Thoughts on Time and Money (Part 2)
Old tin-box where I collect coins. I think the squirrels are so cute!
Most of these weekly ‘thoughts on…’ posts of mine are related to my fatigue depression and the aha-experiences I’ve bumped into along the road.
Before I hit the wall I was doing quite well, moneywise. But, what I’ve realized is that the majority of the money I worked so hard to make, was spent on maintaining a lifestyle that supported… more work!
I always took the car, no matter where I was going, because I didn’t have time to check for alternatives. I always bought expensive, unhealthy and unappetizing breakfasts, lunches, snacks and sometimes even dinners, because I didn’t have time to prepare my own food. When I finally went grocery shopping, I always went to the expensive supermarket because:
a) I knew everything I needed was there, and
b) I would be too ashamed to be seen in any of the cheap stores (silly, I know).
I bought new clothes instead of washing the ones I had because I just didn’t have the time.
The list goes on and on, and yes: this is exactly how bad it was. I didn’t invest in something long-term, I threw away my money on junk.
Now, my monthly income is more than halved. I’ve got less money, but more time, and I’m so much happier and healthier. I take the bike whenever I can. I eat tasty, homemade food. I look for discounts and buy our food where it’s cheap – and I’m not ashamed at all (fact is, I feel so much smarter!). And listen to this, I haven’t bought myself any new clothes since the middle of March, except for a few finds at the thrift store.
I’ve got time for my family, my friends and myself. I’ve rediscovered the things I love but somehow had forgotten about, like all kinds of creativity, reading books, yoga, going for long walks, watching a good film…
I don’t think I need to tell you which one of these two utterly diverse lifestyles I prefer.
Time isn't money. Time is time.
De flesta av mina ”thoughts on…”-inlägg är relaterade till min utmattningsdepression och alla de aha-upplevelser som jag snubblat över längsmed vägen.
Innan jag gick in i väggen gick det rätt bra för mig, pengamässigt. Nu såhär i efterhand har jag dock insett att merparten av pengarna som jag jobbade så hårt för att tjäna, gick åt till att upprätthålla en livsstil som skapade utrymme för… mer jobb!
Jag tog alltid bilen, vart jag än skulle, eftersom jag inte hade tid att utvärdera några alternativ. Jag köpte dyra, ohälsosamma och i ärlighetens namn rätt äckliga frukostar, luncher, mellanmål och ibland till och med middagar eftersom jag inte hade tid att laga min egen mat. När jag äntligen tog mig till affären för att handla, valde jag alltid den dyra finbutiken eftersom:
a) jag visste att allting fanns där, och
b) jag skulle skämmas för mycket om någon såg mig på exempelvis Willys, Netto eller gud förbjude Lidl.
Jag köpte nya kläder istället för att tvätta de jag hade, för jag hade helt enkelt inte tid. Listan kan göras hur lång som helst. Precis så illa var det. Jag investerade inte i något långsiktigt, jag kastade bort mina pengar på skräp.
Nu har jag mindre än hälften att röra mig med. Jag har mindre pengar men mer tid, och jag är så mycket lyckligare och mår så mycket bättre. Jag cyklar så ofta jag kan. Jag äter god, hemlagad mat. Jag letar efter rabatter och köper mat där det är billigt – utan att skämmas (faktum är att jag känner mig rätt smart)! Och lyssna på det här, jag har inte köpt några nya kläder sedan i mitten av mars, med undantag för ett fåtal begagnade fynd.
Jag har tid för min familj, mina vänner och mig själv. Jag har återupptäckt sådant som jag glömt bort att jag älskar, som kreativitet i alla dess former, att läsa, yoga, gå långpromenader, se en bra film…
Jag tror inte jag behöver tala om vilken av dessa två totalt olika livsstilar jag föredrar.
Tid är inte pengar. Tid är tid.
Comments
Svar:
Det känns så trösterikt att se och höra om personer - som du - som kommit ut på andra sidan och lyckats med en bestående förändring. Jag bara hoppas att jag också ska klara det och inte trilla tillbaka i gamla mönster.
Det är verkligen en ohållbar livsstil, både för den enskilda människan och för miljön, att jobba som tokar och sedan shoppa, shoppa, shoppa och fylla redan överfulla garderober. Det är något lite sjukt över det faktum att man (jag) har kunnat komma hem med ett plagg bara för att upptäcka att det redan fanns ett likadant i garderoben. Vi har så mycket prylar att vi inte hinner använda dem och till och med glömmer bort att de finns...
Det finns andra sätt! :-)
Kram
Linn
Svar:
Visst är det. Det känns som att det är en lite sjuk karusell vi är inne i, där alla bara ska ha mer och mer... Utan att tänka på att det faktiskt finns människor på andra sidan jordklotet som bara får mindre och mindre.
Det är så få saker vi egentligen behöver.
Linn
Svar:
Åh, jag hoppas så att du lyckas med din förändring och att allt blir till det allra bästa.
Det är svårt att se vad som kan försakas när man är mitt inne i det tycker jag, men att du mår bra och kan vara en glad mamma och fru är ju värt så oerhört mycket. Kanske kan ni ha en billigare bil? Billigare hus? Handla billigare mat? Köpa kläder second hand?
Jag hade väl egentligen inget val. Hux flux var jag sjukskriven och insikten att pengarna nu inte skulle rulla in som förr var smärtsam. Det VAR jobbigt att gå förbi fina Ica Kvantum och in på Willys de första gångerna. Det VAR jobbigt att inte kunna glida in och tröstshoppa en snygg tröja när jag egentligen kände för det. Samtidigt har det gått oerhört fort att vänja sig.
