Alatskivi Castle

 
Alatskivi Castle, Estonia
 
 
After half a day in Tartu, Estonia, we took a detour on our way back home to visit Alatskivi Castle, nearby Peipsi lake.
 
Alatskivi Castle was originally built in the late 16th century and later rebuilt in 1880-85 with the aim to resemble the royal residence of Balmoral, Scotland, only a little less grand.
 
It’s one of those castles where you are allowed to walk around on your own, take as many photographs as you wish and even touch the wallpapers as long as you’re careful. I like that!
 
 
Wallpaper
 
 
The interiors have recently been refurbished, and although I am stunned by many of the wallpapers and the furniture, it’s more of a museum than a castle where you can let you’re imagination run free and make up stories of the people who used to live there. I wish a little bit more would have been left untouched.
 
The upper floor is in fact a museum, dedicated to the Estonian composer and conductor Eduard Tubin (1905-1982).
 
There’s a 130 hectare park around the castle, perfect for a walk. If I ever come back, I will probably spend more time outside than inside.
 
 
Interior, Alatskivi Castle
 
 
 
 
 
Efter en halv dag i Tartu passade vi på att besöka Alatskivi slott, precis bredvid Peipsi-sjön, på vägen hem.
 
Alatskivi slott uppfördes ursprungligen i slutet av 1500-talet och byggdes senare om mellan 1880-85. Målet var att slottet skulle efterlikna det kungliga residenset Balmoral i Skottland, om än något mindre.
 
Det här är ett av de slott där jag som besökare tillåts upptäcka på egen hand, ta så många foton som jag vill och till och med stryka med handen över tapeterna, så länge jag är försiktig. Det gillar jag!
 
 
Wallpaper
 
 
Slottet har nyligen renoverats, men även om jag blir stormförtjust i många av tapeterna och möblerna så känns det mer som ett museum än som ett slott där jag kan släppa fantasin lös och hitta på historier om personerna som en gång bodde där. Jag önskar att lite mer hade lämnats orört.
 
Faktum är att övervåningen är ett museum, tillägnat den estniska kompositören och dirigenten Eduard Tubin (1905-1982).
 
Det finns en 130 hektar stor park runt slottet, perfekt för promenader och kanske en picknick. Om jag någon gång återvänder hit kommer jag med största sannolikhet att tillbringa mer tid på utsidan av slottet, än på insidan.
 
 
Lyssna på Eduard Tubin på Spotify
 
 
Alatskivi Castle
 
Wallpaper
 

Sturefors Castle

 
 
 
Sturefors Castle, a 20 minutes drive from Linköping, is one of my favorite among our nearby castles. It's a private one, so you're not allowed to enter it, but there's a nice park and beautiful surroundings where you can go for a stroll and have a picnic.
 
We've been there a couple of times now, and every time we've been practically alone. I like that. You can fantasize that the castle is yours. All yours.
 
The castle was built in 1704, by architecht Nicodemus Tessin the younger for count Carl Piper.
 
 
 
 
 
Sturefors slott ligger bara sisådär 20 minuters bilfärd hemifrån oss. Slottet är privatbostad, men trots att man inte får gå in i det, och trots att parken i ärlighetens namn är en aningen eftersatt, så är det faktiskt ett av mina favoritslott bland dem som vi har så nära inpå.
 
Omgivningarna och parken är vackra, och varje gång vi har varit där har vi varit i stort sett ensamma. Då kan jag fantisera om att slottet är mitt. Bara mitt.
 
Slottet byggdes 1704 av Nicodemus Tessin d.y. för greve Carl Piper.
 
 
 
 



Bjärka-Säby (the new) Castle

 
 
 
Inga kungar, inga drottningar, men väl så flådigt ändå. Nya slottet Bjärka-Säby, en halvtimmes bilfärd från Linköping, uppfördes under 1790-talet bara ett stenkast från det gamla slottet Bjärka-Säby.
 
