Liebster Award Winner (part 2)

 

 

 

 

Time for the second part of the Liebster Award 'task', the one where I answer the eleven questions from Trish.

 

 

1. Why did you get into blogging?

I actually don’t remember what got me into blogging in the first place, but I like to see it as the natural next step for me who used to make my own magazines and radio shows (recorded on cassette tapes) as a kid. Blogging combines many of the things I love; writing, photography, being creative and communicative.

 

2. What is your favorite season?

The current one. Always the current one.

 

3. Elvis or the Beatles?

Definitely the Beatles, eight days a week.

 

4. What is your favorite November food?

Soup.

 

5. What is your perfect Saturday afternoon?

After a long, brisk walk I cozy up in the sofa in my pajama, under a blanket with a cup of tea and something to read. Around 6 PM or so I’m probably hungry and move on into the kitchen. Home made pizza? Why not? I end the day with an episode of Downton Abbey and get to bed before it’s too late.

 

6. Are you young at heart, or an old soul (or both)?

I’d like to think I’m a little bit of both, but I get to hear more often that I act and think older than my age.

 

7. Do you have an idol? If so, who?

Do I? No, I don’t think so. But I admire people who follow their heart and people who let kindness and generosity guide them in their actions.

 

8. If you could travel anywhere, where would you go?

Right now, I’m dreaming of exploring Russia but I’m not sure if I’m brave and adventurous enough.

 

9. City or country gal?

Definitely a country gal. I love fresh air, rubber boots and cows.

 

10. Are you a hopeless romantic?

Yes. Or no. I don’t know? What do you think?

 

11. Any words of encouragement from one small-blog blogger to another?

More like a few words of advice that I give myself from time to time.

• As long as blogging makes you happy, your blog is meaningful, no matter how many or how few readers you have.
• When people unfollow or stop commenting, it doesn’t mean that there’s something wrong with you or your blog. They just weren’t the right readership for your content.
• Quality before quantity, that goes for your blog posts as well as for the people who read and comment. I’m so happy for you who keep coming back and taking your time to write thoughtful comments.

 

Part 1 of the Liebster Award task

 

 

So, the weekend is finally here! With only one week left for our Bollywood Show and three and a half week left for Christmas (crazy, I know!), I'll be dancing around the house while making and baking Christmasy things.

 

DIY Graphic Advent Calendar

 

 

 

You need:

• Card stock, black and white
• A pair of scissors
• MyStik taperunner
• Pen, pencil and rubber
• Washi tape (optional)

 

How to:

1. Cut 24 triangles of the black card stock.
2. Place them on the white card stock in the shape of a Christmas tree, mark with a pencil.
3. Inside the marks, make Christmas inspired drawings. Erase the pencil marks.
4. Attach the triangles over your little drawings, using the MyStik taperunner on the triangles, not on the white card stock. The MyStik is a clever invention, because you can remove it from the surface without any marks, and the ones you might get can easily be rubbed off with a finger. Please note that it will stick to one of the surfaces though (the one you 'glue' it on).
5. Decorate with some washi tape.

 

From December 1, remove one triangle a day. Voilà, it's Christmas!

 

 

 

 

 

 

Du behöver:

• Lite tjockare pappersark, ett svart och ett vitt
• Sax
• MyStik taperunner
• Bläckpenna, blyertspenna och suddgummi
• Eventuellt washitejp att dekorera med

 

Så här gör du:

1. Klipp ut 24 små trekanter av det svarta pappersarket.
2. Placera ut dem på det vita pappret i form av en julgran och markera försiktigt med blyertspennan.
3. Rita julinspirerade teckningar innanför markeringarna. Sudda ut markeringarna.
4. Fäst trekanterna ovanför de små bilderna genom att dra med MyStik taperunner på de svarta trekanterna, inte på det vita arket. MyStik taperunner är en smart uppfinning, det går nämligen att lossa de två arken från varandra utan att det blir några märken. Skulle det bli några, är det lätt att gnugga bort dem med fingret. Notera dock att MyStik kommer att sitta kvar på en av ytorna (den du 'klistrade' mot).
5. Dekorera eventuellt med lite washitejp.

