Så löd Metors löpsedel häromdagen. Scoopet var att barn (i USA, förstås) blev erbjudna vaxning av bikinilinjen till rabatterat pris. Upprörande, kan tyckas. Själv är jag mest chockad över att det finns åttaåringar som har könshår.

Var på speedway i dag med lillebror, Bajen mot Indianerna på Gubbängens IP. Hotellkedjan Best Western var schyssta och bjussade på inträde och en guidad tur i domartornet och depån med cyklarna. Dessutom fick vi varsin matbiljett som vi kunde köpa korv, kaffe och bullar för.

Det här var min första speedway-upplevelse, och jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Sporten är lätt att fatta, det går fort, är skitigt och bjuder på action och spänning. Och så är det så där lite lagom smånördigt. Noterade att speedway lockar en bred publik:
- MC-knuttar med skinnställ och snusnäsduk
- 50-talsnostalgiker med sk nördglasögon och skoter
- Halvalkoholiserade medelålders män med favvolagets keps och tröja
- Äldre, ensamma män med stooora hörselkåpor
- En och annan barnfamilj
- Och så typ såna som mig och brorsan

Hur som, vi förenades alla, trots våra olikheter, i kärleken till sporten.

Satt och funderade över hur livet skulle te sig om jag hade satt mig på en speedway-cykel i unga yngre da'r. Då hade jag kanske varit ett kvinnligt speedwayproffs vid det här laget? Jag skulle göra som de andra proffsen och resa land och rike runt för att tjäna sporten. De flesta speedway-förarna tävlar för flera lag i olika länder och kan vara i Polen på måndagen, Coventry på tisdagen, Avesta på onsdagen och så nånstans i Ryssland på torsdagen. Jag skulle kuska runt i min turnébuss med min cykel och så vitt jag vet finns det inte så många kvinnliga speedwayproffs, så jag skulle väcka stor uppmärksamhet.

Men nä. Jag går upp klockan sex i morgon bitti och åker till kontoret vid sju. Det blir bra det med.

Första etappen i Sats Tour de France-cykling är avklarad, en kuperad bit mellan Aigurande och Super-Besse. 16 (av totalt 21) etapper ska köras, en etapp per vecka. Cyklar jag en gång i veckan fram till vecka 49 har jag alltså fyllt mitt Tour de France-pass med stämplar och kan hämta ut träningskläder till ett värde av 399:-. Och förhoppningsvis har jag blivit en hejare på spinning!

Ett bra sätt att motivera till träning, tycker jag - fler sådana initiativ! Det enda jag saknade var en storbildsskärm med bilder från loppet.

It's the start of something new!

Så känns det faktiskt efter första arbetsdagen. Det är så mycket nytt och spännande som händer, så jag kommer inte att ha tid att ha tråkigt. I dag träffade jag två nya kollegor, och i morgon ska jag få träffa min nya chef. Och så är det alla roliga arbetsuppgifter som väntar på att bli lösta.

Jag vet att jag låter onödigt, rent ut sagt skitnödigt, entusiastisk över något så torrt och tråkigt som ett jobb, men jag tänker behålla den positiva känslan så länge jag kan.


Bild från liquidelearning.com

Är så nöjd. Låg bara kvar i fem minuter efter att klockan hade ringt, och i min värld är det detsamma som att gå upp direkt, utan att passera snooza.

Och tro det eller ej. Jag sitter ner. Jag äter frukost. Det var länge sedan det inträffade en arbetsdag. En standardmorgon för mig är en morgon med hög puls där jag springer en marathon genom huset, letandes efter mobilladdaren, datorn, nyckeln, läppglanset,  en strumpa och en hårnål i en höstack. Jag. Vill. Inte. Ha. Fler. Sådana. Morgnar.

Dagens frukost består av gröt gjord på rågflingor med Önos goda blåbärssylt och en skvätt mjölk. En skiva hembakt bröd med färskost och avokado. Och en kopp te. Arbetsdagen - here I come!



Bild från Icakuriren

I går var jag på 30-årskalas i Norrköping. De två jubilarerna hade bjudit in till fest i Louis de Geer-hallen och bjöd på god mat och dryck. Välkomstdrinken intogs på Kråkholmen utanför. Innan festen hann jag och Kärleken med en fika på Fräcka Fröken vid Skvallertorget. Det var där vi tog vår allra första fika, på vår allra första dejt. Det är snart två år sen... ♥


Här är jag och Anna på festen. Anna är somrig i prickig klänning + vit handväska. Jag har svart blus från Stockholm och kort, beige ballongkjol från Saint Tropez. Svart, brett skärp från H&M.

