Dagens utflykt gick till Dufweholms Herrgård i utkanten av Katrineholm. Lunch och promenad i den lilla parken stod på schemat.

Om Dufweholms historia är svårt att hitta källor på nätet. En och annan osammanhängande rad går att nosa rätt på, men det är svårt att bilda sig en ordentlig uppfattning om den över 500 år gamla gården. 





Gården, med anor från 1485, gick ursprungligen under namnet Stenstorp. Dess förste ägare var Jönis Geet. Om honom står tyvärr föga att finna. Sitt nuvarande namn fick Dufweholm under mitten av 1600-talet efter Johan Dufva, landshövding över delar av Österbotten i Finland. Man tror att det var hans dotter, Brita, som efter faderns bortgång ändrade namnet. 



En gammal lanthandel har uppförts vid herrgården.
Bara utsidan är en fröjd för ögat med en uppsjö av gamla emaljskyltar.


Johan Dufva som (för mig oklart hur) tog över gården 1622 var den förste att uppföra en som sig bör pampig och ståndsmässig mangårdsbyggnad.



Läkerol – makes people... scared?
Det sägs att Sveriges största samling av emaljskyltar och burkar finns här.


1917 förvärvade Leonard Linden, källarmästare och ägare till järnvägsrestaurangen i Katrineholm, Dufweholms Herrgård. Han var välkänd inom konstnärs- och teaterkretsar, vilket ledde till att Dufweholm gästades av kändisar såsom Albert Engström, Carl Larsson och Anders Zorn.

I lusthuset nere vid sjön finns ett antal osignerade teckningar på innerväggarna, och det går såklart att spekulera om vilka som kan ligga bakom dessa.



Jag gungeligungar en stund nere vid sjön.


1944 köpte källarmästare Ivar Oscarsson herrgården. Familjen drev Dufweholms Herrgårdspensionat i nästan 50 år innan dagens ägare, familjen Åström, tog över 1993. Familjen äger även Södertuna Slott och arrenderar Gripsholms värdshus.

Allt som allt har Stenstorp/Dufweholm haft 22 olika ägare.



Bordsdekoration.


Huvudbyggnaden har renoverats med stil och inretts med eftertanke. Det blir mycket oooh-ande och aaah-ande över uppspända medaljongtapeter i tyg och stoppade krusidullmöbler. 

Lunchen intas i en vacker men avspänd matsal. För 440 kronor får jag en vegetarisk varmrätt, ett glas alkoholfri cider, en efterrätt i form av rabarberkompott och flädersorbet samt en kopp te. Det finns inget vegetariskt på menyn, utan det blir, som så ofta, en kockens surprise. Kanske hade jag önskat något mer av maten med tanke på priset, men jag går ändå därifrån mätt och belåten, nöjd och glad.



Mitt trevliga lunchsällskap. Anna och... ja, vem är det som gömmer sig där inne egentligen?


Källor:
Dufweholms Herrgårds hemsida
Artikel i tidningen Gods och Gårdar

Läs också: DN-recension från 2008