Bild från www.deviantart.com

På andra sidan tolvslaget väntar ett nytt år. Känslan av gränslösa, oändliga möjligheter är som en drog.

Allt är möjligt.

Träna mer. Äta mindre socker. Läsa alla nobelpristagare i litteratur. Börja med en ny hobby - brodera kanske? Äta frukost varje morgon. Skriva. Måla. Vara snällare. Mer bestämd. Gå långa promenader varje helg. Äta hemlagad mat minst en gång varje dag. Gå och lägga sig i tid varje kväll. Få kontroll över alla försäkringar. Dammsuga minst en gång i veckan. Åka mindre bil och mer kollektivtrafik. Ha en vit månad.

Eller kanske lätta på alla kraven. Dra ner på tempot. Hitta en trivsam lunk och glida med lite mer.

Att älska och acceptera sig själv, genom alla motgångar och misstag. Och framgångar och succéer.

Under 2011 ska jag vara mer accepterande mot mig själv. Och så ska jag lära mig att gå ner i spagat. Det verkar kul.

Ordmoln. Så talande.

Kanske ett budskap till mig själv? Om lugn och ro. Promenader, cykelturer och träning. Om att inkludera och exkludera och bli... total.

Åh jag hade så högtflygande planer för det här träningsåret, i alla fall mätt i antal träningsdagar och nedlagd tid. Nu nådde jag inte riktigt mitt mål, men med tanke på hur det här året har varit är jag nöjd ändå. Jag har kämpat mot trötthet och stress, och de dåliga vanor som det för med sig. Någon gång i somras vände det, och jag är på rätt väg.

Jag har dansat, dansat, dansat, och det ska jag fortsätta med, 90 minuters vardagsflykt varje vecka gör susen! Jag fick en pulsklocka och det har sporrat mig att lägga mer fokus på konditionsträning. En klok prioritering, tror jag. Träningen har blivit mer omväxlande, och det känns också rätt.

Nu ska jag lägga en liten stund på att sätta upp några rimliga träningsmål för 2011. Året kommer att få en kickstart, det är ett som är säkert, med en yogaresa till Indien inbokad.


Träning 2010 (inkl./exkl. lugnare promenader och cykelturer)
Total tid: 254 h/215 h 22 min
Antal träningsdagar: 194 (52,7 % av alla dagar)/160 (43,5 %)

Träning 2009 (inkl./exkl. lugnare promenader och cykelturer)
Total tid: 308 h 53 min/231 h 41 min
Antal träningsdagar: 209 (56 % av alla dagar)/163 (44 %)

Träning 2008 (inkl./exkl. lugnare promenader och cykelturer)
Total tid: 147 h 30 min/117 h
Antal träningsdagar: 137 (37 %)/98 (26 %)

Träning 2007 (inkl./exkl. lugnare promenader och cykelturer)
Total tid: 177h 51 min/141 h 51 min
Antal träningsdagar: 188 (51 %)/126 (34 %)

Det är lika bra att göra det klart från början. Jag är inte något stort fan av deckare. Genren har aldrig riktigt intresserat mig, och när jag väl har försökt har jag upplevt att språket ofta håller en låg kvalitet, att karaktärerna är tunna och att dialogerna saknar all trovärdighet. Alla deckarfantaster får gärna motbevisa mig och framhålla sina guldkorn!

Över julhelgen läste jag dock Mons Kallentofts Höstoffer, med god behållning. Har tidigare tagit mig igenom Midvinterblod och Sommardöden och fastnat för drivkraften i hans berättelser. Jag bara måste vända blad och följa hjältinnans jakt på mördaren. Ledtrådarna är snillrikt nystade och ibland känns det nästan som hjärngymnastik när jag försöker pussla ihop alla bitarna.

Det finns en obehaglig känsla i hans böcker, som är både lockande och motbjudande på en och samma gång.

Som före detta Linköpingsbo är det kul att kunna se miljöerna framför sig.

Men...

Karaktärerna är schablonartade och förutsägbara, och känns ibland närmast som parodier av den personlighetstyp de ska föreställa. Bitterheten och kritiken mot klassamhället som löper som en linje genom hela berättelsen känns inte rimlig, kanske för att jag själv är fast i min medelklasshjärna? Och så de övernaturliga inslagen... Alla liken som pratar. Det är ytterst sällan som de faktiskt bidrar med något.

Men... Återigen ett men.

Berättelserna är starka och bär de svaga karaktärerna. När Vårlik kommer som pocket kan ni ge er den på att den slinker ner den också.