 

Sedan är det bara att ta bort en liten triangel varje dag från och med första december och - voilà, det är jul!

 

 

Liebster Award Winner (part 1)

 

 

 

 

 

 

Believe me when I say I was flattered – flattered and honoured – when I received the Liebster Award from the one and only Trish from JellyBones.

 

Trish, you made my day! I love your blog. You’ve given me so much inspiration and so many laughs and thoughts. Just keep on doing what you’re doing!

 

 

So, what is this Liebster award?

Well, it’s an award passed on from one small (less than 200 followers) blogger to another small blogger, as an encouragement. There are certain rules:

• Each person tagged must post 11 things about themselves.
• They must also answer the 11 questions the tagger has set for them.
• They must create 11 more questions to ask bloggers they have decided to tag.
• They must then choose 11 special bloggers with less than 200 followers to tag & award.
• These lucky bloggers must be told in a comment on their blog.

 

I stick to the rules, but I’ve decided to split the task into three. So, in this post I will tell you eleven things about myself, in the next I will answer the eleven questions from Trish and in the third, I will create my own eleven questions and pass them and the award on to eleven other bloggers.

 

So, here we go.

 

 

Eleven things about me

1. I talk to animals. Not only my cat or my parents dog, but to birds. Worms. Bees. Spiders. There’s a spider living in our larder. I tell it every day not to be afraid of me.
2. I want Cat Steven’s Morning has Broken to be played at my funeral. No, I don’t want someone coming with a guitar singing it live, I want a recording with Cat. Ok?
3. I’m terribly afraid of heights and of snakes. I have nightmares every now and then about heights and snakes, sometimes my brain even manages to combine the two (like, standing on a roof, about to fall down, with 10 000 snakes crawling on the ground).
4. Talking of dreams, I believe I’ve had precognitive dreams although I don’t believe in such things.
5. Mindfulness training has literally changed my life and how I view it. Please try.
6. I used to call myself Linn Pinn Bananeskinn as a kid (≈Linn Stick Banana Skin). Don’t ask me why.
7. Another thing I did as a kid. Before going to bed, I would get some hair from our dog and stick into my nose. It made me feel relaxed and safe. Don’t ask me why. Please don’t try.
8. I’ve decided to read the Bible, from the first page to the last – in that order. I started in March and I’m currently on page 83, but there are things you shouldn't rush through.
9. Bittersweetness (I don’t think that’s a word, but you know what I mean) is one of my favorite feelings.
10. I believe it’s a strength to be able to change yor mind.
11. I can always, always, have another cup of tea.

 

It's been snowing all day here and it's absolutely amazingly beautiful. I went for a long walk earlier and enjoyed the feeling of the wet, white snow landing on my cheeks and eyelashes. It ruined my makeup but made my day. 

 

/Linn Pinn Bananeskinn, the woman who talked to spiders

 

Oh, hi

 

 

 

Nice to see you again. Please, come in. Do you want a cup of tea? Coffee? A saffron bun? I know, it’s a bit early for these, but I couldn’t resist.

 

What have you been up to lately?

 

Me? Oh, I’ve had a great week.

 

One of the highlights was finally finding an old-fashioned typewriter. I’ve been sneaking around at our local thrift store a couple of times a week since this summer in search for one. I was there so often that eventually I felt I needed to explain myself to the staff.

 

Another highlight was definitely yesterday’s baking spree with Sofia. We made all kinds of Christmas goodies. Yes, these saffron buns, aren’t they delicious? Go ahead, have another one!

 

 

Not much blogging this week, but I refuse to feel guilty about that. I see so many apologizing for taking time off from their blogs and being ‘bad bloggers’. You’ll never get such an excuse from me, simply because I don’t think you expect one. It’s not like you’re sitting around just waiting for me and my blog posts, right?

 

Blogging is supposed to be fun (or at least emotionally rewarding in some way). Whenever you feel tired, stop. As long as you don’t have advertiser’s who wants value for their money every day, I believe that you shouldn’t blog for anyone but yourself.