Söndagen blir en uppladdning inför höstens första arbetsdag. Ska röja upp lite i garderoben och på skrivbordet, kanske förbereda några matlådor. I kväll blir det aerobics på Sats - världens bästa discosubstitut.

Och förhoppningsvis lyckas jag komma i säng i tid i kväll, trots att det blev sent i går. Somnade kring tre och har precis avslutat frukosten. Från och med i morgon är det nya bud, då ringer klockan innan tuppen ens hunnit lyfta ögonlocket.


I morgon är jag uppe innan tuppen

Foto: Stephan Lindstein

I dag är sista dagen på en fyra veckor lång semester. Ingen jobbångest, ingen stress, bara en stilla undran över hur tiden kunde gå så fort.

I morgon kör allt igång igen och det kommer att gå i en rasande fart. Har ett stort event i början av september, och så ytterligare ett i början av oktober. Det kommer att bli en rivstart, snabb acceleration upp till autobahn-fart och sen är jag inte nere i 50 km/h förrän i mitten av oktober. Och till dess har det säkert dykt upp nånting annat.

Men dygnet är långt även om tiden går fort. Jag läste nångång, nånstans, att man varje dag skulle överraska sig själv. Det kunde vara vad som helst, stort eller litet. Att ligga kvar i sängen lite extra, ta en chokladbit till kaffet, umgås med en ny människa eller springa ett extra varv i spåret. Det där kommer jag på ibland, och då blir livet så mycket roligare. Det gäller att hitta de där små, små sakerna som förgyller vardagen.

I alla fall när det gäller Swedish hasbeens och deras snygga träskor. De är ingenting för den kommande vintern, men kanske våren/sommaren 2009, om 70-talstrenden fortfarande håller i sig då.

Deras träskor tillverkas i Sverige utifrån de gamla, klassiska modellerna med de gamla stansjärnen. Ambitionen är att göra tofflorna som de var då när det begav sig. Därför har de behållit den foträta formen och den målade träbottnen.

Träskor behöver verkligen inte vara tråkigt.

Okej, det här inlägget är inget för tekniknördar eller normalbegåvade, ni kommer nämligen att tokdissa mig. Men det hände en lustig grej precis.

I min lilla myshörna här på nedervåningen har jag en soffa. Där brukar jag sitta med datorn, och så har jag några högtalare som jag kopplar in ibland för att lyssna på radio. Nu låg sladden, den som man stoppar in i datorn, utslängd på ovan nämnda soffa.

Intet ont anande skulle jag sätta mig i soffan. Å jag satte mig, utan att se efter VAR jag satte mig, å satte mig RAKT PÅ (nej, ingen humla) högtalarsladden. Döm om min förvåning när det lät ur högtalarna.

Okej, jag ska inte komma här och påstå att det uppstod någon ljuv musik från min röv, men den producerade ändå ett ljud. Nu ska jag ägna förmiddagen åt att göra vetenskapliga experiment och ta reda på om olika kroppsdelar resulterar i olika ljud.

På en spinningcykel i Upplands Väsby visserligen, men ändå. Jag är egentligen ingen flitig spinning-besökare, men på det här sättet känns det helt plötsligt mycket roligare. Är man dessutom frankofil finns inga tvivel kvar.

Jag kör igång på måndag och när jag går i mål har jag ingen aning om.... Ska bli spännande att se om jag klarar av hela eller inte.

Lyckades bryta ungkarls- slash tonårskoman nån gång efter lunch i går, och gick istället in i ett hysteriskt husmodersläge. Putsade varenda millimeter av köket, pysslade med mina torkade kantareller, kokade bönor och torkade golvet. Vet inte vilken version av mig själv jag gillar minst?

Fredagen har jag ägnat åt jobb och gräsklippning, och snart bär det av till gymmet med Kärleken.

Seg start i dag, ska strax äta frukost. Det är ingen ordning på mig när sambon är borta. Blir som en tonåring som lämnas ensam hemma för första gången, eller en riktig ungkarl. Lämnar saker huller om buller, låter bli att diska, äter konstig mat. Men jag lovar, inga vilda fester.

Dagen bjuder dock på städning (verkligen dags att dammsuga!), lite jobb framför datorn och så ska jag få ordning i och på mitt nymålade skrivbord (som blev jättefint! ♥). Träning med sambon i kväll, man får ju inte låta sambolivet sätta allt för stora spår...

