Fallfrukt
Finns det bra och dåliga år? Inte för människor alltså, utan för träd? Mina träd mår bättre 2009 än de gjorde 2008. Förra året ruttnade i princip varenda äpple direkt på grenen, i går samlade jag famnen full med härligt doftande fallfrukt. Till och med några plommon ville trädgården ge mig.
Mums!
Mums!
Perfect match
Det är inte ofta man har sådan här tur. Men plötsligt händer det. 
Först inhandlades det sammetsmjuka, gröna bältet på Myrorna för 60:-
Ett par veckor senare hittar jag ett par skor i nästan exakt samma färg och material på Outletbutiken vid Gärdet för 300:-
Kan det funka till en grå klänning måntro?
Bokrecension: Olivdungen
I Olivdungen och andra noveller (utgiven 1949) presenteras ett urval av Guy de Maupassants digra flora av berättelser. Född 1853 verkade Maupassant inom realismen, en litterär epok med målet att beskriva omvärlden så realistiskt och verklighetstroget som möjligt. Senare delen av författarskapet har dock en dragning åt skräcklitteratur, och vissa av novellerna liknar närmast skrönor.
Det är ett nöje att läsa många av novellerna i samlingen. Karaktärerna är tecknade med tydlig penna och Maupassant räds inte att måla upp även de mindre smickrande egenskaperna hos sina huvudfigurer. Livsöden från 1800-talets Frankrike kommer nära inpå. Gemensamma drag i många av novellerna är jakten på ära och pengar, längtan efter kärlek. Eviga teman som går att relatera till även 150 år senare.
Dock lämnar i stort sett varje novell mig med ett pannrynkande "jaha", följt av ett lyft ögonbryn och ett frågetecken. Novellerna slutar abrupt, ofta utan att jag riktigt förstått poängen. Berättelserna är intressanta, men de stannar som utsnitt ur en människas liv utan att ges något större sammanhang.
Får man säga så om "den realistiska novellens mästare i fransk litteratur" (enligt baksidetexten på boken)?
Betyg: 3/5
Mer om författaren:
Wikipedia om Guy de Maupassant
Tidningen Bokem om Guy de Maupassant
Det är ett nöje att läsa många av novellerna i samlingen. Karaktärerna är tecknade med tydlig penna och Maupassant räds inte att måla upp även de mindre smickrande egenskaperna hos sina huvudfigurer. Livsöden från 1800-talets Frankrike kommer nära inpå. Gemensamma drag i många av novellerna är jakten på ära och pengar, längtan efter kärlek. Eviga teman som går att relatera till även 150 år senare.
Dock lämnar i stort sett varje novell mig med ett pannrynkande "jaha", följt av ett lyft ögonbryn och ett frågetecken. Novellerna slutar abrupt, ofta utan att jag riktigt förstått poängen. Berättelserna är intressanta, men de stannar som utsnitt ur en människas liv utan att ges något större sammanhang.
Får man säga så om "den realistiska novellens mästare i fransk litteratur" (enligt baksidetexten på boken)?
Betyg: 3/5
Mer om författaren:
Wikipedia om Guy de Maupassant
Tidningen Bokem om Guy de Maupassant
Nytt hemmakontor
På övervåningen har jag ett skrivbord som till största delen fått agera avlastningsyta. En bortglömd plats, på sin höjd förknippad med att betala räkningar. 
Före: Ett rörigt skrivbord, en kruka som av någon mystisk anledning fyllts med böcker som inte fått plats någon annanstans. En gammal dörrkrans på lut mot väggen.
Så tog jag äntligen tag i det. Rensade, städade, organiserade och slängde. Åkte till Ikea och köpte det jag tyckte jag behövde för att få ordning och reda i livet.
Efter: En plats där jag äntligen trivs!
Helmer lådhurts, 299:-
Ekarp lampfot, 99:-
Ekås lampskärm, 99:-
Stor orkidé, 129:-
Kudde + kuddfodral Felicia, 39+59:-
Filt Avline Snurr, specialpris i fyndhörnan: 175:-
Vit korg Agen för tidningar och böcker, 79:-
Glasskål fylld med valnötter och torkade aprikoser, 60:- på Myrorna
I hurtsen finns också en massa smarta grejer från Granit
Bokrecension: Bokhandlaren i Kabul
Säga vad man vill om Åsne Seierstad och hennes metoder att fånga sitt stoff - Bokhandlaren i Kabul är läsning som ger perspektiv på livet.
Tänk bara att kunna måla naglarna utan att få fingrarna kapade. Tänk att kunna vara med den man älskar, inte som tonårig tjej behöva gifta sig med en äldre släkting som föräldrarna valt ut. Tänk att få gå utanför hemmet utan att behöva täcka hela kroppen, inklusive ansiktet, med en kvävande burkha.
I en annan del av världen existerar sådana självklarheter bara i fantasin.
Under några månader våren 2002 bor Åsne Seierstad, norsk journalist och författare, hos en afghansk familj i Kabul. Som västerländsk kvinna får hon en unik inblick i både männens och kvinnornas värld och det är detta hon beskriver i sin bok. Läsaren får bekanta sig med flera av familjemedlemmarna, deras vardag och deras drömmar, och det ska sägas att det inte är någon angenäm bild av den styrande familjefadern eller det afghanska samhället som träder fram.
Det är lätt att förfasas, inte minst över kvinnornas situation, men också viktigt att komma ihåg att alla händelser tolkas och beskrivs av en västerländsk kvinna, med helt andra referensramar än någon som är uppväxt i Afghanistan. Jag kan inte låta bli att fundera över hur personerna i boken själva skulle ha beskrivit samma händelser.
Boken är fängslande och helt klart läsvärd, men en stor del av styrkan ligger i mitt tycke i att den är verklighetsbaserad. Som helt fiktiv roman hade den lämnat lite att önska i form och disposition.
