Living Like the One I Want to Be

 
 
 
For any longtime reader of this blog it’s no secret that I’ve been going through a lot of changes the last year.
 
While some of them have just brutally hit me in the head and happened, there are other changes that I’ve really had to struggle to achieve. I’m talking here about the hard work of creating long-lasting healthy habits and routines.
 
 
We all have different starting points, but for me it was about going to bed before the vampires and werewolves started crawling out their cages and caves, about eating before I was about to starve to death (because by then I was more likely to turn to junk food for salvation), about getting fresh air and daylight every day, and about loosing the pressure I had on myself and letting in some laziness into my life.
 
I feel I've come a long way, but I still struggle with some of them.
 
 
My current mantra is “Is this who I want to be?”. When I find myself by the computer passed bedtime, involved in meaningless things, I ask myself: Is this who I want to be? When I realize that I’ve once again ignored my need for rest and relaxation, I ask myself: Is this who I want to be?
 
If the answer is no, I know what I have to do.
 
That simple question has helped me so many times now to stay on track when I’ve been close to falling back into my old lifestyle. Although it doesn’t come easily, although I have to fight, I’m doing my best to live like the one I want to be.
 
 
You may call it a theater or even self-deception, but I believe that by doing so I will eventually be that one. Because change it’s not about thoughts and insights, it’s about actions. Behaviors. Habits and routines.
 
To change, we need to do things differently.
 
I’m not saying that it’s easy, I’m only saying that it’s possible.
 
 
 
 
 
För de av er som har följt med här på bloggen ett tag är det ingen hemlighet att jag har gått igenom en hel del förändringar det senaste året.
 
I vissa fall har jag inte haft något val – förändringarna har slagit mig hårt i huvudet och helt enkelt bara hänt – men andra har jag fått kämpa för att uppnå. Det är de där hälsosamma vanorna och rutinerna jag syftar på, de som ska vara livskraftiga även på lite längre sikt.
 
 
Alla har olika utgångspunkter, men för mig har det handlat om att gå och lägga mig innan vargarna ylar mot månen och tupparna hälsar solen välkommen, om att äta innan jag är jättehungrig, om att se till att få frisk luft och dagsljus varje dag och om att inte vara så hård mot mig själv, släppa in lite lättja i livet.
 
Jag tycker att jag har kommit ganska långt, men jag kämpar fortfarande med en del förändringar.
 
 
Mitt nuvarande mantra är “är det här den jag vill vara?”. När jag sitter där vid datorn, långt efter läggdags, intrasslad i någon meningslös nätsyssla, så frågar jag mig själv ”är det här den jag vill vara?”. När jag än en gång ignorerat mitt behov av vila och avkoppling frågar jag mig själv ”är det här den jag vill vara?”.
 
Om svaret på den frågan är nej så vet jag vad jag måste göra.
 
Den enkla frågan har hjälpt mig så många gånger att knuffa mig tillbaka på rätt spår när jag har varit nära att falla tillbaka in i min gamla livsstil. Även om det inte alltid kommer naturligt, även om jag måste kämpa, så gör jag mitt bästa för att leva som den jag vill vara.
 
 
Man kan kalla det för en slags teater om man vill, eller till och med självbedrägeri, men jag tror att genom att göra på det här sättet så kommer jag att nå mitt mål. För förändring handlar ju inte bara om tankar och insikter, det handlar om vårt agerande. Beteenden. Vanor och rutiner.
 
För att verkligen förändra, så måste vi göra saker annorlunda.
 
Jag påstår inte att det är lätt, men jag hävdar att det är möjligt.
 



Comments
Posted by: M

Du har så rätt. Jag är också helt övertygad om att förändring är möjlig, men man måste våga. Och som du säger, förändringen sitter inte BARA i huvudet. För att det ska hända någonting måste man ju göra något också.