Jag måste bara tipsa om en sajt som jag verkligen har fastnat för; Funbeat. Det är en träningsdagbok på nätet, med allt det som en webbaserad version dessutom kan erbjuda i form av social samvaro och automatiska uträkningar av vad du har tränat, när och hur mycket.

Det går att sätta upp olika typer av mål och få automatisk uppföljning av dem, registrera sin träning, blogga, delta i diskussioner på forum, hitta träningskompisar, jämföra sin egen träning med andras, lägga in sina löprundor i en karta med mera.

Jag har registrerat min träning sedan 1 januari 2007, och det är superkul att kunna gå tillbaka och se hur aktiv jag varit i olika perioder. För vissa kan det säkert fungera som motivation också, så är det till exempel för mig med vardagsmotionen. Jag skriver upp när jag cyklat till och från gymmet, till och från pendeln osv. Det är lite åt gången, men när man summerar det inser man att man faktiskt pedalat på ganska långt. Det får i alla fall mig att sätta mig på cykeln istället för att ta bussen eller bilen!



Bild från hepp.se

Hittade så söta underkläder hos Oasis. Det är bergis såna Mimmi Pigg har!

På måndag börjar jag jobba igen efter semestern. Det är nog tur både för mig och min omgivning, det här lantlivet börjar nämligen sätta sina spår. I dag åkte jag in till stan i strandtofflor. Hemma såsar jag omkring i mysbyxor och noppiga gamla koftor mest hela tiden. Då är det inte långt kvar innan förfallet tar fart på allvar.

På jobbet kan jag ju inte se ut hur som helst, så det är bara att bita ihop och börja tvätta håret igen.

Är riktigt sugen på att shoppa, men bör nog hålla i pengarna nu. Kissen är sjuk och jag vill vara beredd på eventuella kostnader i samband med det. I oktober åker jag till Washington i jobbet, och målet är att ha råd att stanna ett par dagar och kanske åka till New York tillsammans med Anna som jobbat i Florida samtidigt. Och då vore det ju kul att kunna göra nåt mer än att sitta på ett sunkigt hotellrum och käka medhavda knäckemackor och dricka kranvatten.

Ska inventera den befintliga garderoben istället och se vad jag kan hitta på av det som redan finns där. Kanske kan knåpa ihop nåt liknande kollaget nedan?



Samtligt från Oasis

Några exempel på Françoises osvikliga smak.



Nåväl, det fanns ett 80-tal även i Françoise Hardys liv, men det hoppar vi över här.

På svenska heter den lyckliga gatan, här är den i fransk tappning med fantastiska Françoise Hardy, en av Frankrikes största popartister under 60-talet, tillika odödlig stilikon.

Kan någon, helt ärligt, tala om för mig vad skillnaden mellan höstmodet 2008 och höstmodet 2007 består i? Det är samma grå-svarta/brun-orangea/lila/puderrosa toner. Och så lite rött och djurmönstrat för de riktigt fräcka och vågade. Samma pennkjolar, samma koftor, samma leggins och samma a-linjeformade tunikor som får vem som helst att se gravid ut. Samma baskrar, kepsar, stora halsdukar och söta gummistövlar. I could go on forever. 

Att vara copy för en modeblaska måste vara världens enklaste jobb.
"Hösten 20-- längtar vi efter att klä oss i grova material som värmer i höstrusket. Med en stickad kofta, lång halsduk och en moderiktig basker står vem som helst rustad för en gråkall oktoberdag. Lägg därtill ett par färgglada gummistövlar så är dagen räddad."

Sätter man på sig de suddiga glasögonen kan frågan faktiskt utökas till vad skillnaden mellan höstmodet 2008 och 1994 egentligen består i. Främst är det kanske material och färgval som på något sätt tycks sväva utanför trendoraklens kulor och istället vara säsongsbundna. Lika säkert som flyttfåglarna lämnar oss om hösten, kommer tweed och ylle i deras ställe.

Nu är inte jag den som ska klaga eller raljera. Kläderna är det som gör hösten värd att leva, och jag går själv på tweed-hetsen varje höst och håller hårt i mina skogsgröna Tretorn. Den stora frågan är bara hur garderoben kan kännas så hopplöst utdaterad, när allting egentligen ser likadant ut?

