Blåblommigt kök

Livet leker i Linköping. Så är det.

Här går allting fort fastän alla rör sig långsamt. Avstånden, eller avsaknaden av avstånd, gör allting enkelt.

Ingen tutar när jag får motorstopp vid rödljuset. Ingen suckar när jag fumlar med busskortet. Chauffören väntar tålmodigt.

Huset är trivsamt och trädgården krävande men skön. Äpplena ligger i drivor under träden. Lika många kvar på grenarna. Vi kämpar på så gott vi kan. Önskar att några busiga ungar kom hit och pallade.

I dag packade vi upp den sista kartongen. Finns mycket kvar att fixa såklart, men det är beboeligt. Det är galna tanttapeter mest överallt, bubbliga och spruckna på sina ställen. Nån dörr hänger på sniskan, och ingen diskmaskin har vi. Men vad sjutton, måste allt vara så himla perfekt?


Vårt fina Westinghouse-kylskåp från 1943. Fungerar alldeles utmärkt!

I morgon drar en ny arbetsvecka igång, inleder den med en hotellfrukost tillsammans med Anna. Vardagslyx, i alla synnerhet på en måndag.