En stor hjälp för mig har varit att hitta andra förebilder och att på något sätt mentalt förpacka den nya livsttilen på ett attraktivt sätt... Förutom att jag är en snåljåp ;-) så lever jag ju exempelvis mycket mer miljövänligt och hälsosamt nu - det känns ibland trevligare att beskriva det så.
All lycka till dig, kram!
Linn
Svar:
Jag tror att du gör helt rätt val och att känslan av att inte gilla hets och stress är sund och ska följas. Ett lugnt liv med nära och kära är det som betyder mest (tycker jag), och det behöver ju inte betyda att man inte åstadkommer något eller inte utvecklas. Om man nu vill göra det. Det finns så många arenor i livet att få utlopp för sin kreativitet eller behov av hjärngymnastik.
Linn
Svar:
Det känns som att vi ofta kommer fram till just detta: lagomheten. Har funderat mycket över det den senaste tiden. Jag har nog lätt för att gå till extremer, för att dra saker till sin spets. Har nog länge varit en allt eller inget- och ska det va så ska det va-människa. Undrar om det är möjligt för mig att excellera i lagomhet? Det skulle vara nyttigt och bra tror jag. Jag avundas ofta de som tycks leva att lite lagom tråkigt Svensson-liv och vara alldeles nöjda med det...
Jag undrar okså hur man gör för att ha ett utvecklande jobb som inte tar all vaken tid och energi. Det måste gå. Måste.
Kramar från oss (Linn-pinn och Nissemoj) till dig och Essie Bessie Bus!
Ps. Jag tänker på dig så det knakar nu, när du står där på F&S och svettas!
Linn
Svar:
Ja, på något sätt vill man ofta ha det man saknar :-) Jag tror att det viktiga är att känna att man finns i ett sammanhang, att man bidrar och gör nytta på något sätt. Ett jobb kan ju vara något kul och utvecklande.
Linn
Svar:
Tack för pepp och glada tillrop! :-)
Linn
Svar:
Visst är det så. Det här har ju varit jättejobbigt, men jag är SÅ tacksam över att det gick som gick och över allt jag lär mig under tiden, om mig själv och om hur människan funkar. Alternativet hade ju varit att jag fortfarande suttit fast i ett ekorrhjul som bara gjorde mig olycklig... Tack för din fina och stöttande kommentar!
Linn
Svar:
Exakt. Pengar är väl bra att ha. Gärna så många att man kan göra lite roliga saker och äta nåt annat än havregrynsgröt, men utöver det... Nja. Priset man kan få betala för mer pengar i plånboken kan bli alldeles, alldeles för högt.
Linn
Svar:
Oj, vad jag blir rörd, berörd och nästan lite tårögd när jag läser din kommentar. Jag blir så glad över att du känner så, och så glad över att du talar om det också. Sådan omtanke värderar jag högt. Tack snälla, fina du!
Kram
Linn
Svar:
Det är tufft och förståelsen för det man går igenom är inte alltid så stor... Det finns en stor bristande kunskap i samhället upplever jag.
Linn
Svar:
Beyond klokskap - det är inte illa det! :-) Tack snälla, underbara du (som faktiskt är något av en ledstjärna och guru för mig). Kram!
Linn
Svar:
Stordrakens klor tar man sig inte ur så lätt... ;-) Skämt åsido, jag får bra stöd från företaget genom detta. Är sjukskriven och kommer att gå tillbaka till jobbet om ungefär en månad, på 25 procent till att börja med. Det här är en kämpig men otroligt lärorik resa.
Linn
Svar:
Klokare. Eller är det kanske kombinationen som blir klokast av allt? Jag är överväldigad av alla fina människor som läser och lämnar ett spår. Spår i bloggen, och spår i mina tankar.
Linn
Svar:
Om jag kommer upp till Sthlm så hör jag av mig för den där fikan, för det är en historia jag vill höra :-)
Det finns så mycket jag vill fråga dig om och berätta om, men det gör sig ju inte riktigt i det här formatet. Hur som helst, jag är så glad för din skull att du också genomgått en liknande förändring. För hur jobbigt det än är så skulle jag aldrig vilja ha det här ogjort. Jag menar, då hade man ju fortfarande suttit fast i det gamla, ohälsosamma livet med stress, ständigt trötthet, irritation... Dit vill jag aldrig, aldrig mer tillbaka. Det är så lätt att falla in i gamla invanda mönster, men jag känner samtidigt att jag fått en sådan stark avsky (ja, avsky!) mot den livsstilen att jag har svårt att tro att jag skulle trilla dit igen.
Massa, massa kramar! Ta hand om dig.
Linn
Svar:
Tack, tack, tack. Jag visste inte... Men å andra sidan, vad vet man? Om inte folk fläker ut sig på sina bloggar som jag gör. Och ändå finns det så mycket mer.
I det stora hela ser jag den här erfarenheten som något positivt. Jag är alldeles övertygad om att allt kommer att bli så mycket bättre efteråt än det var innan. Samtidigt... Vetskapen om att det kommer att vara en kamp att hålla i den nya livsstilen, att inte falla tillbaka i gamla mönster. Det är krävande, men så, så viktigt. Jag bara hoppas att jag ska lyckas. Blir glad att läsa att du är ute på andra sidan, hel å ren. Glad för din skull, och glad för att det faktiskt är möjligt.
Kram och tack för din fina, fina hälsning!
Linn
Trackback
