Thoughts on Balance

 

 

 

On my weekly ”Thoughts on” posts there’s one recurring comment, from one recurrent visitor; my dear blog sister Christin from Piccolacasa. 

 

“What about balance?”, she asks.

 

Yeah. What about balance?

 

We Swedes often take great pride in being a quiet and balanced people. A little bit of this and a little bit of that. A little bit of hot and a little bit of cold, and then, when nothing sticks out, we think everything is just perfect.

 

Looking back at these posts I realize I may seem as a person without any grey zones, without the ability to be a little bit of both; a little bit goal oriented, a little bit relaxed. And I guess that to some extent, it’s true.

 

 

For long, my motto was less is bore, more is more. I used to say that if you should do something, you should do it really, really well, wholeheartedly and without compromises.

 

But now, deep in my heart, balance is what I’m looking for. I just haven’t decided whether balance is standing still in the middle, in between, or if balance is standing with one foot on each side of the teeter, sometimes putting my weight to the right, sometimes to the left, swinging a little back and forth.

 

 

---

 

 

 

 

Mina “Thoughts on…”-inlägg får ofta en återkommande kommentar, från en återkommande besökare; min fina bloggsyster Christin från Piccolacasa.

 

“Vad tror du om balans?”, frågar hon.

 

Ja. Vad tror jag egentligen om balans?

 

Vi svenskar berömmer ju gärna oss själva för vårt lilla ord lagom. Lite av ditten och lite av datten. Lite varmt och lite kallt, och då, när ingenting sticker ut, då tycker vi att allt är alldeles perfekt.

 

När jag tittar tillbaka på mina inlägg så inser jag att det kan verka som att jag är en person utan gråzoner, utan förmågan att vara lite av varje; lite målinriktad och lite avslappnad. I viss utsträckning kan det kanske stämma.

 

 

Mitt motto var länge less is bore, more is more. Jag brukade säga att om man skulle göra något, då skulle man göra det riktigt, riktigt bra, helhjärtat och utan kompromisser.

 

Men nu, om jag verkligen är ärlig, så är balansen och lagomheten precis vad jag eftersöker. Jag har bara inte bestämt mig för om balans är att stå stilla i mitten, mitt emellan, eller om balans är att stå med en fot på vardera sida om gungbrädan och ibland lägga vikten på höger fot, ibland på vänster, och gunga lite fram och tillbaka.

 

Jag tror på det sista, att ibland vara på och ibland av. Men framförallt att inte lägga någon värdering i de olika lägena. Båda behövs och är lika bra och viktiga. Det behöver helt enkelt inte alltid vara jag som är på, vi har ju varandra...
Kram fina vän!

Hihi här kommer balanstjataren! Vilket fint inlägg! Fångade problemet i en liten ask. Balans vill vi ha men HUR?! Det kanske är lite av båda sätten. Ibland i mitten och bara surfa med och ibland trycker man på gasen och ibland ligger man och sover på gungbrädan. Ja. Så kan det kanske vara. Nu ska det bara programmeras in och liksom godkännas i skallen... Måndagskram :)

Så dum min webadress blev! En extra länk som smugit sig in. Så här ska den ju vara!

Ja, jag håller med Christin, du har fångat det i en liten ask :) Och jag undrar ofta varför balans verkar vara ett fint ord och lagom ett fult, det är ju samma sak...? Eller kan iaf vara samma sak. Kram!

Nu såg jag Kickis svar också - och det är ju också rätt, så fint att vi har varandra på den här jorden och kan stötta och hjälpa och låta vara. Kram igen på er!

Helhjärtat är bra tror jag, även i vila, att vila helhjärtat, att koppla av helhjärtat. Då kan man orka göra andra saker helhjärtat också.

Efter att ha läst alla kloka ord måste jag bara säga att för mig kan balans också vara att ta ett steg tillbaka. Att känna efter. På mig sitter obalansen i axlarna och balansen i magen. Är balansen i magen kan gungbrädan vippa bäst den vill. Jag står kvar. Kanske är min syn på balans färgad av mitt ridintresse där balans är förutsättning för att harmoni ska råda mellan häst och ryttare. Kram.

Balans-för mig handlar det nog om att ingen aspekt av livet tar för stor plats, eller får negativa konsekvenser långsiktigt. SOm konkret exempel-äta god mat i portioner så att man blir mätt är balans, att tröstäta är obalans.

Jag gillar "att stå med en fot på vardera sida om gungbrädan och ibland lägga vikten på höger fot, ibland på vänster, och gunga lite fram och tillbaka." Jag tror att människans är alldeles för komplex för att sätta sig själv eller andra i olika fack=)