Det var Greve Germund Ludvig Cederhielm som lät uppföra slottet i barockstil, ritat av arkitekten Fredrik Magnus Piper. Piper anlade också den engelska parken vid slottet.
 
 
 
 
1872 övertogs slottet av familjen Ekman som hade det i sin ägo fram till 1980, då det donerades till Sionförsamlingen i Linköping, som äger det än i dag. 
 
I dag är slottet kursgård och retreat, och ett utflyktsmål inte minst tack vare caféet och de fina omgivningarna.
 
 
 
 
Att besöka ett slott som faktiskt används har både för- och nackdelar. Som besökare släpps du relativt fri, och det är tillåtet att ta så många bilder du någonsin kan. Samtidigt blir slitaget desto större, och tyvärr också de småhafsiga restaureringarna och konferensstolarna från 80-talet...
 
Summan av kardemumman: Jag skulle inte åka en omväg enkom för att besöka det här slottet, men för den som ändå har vägarna förbi eller befinner sig i närheten är det väl värt ett besök.
 
 
 
 
 
 
The new castle Bjärka-Säby is situated a 30 minutes car ride from Linköping, Sweden. It was built during the 1790's in Baroque style. No kings or queens have lived in this castle, but wealthy Swedish families.
 
Since 1980 it's owned by a Christian community, and the castle is used for conferences and retreats. It's also a good excursion goal, not least thanks to the café and the beautiful surroundings.
 
 
 
 
Visiting a castle in use has its ups and downs. On the plus side is the freedom you are given as visitor, you're allowed to touch the furnitures and can take as many photos as you want. On the downside is the wearing and tearing, the somewhat sloppy restorations and the ugly conference chairs from the 1980's...
 
Visit this castle if you happen to pass by, but I wouldn't do a detour for it.
 
 
 
 
 
 
 

Tjolöholm Castle

 
 
 
Jag hoppas att ni inte börjar tröttna på att följa med på mina slottsutflykter? Nå, skulle det vara så kan jag trösta er med att jag har sparat det bästa till sist (sist för den här gången i alla fall): Tjolöholms Slott.
 
Känner ni igen det? Här spelades Melancholia in, och det är svårt att inte svepas med i den kusliga känslan från filmen.
 
 
 
 
Tjolöholm, ett slott i modern jugendstil, stod klart 1904, vid havets rand fyra mil söder om Göteborg. Hjärnan bakom verket var arkitekten Lars Israel Wahlman som fick uppdraget att rita slottet av paret Dickson.
 
Inspiration hämtades från den brittiska Arts- & Craft-rörelsen, med stolta hantverkstraditioner. Detaljrikedomen i slottet är hänförande. Ingenting har lämnats åt slumpen. Snidade träfigurer dyker upp här och var, inte sällan med en humoristisk touch. De allra senaste moderniteterna skulle finnas i slottet. Vad sägs om ett självspelande piano? En dammsugare på nåt ton, dragen av hästar? En hårfön driven på fotogen?
 
 
 
 
Vid fint väder, ta med badkläder och en picknick-korg och häng en stund på stranden precis nedanför slottet. Eller smyg iväg till någon klippa i närheten och njut av ensamheten och havet. Och glöm inte att besöka Café Gaia som jag tipsade om häromdagen, när du ändå är i närheten.
 
Det här slottet kvalar definitivt in på min topp 5-lista över svenska slott. Det är magiskt!
 
 
 
 
 
Tjolöholm Castle, just by the ocean only 40 km south of Gothenburg, is definitely one of my favourite castles in Sweden. Perhaps you recognise it? It was here that Melancholia was shot.
 
The castle was finished in 1904, and it's built in a modern Art Noveau style. The interiors are very much inspired by the British Arts & Craft Movement, and the wealth of details are just stunning.
 
If the sun is shining, bring your bikini and a picnic hamper full of goodies. There's a little beach just by the castle. Also, don't forget to visit Café Gaia while you're in the neighbourhood.
 