Betyg: 3/5
Mer om författaren och boken:
Recension av boken
Wikipedia om Åsne Seierstad
Intervju med Seierstad i SvD
Tänk bara att kunna måla naglarna utan att få fingrarna kapade. Tänk att kunna vara med den man älskar, inte som tonårig tjej behöva gifta sig med en äldre släkting som föräldrarna valt ut. Tänk att få gå utanför hemmet utan att behöva täcka hela kroppen, inklusive ansiktet, med en kvävande burkha.
I en annan del av världen existerar sådana självklarheter bara i fantasin.
Under några månader våren 2002 bor Åsne Seierstad, norsk journalist och författare, hos en afghansk familj i Kabul. Som västerländsk kvinna får hon en unik inblick i både männens och kvinnornas värld och det är detta hon beskriver i sin bok. Läsaren får bekanta sig med flera av familjemedlemmarna, deras vardag och deras drömmar, och det ska sägas att det inte är någon angenäm bild av den styrande familjefadern eller det afghanska samhället som träder fram.
Det är lätt att förfasas, inte minst över kvinnornas situation, men också viktigt att komma ihåg att alla händelser tolkas och beskrivs av en västerländsk kvinna, med helt andra referensramar än någon som är uppväxt i Afghanistan. Jag kan inte låta bli att fundera över hur personerna i boken själva skulle ha beskrivit samma händelser.
Boken är fängslande och helt klart läsvärd, men en stor del av styrkan ligger i mitt tycke i att den är verklighetsbaserad. Som helt fiktiv roman hade den lämnat lite att önska i form och disposition.
Betyg: 3/5
Mer om författaren och boken:
Recension av boken
Wikipedia om Åsne Seierstad
Intervju med Seierstad i SvD
I det eviga Efteråtet
Jag tror inte på Gud, men finns det en himmel där de godhjärtade hamnar har min farmor precis funnit sin plats och satt sig till rätta. Fartvinden har ställt håret lite på ända.
Inte så konstigt, hon gjorde sängen - stratosfären på 20 sekunder. Likt en rymdraket sköt hon upp från jordytan, och den fartfyllda färden slätade på något konstigt vis ut de djupaste fårorna och fick tröttheten att glida av från huden och stanna kvar där i lakanen.
Lite förläget försöker hon platta till frisyren, inte finns det tid till att rulla upp det vita, mjuka håret på några papiljotter nu. Runt bordet sitter välkomskommittén och väntar. Sedan länge saknade familjemedlemmar och vänner har förberett hennes ankomst, lagt stekt strömming och potatismos på faten, i glasen ett läskande öl. Efter maten sätter man sig i hammocken, med kaffe, allt för stark vinbärssaft och sockerkaka med smak av citron. Minnesbilder från ett liv tillsammans avhandlas där i trädgården, och man berättar om vad som hänt sedan sist.
I det stora eviga Efteråtet är det ständig sommar, lagom varm. Doften av nyklippt gräs, rosor och syrénbuskar fyller luften. Kroppens krämpor kvarlämnade på jorden, tanken och sinnet flyger fritt. Tiden står nästan helt stilla, rör sig bara fram och tillbaka genom de lyckliga stunderna. Här finns tid att steka pannkakor. Att försjunka i en bok. Att lösa ett korsord. Att spela ett parti kort med vännerna.
Telefonsamtalen kommer förstås inte längre. Inte heller vykorten från barn, barnbarns och barnbarnsbarns resor runt jorden. Men från en öppning mellan molnen kan hon se oss alla, ja, faktum är att hon ser oss bättre nu än någonsin. Och kärleksfullt följer hon sin stora familj genom livet.
Inte så konstigt, hon gjorde sängen - stratosfären på 20 sekunder. Likt en rymdraket sköt hon upp från jordytan, och den fartfyllda färden slätade på något konstigt vis ut de djupaste fårorna och fick tröttheten att glida av från huden och stanna kvar där i lakanen.
Lite förläget försöker hon platta till frisyren, inte finns det tid till att rulla upp det vita, mjuka håret på några papiljotter nu. Runt bordet sitter välkomskommittén och väntar. Sedan länge saknade familjemedlemmar och vänner har förberett hennes ankomst, lagt stekt strömming och potatismos på faten, i glasen ett läskande öl. Efter maten sätter man sig i hammocken, med kaffe, allt för stark vinbärssaft och sockerkaka med smak av citron. Minnesbilder från ett liv tillsammans avhandlas där i trädgården, och man berättar om vad som hänt sedan sist.
I det stora eviga Efteråtet är det ständig sommar, lagom varm. Doften av nyklippt gräs, rosor och syrénbuskar fyller luften. Kroppens krämpor kvarlämnade på jorden, tanken och sinnet flyger fritt. Tiden står nästan helt stilla, rör sig bara fram och tillbaka genom de lyckliga stunderna. Här finns tid att steka pannkakor. Att försjunka i en bok. Att lösa ett korsord. Att spela ett parti kort med vännerna.
Telefonsamtalen kommer förstås inte längre. Inte heller vykorten från barn, barnbarns och barnbarnsbarns resor runt jorden. Men från en öppning mellan molnen kan hon se oss alla, ja, faktum är att hon ser oss bättre nu än någonsin. Och kärleksfullt följer hon sin stora familj genom livet.
Goda råd
Goda råd behöver inte vara dyra. Bodil ger dem gratis.
Det hjälper inte - om hur man inte kan bromsa tid och åldrande
Det hjälper inte - om hur man inte kan bromsa tid och åldrande
Nystart - eller bara en fortsättning?
Är inne på det sista skälvande dygnet av semestern. På måndag är det dags att gå till jobbet igen. En klassisk tid för att börja om på nytt.
