Dans är det som rör sig i mitt huvud just nu. Det snurras runt och görs piruetter, sträcks och böjs. Hoppas, i flera bemärkelser.

Jag har varit lite trumpen över det faktum att utbudet av bollywooddansöser är aningens glest i Linköping. Det finns en nybörjarkurs, men det stadiet anser jag mig ha passerat vid det här laget. Men så slog det mig - jag har ju ytterligare en dansdröm att förverkliga: baletten.

Och så glad jag blev när Google visade mig till Linköpings balettförening som verkar mycket seriös och har vänligheten att arrangera nybörjarkurser även för oss vuxna. Nu blir det balett för hela slanten! Har redan stretchat en halvtimme och studerat de fem grundpositionerna för både fötter och armar.

Dansade balett under några år som liten, och är det något jag ångrat genom hela livet är det att jag slutade. Det blir väl aldrig någon prima ballerina av mig nu, men dansglädjen kan vara lika stor för det!

I september ska jag dessutom gå och titta på Svansjön - inspirationen kommer knappast att svalna av det.

Ser fram emot hösten och Linköpingsflytten!



Bilden har jag lånat här

Bilden har jag lånat här


Det var sommaren 1958 och jag jobbade på det stora varuhuset i stan. Varje morgon kammade jag håret slätt och fäste ett sammetsband med en liten rosett ovanför pannan och cyklade iväg, bara för att göra om proceduren när jag väl kommit fram. Vinddraget ställde allt på ända.

Det hände aldrig Margareta. Visserligen åkte hon spårvagn till jobbet, men även de dagar det både regnade och blåste kom hon i oklanderligt skick. Håret låg i sitt perfekta vågmönster och kjolen veckade sig som om hon aldrig någonsin suttit i den. Margareta jobbade på damekiperingen, något som vi andra bara kunde drömma om att få göra.

Margareta var bara ett par år äldre än jag, men tycktes aldrig få några blemmor. Hennes hy var ren och vit med kinder som skimrade svagt av rosa. Jag stod ibland framför spegeln om kvällarna och försökte lägga håret som Margareta, försökte le som hon, men mina hårtestar slokade längsmed kinderna och leendet saknade glöd.

Det kan ligga nära till hands att tro att Margareta var mallig över alla de gåvor hon förlänats, men tvärtom var hon ödmjuk och omtyckt av alla. Själv såg jag upp till henne som andra avgudade Hollywoods stjärnor.


En dag samlade föreståndaren hela arbetslaget för att informera om att Britta fått gå. Hon hade stulit ur kassan under flera veckors tid och, fick vi veta, det var tack vare Margaretas uppmärksamhet som man slutligen kommit den skyldige på spåret. Jag satt bredvid henne på det där mötet och hennes gloria lyste så stark att jag tvingades sänka blicken för att inte bländas.

Men det slutade inte där. En vecka senare blev vi på nytt kallade till möte. Återigen fattades det pengar i kassan. ”Mer pengar än att det bara kan vara en slump” sade föreståndaren. ”Nu håller vi ögonen öppna allihop, tills den skyldige erkänt eller blivit påkommen får ni alla avdrag på lönen.”

Det tisslades och tasslades. Alla undrade vem tjuven var som nu inte bara stal från varuhuset, utan också från oss andra.

Bara ett par dagar senare var jag på väg till kassan med en kund. Margareta hade precis lagt locket på en hattask och tagit emot betalningen när jag såg hur hon nästan omärkligt stoppade hälften av sedlarna innanför kjollinningen.

Jag tror att hon såg att jag såg, men låtsades som ingenting. Hon log sitt varma leende och lämnade plats för mig bakom kassan.

Jag kunde knappt sova den natten. Dagen därpå var det som om det aldrig hade hänt. Jag måste ha sett fel, ja, så var det förstås. Men för säkerhets skull slutade jag att gå i närheten av kassan när Margareta stod där, och uppehöll de andra tills hon var klar.

