Den söta katten som numera fått kontakt med sitt sanna jag.


Senaste nytt från katten. Han har blivit utekatt. Lever loppan och sätter skräck i allt som går på fyra ben alternativt har vingar eller svans. I går tog han sin första fågel, en talgoxe som (förhoppningsvis) fick sätta livet till. Förhoppningsvis eftersom det att vara kattleksak med all säkerhet inte är en angenäm upplevelse.

I morse skulle han ut igen. Hoppade ner i samma buskage och plockade fram ytterligare en fågel. Inte en talgoxe. Fruktar nu att han bygger upp sitt eget lilla förråd med halvdöda fåglar att ta fram och leka med när det passar honom.

Han är samma katt som alltid. Jag älskar honom lika mycket som alltid. Men jag vet inte... Det känns inte riktigt... fräscht.

Blåblommigt kök

Livet leker i Linköping. Så är det.

Här går allting fort fastän alla rör sig långsamt. Avstånden, eller avsaknaden av avstånd, gör allting enkelt.

Ingen tutar när jag får motorstopp vid rödljuset. Ingen suckar när jag fumlar med busskortet. Chauffören väntar tålmodigt.

Huset är trivsamt och trädgården krävande men skön. Äpplena ligger i drivor under träden. Lika många kvar på grenarna. Vi kämpar på så gott vi kan. Önskar att några busiga ungar kom hit och pallade.

I dag packade vi upp den sista kartongen. Finns mycket kvar att fixa såklart, men det är beboeligt. Det är galna tanttapeter mest överallt, bubbliga och spruckna på sina ställen. Nån dörr hänger på sniskan, och ingen diskmaskin har vi. Men vad sjutton, måste allt vara så himla perfekt?


Vårt fina Westinghouse-kylskåp från 1943. Fungerar alldeles utmärkt!

I morgon drar en ny arbetsvecka igång, inleder den med en hotellfrukost tillsammans med Anna. Vardagslyx, i alla synnerhet på en måndag.