Men jag vet inte. Allt känns så himla bra, så jag kan inte riktigt se varför jag ska göra en nystart nu. Jag ska nog bara fortsätta på inslaget spår, med soliga dagar, god mat, träning, långa frukostar, kärlek... Visserligen blir allt annorlunda när större delen av dagen måste vikas åt arbete. Men vad sjutton, jag gillar ju mitt jobb. Visst finns det både uppgifter och personer jag inte längtar tillbaka till, men samtidigt vet jag att jag kommer att få en massa spännande utmaningar att sätta tänderna i.
Dock ska jag verkligen försöka att ägna lagom mycket tid åt jobbet. Att låta kvällar och helger vara bara mina, sambons och kissens.
Semestern. Fyra veckor ren och skär njutning. Inga långa resor. Merparten av dagarna har tillbringats på hemmaplan. Dagsturer in till stan, till Sigtuna, till Linköping, till Mauritzbergs slott. Fysiska aktiviteter såsom paddling och cykling. Mycket träning. En vecka i Dalarna med utmanande mountainbiketurer kring Gesunda och promenader uppför berget. Dag efter dag med underbart väder. Morgon efter morgon med fantastiska frukostar ute i trädgården. Jag har inte kunnat haft en bättre semester.
Några minnesbilder...
I Dalarna besökte vi givetvis Kärlekens familj. Hans mamma har en fantastisk trädgård, och det var kul att se vart årstiden hade tagit växterna och jämföra med hur det ser ut hemmavid. Här har ju både hallon och smultron försvunnit, där var de i sitt esse. I skogen var blåbären fasta och fina, här sjunger de verkligen på sista versen. Så fantastiskt att förflytta sig fysiskt i landet och samtidigt förflytta sig i tiden...
Semester
Semester och bloggpaus. Ömsom sportande, ömsom lata dagar.
Pimp my office
Det är inte riktigt dags för mig än att lämna semesterlugnet för kontoret, men jag tillåter mig själv att drömma lite om snygga saker att pryda skrivbordet med.
Stämpel och stämpeldyna från Granit, 29+49:-. Verkligen nödvändigt med en stämpel med ett hjärta... ;-)
Gelpennor i silver, guld och vitt, 19:-/st på Granit
Prickig kopp för allt te jag ska dricka i höst, 49,50:-, Indiska
Prickig kanna för allt vatten jag ska tvinga mig själv att dricka varje dag, 129:-, Indiska
Skrivblock från Granit, A4- och A5-format, 59:- respektive 69:-
Anteckningsblock från Muji (finns på Åhléns), 18:-
36 färgglada pennor från Muji piggar upp vardagen, 200:-
Tårtfat att stapla upp all färsk frukt på som jag ska äta under arbetsdagen, 199:-, Indiska
Att vi ständigt shoppar nytt är långtifrån vad miljön behöver. Men måste man så måste man, och ibland måste man. Med penna och block i högsta hugg som andas ekotänk kan jag kanske ändå sprida ett gott budskap?
Stämpel och stämpeldyna från Granit, 29+49:-. Verkligen nödvändigt med en stämpel med ett hjärta... ;-)
Gelpennor i silver, guld och vitt, 19:-/st på Granit
Prickig kopp för allt te jag ska dricka i höst, 49,50:-, Indiska
Prickig kanna för allt vatten jag ska tvinga mig själv att dricka varje dag, 129:-, Indiska
Skrivblock från Granit, A4- och A5-format, 59:- respektive 69:-
Anteckningsblock från Muji (finns på Åhléns), 18:-
36 färgglada pennor från Muji piggar upp vardagen, 200:-
Tårtfat att stapla upp all färsk frukt på som jag ska äta under arbetsdagen, 199:-, Indiska
Att vi ständigt shoppar nytt är långtifrån vad miljön behöver. Men måste man så måste man, och ibland måste man. Med penna och block i högsta hugg som andas ekotänk kan jag kanske ändå sprida ett gott budskap?
Kvällen med Bodil
Fortfarande krasslig, så jag har ganska lugna dagar just nu. Håller mig hemma och försöker stanna vid vilopuls.
La mig i soffan vid åttatiden och blev serverad en kopp te och vindruvor av sambon. Lite senare smög jag till mig en bit vit choklad med vaniljsmak. Läskigt sött men inte helt motbjudande...
Tillbringade sedan kvällen med Bodil Malmsten och hennes bidrag till Sommar i P1. Det slog mig att det var första gången jag hörde hennes röst. Hon lät inte alls som jag trodde. Jag hade tänkt mig en mycket djupare röst, lugnare och mer norrländsk.
Kanske skulle jag ha gillat innehållet i hennes program vilket det än var, det är ju Bodil och jag är ett blåögt fan. Men jag är övertygad om att det verkligen var bra.
Kanske det bästa? ♥
Bild från hd.se
La mig i soffan vid åttatiden och blev serverad en kopp te och vindruvor av sambon. Lite senare smög jag till mig en bit vit choklad med vaniljsmak. Läskigt sött men inte helt motbjudande...
Tillbringade sedan kvällen med Bodil Malmsten och hennes bidrag till Sommar i P1. Det slog mig att det var första gången jag hörde hennes röst. Hon lät inte alls som jag trodde. Jag hade tänkt mig en mycket djupare röst, lugnare och mer norrländsk.
Kanske skulle jag ha gillat innehållet i hennes program vilket det än var, det är ju Bodil och jag är ett blåögt fan. Men jag är övertygad om att det verkligen var bra.
Kanske det bästa? ♥
Bild från hd.se
Nya frukostvanor
Färsk och frasig croissant till frukost två dagar i rad - är det tillåtet?
Bild från rwapplewannabe.wordpress.com
Bild från rwapplewannabe.wordpress.com
Bokrecension: Min skugga
Äntligen har jag läst en bok där huvudpersonen lever. Eller är det bara skuggan av ett liv?
När Rakel är 15 år faller hon ner från ett träd. Olyckan ger henne inte bara ett brännande ärr i pannan och en skadad fot som gör henne halt för livet, den ger henne också en bitterhet som varar livet ut.