Gunnebo House

 
 
 
I lördags programmerade vi GPS:en på sydväst och hamnade i Göteborg hos min storebror och hans fina Frida. Två slott skulle vi klara av, och det första var Gunnebo.
 
Gunnebo Slott och Trädgårdar hittar du i Mölndal, strax söder om Göteborg. Slottet uppfördes under andra halvan av 1700-talet av Göteborgs stadsarkitekt Carl Wilhelm Carlberg på uppdrag av grosshandlare John Hall som önskade sig ett sommarnöje.
 
 
Vid slottet finns ett vackert orangeri och spännande planteringar som förser slottscaféet med råvaror.
 
 
Att påstå att detta var ett drömuppdrag för en arkitekt är nog en underdrift. Carlberg fick inte bara ansvar för själva slottsbyggnaden, utan också för möblemang, trädgård och omkringliggande byggnader. Guiden gjorde oss särskilt uppmärksam på stolarna i slottet. Varje rum hade sin egen stol, anpassad efter rummets form och funktion.
 
 
Stenmur och Frida med sitt snygga hår.
 
 
Familjen Hall hade sin storhetstid under faderns levnad. Efter hans död skulle sonen, John Hall d.y., ta över familjeföretaget, men han var mer konstnär än affärsman. 1807 gick företaget i konkurs och Gunnebo Slott såldes på auktion 1832, i dåligt skick.
 
Det sägs att John Hall d.y. frös ihjäl, hemlös och utfattig, på gatan. 
 
1949 köptes Gunnebo Slott av Mölndals stad. En omfattande renovering tog vid, liksom ett detektivarbete på landets alla auktionshus för att återbörda de ursprungliga möblerna som sålts under konkursen.
 
 
 
 
Ett besök rekommenderas. Missa inte slottscaféet som bjuder på vällagad mat och fika till en rimlig peng.
 
Det här är mitt första inlägg med bilder redigerade i Lightroom istället för Photoshop. Syns det någon skillnad?
 
 
 
 
 
Last weekend I visited Gunnebo House, the beautiful summer villa that merchant and business man John Hall built for himself in the second half of the eighteens century. The estate is situated south of Gothenburg, Sweden.
 
The architecht, Carl Wilhelm Carlberg, did not only get to design the main building, but also the furnishing, the garden and all the surrounding buildings. He was inspired by the renaissance architecht Andrea Palladio.
 
 
 
 
I recommend a visit if you happen to pass by. Make sure to get there hungry, and try something at the café. The estate has its own garden, where greens for the cafe are grown. All organic!
 
This is my first blog post with images edited in Lightroom instead of Photoshop. Can you see any difference?
 

Dufweholms Herrgård





Dagens utflykt gick till Dufweholms Herrgård i utkanten av Katrineholm. Lunch och promenad i den lilla parken stod på schemat.

Om Dufweholms historia är svårt att hitta källor på nätet. En och annan osammanhängande rad går att nosa rätt på, men det är svårt att bilda sig en ordentlig uppfattning om den över 500 år gamla gården. 





Gården, med anor från 1485, gick ursprungligen under namnet Stenstorp. Dess förste ägare var Jönis Geet. Om honom står tyvärr föga att finna. Sitt nuvarande namn fick Dufweholm under mitten av 1600-talet efter Johan Dufva, landshövding över delar av Österbotten i Finland. Man tror att det var hans dotter, Brita, som efter faderns bortgång ändrade namnet. 



En gammal lanthandel har uppförts vid herrgården.
Bara utsidan är en
fröjd för ögat med en uppsjö av gamla emaljskyltar.


Johan Dufva som (för mig oklart hur) tog över gården 1622 var den förste att uppföra en som sig bör pampig och ståndsmässig mangårdsbyggnad.



Läkerol – makes people... scared?
Det sägs att Sveriges största samling av emaljskyltar och burkar finns här.



