Nice to See Me Again!

 

I was 20 years old when this movie was released. It's still my favorite.

Image source

 

 

It hit me that I still listen to the same type of music as I did when I was a teenager. And then I realized that I still enjoy the same type of movies. I’m reading the same type of books, or even re-reading some that I read when I was 16. I still like to wear black and I still want to be a writer when I grow up. Paris is still the city of my dreams.

 

What has also become clear to me is that lately, I’ve been very intense – obsessed if you want to – by all these books and films and dreams. There has been times when I’ve asked myself if nothing at all has happened during these years.

 

 

I guess the answer is that too much has happened. This is simply a case of me trying to find me again, she who was lost during the years of all work and no play, the terrible years when I ignored important parts of myself because in the grown up life, there wasn’t any time for silly dreams and playing around.

 

And now, when I’ve found her again, it’s only natural that I am a little obsessed.

 

It’s like my friend Kajsa said to me: of course you’re happy to see someone that you haven’t met in a very long time, and of course you’ve got a lot of catching up to do.

 

So, I’m saying to myself: I’m so happy to see you again. Let’s wear a black beret, go to our favorite café that never plays anything but Chet Baker, share a cup of tea and discuss the Bauhaus style. And when they close, let’s go to my place and watch a French movie, while drinking red wine and dreaming of all the great things that still are yet to come. We’ve got so much to talk about!

 

 

---

 

 

 

 

Det slog mig att jag fortfarande lyssnar på samma slags musik som jag gjorde när jag var tonåring. Sedan insåg jag att jag fortfarande gillar samma slags filmer. Jag läser samma slags böcker, till och med läser om sådana som jag läste när jag var 16. Jag tycker fortfarande om att klä mig i svart och jag vill fortfarande bli författare när jag blir stor. Paris är fortfarande mina drömmars stad.

 

Det har också blivit tydligt för mig att jag har varit väldigt intensiv, smått besatt, den senaste tiden, av alla dessa böcker och filmer och drömmar. Det har varit stunder då jag har frågat mig själv om ingenting alls har hänt under de här åren.

 

 

Jag gissar att svaret på den frågan är att det är för mycket som har hänt. Det här handlar helt enkelt om hur jag försöker hitta mig igen, hon som jag tappade bort under de där åren med jobb, jobb och jobb, de fruktansvärda åren då jag stängde dörren till viktiga delar av mig själv eftersom det inte fanns tid för fåniga drömmar och trams i vuxenlivet.

 

Och nu, när jag har hittat henne igen, är det bara naturligt att jag är lite besatt.

 

Som min kloka vän Kajsa sa till mig: självklart blir du glad när du äntligen träffar någon som du inte sett på så lång tid, och självklart har ni massor att ta igen.

 

Så, jag säger till mig själv: Kul att se dig igen! Låt oss sätta en svart basker på huvudet, gå till vårt favoritcafé som aldrig spelar något annat än Chet Baker, dela på en kopp te och diskutera Bahaus-skolan. Och när de stänger åker vi hem till mig och tittar på en fransk film, dricker rödvin och drömmer om allt det storslagna som fortfarande ligger framför oss. Vi har så mycket att prata om!

 

Vad jag känner igen mig! Och vad fint du tolkar vårt "syndrom" :) Att hitta tillbaka till sig själv, så är det ju såklart! Stor kram!

Känner igen mig. Jag brukar säga att jag ska ta saker som vykort och skicka till mig själv X år gammal. Har dock bytt musiksmak rejält sedan tonåren.

Du frågade mig om ljusgjutning för några dagar sedan. Har skrivit ett långt inlägg om det nu.

Åh Linn, som jag känner igen mig i dina ord! För det är ju så det är. När man har tappat bort sig själv på livets väg är det en stor grej att lära känna sig själv igen. Vackert men också smärtsamt. Men samtidigt är jag så tacksam över resan för den har lett fram till den jag är idag och jag tycker om Lotta av idag. Både att hon består av den Lotta som alltid har funnits där men också en ny, starkare (och svagare) Lotta. Jag tycker om henne jag ser i spegeln varje dag.

Jag är glad över att du får träffa dig själv igen Linn. Umgås mycket med henne och tala om för henne hur mycket du tycker om henne och att hon är good enough.

Stor kram

Välkommen tillbaka! Hoppas ni får kul ihop :) Kram S

Åh älskar den där filmen. Har nog sett den tre ggr! Har du sett filmen "Vansinnigt förälskad", även den med Audrey Tatou? Sevärd faktiskt:-)