Trodde i min enfald att en dusch, rena kläder och sunda tankar skulle få mig frisk.

Tji fick jag.

Det enda som botar en sådan här förkylning är att ligga nedbäddad i sängen och förslöa sinnet med film.

Under de senaste fyra dagarna har jag avverkat:
Avatar (snygg, spännande, lite too much ibland, men sevärd)
Jag har älskat dig så länge (finstämd, intressant, sorglig)
Det regnar alltid i Provence (lättsmält feelgood, trevlig)
Mellan väggarna (en lättare form av socialrealism, lite bullrig och stökig, helt okej)
Kärlek och fördom (låtsas-bolly i västerländsk tappning, smetigt romantisk, men charmig)
Sapoot (bolly-action från -96 som bjuder på ofrivilligt många skratt - går helt enkelt inte att ta på allvar) 
Kisna: The warrior poet (vacker och välgjord bolly, fina dansscener, ibland lite väl mycket Harlequinvarning på story och genomförande)

...är ett fat med räkor.



(Fast i ärlighetens namn är det själva saften som blir när husse tinar räkorna som man vill åt.)

Bild: Williams-Sonoma

Självklart får bloggen fira sin tvåårsdag, hur kunde jag någonsin tvivla?

Nu är det egentligen några dagar kvar innan bemärkelsedagen infinner sig på riktigt, men eftersom jag ligger hemma med en elak förkylning passar jag på att uppmärksamma detta redan nu. Kan inte aktivera mig med så mycket annat...

Liksom vid ettårsjubileet firar jag med en tillbakablick på bloggåret som gått.

Februari 2009
Gladdes år att få flytta in i nya kontoret, fick en fin kärleksförklaring av sambon och besökte Moderna museet för att titta på Gursky's magnifika bilder.

Mars 2009
Åkte till Paris. Irriterade mig på flyget och flygbussarna, men njööööt av att läsa en massa böcker, de mysiga butikerna, maten och sevärdheterna.


En av anledningarna att gilla Paris

April 2009
April månad genererade inte mer än fyra blogginlägg. Tror att det kanske var stegtävlingen som tog all min tid och energi. Bestämde mig för att försonas med motorvägen.

Maj 2009
Kompenserade för det glesa bloggandet i april. Mycket handlade om min trädgård, exempelvis här, här, här, här, här, här, här, här och här. Lite hysteriskt, kan man tycka. Blottade mig genom att lägga upp en dikt och en kortare text från tonårstiden.

Juni 2009
Berättade om mina strapatser (nåja) på Fulufjället och började återigen ett nytt liv.


Vår i Fulufjällen

Juli 2009
Kände mig rikast i världen av allt trädgården gav mig, klev in i Facebook-världen, började än en gång ett nytt liv och misslyckades. Paddlade kajak och visade bilder från när vi besteg Skåla-toppen.

Augusti 2009
Drömde om höstmodet och njöt av semestern. Älskade farmor gick bort.

September 2009
Det blev inte så mycket bloggande. Jobbade en massa, men hann i alla fall med att förbereda vårträdgården.

Oktober 2009
Var i underbara, snöiga Fulufjällen och några dagar senare i pulserande Paris.


Älskade, fina Paris

November 2009
Gjorde mitt bästa för att komma överens med hösten, men ibland var det svårt.

December 2009
Levde, drömde, andades och bloggade Bollywood. Dansade i en elevshow på Östasiatiska museet, och har tittat på videon därifrån hundratals gånger... Julpysslade och summerade året som gått.

Januari 2010
Avslutade jullovet och välkomnade vardagen. Började ett nytt liv (igen), och klarar det ganska bra.

(Både tunna, smaskiga stekpannepannkakor med socker, glass och sylt och tjocka, fluffiga ugnspannkakor med näringsrikt innehåll)


Vi tackar Sven Nordqvist för gubben Pettson och katten Findus

Bodil tipsade om en sajt där några kloka(?) personer funderat över hur Internet har förändrat deras sätt att tänka. Richard Foreman menar att Internet med alla dess möjligheter och begränsningar gjort oss till pannkaksmänniskor - wide and thin.

Inombords suckar jag lite över vad som åtminstone vid första anblicken kan ses som ännu en domedagsprofetia över vad den nya (=farliga) tekniken leder till.

Nya medier (boken, tidningen, radion, teven, telefonen, webben...) tycks alltid leda till att intelligentian delas i två läger, där den ena halvan förfasas och den andra förförs över medierna och dess inverkan på Människorna (naturligtvis inte dem själva, utan det stackars medelsvenssonska patrasket). De där som skriker högt om Människornas fördumning lyckas ofta överrösta de positiva hejaropen, som talar om kunskap till alla och demokratisering.