1917 förvärvade Leonard Linden, källarmästare och ägare till järnvägsrestaurangen i Katrineholm, Dufweholms Herrgård. Han var välkänd inom konstnärs- och teaterkretsar, vilket ledde till att Dufweholm gästades av kändisar såsom Albert Engström, Carl Larsson och Anders Zorn.

I lusthuset nere vid sjön finns ett antal osignerade teckningar på innerväggarna, och det går såklart att spekulera om vilka som kan ligga bakom dessa.



Jag gungeligungar en stund nere vid sjön.


1944 köpte källarmästare Ivar Oscarsson herrgården. Familjen drev Dufweholms Herrgårdspensionat i nästan 50 år innan dagens ägare, familjen Åström, tog över 1993. Familjen äger även Södertuna Slott och arrenderar Gripsholms värdshus.

Allt som allt har Stenstorp/Dufweholm haft 22 olika ägare.



Bordsdekoration.


Huvudbyggnaden har renoverats med stil och inretts med eftertanke. Det blir mycket oooh-ande och aaah-ande över uppspända medaljongtapeter i tyg och stoppade krusidullmöbler. 

Lunchen intas i en vacker men avspänd matsal. För 440 kronor får jag en vegetarisk varmrätt, ett glas alkoholfri cider, en efterrätt i form av rabarberkompott och flädersorbet samt en kopp te. Det finns inget vegetariskt på menyn, utan det blir, som så ofta, en kockens surprise. Kanske hade jag önskat något mer av maten med tanke på priset, men jag går ändå därifrån mätt och belåten, nöjd och glad.



Mitt trevliga lunchsällskap. Anna och... ja, vem är det som gömmer sig där inne egentligen?


Källor:
Dufweholms Herrgårds hemsida
Artikel i tidningen Gods och Gårdar

Läs också: DN-recension från 2008


Rosersbergs slott

Rosersbergs slott, entrésidan
Rosersbergs slott, entrén

I dag tog en jag en eftermiddagstur till Rosersbergs slott, det ligger bara 25 minuters bilfärd från där vi bor så det är en perfekt liten utflykt.

Rosersbergs slott från baksidan
Rosersbergs slott från baksidan

Rosersberg är ytterligare ett av alla slott runt Mälaren och har naturligtvis en storstilad utsikt över sjön. Byggnaden uppfördes på 1630-talet av familjen Oxenstierna och blev kungligt först 130 år senare, 1762, när hertig Karl (XIII) tog över slottet. Slottet har moderinserats i flera omgångar enligt rådande ideal, men sedan 1860 står den fasta inredningen orörd.

Fin urna utanför slottet
Vacker urna utanför slottet

Slottet uppfördes som ett typsikt renässansslott, något som under andra hälften av 1600-talet upplevdes som omdodernt. Byggnaden förvandlades till ett barockslott. Även under 1700-talet rustades slottet upp och förändrades för att passa tiden och dem som bodde där.

Undertecknad med solen i ögonen utanför slottet
Undertecknad med solen i ögonen utanför slottet

De första bernadotterna, Karl XIV Johan och hans drottning Desideria var de sista som bodde i slottet.

Ytterligare en vacker urna
Samma fina urna, annan vinkel

Jag var ensam besökare och fick en exklusiv guidad tur av en mycket kunnig guide som verkligen brann för det hon gjorde. Två våningar (kanske 15-20 rum av totalt 100) visas för allmänheten. Inga bilder får tas, men i ord kan det förstås beskrivas ändå: sidentapeter, storslagna målningar, vackra möbler och tygarrangemang med tofsar och krepiner.

Som så ofta är det lätt att låta sig luras av tidens tand. Ljusa matta trägolv, vita, halvtransparanta skynken för de stora fönstren och sidentapeter i skira pasteller ger besökaren ett lätt och luftigt intryck av Rosersbergs slott . Men skenet bedrar. Så såg det förstås inte ut när det begav sig.

