som om jag är en del av den. Hon låter mig komma så nära karaktärerna, deras interna skämt, rädslor och drivkrafter, att det slutligen inte finns någon klar gräns mellan oss.

 

Stämningen i boken är både varm och underhållande, sorglig och otäck, allt på en och samma gång. Bitterljuvt, är ordet som kommer till mig. Och språket, språket, kära nån, det är bortom perfektion. Det är som en mjuk smekning; poetiskt, drömlikt och suggestivt.

 

 

Är det här den bästa bok jag någonsin läst? Ja, jämte några av John Irvings mästerverk så är det det.

 

 

 

Jag minns den också som fantastisk och blev så ledsen när författaren meddelade att hon inte skulle skriva fler romaner... Men man vet ju aldrig. Kram till dig!

You write so beautifully about this book, its a long time since I read it, I think I'll pick it out again. Have you read any Kate Atkinson?

Men så vackert du skriver om boken, känner att jag bara måste läsa den! Tänk att kunna svara på vilken som är den bästa bok man någonsin läst.. häftigt!
Ha en fin helg nu utan datorer och bloggande och sånt. Ser fram emot att höra sen hur den var! :-)
Kram Johanna