Boken är skriven i jag-form med Christine Falkenlands förmåga att elegant förflytta sig mellan nutid och dåtid. Minnesbilder från olika perioder i livet blandas likt korten i en kortlek, men faller logiskt och riktigt på plats när de delas ut. Därmed inte sagt att boken är enkel och självklar. Berättandet består av ett virrvarr av trådar som läsaren får nysta i för att komma Rakel inpå livet.
Min skugga är så outsägligt sorglig att jag vid några tillfällen kommer på mig själv med att dra djupa suckar och vara tvungen att lägga den ifrån mig. Genom hela boken finns en dov, otäck, molande känsla närvarande. Det gör nästan fysiskt ont i mig när jag läser om drömmar som aldrig blev, om svek och hopplöshet, och om vad allt detta kan göra med en människa. Berättelsen om Rakels liv ackompanjeras av Falkenlands makalöst vackra och påtagliga beskrivningar av landskapet. Jag ser de gråa himlarna, smakar sältan från havet, känner de ständigt fuktiga lakanen.
Boken är kort och jag läser ut den på en kväll. När den är slut vill jag ha mer, men jag tror faktiskt att den är alldeles perfekt doserad.
Betyg: 4/5
Mer om författaren och boken:
Wikipedia om Christine Falkenland
Bokhora om Min skugga
Intervju med Falkenland i SvD
När Rakel är 15 år faller hon ner från ett träd. Olyckan ger henne inte bara ett brännande ärr i pannan och en skadad fot som gör henne halt för livet, den ger henne också en bitterhet som varar livet ut.
Boken är skriven i jag-form med Christine Falkenlands förmåga att elegant förflytta sig mellan nutid och dåtid. Minnesbilder från olika perioder i livet blandas likt korten i en kortlek, men faller logiskt och riktigt på plats när de delas ut. Därmed inte sagt att boken är enkel och självklar. Berättandet består av ett virrvarr av trådar som läsaren får nysta i för att komma Rakel inpå livet.
Min skugga är så outsägligt sorglig att jag vid några tillfällen kommer på mig själv med att dra djupa suckar och vara tvungen att lägga den ifrån mig. Genom hela boken finns en dov, otäck, molande känsla närvarande. Det gör nästan fysiskt ont i mig när jag läser om drömmar som aldrig blev, om svek och hopplöshet, och om vad allt detta kan göra med en människa. Berättelsen om Rakels liv ackompanjeras av Falkenlands makalöst vackra och påtagliga beskrivningar av landskapet. Jag ser de gråa himlarna, smakar sältan från havet, känner de ständigt fuktiga lakanen.
Boken är kort och jag läser ut den på en kväll. När den är slut vill jag ha mer, men jag tror faktiskt att den är alldeles perfekt doserad.
Betyg: 4/5
Mer om författaren och boken:
Wikipedia om Christine Falkenland
Bokhora om Min skugga
Intervju med Falkenland i SvD
Bokrecension: När jag är hos dig
"När jag är hos dig har en alldeles egen ton, som kräver att man lyssnar till den."
(Femina)
Jag lägger örat tätt intill, ber omgiviningen att vara tyst. Lyssnar andäktigt.
Varför hör jag den inte?
Det enda jag hör är ett sammelsurium av vaga, svaga röster som vill berätta sin egen historia, utan att riktigt nå fram till mig.
Men vi börjar med handlingen. Återigen har jag läst en bok där döden har en framskjuten roll. Återigen är huvudpersonen död. Denna gång handlar det om Stella som faller från ett tak. Är det en olyckshändelse? Faller hon av egen vilja? Eller blir hon knuffad av sin man, Martin?
Boken skildrar tiden efter Stellas död, med tillbakablickar till tiden dessförinnan. Stellas man, dotter, vännen Axel och Corinne, polisen som utreder fallet, är de främsta berättarrösterna. Även om allt kretsar kring Stella blir hon i mångt och mycket en biperson i Linn Ullmans roman. Hennes död en bihandling. Det finns intressanta partier i boken, helt klart. Förhållandet mellan Stella och Martin ber om att utforskas närmare. I det är Martin själv en av nycklarna, liksom Corinne. Dottern och Axel däremot har sina helt egna historier som vill bli berättade, nog så intressanta förvisso, men jag har i sammanhanget svårt att se vad de tillför. Jag upplever romanen som lite spretig och rörig och kan tyvärr inte riktigt ta den till mig.
Som bäst är den i de mardrömslika, smått surrealtistiska beskrivningarna av Martins förhållande till famljen. Kanske är det den historien jag skulle ha velat djupdyka i egentligen?
Mitt betyg: 3/5
Mer om författaren och boken:
Wikipedia om Linn Ullman
SvD om När jag är hos dig
(Femina)
Jag lägger örat tätt intill, ber omgiviningen att vara tyst. Lyssnar andäktigt.
Varför hör jag den inte?
Det enda jag hör är ett sammelsurium av vaga, svaga röster som vill berätta sin egen historia, utan att riktigt nå fram till mig.
Men vi börjar med handlingen. Återigen har jag läst en bok där döden har en framskjuten roll. Återigen är huvudpersonen död. Denna gång handlar det om Stella som faller från ett tak. Är det en olyckshändelse? Faller hon av egen vilja? Eller blir hon knuffad av sin man, Martin?
Boken skildrar tiden efter Stellas död, med tillbakablickar till tiden dessförinnan. Stellas man, dotter, vännen Axel och Corinne, polisen som utreder fallet, är de främsta berättarrösterna. Även om allt kretsar kring Stella blir hon i mångt och mycket en biperson i Linn Ullmans roman. Hennes död en bihandling. Det finns intressanta partier i boken, helt klart. Förhållandet mellan Stella och Martin ber om att utforskas närmare. I det är Martin själv en av nycklarna, liksom Corinne. Dottern och Axel däremot har sina helt egna historier som vill bli berättade, nog så intressanta förvisso, men jag har i sammanhanget svårt att se vad de tillför. Jag upplever romanen som lite spretig och rörig och kan tyvärr inte riktigt ta den till mig.