Inte förrän föreståndaren själv ertappade Margareta kom sanningen fram. Hon fick gå på dagen utan lön. På vägen ut smällde varuhusets blankpolerade dörr igen mot hennes axel. Smällen fick prinsesskronan att falla. Med ett skramlande landade den på stengolvet och rullade mot mina fötter där jag stod och tittade efter henne. Hon såg på mig genom glasdörren med en min som var till lika delar sorgsen som trotsig. ”Jag abdikerar”, mimade hon till mig innan hon vände på klacken och gick.


Ett bidrag till dagens Skrivpuff: Skriv om att abdikera

Då och då händer det. Ögonblick kommer till mig, förnimmelser. Av tankar, känslor, skeenden.

De är flyktiga dofter. Av vinddraget från handen som försöker fånga dem löses de upp och försvinner bort igen.

Mycket sällsynt är det, men det sker trots allt, att jag lyckas gripa ett ögonblick. Jag tar tag i det hårt och trycker fast det på pappret.

Väntar.

Tills det händer igen. Som en jägare sitter jag tyst vid mitt pass. Ett efter ett i sakta mak tar jag makten över embryon till berättelser.

Jag radar upp mina troféer efter varandra, men att foga en till en annan tycks mig en övermäktig uppgift. Som isolerade byggstenar saknar de mening. Jag snickrar dörrar, fönster och väggar, men lyckas inte sätta samman dem till ett hus. De saknar grund.

Jag rafsar ihop mina samlade ögonblick till en hög. Kastar meningar och ord som klossar om varandra. Försöker skapa nya sammanhang, bygga torn av runda klot. Går vilse bland bokstäverna. Förlorar mig i drömmar och vanmakt. Vrider mina händer torra mot varandra.

Hantverket. Den som ändå behärskade hantverket.


En fri tolkning av dagens Skrivpuff: Skriv om händer

Måste bara få dela med mig av ett recept som jag precis improviserade fram och som faktiskt blev riktigt gott. Jag höftade och smakade mig fram, så alla mått är ungefärliga. Det blir en liten lasagne, lagom till en lätt måltid för två.

Tomatsås
5 tomater, hackas
10 stora basilikablad
Olja
Vitt vin
Salt, peppar

Låt tomater och basilikablad puttra i en kastrull med olja och vitt vin i ca 15 minuter. Salta och peppra.

Zucchinimix
1 halv zucchini, skivas
1 vitlöksklyfta, skivas
Olja
Vitt vin
Salt, peppar

Låt zucchini och vitlök puttra i en liten stekpanna med olja och vitt vin i 7-8 minuter. Salta och peppra.

Varva tomatsås och zucchinimix med lasagneplattor i en liten form, tomatsås först. För mig blev detta en trevåningslasagne.

På toppen lade jag några basilikablad och 1,5 mozzarella, skivad.

Lasagnen tillagades i varmluftsugn på 200 grader tills den fått lite färg och lasagneplattorna mjuknat.

Mycket lyckad snabbmat!

I mitten av 40-talet lämnade släkten på min mammas sida sitt hem vid Finska viken. En dramatisk färd tog dem från Estland, vidare till Finland och sedan till slutdestinationen Sverige. Mycket finns att säga om historien, konkreta händelser och hur de präglat många, många människor, direkt och indirekt. Det är dock en berättelse som kräver sitt eget utrymme och sitt eget forum. Här och nu konstaterar jag bara att det är tack vare allt detta som familjen i dag har ett fantastiskt litet sommarhus på andra sidan Östersjön.

Där har vi nyligen tillbringat fem sköna dagar. 


Två av de såkallade Tre systrarna (tre medeltidshus) på Pikk 71 i Tallinn. I Tallinn
rekommenderas ett besök i gamla stans (Vana Tallinn) vindlande gränder.