När det gäller Internet gör jag tummen upp. Kommer knappt ihåg hur livet var dessförinnan. Har svårt att riktigt förstå hur man mättade sin enorma kunskapstörst innan Google och Wikipedia. Men jag har svårt att tro att jag, eller människor i största allmänhet, i grunden har förändrats. Tror varken att vi blivit särskilt mycket dummare, eller särskilt mycket smartare.

Våra grundläggande biologiska behov är desamma. Behovet av djup och mening är oförändrat, likaså behovet av underhållning, förströelse och social samvaro.

Behoven är eviga, hur vi tillfredsställer dem förändras.

Hoppas att jag inte mår som jag förtjänar, för i så fall har jag gjort något allvarligt fel.

Har legat i sängen hela dagen, med halsont, huvudvärk och en täppt näsa. Och jag som skrutit hela hösten och vintern om mitt fantastiska immunförsvar, till sist gav även det vika.

Antar att det är anledningen till att jag varit så trött den här veckan. Något annat jag skrutit om är ju mina nya rutiner, men de har varit svåra att hålla de senaste dagarna. Har sovit länge om morgnarna, slarvat lite med maten. Gissar att det beror på att jag haft något i kroppen som inte varit helt bra.

Förra helgen fyllde jag år. Ett år kvar till 30, som så många vill påpeka. Tillbringade födelsedagen på Sätra Brunn utanför Sala tillsammans med Anna. Vi promenixade, badade i 34-gradig pool, fick massage, åt god mat och hade det rätt så bra på det hela taget. Enda smolket i bägaren var väl hur de valt att inreda sin spa-anläggning. Då och då kändes det lite som om vi hamnat på ett ålderdomshem. Ni vet, kvasi-gammaldags möbler i en lite för tillfixad miljö med plastgolv och vävtapet.



Shoppade hudvårdsprodukter från Dermanord. Använde deras produkter för ett antal år sedan, utan att bli riktigt nöjd. Gav dem nu en ny chans, och formligen älskar krämerna, oljan, skrubben... allt! Det känns extra bra att produkterna inte är testade på djur, och att det bara är naturliga ingredienser.

Min bollywoodlärarinna Maria. Bilden lånad från www.bollywooddans.se

Fick en kommentar på ett av alla mina inlägg om Bollywood. Kul att någon mer än jag uppskattar det!

"O, det måste vara ett tecken för mig att börja med det också då det stod i tidningen om Bollywooddans och så har du också skrivit om det. Har funderat på det i åratal men inte kommit till skott. Jag har älskat Bollywoodfilmer sen tonåren, men har tyvärr inte någon taktkänsla alls så man kan bara hoppas att man kunde lära sig de avancerade rörelserna. Var ligger din dansstudio, om man får fråga?"

Jag uppmuntrar alla som har det minsta intresse av dans och indiska filmer att börja dansa Bollywooddans. Jag tror inte att jag behöver skriva en gång till hur kul jag tycker att det är.

Innan jag började med detta i höstas surfade jag runt för att hitta en lärare som jag trodde skulle passa mig, och mitt val föll på Maria Brevitz Bhardwaj, som har kurser på Dance Connection på Sveavägen i Stockholm.

Min uppfattning är att denna dansform mycket väl kan vara sensuell, men att vissa lägger väl mycket fokus på det utmanande i dansen, vilket inte riktigt passar mig. Maria undervisar inte heller i någon slags MTV-version av Bollywooddans, utan har mycket influenser från klassisk indisk dans. Under kursens gång har jag också upptäckt att hon är en god pedagog.

Jag har ibland svårt att hänga med i danspass på gymmet, och även om också detta är en utmaning, så fastnar ändå koreografin. Efter en termin är jag förstås långtifrån någon Bollywoodstjärna, men det kan man ju knappast heller förvänta sig.

Fem veckor kvar till vårterminen!

Såklart.

Det var längesedan jag var inne på  bloggen och skrev något. Jag har haft fullt upp med att... leva.

Lever gör jag förstås varje dag (tills det tar slut), men sedan jobbet drog igång igen efter julledigheten har jag kämpat med struktur, ordning och reda och rutiner. Jag är nu inne på tredje veckan med regelbundna arbetstider, fysisk aktivitet varje dag, tidiga morgnar - utan stress men med frukost -, effektiva arbetsdagar, positivt tänkande och tillräckligt många timmars sömn. Och jag mår så fantastiskt bra!