Som bäst är den i de mardrömslika, smått surrealtistiska beskrivningarna av Martins förhållande till famljen. Kanske är det den historien jag skulle ha velat djupdyka i egentligen?
Mitt betyg: 3/5
Mer om författaren och boken:
Wikipedia om Linn Ullman
SvD om När jag är hos dig
Bokslukarålder
Jag läser böcker på ett sätt som jag inte gjort sen jag var i den riktiga bokslukaråldern. När inträffade den egentligen? Kanske nån gång kring 10-årsåldern? Jag tillryggalägger bokstav efter bokstav, ord efter ord, sida efter sida snabbare än Schumacher hinna starta sin Ferrari. Knappt har jag hunnit suga och smaka på de inledande meningarna i en roman innan hela boken är utläst.
Men läsa var precis en av de sysselsättningarna jag ville ägna min semester åt. Jag ligger, sitter, står med näsan i en bok, inomhus, utomhus, i sängen, badkaret, vid köksbordet, i bilen...
De senaste dagarna har jag dessutom varit lite krasslig, så några fysiska aktiviteter har det inte blivit tal om. Mycket bättre då att ta det lugnt med en pocketbok i näven.
Bild från guardian.co.uk
Men läsa var precis en av de sysselsättningarna jag ville ägna min semester åt. Jag ligger, sitter, står med näsan i en bok, inomhus, utomhus, i sängen, badkaret, vid köksbordet, i bilen...
De senaste dagarna har jag dessutom varit lite krasslig, så några fysiska aktiviteter har det inte blivit tal om. Mycket bättre då att ta det lugnt med en pocketbok i näven.
Bild från guardian.co.uk
Semester i Stockholm
Frukost ute i en solig trädgård med lyxig fruktsallad och färska croissanter. Många semesterpoäng.
Besök på Arkitekturmuseum och en sen lunch på Modernas restaurang. Alltid lika gott, alltid lika fin utsikt.
Promenad genom en varm sommarstad.
Fika på Bistro Berns uteservering.
Bio på Sture, äntligen såg vi Slumdog Millionaire, och äntligen kunde vi konstatera att vi sett något sevärt.
Känns som semester.
Det är semester.
Besök på Arkitekturmuseum och en sen lunch på Modernas restaurang. Alltid lika gott, alltid lika fin utsikt.
Promenad genom en varm sommarstad.
Fika på Bistro Berns uteservering.
Bio på Sture, äntligen såg vi Slumdog Millionaire, och äntligen kunde vi konstatera att vi sett något sevärt.
Känns som semester.
Det är semester.
Höstinspiration
Aldrig blir jag så sugen på att shoppa kläder som inför hösten. Hösten är den tid på året då jag tycker det är som allra enklast att klä sig snyggt, oavsett om det gäller en jobb-outfit eller att klä sig för en dag på stan. På vintern är det lätt att kläderna känns bylsiga och stora, på sommaren blir allt så avklätt. Våren är förstås okej, men den ger mig inte alls samma inspiration.
I vanlig ordning är garderoben full av kläder, och ändå känns det som att det inte finns nåt av värde där. Det resulterar ofta i ett planlöst shoppande som varken gör från eller till. Man kommer hem med en grå kofta, bara för att upptäcka att det redan fanns tre likadana i garderoben.
Därför har jag satt ihop en lookbook som jag hoppas ska kunna vägleda mig under höstshoppingen. Först kan jag pricka av vad jag redan har hemma som stämmer överens med den önskade stilen, och sen kan jag låta "klädkartan" uppmuntra respektive hindra olika inköp.
Vi får väl se hur det går.
Vardagsinspiration:
Blommigt från topp till tå, Zac Posen
Blommig blus med volang, 199:-, H&M
Grå finstickad klänning, 349:-, Indiska
Blommig klänning, 349:-, H&M
Lite blandat från Fendi
Trasiga, ljus jeans - bild från photo.style.it
Sko med spännande snörning, Carvela, 150 £, Asos
Kavaj i cargomodell, 299:-, H&M
Lila sko, Carvela, 130 £, Asos
Puderrosa stickad tunika, 299:-, H&M
Väst i fuskpäls, 399:-, Lindex
Militärinspirerad kavaj, 349:-, H&M
Grå kofta, 299:-, H&M
Blommig scarves, 129:-, H&M
Kläder för jobb:
Inspiration från Burberry
Sammetsklänning, Proenza Schouler
Puderrosa topp, 199:-, H&M
Svart tight kjol, 149:-, H&M
Tvådelad klänning, Karen Millen, 138 £, Asos
Svart klänning, 28 £, Asos
Örhängen, 50:-, Lindex
Lila sko med öppen tå, Warehouse, 75 £, Asos
Flerfärgat skärp, 99:-, Lindex
Militärinspirerad klänning, Wheels & Dollbaby, 165 £, Asos
Svart klänning med knytband i halsen, 399:-, H&M
Grå kofta, 299:-, Lindex
Svart stövel, Ted Baker, 100 £, Asos
Gråsvart outfit från H&M
Grå sko, Patrizia Pepe, 230 £, Asos
Fuskpälskrage, 129:-, H&M
Grå halsduk, 149:-, H&M
Svart flätat bälte, 129:-, Lindex
Svart sko, Reiss Clementine, 159 £, Asos
Svart klänning med bälte i midjan, 299:-, H&M
På fritiden tänker jag mig en mix av dressat och mera avslappnat. Typ trasiga jeans, blommig blus och kavaj. Ett par snygga high heels gör outfiten komplett. På jobbet blir det nästan alltid kjol, men den här säsongen vill jag få in mer klänningar i garderoben. Jag vill också ha betydligt enklare och "renare" kläder i basgarderoben, enfärgat istället för mönstrat exempelvis, för att kunna komplettera med roliga accessoarer. Mitt problem är att jag älskar mönster, vilket resulterar i att jag har en massa mönstrade kjolar, tröjor, scarves... och nästan ingenting enfärgat att matcha det med.