Kul att botanisera i antikaffärer i Tallinn


Det är det fler som tycker...


Den som gillar slitna gamla fasader kan verkligen få sitt lystmäte mättat
i Estland. Här en charmig träkåk i Tallinn.


Slitet trä, flagnad färg... Mmmm.


Kyrkdörr

Många köper bärnsten och stickade vantar och sjalar i Estland. Jag skulle även rekommendera keramik. Det finns hur mycket som helst i Tallinn. Jag fastnade för Piret Kändler.

I Estland finns många gamla herrgårdar, eller mõis som det heter på estniska. Vi besökte Sagadi mõis, en rosa gräddbakelse inte långt från Rakvere.


Sagadi herrgård. Bilden har jag lånat här.

Det är helt klart värt de 2,5 € det kostar att gå in på herrgården (då ingår också inträde till skogsmuseet). Herrgården är fantastiskt vacker och du får ostört gå runt och njuta av interiören. En och annan stol har försetts med rep över armstöden för att förhindra besökare från att sätta sig, annars är det befriande fritt från förbud. Det går att klämma och känna på möbelstoppningar och gardiner bäst man vill. Det gillar jag!


Det gamla badrummet med ack så snygg men kanske mindre praktisk
dusch


En fantastisk veranda med utsikt över den lilla dammen på baksidan


Det finns många helt otroliga gardinuppsättningar på herrgården


Huset som nu finns i familjens ägo beboddes tidigare av min morfars föräldrar. Det ligger i en liten by cirka en och en halv timmes bilfärd från Tallinn, precis vid havet.


Vy över havet


Vy över havet. Här fanns ett vakttorn där ryssarna kontrollerade att ingen försökte lämna
landet.


Huset är svårt att fånga på bild, men det är en gammal träkåk i bättre
begagnat skick...


Det finns en fantastisk glasveranda där jag skulle kunna tillbringa resten
av mitt liv (om det inte blev så jäkla varmt på dagarna när solen ligger på)


Glasverandan igen. Här är mysigt att sitta på eftermiddagen med en bok och en kopp te
eller kanske ett litet glas likör.


Grinden på vägen ut mot havet. På andra sidan ängen ligger huset där min
mormor och morfar bodde. Det ägs i dag av någon annan, men de har
rustat det jättefint. Så, ok då...


Båten som sågades mitt itu för att inte ryssarna skulle ta den. Några
båtar fick man inte ha, det kunde ju hända att man använde den till att
fly landet, gud förbjude.


En vacker borstnejlika.


Snygg dörr


Vi besökte Rakvere, och där hittade jag den här förfallna men ack så vackra fasaden till en
skomakare


I Rakvere finns en gammal medeltidsfästning som man kan besöka. En tur i tortyrkammaren
rekommenderas. Kära nån vad glad jag är att jag inte levde på medeltiden.

Sommarstugeliv varvades med utflykter och bad. Hit vill jag återkomma, många gånger till.

Ett och annat ord på estniska snappade jag upp, även om jag inte kommit lika långt som lillebror som är ett levande lexikon.

Mõis - herrgård
Vana - gammal
Toonekurg - stork
Piim - mjölk
Kirik - kyrka
Kabel - kapell
Mets - skog
Vesi - vatten
Kobras - bäver
Tere tulemast - välkomna
Must - svart
Aitäh - tack
Pikk - lång

Hemma igen efter fem dagar i Estland med hela familjen. Bara katten saknades. Vi fyllde dagarna med sol, bad, god mat, vin, herrgårdar, storkar och sightseeing.

Lika skönt som det är att resa bort, lika skönt är det att komma hem igen. Om inte skönare. Fast den här gången hade vi nog kunnat tänka oss att stanna några dagar till.

Jag har fortfarande många sköna semesterdagar kvar. På önskelistan står dagsutflykter i närområdet (måste ju suga ur det sista ur Stockholm innan vi lämnar), promenader och pyssel hemmavid. Och så böcker, förstås. Vill läsa, läsa, läsa.

