The Indian Wedding

 

 

 

The invitation said seven, but when we arrived at 8.30 things were just about to start happening. The drummers were drumming their drums, the groom was arriving on a white horse and his near ones and dear ones were dancing around him.

 

We mingled in the large fairytale-like, square-shaped garden were the wedding was held, drinking oh so sweet fruit juices and eating oh so spicy food. Music was playing but no one was dancing.

 

 

Just when we had had enough of food and drinks, the bride and groom entered a small podium, that all of a sudden started rotating. It made me think of a music box I had as a child, with a pirouetting ballerina. Rose petals were blown all over them.

 

Then they went on to a big stage, decorated with flowers, fabric and white and gold colored pillars. A small sofa, just big enough for the two of them, stood in front of a shining gold colored wall. They looked like a royal couple, like a maharaja with his maharani. All the guests came up and congratulated them.

 

 

And then we mingled. And mingled. And mingled. Waiting for the actual ceremony to begin. We were apparently waiting for an auspicious time, which none of the other guests we asked knew of. But we wanted to see the ceremony, and were asked to wait just 30 minutes. And then another 30 minutes, and maybe just 30 minutes more.

 

The ceremony started around 1 AM, when most of the guests had left. We stayed for five minutes and then called it a night, knowing that the ceremony might very well last for another 2-3 hours…

 

 

The wedding was an amazing, colorful experience, just like a fairytale.

 

 

 

 

 

 

 

 

På inbjudan stod det sju, men när vi kom dit vid halvnio hade det precis börjat röra på sig. Trummisarna trummade på sina trummor och brudgummen anlände på en vit häst med sina nära och kära dansandes runtom.

 

Vi minglade i den stora bokstavligen sagolika, fyrkantiga trädgården där bröllopet hölls, och drack vansinnigt söta fruktjuicer och åt vansinnigt stark mat. Musik dånade ur högtalarna, men ingen dansade.

 

 

Precis när vi hade fått nog av mat och dryck, klev bruden och brudgummen upp på ett podium, som helt plötsligt började snurra. Det fick mig att tänka på en speldosa jag hade som barn, med en ballerina som gjorde piruetter när man öppnade locket. Rosblad blåstes över dem.

 

Därefter tog de plats på en stor scen, dekorerad med blommor, tyg och vit- och guldfärgade pelare. En liten soffa, bara stor nog för de två, stod framför en skinande blank, guldfärgad vägg. De såg ut som ett kungapar, som en maharaja med sin maharani. Alla gäster kom upp till dem för att gratulera.

 

 

Sedan minglade vi. Och minglade. Och minglade. Vi väntade på att själva ceremonin skulle börja. Tydligen väntade vi på ett gynnsamt, lyckosamt tillfälle där alla stjärnor och planeter stod rätt, men ingen av de andra gästerna vi frågade verkade känna till när denna tid skulle infinna sig. Men vi ville se ceremonin och ombads att vänta bara 30 minuter till. Och sedan ytterligare 30 minuter, och kanske bara 30 minuter till.

 

Ceremonin började omkring klockan ett på natten, när merparten av gästerna hade lämnat. Vi stannade i fem minuter innan vi tackade för oss, väl medvetna om att ceremonin mycket väl kunde pågå i ytterligare två-tre timmar.

 

 

Bröllopet var en fantastisk, färgsprakande upplevelse, som hämtad ur en saga.

 

 

 

A movie from the wedding (in Swedish). I'm making a short appearance at 01:52. Also watch at 04:30 when they enter the podium, rose petals are blown and they start rotating.

 

Jösses. Det där såg verkligen helt galet ut.. På ett bra sätt. Kände ni dom som gifte sig? Och vad var det för program på slutet? Såg ut som ett reseprogram..

Vilken häftig upplevelse! Känner dock igen vad du beskriver kring tid och planering! Har några vänner som varit på bröllop olika vår kultur och våra verkar mycket mer uppstyltade och planerade ;-)

Underbart! Jag såg dig!!! Haha!
<3

Att läsa din blogg är som att läsa små fantastiska noveller som vaggar in mig i en underligt lugn liten bubbla. En bubbla som jag älskar att få vara i en stund. Det spelar ingen roll om du skriver om indiska bröllop eller silkespapperspyssel eller bara bjuder på ursnygga bilder. Summan av kardemumman är att jag bara vill säga tack för att din blogg är min oas.

Håller med, du har en väldigt mysig och intressant blogg som lockar!

Men vilken häftig upplevelse! och tack för fina ord på bloggen. De värmde massor!
Kram
Helena

Va underbart att vara på Indiskt bröllop, kan tänka mig att det var som ett sagobröllop. Hade också velat uppleva det! =)Antingen får jag hitta en indisk vän eller så får jag hitta mig en indisk karl... jag röstar för indisk vän. =) Kram kram

Galet! Det låter helt underbart ju!

Oj, vilken spännande upplevelse! Hoppas du får en fin helg Linn!

Vilken grej! Vilken upplevelse!
Och jag såg dej! :-)
Önskar en härlig helg,
kram Johanna

Hej Linn = ) Tack så mycket för ditt besök inne hos mig, det är så fint att få titta tillbaka, in till dig!

Och underbart är det att få en bit av Indien till den snötäckta fredagkvällen. Jag tycker så oerhört mycket om att resa, men nu var det så länge sedan...men ibland, som nu, får jag fara iväg en bit ändå...och ditt färgstarka inlägg får blandas med mina egna minnen från Indien.

Allt gott,
Frida

Den här upplevelsen sitter väl för alltid i ditt minne, låter helt färgsprakande underbart!

Så häftigt att få gå på ett bröllop i ett annat land, speciellt Indien. Måste vara så häftigt! En annan kultur och ett annat sätt att fira.

Jag tycker dagdrömmar och drömmar över huvudtaget är enormt viktiga för att nå mål. Iaf för mig!
Ha nu en fortsatt fin måndagskväll! :)
Kram