 

That said, I appreciate that you have taken your time to read all the way down here, and I love every single comment you leave for me.

 

But, tell me now, how’s your week been?

 

 

---

 

 

 

 

Hej, kul att ses igen! Kom in, sitt, jag ska precis fika. Vill du ha en kopp te? Kaffe? En lussekatt? Jag vet, det är lite tidigt för dem egentligen, men jag kunde inte stå emot längre…

 

Vad har du haft för dig senaste tiden?

 

Jag? Åh, jag har haft en jättefin vecka.

 

En av höjdpunkterna var att jag äntligen hittade en gammal skrivmaskin. Jag har smugit omkring på Myrorna ett par gånger i veckan sedan i somras på jakt efter en. Till slut hade jag varit där så ofta att jag kände mig tvungen att förklara mig för personalen...

 

En annan höjdpunkt var definitivt gårdagens bakmaraton med Sofia. Vi svängde ihop en massa julgott. Ja, de här lussekatterna bland annat, visst är de goda? Ta en till, vettja!

 

 

Det har inte blivit mycket bloggande den här veckan, men jag vägrar att ha några som helst skuldkänslor över det. Jag ser så många be om ursäkt för att de har varit ”dåliga bloggare”, men du kommer aldrig att få en sådan ursäkt av mig. Helt enkelt för att jag inte tror att du förväntar dig någon. Det är ju inte så att du bara sitter och väntar på mitt nästa blogginlägg, eller hur?

 

Att blogga ska vara kul (eller åtminstone på något sätt känslomässigt givande). Närhelst du känner dig trött, sluta. Så länge man inte har annonsörer som vill ha valuta för sina pengar varje dag, så tycker inte jag att man ska blogga för någon annans skull än sin egen.

 

Med det sagt, jag uppskattar att du har tagit dig tid att läsa ända hit, och varje kommentar du lämnar gör mig glad.

 

Men, berätta nu, hur har din vecka varit?

 

Paid it Forward

 

 

 

Remember the Pay it Forward challenge I took part in a while ago? It was something I stumbled upon over on JellyBones, and couldn't resist. By commenting on her post I would receive something handmade by her, but, in return, I would have to send something handmade for three other bloggers.

 

With pleasure.

 

I made small notebooks for everyone as the 'main gift', and added a little something extra for each of them, based on what I know about them from their blogs.

 

 

---

 

 

 

 

Minns ni Pay it Forward-utmaningen som jag deltog i för ett tag sedan? Jag snubblade över idén hos JellyBones och kunde inte motstå frestelsen att vara med. Genom att kommentera hennes inlägg skulle jag få något handgjort från henne, men i utbyte skulle jag också skicka något handgjort och hempysslat till tre andra bloggare.

 

Sagt och gjort. Jag kreerade små anteckningsblock som "huvudgåva", och plussade på med nåt litet extra för var och en av dem, baserat på vad jag känner till om dem från deras bloggar.

 

 

 

Jess over on Bells, Bowls, & Bobbins got the orange notebook and a recipe for Swedish cinnamon rolls (kanelbullar) as she likes baking.

 

 

Karolina from Joahi got a green, polka dot notebook and what we in Sweden call a 'flea' (I just learned that it's called a Paper Fortune Teller in English), filled with daily challenges such as 'give a smile to a stranger' and 'get in touch with someone you love'. From time to time, Karolina shares wisdoms on how to tackle life, and that inspired me to make this for her.

 

 

Alison from The Book of Love got the one with the birds, along with a bookmark in the shape of a heart, because she loves to read.

 

 

Thanks to you lovely ladies for participating and paying it forward! ♥

 

Thoughts on Goals (part 2)

 

 

 

This is not the first time I write about goals, but this one was too good to keep to myself. I dare to say that, since I didn’t come up with this idea myself…

 

I talked to a friend the other week, a friend with whom I share the experience of working (too) hard. We talked about goals, and she said she had started making emotional goals instead of performance goals.