Nu ser jag fram emot ytterligare några semesterveckor och en behaglig sensommartid, sen får hösten gärna komma!
I vanlig ordning är garderoben full av kläder, och ändå känns det som att det inte finns nåt av värde där. Det resulterar ofta i ett planlöst shoppande som varken gör från eller till. Man kommer hem med en grå kofta, bara för att upptäcka att det redan fanns tre likadana i garderoben.
Därför har jag satt ihop en lookbook som jag hoppas ska kunna vägleda mig under höstshoppingen. Först kan jag pricka av vad jag redan har hemma som stämmer överens med den önskade stilen, och sen kan jag låta "klädkartan" uppmuntra respektive hindra olika inköp.
Vi får väl se hur det går.
Vardagsinspiration:
Blommigt från topp till tå, Zac Posen
Blommig blus med volang, 199:-, H&M
Grå finstickad klänning, 349:-, Indiska
Blommig klänning, 349:-, H&M
Lite blandat från Fendi
Trasiga, ljus jeans - bild från photo.style.it
Sko med spännande snörning, Carvela, 150 £, Asos
Kavaj i cargomodell, 299:-, H&M
Lila sko, Carvela, 130 £, Asos
Puderrosa stickad tunika, 299:-, H&M
Väst i fuskpäls, 399:-, Lindex
Militärinspirerad kavaj, 349:-, H&M
Grå kofta, 299:-, H&M
Blommig scarves, 129:-, H&M
Kläder för jobb:
Inspiration från Burberry
Sammetsklänning, Proenza Schouler
Puderrosa topp, 199:-, H&M
Svart tight kjol, 149:-, H&M
Tvådelad klänning, Karen Millen, 138 £, Asos
Svart klänning, 28 £, Asos
Örhängen, 50:-, Lindex
Lila sko med öppen tå, Warehouse, 75 £, Asos
Flerfärgat skärp, 99:-, Lindex
Militärinspirerad klänning, Wheels & Dollbaby, 165 £, Asos
Svart klänning med knytband i halsen, 399:-, H&M
Grå kofta, 299:-, Lindex
Svart stövel, Ted Baker, 100 £, Asos
Gråsvart outfit från H&M
Grå sko, Patrizia Pepe, 230 £, Asos
Fuskpälskrage, 129:-, H&M
Grå halsduk, 149:-, H&M
Svart flätat bälte, 129:-, Lindex
Svart sko, Reiss Clementine, 159 £, Asos
Svart klänning med bälte i midjan, 299:-, H&M
På fritiden tänker jag mig en mix av dressat och mera avslappnat. Typ trasiga jeans, blommig blus och kavaj. Ett par snygga high heels gör outfiten komplett. På jobbet blir det nästan alltid kjol, men den här säsongen vill jag få in mer klänningar i garderoben. Jag vill också ha betydligt enklare och "renare" kläder i basgarderoben, enfärgat istället för mönstrat exempelvis, för att kunna komplettera med roliga accessoarer. Mitt problem är att jag älskar mönster, vilket resulterar i att jag har en massa mönstrade kjolar, tröjor, scarves... och nästan ingenting enfärgat att matcha det med.
Nu ser jag fram emot ytterligare några semesterveckor och en behaglig sensommartid, sen får hösten gärna komma!
Bokrecension: Flickan från ovan
Alice Sebold. Namnet har stått i anteckningarna i min mobiltelefon länge. Så länge att jag glömt vem det var och varför jag skrivit upp det.
Så var jag på Myrorna häromveckan och botaniserade bland hyllmeter av pocketböcker, och där var det - namnet, Alice Sebold. Hennes Flickan från ovan från 2002 fick givetvis följa med hem.
Det är ganska lätt att jämföra den här boken med den jag läste precis innan, Färden genom mangroven av Maryse Condé. Båda handlar nämligen i någon form om döden - huvudpersonerna i de båda böckerna är ju döda. Men när Condé låter de efterlevande berätta om den dödes liv innan det abrupt tog slut, låter Sebold den döda berätta om de efterlevandes liv efter dödsbeskedet.
I Flickan från ovan blir en fjortonårig flicka, Susie, våldtagen och mördad. Redan på första sidan får vi veta vem gärningsmannen är, och även om det dröjer längre tid än så för de andra karaktärerna i boken att komma underfund med det, är det inte primärt jakten på mördaren den här boken handlar om. Den handlar snarare om hur familjen och den nära omgivningen kämpar för att fortsätta leva. Hur olika personer påverkas av döden, och hur var och en av dem påverkas av de övrigas sorg.
Allting som sker betraktas av Susie från hennes plats i himlen. Även om man som jag är av den mer jordnära sorten är det lätt att acceptera upplägget. Bara vid några enstaka passager i boken när handlingen blir alltför övernaturliga känner jag mig skeptisk.
Det är intressant att följa Susies utveckling från hennes berättarposition. Även om hon är förevigt 14 i sin himmel, mognar hon under den tid som boken utspelar sig. Det märks på språket, drömmarna och tankarna.
Jag uppskattar Sebolds förmåga att distanserat men ändå vibrerande närgånget skildra känslorna som Susies familj går igenom och hur de försöker tackla det faktum att deras dotter/syster inte längre finns bland dem.
Det här är den typen av bok som troligtvis aldrig kommer att beskrivas som stor litteratur, men det finns ett bra driv i storyn som gör att man oundvikligen vill läsa vidare. Boken har också blivit mycket populär, och teorierna om varför har avlöst varandra. Boken är bra, det är säkert en av anledningarna, men den har också en förmåga att inge hopp och tröst mitt i allt det fruktansvärda som skett.