Golven var försedda med heltäckande exklusiva mattor, mönstrade och i en färg som matchade väggen. Tapeterna har bleknat något enormt under åren, från början var de djupröda, knallblå och mörkgröna. Att färgmatcha var viktigt, så gardiner och möbeltyg gick ton i ton.

Promenadvägarna kring Rosersbergs slott är finfina
Promenadvägarna kring Rosersbergs slott är finfina

Caféet var stängt när den guidade turen var klar, men med ett äpple i handen vandrade jag runt i barockparken nedanför slottet samt i den engelska parken. Här kan man lätt slå ihjäl en timme eller så, och jag blev inspirerad av paret som slagit sig ner på en filt i äppleträdgården

Runsten
Runsten i slottsparken

Fina får
Ulliga, gulliga får

Rosersbergs slott
Rosersbergs slott


Källa: Rosersbergs slotts hemsida

Skoklosters slott

Skoklosters slott
Skoklosters slott

I helgen besökte vi Skoklosters slott, vackert beläget vid Mälaren ungefär en timmes bilfärd från Stockholm. Slottet uppfördes av greve Carl Gustaf Wrangel (1613-1676). Grunden till slottet grävdes i början av 1654 men än i våra dagar är byggnaden inte färdigställd (något att tänka på för den som är sugen på att ge sig på ett renoveringsobjekt...). Slottets yttre stod klart 1668, men ända in i första hälften av 1700-talet pågick inrednings- och snickeriarbeten. Upprustning och underhåll har därefter skett under både 1800- och 1900-talen, men den stora festsalen på västra sidan är alltså fortfarande ofullbordad. Slottet är byggt i barockstil.

Greve Carl Gustaf Wrangel ligger bregavd i den närliggande kyrkan
Carl Gustaf Wrangel ligger begravd i den närliggande kyrkan, också den
väl värd ett besök


Något som slog mig är skillnaden mellan ljus och mörker. Exteriört är slottet bländande vitt, de fyra hörntornen strävar ståtligt upp mot himlen. När man träder in genom den stora porten är det fortsatt ljust och luftigt, med vit puts och öppna gångar mot innergården. Kontrasten när man kliver upp och in i paradvåningen är total. Mörka, murriga tapeter, tunga möbler och kraftiga ornamenteringar.


En av de ljusa gångarna på entréplan


Korridor på paradvåningen, härifrån träder man sedan in i de mörka,
murriga rummen


Ett av tornrummen

Vy från innergården
Vy från innergården

Ett av hörntornen
Ett av de karaktäristiska hörntornen

Bakverk på Slottscaféet
Slottscaféet

Skoklosters slottscafé bör förstås besökas. Det är inte ett överdåd av bakverk, men ett fullt godkänt urval. Maten lämnade dock lite i övrigt att önska tyckte vi. Peters slottsstek för 98:- var några tunna skivor kött med en trött och hängig sallad. Inget för en hungrig karl, eller kvinna för den delen. Min smörgås var lite torr, fullt ätbar, men inget att hurra för. Ett stort plus är dock miljön, vi satt ute precis vid slottet med utsikt över Mälaren. Inte dumt!

Vid kyrkan finns ytterligare ett café, Sjövillan (i det gula huset vid vattnet). Där fick vi kaffe och en våffla för 35:-. Mums!

Jag i en av slottets alléer
Jag vid en av slottets alléer


Vi gjorde misstaget att tacka nej till guidad visning och muttrade över att vi inte fick se mer än slottets paradvåning, bara för att alldeles för sent få reda på att man med guide får se betydligt mer av slottet. Det var information som vi gärna tagit emot redan när vi betalade inträdet. Tyvärr hade den sista guidade turen gått vid det laget.

Slottsupptäcktsresorna fortsätter - to be continued!

Övriga intressanta Skokloster-länkar:
Om Skoklosters slott på Wikipedia
Recension av boken Skoklosters slott under 350 år


Källor: Skoklosters slotts hemsida, Wikipedia