 

 

Performance goals are the ones where we decide to reach a certain position within the company we’re working for, to make enough money to buy a big house and an expensive car, or to be the most popular blogger to ever set her foot on the Internet.

 

Emotional goals, however, are the ones where we strive to experience certain emotions in our lives, may they be specific or more vague.

 

For example: the feeling of walking up the aisle with the one we love. The feeling of looking into our child’s eyes for the first time. The feeling of lying on our back in the green grass, with the sun smiling at our face.

 

Of course, we have to achieve something to experience these feelings (meet the love of our lives, make a baby, have the time to relax…), but I believe that this change of mindset could make the whole difference.

 

I’m willing to try at least.

 

 

---

 

 

 

 

Det här är ju inte första gången jag skriver om mål, men det här var helt enkelt för bra för att jag skulle kunna hålla det för mig själv. Jag vågar säga det, eftersom jag inte kommit på den här idén själv…

 

Jag träffade en vän häromveckan, en vän som delar ungefär samma erfarenheter av att jobba (för) mycket. Vi pratade om mål, och hon berättade att hon har börjat sätta känslomål istället för prestationsmål.

 

 

Ett prestationsmål kan exempelvis vara att bestämma sig för att nå en särskild position på företaget där vi jobbar, att tjäna tillräckligt med pengar för att kunna köpa ett stort hus och en dyr bil eller att bli den populäraste bloggaren som någonsin satt sin fot på internet.

 

Känslomål däremot, är en strävan att uppleva vissa känslor under sin livstid, må de vara specifika eller mer vaga.

 

Till exempel: känslan av att gå upp för altargången tillsammans med den vi älskar. Känslan av att se in i vårt nyfödda barns ögon för första gången. Känslan av att ligga på rygg i gräset med solen som strålar mot oss.

 

Självklart behöver vi åstadkomma något för att få uppleva de här känslorna (träffa vårt livs kärlek, producera ett barn, ha tid att ta det lugnt…), men jag tror att den här lilla förändringen i sättet att se på mål kan göra hela skillnaden.

 

Jag är i alla fall beredd att pröva.

 

In Case You Want to Know What I Had for Breakfast...

 

 

 

...and of course you do, isn't that what this blogging thing is all about? Well then, just pop over to the lovely breakfast blog Morning diaries, where readers can e-mail pictures of their breakfasts.

 

You'll see my small banana pancakes there, with honey, coconut flakes, sweet almonds and Turkish yoghurt, melon, mango, a freshly made juice with apple, beet, fresh turmeric and ginger, and a cup of lemon and ginger tea. 

 

It was Saturday. Oh, sweet memories of Saturday...

 

 

 

---

 

 

 

 

Om du är nyfiken på vad jag åt till frukost i går (och det är du ju såklart, det är väl ungefär det som bloggandet går ut på), så kika in hos Linn på Morning diaries, den helt underbart fina frukostbloggen där vi läsare kan skicka in våra egna frukostbilder.

 

Där kan du se mina bananplättar med honung, kokosflingor, sötmandel och turkisk yoghurt, melon, mango, en färskpressad juice med äpple, rödbeta, färsk gurkmeja och ingefära och en kopp citron- och ingefärste.

 

Det var lördag. Åh, ljuva lördagsminnen...

 

Le Fabuleux Destin de Moi – Week 46

 

Monday: Still fighting a battle against the fall leaves... I'm determined to win, so they might as well give up.

 

 

Tuesday: If anyone tries to talk you into making or eating filled eggplants, run away - as fast you can.

 

 

Wednesday: Loving my new perfume (Nina Ricci's Fantasy). It reminds me of not taking things too serious.

 

 

Thursday: Christmas crafting. The end result is still a secret...

 

 

Friday: I'm probably the last one to join the pom-pom party, but I haven't had a reason to make them. Until now. Nope, not getting married.

 

 

Saturday: Preparing for our Bollywood Show December 8. If you live anywhere near Linköping, I expect you to be there :-)

 

 

Sunday: No more apples on the trees. I'm leaving these for the birds and the squirrels.

Another week has just flown by. I know I’m not the only one saying this, but the days really do go by fast.