Att den rekommenderades i tv-programmet Today har givetvis också bidragit...
Betyg: 4/5
Mer om författaren och boken:
Intervju med Sebold i SvD
Intervju med Sebold i DN
Wikipedia om Alice Sebold
Recensioner på Bokus.com
Så var jag på Myrorna häromveckan och botaniserade bland hyllmeter av pocketböcker, och där var det - namnet, Alice Sebold. Hennes Flickan från ovan från 2002 fick givetvis följa med hem.
Det är ganska lätt att jämföra den här boken med den jag läste precis innan, Färden genom mangroven av Maryse Condé. Båda handlar nämligen i någon form om döden - huvudpersonerna i de båda böckerna är ju döda. Men när Condé låter de efterlevande berätta om den dödes liv innan det abrupt tog slut, låter Sebold den döda berätta om de efterlevandes liv efter dödsbeskedet.
I Flickan från ovan blir en fjortonårig flicka, Susie, våldtagen och mördad. Redan på första sidan får vi veta vem gärningsmannen är, och även om det dröjer längre tid än så för de andra karaktärerna i boken att komma underfund med det, är det inte primärt jakten på mördaren den här boken handlar om. Den handlar snarare om hur familjen och den nära omgivningen kämpar för att fortsätta leva. Hur olika personer påverkas av döden, och hur var och en av dem påverkas av de övrigas sorg.
Allting som sker betraktas av Susie från hennes plats i himlen. Även om man som jag är av den mer jordnära sorten är det lätt att acceptera upplägget. Bara vid några enstaka passager i boken när handlingen blir alltför övernaturliga känner jag mig skeptisk.
Det är intressant att följa Susies utveckling från hennes berättarposition. Även om hon är förevigt 14 i sin himmel, mognar hon under den tid som boken utspelar sig. Det märks på språket, drömmarna och tankarna.
Jag uppskattar Sebolds förmåga att distanserat men ändå vibrerande närgånget skildra känslorna som Susies familj går igenom och hur de försöker tackla det faktum att deras dotter/syster inte längre finns bland dem.
Det här är den typen av bok som troligtvis aldrig kommer att beskrivas som stor litteratur, men det finns ett bra driv i storyn som gör att man oundvikligen vill läsa vidare. Boken har också blivit mycket populär, och teorierna om varför har avlöst varandra. Boken är bra, det är säkert en av anledningarna, men den har också en förmåga att inge hopp och tröst mitt i allt det fruktansvärda som skett.
Att den rekommenderades i tv-programmet Today har givetvis också bidragit...
Betyg: 4/5
Mer om författaren och boken:
Intervju med Sebold i SvD
Intervju med Sebold i DN
Wikipedia om Alice Sebold
Recensioner på Bokus.com
Augustiträdgård
Bilder på trädgården har ju blivit ett återkommande inslag här på bloggen. Får mig att tänka på min moster som när hon gick bort lämnade efter sig högvis med färgfotografier på kruk- och trädgårdsväxter. Det känns nästan hårt att skriva det, men för den oinvigde ganska ointressanta bilder. Jag har ibland funderat över vad som drev henne att ta bild efter bild på sina blommor (detta var dessutom innan digitalkamerans inträde), och kanske börjar jag förstå henne nu - eller åtminstone få en någorlunda hållbar teori.
Anledningen till att jag själv tar alla dessa bilder av min trädgård är för att försöka fånga den fascination jag känner över att jag har något i min ägo som växer och gror. Fascinationen över att få följa årstidernas växlingar, fascinationen över att naturen faktiskt fungerar precis så som det är tänkt.
För mig är det en fantastisk känsla att få titta tillbaka på vårbilderna då allt var skirt, skört och försiktigt vårgrönt, och jämföra det med den mörkgröna, kraftiga växtlighet som omger mig nu. Snart övergår den i gulorange och sprakande rött. Brunt och torrt. Vitt.
Och nästa år börjar allt om på nytt igen, det är jag övertygad om.
Jag har kommit fram till att jag gillar den här tiden på trädgårdsåret. Det finns en uppsjö av bär att njuta av, samtidigt som trädgården ger ett löfte om mer. Äpple, päron, plommon, nypon...
Anledningen till att jag själv tar alla dessa bilder av min trädgård är för att försöka fånga den fascination jag känner över att jag har något i min ägo som växer och gror. Fascinationen över att få följa årstidernas växlingar, fascinationen över att naturen faktiskt fungerar precis så som det är tänkt.
För mig är det en fantastisk känsla att få titta tillbaka på vårbilderna då allt var skirt, skört och försiktigt vårgrönt, och jämföra det med den mörkgröna, kraftiga växtlighet som omger mig nu. Snart övergår den i gulorange och sprakande rött. Brunt och torrt. Vitt.
Och nästa år börjar allt om på nytt igen, det är jag övertygad om.
Jag har kommit fram till att jag gillar den här tiden på trädgårdsåret. Det finns en uppsjö av bär att njuta av, samtidigt som trädgården ger ett löfte om mer. Äpple, päron, plommon, nypon...
Sommarlovskänsla
Känner mig lite hängig i dag, som om jag är på väg att bli sjuk. Det började med ett oroväckande stickande i halsen i morse. Sen fick jag lite svårt att svälja. Efter det kom yrseln, tröttheten i varje muskel.
Men vad gör väl det?
Jag har legat på en filt ute på gräsmattan, i skuggan av ett träd. Tittat på fjärilar och humlor som dansat. Gosat med kissen. Läst en bok.
Nu är det nog ett litet regnväder på väg. Perfekt för att sätta sig inomhus med en kopp te och en smörgås.
Härligt med sommarlov!
