Bokrecension: Färden genom mangroven

En främling kommer till den lilla byn Rivère au Sel i Guadeloupe. Han kommer dit, och inte långt därefter är han död. Redan när boken tar sin början har han slutat andas. Färden genom mangroven av Maryse Condé är en bok om den döda mannen, Francis Sancher, och hans liv. Han får dock aldrig möjlighet att föra sin egen talan, det är genom alla de bybor som närvarar vid hans likvaka som läsaren bit för bit får lära känna honom. En efter en tillåts de beskriva sina upplevelser av denna mystiska främling - och han hann minsann röra upp en hel del känslor i byn innan han dog!

Men lika mycket som det är en bok om Francis Sancher, är det en bok om var och en av byborna. På samma sätt är det en bok som beskriver en hel by. Kanske säger den till och med något om Guadeloupe?

Jag har aldrig varit i Karibien, men genom Condés färgstarka, mustiga språk tycker jag mig nästan känna hettan, smakerna och dofterna. Här och var är kreolska ord och uttryck insprängda i texten. Jag upplever ofta dialektala uttryck i böcker som lite krystat, och som något som stör min läsrytm. I den här boken känns det dock helt naturligt. I och med att texten i sitt innehåll och sin uppbyggnad så tydligt placerar oss i Karibien är det lite som om jag redan läste den på kreolspråk, och sålunda är det inget konstigt att någon plötsligt säger: Ta la lèd pa méchanste! Jag antar att detta är ett gott betyg till översättaren (Helena Böhme).

Jag gillar hur boken känns som ett mysterium, som ett nät som sakta trasslas ut inför mina ögon. Hur trådar knyts samman, hur vissa frågor får svar - men långt ifrån alla.

En invändning mot boken skulle kunna vara att den försöker berätta så många historier. Inte bara den om Francis Sancher, utan något om alla de människor i Rivière au Sel som berördes av honom. Visst är det intressant att ta del av så många livsöden, så olika mitt eget, men det är långtifrån alla jag upplever mig komma riktigt nära. Många personer och många namn är generellt sett något som rör till det för mig. Jag glömmer lätt vem som var vem, och det är förstås en aning frustrerande. Vidare är det inte alltid jag hänger med i förflyttningarna i tid. Allting utspelar sig egentligen under Francis Sanchers likvaka, med tillbakablickar och minnen genom den som berättar. Hoppen mellan tillbakablickar och nutid sker ibland så omärkligt att jag då och då tappar tråden.

Det övergripande intrycket är dock positivt, och jag läser gärna mer av Maryse Condé.

Betyg: 3/5

Mer om författaren och boken:
Maryse Condé upphäver gränserna
Wikipedia om Maryse Condé
Recension från Dagens Bok

Färden genom mangroven



Comments

Comment here

Name:
Remember me

E-mail address:


URL/blog:


Comment:


Trackback