 

I’m trying to fill every day with a little bit of love, a little bit of laughter and one or two meaningful activities. Currently, that involves a lot of resting and sleeping.

 

I was so tired after last week, so for this one, I decided not to make any plans outside of home. At all. It was just what I needed, I feel so much more relaxed and less tired this Sunday compared to the last one.

 

But I can’t lock myself up in the house for the rest of my life I guess (don’t want to either), so for next week I’m looking forward to being a bit more social. I’m keeping the majority of my days free though. And that’s exactly how I want it right now.

 

 

---

 

 

 

 

Så har ännu en vecka snart passerat. Jag är sannerligen inte ensam om att säga det, men dagarna flyger verkligen iväg.

 

Jag gör mitt bästa för att fylla var och en av dem med kärlek, skratt och meningsfulla aktiviteter. För tillfället innebär det mycket vila och sömn.

 

Jag var trött efter förra veckan, så inför den här bestämde jag mig för att inte boka in mig på något utanför hemmet. Överhuvudtaget. Och det var nog precis vad jag behövde, jag känner mig mycket lugnare och piggare den här söndagen jämfört med den förra.

 

Men jag kan väl inte låsa in mig i huset för resten av livet antar jag (och det vill jag inte heller), så nästa vecka ser jag fram emot att vara lite mer social. Majoriteten av mina dagar håller jag dock obokade. Så vill jag ha det just nu.

 

Surplus of Energy

 

Istanbul Blues by Jaume Plensa, a gigantic sculpture on display on Place Vendôme, Paris, while we were there.

 

 

 

"Man has a surplus of energy which he has to dispose of. That surplus is simply life. There is no life without surplus. Whatever one does with that surplus, that decides the shape of a culture, of a life, of a mind"

 

 

Roberto Calasso interviewed in the fall 2012 issue of The Paris Review

 

Homemade Christmas Snaps

 

 

 

Wikipedia, this endless source of information! I just learned that an American schnapps is a flavored alcoholic beverage with added sugar. I'm talking here about a Swedish schnapps/snaps, which is also an alcoholic beverage, but without sugar, normally stronger (40 % ABV) and flavored.

 

On a Swedish Christmas dinner, snaps is a must. It's taken in small glasses, bottoms up, a few times during the dinner - preferrably right after a song has been sung.

 

Flavoring your own snaps is easy. Use vodka or some other strong alcoholic beverage with neutral taste. Add your flavoring - spices, fruits, herbs, vegetables - your imagination is the only boundary here. Caraway, for example, is a traditional snaps spice. Add the flavoring to the beverage, let it infuse for a week or two (shake every day) and filter. You're done!

 

Decorate a bottle and you've got a perfect Christmas gift!

 

 

My Christmas Snaps 2012 is flavored with:

Celery

Ginger (of course, did I mention that I'm addicted to ginger??)

Caraway

Nutmeg

 

I've only tasted a few drops, but I liked it! The celery was pretty dominant and spicy, but went along really well with the strong alcohol.

 

Do you have similar traditions in your country?

 

 

Please note that I don't want to encourage heavy drinking, especially not on Christmas Eve.

 

 

 

 

 

 

 

Nu börjar julförberedelserna smyga igång här. Jag älskar att få vänta lite, längta, så jag brukar totalförbjuda glöggdrickande och pepparkaksätande innan december. Så blir det troligen även i år, men pyssel och förberedelser kan ju vara smart att börja med i god tid.

 

Om man har tid, ork och lust, vill säga. Allt vad julstress heter borde bannlysas. Jul ska ju vara kul! Det handlar om samvaro med nära och kära, om tända ljus och om omtanke om oss själva och andra. Allt annat är bara garnityr.

 

 

Årets julsnaps har jag redan kryddat. Smaksättningen denna gång blev selleri, ingefära, kummin och muskotnöt. Sellerin är smaken som tydligast slår igenom, men den gör sig förvånansvärt bra. Den känns kryddig och varm på något sätt.

 

Hemgjord snaps i en fin flaska är den perfekta gå bort-presenten i juletid tycker jag.