Betyg: 3/5

Mer om författaren och boken:
Mons Kallentofts hemsida
DN recenserar Höstoffer

Det blev en liten bloggpaus i julyran. Har haft fullt upp med att avsluta jobbåret och förbereda inför julfirandet. Och i morgon är det redan nyårsafton...

Har haft sköna mellandagar med en lagom mix av jobb och ledighet. Maratonsittningar i soffan framför Morden i Midsomer, plöjt två bollywoodfilmer (Devdas och Love Aaj Kal), praktiserat restriktiv reashopping med mamma och åkt pulka. Framförallt har jag tagit det väldigt lugnt.

Nu ligger jag i sängen med halsont och huvudvärk och bara hoppas på att bli frisk till nyårsafton. Hyser inga större förhoppningar dock.

Underbart att vakna i ett julfint, städat hem! Men det kommer inte gratis... I går storstädade jag hela huset, tvättade sju (7!) maskiner tvätt, hann med tre omgångar med diskmaskinen, veckohandlade, lagade mat, julpyntade, bakade två plåtar pepparkakor och en liten plåt chokladgodis. Energin tycktes aldrig ta slut, och jag hoppas att den räcker tills i dag också. Klockan två är det nämligen dags för elevshow i bollywooddansen, då gäller det att vara på topp!

Ska strax gå upp och käka frulle, och sen fixa naglarna, sminket, frisyren och de galet roliga danskläderna.

Den här sköna låten, nerbantad till ett par minuter, kommer att avsluta showen på söndag. Då ska alla upp på scenen. Det är en enkel men rolig koreografi!

Av ingen särskild anledning alls...

Update: Behövs det någon annan anledning än att låten är suverän (får inte ut den ur huvudet!) och att dansarna är helt sjukt coola?

Har precis slagit igen pärmarna till Oväntat besök på Star Street, ytterligare en medryckande och fängslande historia signerad Marian Keyes. Efter en lite seg start (beroende på mig eller boken är oklart) har boken haft en närmast magnetisk dragningskraft på mig.

Det är som alltid i Keyes böcker - motpoler och kontraster, lika nära till skratt som till gråt. Karaktärer och livsöden med igenkänningsfaktor som engagerar. Dock har hon, av någon outgrundlig anledning, fört in ett övernaturligt inslag, som också får äran att agera berättare.

Jag har väldigt svårt att förstå varför. Det tillför egentligen ingenting, då de livsöden som målas upp är tillräckligt spännande och mystiska. Storyn hade kunnat berättas på annat sätt, och egentligen bara vunnit på det.

Efter en skön läsupplevelse blir jag besviken på slutet. Det är så imbecillt, fånigt och dumt att jag nästan skäms.

Helhetsbetyget blir dock bra: 4/5

Mer om författaren och boken:
Marian Keyes hemsida
Dagens bok

I går tog jag en sväng på stan för att komplettera dansgarderoben. Framförallt är jag på jakt efter ett par riktiga aladdinbyxor, men det tycks stört omöjligt att få tag på. Åkte till och med hela vägen ut till Rinkeby, men inte ens där var det tillräckligt multi-kulti för att jag skulle nå framgång. Men, jag hittade lite annat!

Armband från Indiska, 149:-/st. Ska ha ett på vardera arm till min turkosblå dress.


Sjal från Indiska, 99:-

På söndag är det dags för uppvisning, och jag kan meddela att koreografierna börjar sätta sig nu.

Tre dagars dåligt leverene är till ända.

Det började i onsdags med numera traditionsenligt julbord ombord på Blidösund, efterföljt av vin på Grand och konsert med Suede på Cirkus. Tidig uppstigning på torsdagen för julfirande i Linköping med kollegorna. Efter lite julmat på Hagdahls blev det tre timmars nattlig dans non-stop på Harrys. Alltid lika kul att svänga de lurviga till en blandning av schlager, disco, rock och gamla 80-talshits! Och som vanligt lika tacksam över att det finns åtminstone en person som orkar hålla ut lika länge som jag... Fredagen tillbringades sedan ute på landet hos Elisabeth med god mat, bubbel, vin och en massa tjejsnack.

Pust! Tre fantastiska dagar, men oj vad det sliter på kroppen att ha kul.

Allt det roliga kombinerat med några veckors gymfrånvaro skapade lite dåligt samvete, så nu har jag bokat in veckans träning. Spinning på måndag, dans på tisdag, yoga på fredag och så dansuppvisning på söndag.