Bokrecension: Färden genom mangroven
En främling kommer till den lilla byn Rivère au Sel i Guadeloupe. Han kommer dit, och inte långt därefter är han död. Redan när boken tar sin början har han slutat andas. Färden genom mangroven av Maryse Condé är en bok om den döda mannen, Francis Sancher, och hans liv. Han får dock aldrig möjlighet att föra sin egen talan, det är genom alla de bybor som närvarar vid hans likvaka som läsaren bit för bit får lära känna honom. En efter en tillåts de beskriva sina upplevelser av denna mystiska främling - och han hann minsann röra upp en hel del känslor i byn innan han dog!
Men lika mycket som det är en bok om Francis Sancher, är det en bok om var och en av byborna. På samma sätt är det en bok som beskriver en hel by. Kanske säger den till och med något om Guadeloupe?
Jag har aldrig varit i Karibien, men genom Condés färgstarka, mustiga språk tycker jag mig nästan känna hettan, smakerna och dofterna. Här och var är kreolska ord och uttryck insprängda i texten. Jag upplever ofta dialektala uttryck i böcker som lite krystat, och som något som stör min läsrytm. I den här boken känns det dock helt naturligt. I och med att texten i sitt innehåll och sin uppbyggnad så tydligt placerar oss i Karibien är det lite som om jag redan läste den på kreolspråk, och sålunda är det inget konstigt att någon plötsligt säger: Ta la lèd pa méchanste! Jag antar att detta är ett gott betyg till översättaren (Helena Böhme).
Jag gillar hur boken känns som ett mysterium, som ett nät som sakta trasslas ut inför mina ögon. Hur trådar knyts samman, hur vissa frågor får svar - men långt ifrån alla.
En invändning mot boken skulle kunna vara att den försöker berätta så många historier. Inte bara den om Francis Sancher, utan något om alla de människor i Rivière au Sel som berördes av honom. Visst är det intressant att ta del av så många livsöden, så olika mitt eget, men det är långtifrån alla jag upplever mig komma riktigt nära. Många personer och många namn är generellt sett något som rör till det för mig. Jag glömmer lätt vem som var vem, och det är förstås en aning frustrerande. Vidare är det inte alltid jag hänger med i förflyttningarna i tid. Allting utspelar sig egentligen under Francis Sanchers likvaka, med tillbakablickar och minnen genom den som berättar. Hoppen mellan tillbakablickar och nutid sker ibland så omärkligt att jag då och då tappar tråden.
Det övergripande intrycket är dock positivt, och jag läser gärna mer av Maryse Condé.
Betyg: 3/5
Mer om författaren och boken:
Maryse Condé upphäver gränserna
Wikipedia om Maryse Condé
Recension från Dagens Bok
Men lika mycket som det är en bok om Francis Sancher, är det en bok om var och en av byborna. På samma sätt är det en bok som beskriver en hel by. Kanske säger den till och med något om Guadeloupe?
Jag har aldrig varit i Karibien, men genom Condés färgstarka, mustiga språk tycker jag mig nästan känna hettan, smakerna och dofterna. Här och var är kreolska ord och uttryck insprängda i texten. Jag upplever ofta dialektala uttryck i böcker som lite krystat, och som något som stör min läsrytm. I den här boken känns det dock helt naturligt. I och med att texten i sitt innehåll och sin uppbyggnad så tydligt placerar oss i Karibien är det lite som om jag redan läste den på kreolspråk, och sålunda är det inget konstigt att någon plötsligt säger: Ta la lèd pa méchanste! Jag antar att detta är ett gott betyg till översättaren (Helena Böhme).
Jag gillar hur boken känns som ett mysterium, som ett nät som sakta trasslas ut inför mina ögon. Hur trådar knyts samman, hur vissa frågor får svar - men långt ifrån alla.
En invändning mot boken skulle kunna vara att den försöker berätta så många historier. Inte bara den om Francis Sancher, utan något om alla de människor i Rivière au Sel som berördes av honom. Visst är det intressant att ta del av så många livsöden, så olika mitt eget, men det är långtifrån alla jag upplever mig komma riktigt nära. Många personer och många namn är generellt sett något som rör till det för mig. Jag glömmer lätt vem som var vem, och det är förstås en aning frustrerande. Vidare är det inte alltid jag hänger med i förflyttningarna i tid. Allting utspelar sig egentligen under Francis Sanchers likvaka, med tillbakablickar och minnen genom den som berättar. Hoppen mellan tillbakablickar och nutid sker ibland så omärkligt att jag då och då tappar tråden.
Det övergripande intrycket är dock positivt, och jag läser gärna mer av Maryse Condé.
Betyg: 3/5
Mer om författaren och boken:
Maryse Condé upphäver gränserna
Wikipedia om Maryse Condé
Recension från Dagens Bok
Sensommartankar
Jaha, så var det helt plötsligt augusti. Ingen anledning till oro. För mig är det fortfarande sommar - termometern visar tillräckliga plusgrader, semestern är ny och fräsch och än så länge är allt frodigt, mustigt och grönt. Höst, det blir det kanske i september. När löven gulnar och luften är ständigt fuktig.
Och då finns det en glädje även i det.
Men ändå. Jag vet inte om jag riktigt hängde med. Jag vet inte om jag förstod att det helt plötsligt blev vår, och att våren blev till en sommar som nu är på väg att förvandlas till en höst. Och då har jag ändå en trädgård som ska hjälpa mig att följa årstidernas växlingar.
Det går så makalöst fort.
Ljuva, ljuvliga sommar... Jag håller den kvar ett litet tag till.
Och då finns det en glädje även i det.
Men ändå. Jag vet inte om jag riktigt hängde med. Jag vet inte om jag förstod att det helt plötsligt blev vår, och att våren blev till en sommar som nu är på väg att förvandlas till en höst. Och då har jag ändå en trädgård som ska hjälpa mig att följa årstidernas växlingar.
Det går så makalöst fort.
Ljuva, ljuvliga sommar... Jag håller den kvar ett litet tag till.