Jag har nu för andra gången lyssnat på Torgny Lindgrens sommarprat i P1. Senast jag gjorde det var i går. Det kan vara så att jag nu måste lyssna på Torgny Lindgrens sommarprat varje dag, ända tills jag dör. Den mannen har en förmåga att sätta samman orden till magiska flöden. Därutöver har han en förmåga att uttala dem så vackert att jag vill gråta av lycka.


Torgny Lindgren

Hans sätt att säga soffhörn. Det får mig att vilja spendera resten av livet i ett soffhörn. Och ska man tro Torgny, är det ungefär så vi genomlever våra dagar. Har du inte lyssnat på programmet än, gör det. Orkar du inte lyssna på hela, spola fram till en sisådär 15 minuter så får du höra om soffhörnet.

Jag känner att min kärlek till Torgny Lindgren kan uppnå samma fanatiska höjd som min kärlek till Bodil Malmsten. Jag är glad över att få finnas till under två så fantastiska författares livstid. Det är underbart att det finns två av dem.

Men. Jag kan inte låta bli att undra hur det skulle vara om man liksom kopplade samman deras hjärnor, så att de fungerade som en. Hur, jag undrar bara hur bra skulle det bli då?

Första semesterdagen. Vakndade tidigt. För att vara semester.

Drack en kopp te tillsammans med katten i solskenet. Funderade lite över det här med att ha semester. Läste en notis i tidningen som sade att svensk semester inte bygger på vetenskap. Den positiva effekten med semester håller nämligen bara i sig en vecka. Därför är det bättre att ha flera korta semestrar, utspridda över året.

Nåja, den positiva effekten av vetskapen att en till synes ändlös räcka lediga dagar ligger framför mig är synnerligen markant och märkbar. Vetenskapligt eller ej.

Bild från i våras då bigarråträdet blommade

Kroppen känns lite som en spaghetti. En överkokt sådan, slapp och lite mosig. Jag tror det är så här det känns att springa ett maratonlopp och sedan köras över av en ångvält.

Det började i fredags, med fint och trevligt bröllop på Rosendals trädgård (om du inte har gift dig, fundera allvarligt på att göra det där). Sen hemkomst, vilket satte sina spår för resten av helgen.

I lördags klippte jag gräset, tvättade fönster, bar ut en soffa i förrådet, tvättade 4-5 maskiner tvätt, dammsög, skurade alla golv (i vardagsrummet knäskurades det till och med)... Jag har säkert glömt nåt. Och i dag har jag ränt runt på stan och sedan kört ett stenhårt yogapass som fick varenda muskel att vibrera.

Men, det ska erkännas, jag är rätt nöjd med mig själv. Om inte annat kommer jag att sova riktigt gott i natt.

Har inte bloggat på ett tag. Av den enkla anledningen att jag inte kunnat berätta om det enda som rört sig i mitt huvud.

Nu kan jag.

Jag och Kärleken och Katten ska flytta. Tillbaka till Linköping. Östergötland. Hem. Jag har fått ett nytt jobb, fortfarande på Världen bästa företag (tack och lov). Det är, och har varit den senaste tiden, lite som en förälskelse. Både jobbet som sådant - förväntningarna, planerna, pirret inför de stundande utmaningarna - men också sökandet efter ett nytt hem.

Vi var nära, nära att slå till på en gammal kåk med lantligt läge strax utanför stan. Hade vunnit budgivningen och redan renoverat och möblerat hela huset. I tankarna, i alla fall. Men kärleken är verkligen blind. Besiktning och radonmätning blev ett brutalt uppvaknande.

Så, i morgon bär det av neråt igen. Den här gången för att titta på ett hus att hyra. Nya förhoppningar, drömmar planer... Kanske, kanske.


Huset vi ska kika på i morgon, bild från Blocket