Your Song

 
 
 
”It’s a little bit funny this feeling inside, I’m not one of those who can easily hide. I don’t have much money but boy if I did, I’d buy a big house where we both could live.”
 
It’s not just the bass, every syllable travels through the concrete and in to my home. The speakers could just as well have been standing in my living room. I sing along, involuntarily, silently inside my head.
 
”I hope you don’t mind, I hope you don’t mind that I’ve put down in words, how wonderful life is when you’re in the world.”
 
We reach the end (Anyway, the thing is what I really mean, yours are the sweetest eyes I've ever seen), and then we start all over again (It's a little bit funny…). Over and over again.
 
 
My guess is that she, my neighbor, is suffering from heartbreak and whether I like it or not, I am dragged into it by the goopy melody of Elton John’s Your Song. That’s what it’s like to live in an apartment with nothing else than thin walls and a ceiling, or floor depending on who you ask, to separate me from my neighbors. We become part of each other’s lives.
 
When we meet in the stairwell, the only word we say is hi, yet I feel like I know her. I know when she gets up in the morning and when she takes her dog for a walk. I know when she showers and when she is watching TV. I know when she eats and I know, or at least I think I do, that she is currently experiencing something that no one but Elton John can help her get through.
 
I know a lot of things about her and I guess that she knows just as much about me.
 
It's a little bit funny.
 
 
 
 
 
”It’s a little bit funny this feeling inside, I’m not one of those who can easily hide. I don’t have much money but boy if I did, I’d buy a big house where we both could live.”
 
Det är inte bara basen som slår igenom, varenda stavelse färdas genom betongen och hem till mig. Högtalarna hade lika gärna kunnat stå i mitt vardagsrum. Jag sjunger ofrivilligt med, tyst inuti huvudet.
 
”I hope you don’t mind, I hope you don’t mind that I’ve put down in words, how wonderful life is when you’re in the world.”
 
Vi når ända fram till slutet (Anyway, the thing is what I really mean, yours are the sweetest eyes I’ve ever seen) och sedan börjar vi om från början igen (It’s a little bit funny…). Om och om igen.
 
 
Jag misstänker att hon lider av kärlekssorg, min granne, och vare sig jag vill eller inte så blir jag indragen i den genom de smetiga tonerna från Elton Johns Your Song. Så är det att leva i lägenhet med bara tunna väggar och ett tak, eller golv beroende på vem du frågar, som skiljer mig från mina grannar. Vi blir en del av varandras liv.
 
Vi hejar bara kort på varandra när vi möts i trappuppgången, men ändå känns det lite som om jag känner henne. Jag vet när hon går upp på morgonen och när hon går ut med sin hund. Jag vet när hon duschar och när hon tittar på teve. Jag vet när hon äter och jag vet, eller tror mig veta, att hon just nu går igenom något stort i livet, något som bara Elton John kan hjälpa henne att bearbeta.
 
Jag vet en massa saker om henne och lika mycket vet säkert hon om mig.
 
It’s a little bit funny.
 



Comments
Posted by: Sofia

Du formulerar dig så bra att jag ser något fint i att ha de där grannarna och deras (o)ljud omkring mig. Jag vet att grannen ovanför mig har en liten flicka med ett stor humör. När hon ogillar något ryter hon högt som ett lejon men hon tystar också snabbt. Och så gillar hon att hoppa. Kanske hage på köksgolvet? Jag såg henne hoppa hage utanför huset innan snön kom. Kram min vän!

Svar: Kramar till dig! Tänker på dig och hoppas att du har det bra.
När grannarna spelar dunka-dunka eller hårdrock är det lite svårare att njuta av det, men annars tycker jag som du. Det finns något fint i närheten mellan vilt främmande människor.

Linn

2013-11-06 @ 20:48:53
Posted by: Queen of Kammebornia

It´s a little bit funny. Och den sången (jag höll på att skriva songen) är så fantastisk. Jag har många sånger som hjälpt mig genom svårigheter. Dennis och jag lyssnade på Lisa Ekdahls Vraket hundra gånger om dagen innan vi fick varandra :) Kram!