Svar: Nä, förändring kan börja i huvudet, men sedan måste den ut därifrån och bli till handling. Vet inte hur många gånger jag hört någon säga "nu vet jag vad som är fel och vad jag borde göra, det är en bra början" och sedan inte komma längre.
Linn

2013-02-16 @ 10:58:26
URL: http://amadangeln.blogg.se
Posted by: Ann-Christin

Jag fick mitt uppvaknande förra sommaren. Det var inget speciellt som hände, förutom att jag hade en trist dag som man har ibland. Jag satt där i ett stökigt hem och tyckte synd om mig själv samtidigt som en röst i mitt huvud (oh det lät läskigt...) sa "jamen gör nått åt då!!!!!" (på dialekt). och ja! Det är bara jag som styr över vad jag gör och hur jag är, ingen annan. Där och då tröttnade jag på att vänta på någonting som jag fortfarande inte vet vad det var.

En enkel insikt men svår att komma fram till och lätt att glömma!

Jag hejjar på dig här i etern!!!!!!!!

Svar: Röster i huvudet känns helt ok, men att de dessutom pratar dialekt.... ;-)
Nä, skämt åsido. De där tillfällena av insikt och uppvaknande ska man försöka komma ihåg. De är så kraftfulla när de sker, och ändå är det så lätt hänt att de faller i glömska.

Jag skulle säga att insikten om att det är jag som styr över och har ansvar för mitt liv är en av de viktigaste jag har fått under det här året. Det kan ju vara bekvämt att placera sig i en offerposition, men oj vad man bedrar sig...

Tack för dina hejarop! Jag ser framför mig hur du sitter på läktaren med en flagga och tjoar :-)
Linn

2013-02-16 @ 18:19:31
URL: http://berndtssonlundstrom.blogg.se/
Posted by: mittilivetochjag

Mycket kloka ord! Det ska jag också börja fråga mig själv.
Kram!

2013-02-16 @ 23:38:07
URL: http://mittilivetochjag.wordpress.com
Posted by: frk. Frida Fortissima

Jag tycker mycket om frågan du ställer dig. De är så rak, tydlig och enkel, och svaret visar så direkt om du är på rätt spår. Teater eller ej...nej, jag tänker inte att det är teater. Jag tänker på det en klok människa sa till mig en gång när jag var inte alls var snäll mot mig själv. Hon sa, att tankarna och känslorna kan man inte styra. Men handlingarna kan man bestämma över.

Och jag tänker att det är så det är, att på sikt börjar det fysiska handlandet påverka känslorna och tankarna. Att man kan
jobba liksom utifrån och in...i någon slags "fake it til you make it."

Tack för tankar, det var fint:)

Svar: De kom fram, båda två, men jag gör som du säger och sparar det första. Av någon anledning misstänkte bloggsystemet att det var spam?
Jag tror också på det du skriver, att våra handlingar påverkar våra känslor. Enklaste och tydligaste exemplet är kanske "penn-tricket" - du vet det där med att stoppa en penna i munnen så att mungiporna glider upp och vips tror kroppen att den är glad och börjar pumpa ut gladämnen.

Visst blir det knepigt om man drar det för långt och går omkring och låtsas vara någon man inte är, men om det handlar om att styra sig själv varsamt i en riktning som bara är bättre för en själv så är det nog ingen fara.

Tack för din tänkvärda kommentar!
Linn

2013-02-17 @ 01:13:05
URL: http://www.frkfridafortissima.blogspot.com
Posted by: CrimsonAnna-vardagslyckans sköldmö

Jag känner så väl igen det. Jag håller på med den tanken också-att hitta tillbaka till den jag vill vara-för jag var nära henne men i en massa slit och elände tappade vi bort varandra.

Svar: Hon finns där, och hon väntar på att du ska hitta henne! :-)
Tycker om det du skriver, för det leder in mig på tanken att det ju inte handlar om att bli någon helt annan, att göra sig till, utan att komma närmare sitt "sanna jag" (om det nu finns något sådant) och hitta ett sunt sätt att leva som man mår bra av.
Linn

2013-02-17 @ 09:29:42
URL: http://metalanna.blogspot.com
Posted by: Frökenfilantrop II Your cup of tea

Ja men visst är det så! Jag tror att det är sunt att ständigt(nästan) vilja utvecklas och jobba med sig själv. För sin egna skull, för att gå mot något bättre. Ska vi komma dit räcker det inte med att tänka i huvudet att det här ska eller borde jag göra. Utan faktiskt också göra det också, i praktiken! Kanske känns det inte alltid givande på diverse sätt för stunden men någonstans vet vi, att det här kommer få mig att må bättre.