Besökte Sigtuna för första gången i dag. Med sina kullerstensbelagda gränder, charmiga gamla trähus och närhet till vatten är det en stad väl värd ett besök om man befinner sig i närheten. Jag och Kärleken var lite sena i starten i dag och anlände inte förrän alla affärer stängt, men vi lyckades prova två av Sigtunas fik i alla fall.

Vi startade med Ombonats trädgårdscafé som, precis som namnet antyder, erbjuder fika i trädgårdsmiljö. Fiket hör ihop med en inredningsbutik som tyvärr hade hunnit stänga. Fiket var lugnt och trevligt, ett fåtal matigare rätter på menyn men det brukar enligt min mening tyda på att de få saker som går att beställa istället håller lite högre kvalitet. Jag åt en toast med fårost, honung och timjan. Lite halvtrist bröd, men jättegott pålägg. Kärleken tog scones, som var mumsigt grova och rejäla. Minus för te på påse. Kan tänka mig ett återbesök.

Därefter gick vi vidare till Tant Bruns kaffestuga. Goda, hembakade bullar men inte alls så mysigt som jag förväntat mig. Ocharmigt och alldeles för varmt inomhus, lite halvtrist på uteserveringen. Personalen går klädda i oformliga, gammaldags förkläden men det känns bara oäkta och krockar med reklamradions sommarhits som strömmar ut från köket. Vill man sitta länge kan man beställa in en kopp te - man får en rejäl kanna. Kommer nog inte tillbaka hit.

Gick förbi några butiker som såg intressanta ut, så jag åker gärna tillbaka till Sigtuna för en shoppingrunda.

Så, vad har då hänt sedan sist?

Över midsommar var jag och Kärleken i Norge. Flög från Arlanda till Bergen och åkte sedan buss till Stryn - det är en av de vackraste bussresor jag någonsin gjort. Jag var beredd att ge upp allt och bli norrman på stört. Ville ställa mig upp i bussen och fråga alla norrmän om de insåg vilket fantastiskt land de bor i. Men jag njöt i tysthet.

I Norge bodde vi på pittoreska och romantiska Hjelle hotell - rekommenderas varmt. 



Vi gjorde ett försök att bestiga Skåla, 1848 m över havet. Vi gick bet på grund av dålig utrustning (läs shorts och gympaskor), men tog oss ändå en bra bit in över snötäcket. Vi gick fyra timmar rätt upp, och två timmar ner - skapligt ont i knäna efter den strapatsen! Gör gärna ett nytt försök en annan gång, verkar fint på toppen. I tornet på bilden kan man övernatta.



Efter midsommar återstod en del jobb för min del innan jag tog semester i slutet av juli. Efter några dagar hemma bar det av till Frankrike och två dagar i Paris, sju i Hossegor och två i Bordeaux. Och så några dagar i minibuss däremellan. Paris var härligt som alltid, Hossegor lämpar sig bäst för surfare. Bordeaux överraskade. En rundtur på vingårdar rekommenderas, men missa inte den gamla delen av staden som är hur mysig som helst. Trånga gränder och gamla, sotsvarta, skitiga fasader. Ramlade på en underbar loppmarknad som inte bestod av illaluktande leksaker från åttiotalet, utan knarrande gamla järnsängar, snirkliga, guldinramade speglar, gamla radioapparater och allmänt järnskrot av typen lås, nycklar, hästskor och annat. Jag köpte ett välbevarat nummer av franska Elle med vintermodet 1950/51. Jag och Kärleken hittade nästan de efterlängtade knopparna vi behöver till garderobsdörrarna i matrummet, men de passade inte riktigt. Jakten fortsätter!



Det blev även kortare utflykter till Bilbao och Biarritz. Biarritz ser jag gärna mer av!

Vi kom hem i tisdags och nu återstår lite drygt en semestervecka, som jag hoppas fylla med träning, hemmafix och pyssel. Och så lite plugg, ska nämliga läsa en kurs i statsvetenskap på halvfart och försöker läsa en del av kurslitteraturen redan nu.

Hade tänkt lägga ner det där med bloggandet (är ju inte världens mest aktiva), men så var jag inne och såg vilken fin kommentar jag fått från Anna. Allt det du säger är ömsesidigt! Ett stort, om än försenat, grattis på födelsedagen. Vi får fira snart, kanske med en traditionsenlig middag på Sture med vin från Bjärehalvön? Eller nånstans i Norrköping? Your choice :-)

Innan dess är det dock nästa veckas 30-årsfest - ses då!


Bilden kommer från bloggen Dreams in white