2013-11-06 @ 21:11:38
URL: http://queenofkammebornia.se
Posted by: Jenny Olofsson

Haha det är en underbar sak att få förståelse för sina grannar genom att få höra en glimt utav deras värld. Vissa dagar kan det vara jobbigt dock... Det beror hur man ser det och vad man gör utav det. Jag älskar ditt sett att se på det! Det är positvit och härlig på ett poetiskt sätt.

Posted by: HemkäraHanna

Det tar nog ett tag att äter vänja sig vid att ha grannar så bära inpå men du har ju en underbar förståelse. Och det där med hejandet kan ju utökas. Ett par kära vänner till oss bodde en våning ovanför under vår lägenhetstid.
Ha en riktigt bra dag!
Kram

2013-11-07 @ 06:27:48
URL: http://hemkarahanna.bllogspot.com
Posted by: Camia

Ja, visst är det fascinerade det här med grannar och alla dess företeelser. Det påminner mig om en händelse för länge, länge sedan. En ung onykter, väldigt onykter, man på översta våningen hade däckat med hårdrocksbandet på repeat. Musiken malde sig ner genom väggar och golv, om och om igen. Tills en driftig granne stängda av huvudströmmen.

Svar: Ha ha, man undrar vad han tänkte när han väl vaknade och insåg vad han ställt till med :-)
Linn

2013-11-07 @ 08:34:21
URL: http://www.divyaspa.blogg.se
Posted by: M

Jag har aldrig bott där det har varit så tunna väggar att man hör allt.. Men jag har alltid varit smått paranoid för att störa andra.. Så det där med att städa till hög musik eller skråla med i duschen har jag aldrig riktigt gjort. Blir alltför nervös för att någon ska höra mig.. ;]

2013-11-07 @ 09:00:25
URL: http://amadangel.blogg.se
Posted by: CrimsonAnna-vardagslyckans sköldmö

Fin betraktelse av grannlivet-mina grannar kör sina ljud i skift men det är så det är i ett flerfamiljshus, människor lever olika liv med olika dygnsrytm och känslor.

2013-11-07 @ 10:16:15
URL: http://metalanna.blogspot.com
Posted by: Ebba Molin

sv: jätteklok och viktig kommentar! jag övar jättemycket på att acceptera och tillåta känslorna, och utan att överreagera eller vad man ska uttrycka det som. det är väldigt viktigt att öppna upp sig och inte behandla känslor som något man bör visa i "skym undan"... kramar

2013-11-07 @ 12:28:55
URL: http://molinebbas.blogg.se/
Posted by: Malin Inspiration & design

Vad roligt att vi kunde hjälpa dig med det. :) Hoppas att du blir nöjd med lösningen. :)

2013-11-07 @ 13:15:24
Posted by: Sabine-Välbefinnaren

Awww stackars tjej! Och lite stackars dig :) Jag tror att det är lättare att acceptera att hon är hödljud för att hon är ledsen, än om två grannar skrek på varandra ända in på natten (som våra gjorde). Även om det kasnke är samma typ av "krossade hjärtan" ljuden kommer ifrån. Hoppas hennes hjärta känns bättre snart så att ditt tålamod inte behöver kämpa allt för länge! Kram på dig

Svar: Ja, jag börjar tröttna lite på Elton John... Får kanske sätta in en kontaktannons å hennes vägnar, eller skicka anonyma kärleksbrev som muntrar upp henne? ;-) Creepy...
Linn

2013-11-07 @ 19:55:39
URL: http://www.valbefinnaren.blogg.se
Posted by: Ann-Christin Lundström

I vår senaste lägenhet kunde vi höra små snyftningar på toaletten från de som bodde ovanpå. I lägenheten bredvid hörde vi mummel och prat och klassisk musik. I lägenheten under fanns barnskratt och studsande bollar. Ett sammelsurium av känslor. Gick man ut i trappuppgången var det knäpptyst.