Svar: Absolut.
Jag har varit lite allergisk mot mål och strävanden ett tag, eftersom jag känt att det allt för ofta (för mig och andra) sker av "fel" anledning. Vi strävar och stretar för att imponera på andra, bli mer framgångsrika, rikare... Jag vill sträva efter att vara så nöjd och tillfreds jag någonsin kan bli med livet.
Linn

2013-02-17 @ 09:38:04
URL: http://www.frokenfilantrop.se
Posted by: HemkäraHanna

Självbedrägeri tycker jag är en väl hård bedömning. Att leda sig själv in på bättre vägar tycker jag är mer passande, och ibland behövs lite tuffa tag för att bryta ned gamla och bygga upp nya tankebanor och sätt att agera på.
Jag beundrar din beslutsamhet och är helt säker på att du kommer att lyckas!
Kram!!

2013-02-17 @ 10:34:35
URL: http://hemkarahanna.blogspot.com
Posted by: Tant Emma

Det låter som en klok fråga att ställa sig själv. Ta hand om dig.

2013-02-17 @ 10:35:06
URL: http://www.tantemmasbravader.wordpress.com
Posted by: Queen of Kammebornia

Så himla klokt Linn! Jag har alltid hävdat att det är viktigt att stanna upp i livet och fundera på hur man lever och om man trivs - annans bör man förändra. Men visst är det svårt ibland. Kram!!!
http://queenofkammebornia.se/2013/january/att-se-over-sina-kartor.html

Svar: Det farliga är att bara rusa på och aldrig reflektera...
Kram!
Linn

2013-02-17 @ 17:39:52
URL: http://queenofkammebornia.se
Posted by: Min plats i solen

Du är så klok du härliga kvinna och jag blir så varm inombords då jag läser dina ord. Kanske för att vi båda har stått öga mot öga med den där berömda väggen och fått våra skrubbsår. Men vi har båda valt att se det som att vi fick en andra chans att leva våra liv bättre, ta hand om oss själva och verkligen leva till fullo - på våra villkor. Det har sannerligen inte varit en enkel resa men den har varit värd varenda steg.

Ta hand om dig kära Linn!

Kram Lotta

Svar: Tack för all pepp och inspiration som du delar med dig av, både i kommentarsfält och på din egen blogg. Precis den typen av positiva och sunda förebilder behöver jag!
Kram
Linn

2013-02-17 @ 21:55:59
URL: http://minplatsisolen.blogspot.com
Posted by: syster Elin

Bra skrivet Linn! Så sant. Tror minsann att du skulle kunna ge dig på att ge ut en bok i ämnet. Jag skulle köpa, läsa och försöka suga åt mig lite visdom! :) Kram till dig!

Svar: Åh, tack! Tanken har försvävat mig, men liksom svävat iväg igen... Nu återkommer inspirationen tack vare dina ord.
Kram!
Linn

2013-02-18 @ 10:16:10
URL: http://systerelindesign.blogspot.se
Posted by: Lissen

Vilken bra mening och mantra. För nog är det många gånger man (jag) inte riktigt lyssnat på sig själv.

Ska snart lägga mej, för jag har lätt att vara uppe för länge, ska ta med mej din tanke. Men jag har blivit mycket bättre på att vara sann mot mej själv dom senaste åren.

Kram

2013-02-18 @ 22:30:10
URL: http://lissento.blogg.se
Posted by: Sandra

Det är ju en väldigt bra fråga att ställa till sig själv om man vill ha förändring! Det gäller nog att ändra tankesättet, att bryta sina vanor helt enkelt. Vill jag sitta vid datorn nu? Nej, jag går och lägger mig! Godnatt.

Svar: Godnatt :-)
Det är sååå lätt att fastna, vid datorn eller teven fast man inte alls vill egentligen. Fast min blogg hoppas jag ju att du vill läsa, förstås ;-)
Linn

2013-02-20 @ 23:02:39
URL: http://blueberryroad.blogg.se

Comment here

Name:
Remember me

E-mail address:


URL/blog:


Comment:


Trackback