Rutinerna gör att vissa dagar blir väldigt inrutade, medan andra dagar verkligen blir de sköna andningshål som de ska vara.

Nu är jag ingen supermänniska, så att svackorna kommer är jag fullt medveten om, men de här veckorna har övertygat mig om att det är möjligt även för mig att ha (lagom) kontroll över tillvaron.

Första arbetsdagen efter semestern avklarad. Det var inte så farligt, gick både snabbt och smärtfritt tycker jag. Studsade (nåja) dessutom upp redan vid fem i morse och tog mig en halvtimmes morgonpromenad (=mental utmaning av stora mått), så nu har jag lagt en bra grund för veckan.

Har styrketräning inbokat tisdag, torsdag och lördag och/eller söndag, dessuom yogapass både på fredag och söndag. Staden vibrerar av nyårslöften. Själv föredrar jag målsättningar framför löften, funkar bättre på mig. Och min målsättning, åtminstone för ett tag framöver, är åtminstone 30 minuters fysisk aktivitet varje dag. Det räcker med en promenad, bara jag rör på mig. Fundamentalism och fanatism är sällan nyttigt, men promenader kan väl aldrig vara skadligt?

Annars ser jag fram emot en vecka med kära återseenden. Fika med Kajsa på onsdag och en dejt med Jossa och Sofia på fredag kväll. Trevligt!

Gjorde egen limoncello i november, och under julhelgen var den äntligen klar att avsmakas.

Fortfarande lite söt, vågade inte dra ner så mycket på sockret som jag borde (använde 5,5 dl strösocker istället för 6 dl, så det var väl knappt märkbart). Nästa gång nöjer jag mig med 3-4 dl. Nåväl. God och fräsch blev den med några isbitar och en citronskiva. Perfekt en varm sommardag!

Det är dags att summera en lång och lyxig julledighet. På måndag är det dags att gå till jobbet igen, för första gången på nästan tre veckor. Det går knappt att beskriva hur skönt det har varit (är, för det är inte över riktigt än...). Har verkligen njutit av ledigheten; umgåtts med familjen, varit ute i friska luften och bara tagit det lugnt. Ska göra mitt bästa för att behålla den här känslan.


Tillbringade ungefär en vecka i Dalarna, och där är det ju helt fantastiskt vackert så här års. Massor av snö och trädgrenar som hänger tunga av frost. Där kan man nästan vara säker på att få uppleva riktiga vinterlandskap, men snön har legat länge nu även här i Stockholm.

Snön är som allra bäst när man är ledig och kan utnyttja den till skidåkning, och promenader där man är ombytt till ordentliga, varma kläder. Till vardags tycker jag vanligtvis att snön och vintervädret mest ställer till besvär, så våren får mer än gärna komma och hälsa på snart...

Egentligen börjar ett nytt år varje dag.
Varje timme.
Varje minut.
Varje ny sekund har vi möjlighet att se tillbaka på det som har varit och börja något nytt, något bättre.

Trots det är det något visst med den 31 december och dagen därpå, då vi får skriva ett nytt år i almanackan.

2010.

2009 var ett bra år i sin helhet, på alla plan. Förutom att min farmor gick bort har det mesta varit riktigt bra. Överrumplas gång på gång av en sprittande lyckokänsla när jag tänker på hur bra jag har det i mitt lilla hus, med min fantastiska sambo och underbara katt. Känner mig lyckligt lottad och hoppas få behålla allt detta även under nästa år.

Det har hänt en massa saker under 2009, men jag kan lyfta upp några höjdpunkter.

- Paris. Hade förmånen att få åka dit två gånger under året. En gång på egen hand, och en gång tillsammans med sambon. Alltid lika härligt att återvända dit, och om allt går som jag vill blir det en eller ett par gånger även under 2010.
- Fjällvandring. Köpte utrustning för gud-vet-hur-mycket-pengar, men det lönade sig nog. Hann med två turer på Fulufjället och besegrade Skåla-toppen i Norge.
- Bollywooddans. Allt började med att jag hade lite tråkigt en dag i slutet av semestern och funderade över något nytt att ägna mig åt. Började surfa runt planlöst, och hamnade som av en slump på en sida om bollywooddans. Hade aldrig sett en Bollywood-film, gick in på YouTube och kollade - och var fast. Det visade sig vara helt rätt hobby för mig, dansen har gett mig så mycket glädje under den här hösten.
- Musik. Shoppade skivor i en liten butik i Versailles och upptäckte nya (och gamla) franska stjärnor. Såg Phoenix, Air och Bruce Springsteen live.
- Hus, hem & trädgård. Har njutit av att ha en trädgård och ett hem där jag trivs.

