Fick en kommentar på mitt tidigare inlägg om att jag lägger mycket fokus på ytan. Det är sant, åtminstone när det gäller min egen yta.

Dels tycker jag att det är fantastiskt roligt att experimentera med kläder, frisyrer, smink, att se vilka olika uttryck man kan skapa. Med risk för att låta inte så lite pretentiös och självgod - det är lite som en konstform, eller åtminstone en kreativ process. Den där stunden på morgonen när jag duschar, väljer kläder och piffar är dessutom en av de få under dagen som är helt min egen. När den stunden flyter och går som jag vill, då flyger tankarna fritt.

För mig samverkar det yttre och det inre, hör ihop på något sätt. Det handlar inte om att vara snygg eller ful, men jag tror att de allra flesta människor har en medvetenhet om vad de vill säga med exempelvis kläder eller frisyr. Jag vill att mitt yttre ska stämma överens, kanske inte med mitt inre, men med den bild av mig själv jag önskar skapa. När jag har en dålig hårdag påverkar det faktiskt mitt humör, även om de inre egenskaperna både är viktigare och mer beständiga än min frisyr.

Sen berodde nog gårdagens svacka framförallt på de månatliga hormon- och humörrubbningarna. Varsågod världen, nu vet ni det.