Svar: Det låter nästan som en film. Eller en bok. Nä, mer en film (troligen fransk). Kan se hur kameran glider in och ut ur de olika lägenheterna och skildrar olika människoöden...
Linn

2013-11-07 @ 21:35:23
URL: http://smallfinethings.blogg.se/
Posted by: Monnah

Just det där med att vara medpassagerare i andras liv gillade jag lite då jag bodde i lägenhet. Det är dock inte alla delar av allas liv som man vill vara med om. Våra studentlägenhetsväggar var florstunna. Vår singelgranne träffade ny kille som kom hem till henne varannan helg. Vi var småbarnsföräldrar med korta nätter som det var. Första helgen var okej. Andra helgen började det bli jobbigt. Tredje helgen fick jag slänga en bok i väggen när klockan var 2.30 och sedan gick jag och lade mig på soffan...

Svar: Hu, nej, just det du beskriver vill jag helst slippa höra. Annars tycker jag som du, det är lite fascinerande att komma så nära främmande människor.
Linn

2013-11-07 @ 23:39:34
URL: http://monnah.se
Posted by: Snabbmakaroner

Minns när jag som student precis flyttat in i den nya lägenheten. Till den hörde ett härligt gammalt piano som en jazzmusiker använt flitigt innan han flyttade till en lägenhet med flygel. Jag var så lycklig över det där pianot. Flytten var klar, vännerna församlade och nån satte sig och började spela. Tyvärr var klockan halv tre på natten. Ingen bra idé lärde jag mig. Samtidigt var det den enda kontakten jag nånsin hade med den där trevlige äldre herrn under mig. Han fick såklart ta del av mig lite mer förstås ... på dagtid.

Svar: Åh, hade gärna haft en pianospelande granne. Grannen bredvid lirar gitarr och sjunger. I går vaknade jag i min eftermiddagslur till tonerna av When you say nothing at all. Ja ja, värre kan man ha det, även om jag gärna hade sovit några minuter till.
Linn

2013-11-08 @ 14:35:53
URL: http://snabbmakaroner.wordpress.com/
Posted by: Nils Erik Svangård

Vilken tur att det var Your Song, jag kan tänka mig annan musik som kanske inte är fullt lika behaglig att höra på repeat.
Perfekt att veta att det är lyhört, då kan man iscensätta långa teaterstyken, monologer med sig själv och se hur den andre personen reagerar när man träffar henne i trapphuset :-D

Svar: Bra idé! Risken finns förstås att de tycker att jag är komplett galen... men vem bryr sig? :-)
Linn

2013-11-08 @ 15:17:24
URL: http://www.ludd.ltu.se/%7Ewizzo/wordpress/
Posted by: Ann-Sofie Sandin

verkligen ganska intressant att bo i lägenhet egentligen, man lär liksom känna sina grannar på ett sätt, utan att egentligen ha något med dem att göra :)

svar; ja verkligen :)

2013-11-08 @ 16:48:38
URL: http://aansoo.blogg.se/
Posted by: Art By Tina - Konst & Fashion

Tänk vad roligt det skulle vara om hon råkade läsa detta - utan att veta att du var grannen, blogggrannen. Några nya spännande resor planerade?

Svar: Ja, hjälp. Jag hoppas att hon inte läser det här, för jag skulle nog tycka att min granne var ganska läskig om hon skrev något sådant om mig... :-)
Nä, ligger lågt på resfronten nu. Separerade och köpte lägenhet i somras, så nu är det ett stoooort hål i plånboken som behöver fyllas igen först. Du då? Indien igen kanske?
Linn

2013-11-09 @ 13:04:07
URL: http://trueborn.blogg.se
Posted by: Sabine-Välbefinnaren

Lite kärleksbrev till henne hade kanske suttit fint! =) Jag lärde mig häromdagen, när jag försov mig till jobbet, att jag har en granne som kan sjunga och spela gitarr. DET är lite trevligare! Hoppas hon mår bättre snart... annars får du "ge igen".... eller så kanske du bara ska lägga en lapp i hennes brevlåda och be henne sänka ljudet (el byta sång)och att hon kan knacka på hos dig om hon behöver tala ut! =) Kram på dig

Svar: Ha ha, det var också ett roligt förslag. "Kom ner om du behöver prata". Nja. Jag väntar och ser om det går över... :-)
Kram!
Linn

2013-11-09 @ 16:10:41
URL: http://www.valbefinnaren.blogg.se

Comment here

Name:
Remember me

E-mail address:


URL/blog:


Comment:


Trackback