Överträffade mina mål vad gäller träning och fysisk aktivitet med råge.

Träning 2009
(inkl./exkl. lugnare promenader och cykelturer)
Total tid: 308 h 53 min/231 h 41 min
Antal träningsdagar: 209 (56 % av alla dagar)/163 (44 %)

Träning 2008
(inkl./exkl. lugnare promenader och cykelturer)
Total tid: 147 h 30 min/117 h
Antal träningsdagar: 137 (37 %)/98 (26 %)

Träning 2007
(inkl./exkl. lugnare promenader och cykelturer)
Total tid: 177h 51 min/141 h 51 min
Antal träningsdagar: 188 (51 %)/126 (34 %)

För 2010 sätter jag upp följande mål, inkl. lugnare promenader och cykelturer:
Total tid: 320 h
Antal träningsdagar: 230

Bara glöm allt det där jag skrev i morse. Om julkänslan och den plötsliga piggheten. Det var en illusion, endast framkallad av ett dimmig sinne.

Jag är så trött så trött. Ställer mig framför spegeln men ser inte mig själv. Ser ett uttorkat stycke fnöske, en blek och glåmig skugga av mitt forna jag. Enda hoppet är att jag finns någonstans där under utmattningen, att jag ska lyckas skrapa fram några rester av mig själv att sätta samman igen.

Mina planer på att lämna kontoret tidigt, gå en sväng på stan för att julhandla, komma hem tidigt, äta något gott och mysa med sambon gick om intet. Kom in till kontoret 06.45 och lyckades inte ta mig därifrån förrän exakt tolv timmar senare.

Tog mig ut på stan för att påbörja den ändlösa jakten på den perfekta julklappen. Det visade sig vara lättare sagt än gjort vid den tiden på dygnet, då bara de stora galleriorna håller öppet för oss kvällsarbetare. Kallt som s*t*n. Folk överallt. Hungrig. Trött. Ingen lycka på NK. Gallerian vid Sergels torg är ett skämt. Åhléns brukar jag kunna lita på, men till och med de var hårda mot mig i dag. Hungrig. Så fruktansvärt hungirg.

Stapplar på utmattade ben till fiket på tunnelbaneplan. Bara för att upptäcka att de inte har något vegetariskt i matväg. Den apatiska expediten talar om för mig att det finns på fiket på plan två. Kämpar mig upp till gatuplan och vidare mot caféet. På varje plan sitter skyltar som talar om det fantastiska fiket, där vi ska sitta ner, äta något gott, slippa julstressen. Men när jag väl tagit mig ett antal höjdmeter upp och trängt mig genom en gräshoppssvärm av människor visar det sig att fiket har stängt. Förstås.

Men säg inte till mig att jag ska gå dit när det är stängt. Ta ner de där skyltarna när det inte ens är öppet. Tvinga mig inte igenom ert unviersum till shoppingcenter helt i onödan.

Fick gå tillbaka till fiket på tunnelbaneplan och trycka i mig en vedervärdig cheesecake. Till råga på allt var stolen jag satt mig på blöt, så när jag reste mig upp var jag alldeles fuktig över hela låret. Inte så skönt när Stockholm är belagt med permafrost.

Plågar mig genom stan i min förvisso tjocka jacka med huva, men lider varje gång jag måste fälla ner huvan. Har sett ut som en nybadad katt den senaste veckan (minus fukten, inklusive håret som hänger platt och livlöst mot huvudsvålen).

Och så tåget. Pendeltåget. Återigen försenat.

I torsdags tog det mig 1,5 timme att komma hem, att jämföra med normala 45 minuter. I fredags tog det strax över timmen. Även i dag var tåget försenat på grund av "väderrelaterade orsaker".

Kan ju bara drömma om att bussen har väntat in när jag kommer fram.

Lämnade kontoret med jullovskänsla redan i fredags, trots att jag visste att jag skulle återvända redan två dagar senare.

Det var märkligt lätt att komma upp i morse, klarade det på första försöket. Tänk om jag ens hade kunnat komma i närheten av det någon av alla dessa fasansfulla vardagmorgnar jag genomlevt de senaste månaderna. Har varit så sjukt trött och bara längtat efter att få sova bort min julledighet. Och i dag är jag pigg.

Ska vara ett under av effektivitet i dag. Ju snabbare jag diskar över det som måste göras, desto tidigare får jag lämna kontoret för det här året och njuta av ledighet och samvaro med nära och kära.

Samma dans, ny vinkel.