 

 

Brukar du krydda din egen snaps? Några tips på goda smaksättningar?

 

 

På tal om snaps och alkohol så vill jag bara poängtera att jag inte på något sätt vill uppmuntra till överdriven alkoholkonsumtion, i synnerhet inte på julafton.

 

 

Winter Salad

 

Food photography is always a challenge, even more so during the dark months. I'm not complaining, but I must admit that I'm looking forward to the spring, just a little bit, for that reason.

 

 

 

Salad is not only for summer. We need greens all year round. I made this salad just the other day, and thought hey, this is a full meal even when it’s cold outside.

 

It’s really simple. You need fresh spinach, red onion, potatoes and carrots (boiled), avocado, and walnuts. For the dressing, combine one egg yolk with some olive oil, lemon juice, Dijon mustard, flake salt and freshly ground pepper.

 

Serve with fish, meat or a vegetarian alternative. I found myself thinking of an hard boiled egg while I ate it, so that would probably go along well with it.

 

 

 

 

 

 

Sallad är inte bara sommarmat, vi behöver ju grönsaker året runt. Jag svängde ihop den här salladen häromdagen och den kändes som en fullständig måltid även nu när det är kallt ute.

 

Den är busenkel att göra. Du behöver färsk spenat, rödlök, potatis och morötter (kokade), avokado och valnötter. Till dressingen blandar du en äggula med olivolja, färskpressad citronsaft, dijonsenap, flingsalt och färskmalen peppar.

 

Servera med fisk, kött eller ett vegetariskt alternativ. Hos oss blev det makrill till Peter och quornfiléer till mig. Jag kom på mig själv med att sitta och tänka på ett hårdkokt ägg under tiden jag åt, så det skulle säkert passa alldeles utmärkt till.

 

Just Read: The 158-Pound Marriage

 

This must be one of the ugliest book covers I've ever seen... These were my favorite colors when I was five years old though. 

 

 

Author: John Irving (1942-)
Title: The 158-Pound Marriage
Publication: 1982 (1974)
Translation: Gunilla Lonæus
My rating: 3/5

 

 

John Irving is one of my favorite authors, so it wasn’t without expectations I read The 158-Pound Marriage, a book I found at a second hand store and realized I hadn’t read yet.

 

Irving is the saint of the odd characters, the god of improbable events. Tell me your weirdest nightmare, and it’s likely that Irving has exposed his characters to it. What fascinates me with Irving's writing is his ability to combine the absurdity with such warmth and compassion.

 

These trademarks of Irving are present also in The 158-pound Marriage, a novel about two married couples who choose to have a so-called open relationship between the four of them. The partner swap seems only logical as I get to know more about the background of each of them.

 

 

One could claim that the novel is about sex, but the physical part is subordinated. It’s about balance, about each party participating on equal terms, with equal benefits. Impossible, of course.

 

So who loves who more? Who is driving this four-part relationship forward? Who keeps it alive?

 

There are strong parts in The 158-pound Marriage, especially in the portrayal of two of the characters' backgrounds in a Europe ravaged by World War II, but the story in its entirety doesn’t really grab me. It feels too small, like what’s really important is not being said.

 

I recommend Irving’s masterpieces, like The World According to Garp, The Hotel New Hampshire, and The Cider House Rules. And, I’m looking forward to read his latest novel, In One Person.

 

Have you read anything by John Irving? What do you reckon?

 

 

 

 

 

 

Författare: John Irving (1942-)
Boktitel: Welterviktsäktenskapet
Utgivningsår: 1982 (1974)
Översättning: Gunilla Lonæus
Mitt betyg: 3/5

 

 

John Irving är en av mina favoritförfattare, så det var inte utan förväntningar jag öppnade Welterviktsäktenskapet, en bok jag ramlade över på loppis och insåg att jag inte hade läst.

 

Irving är de udda karaktärernas beskyddare och de osannolika händelsernas gud. Få är de fasor som han inte utsatt sina romangestalter för. Det som fascinerar mig med Irvings författarskap är hur han lyckas kombinera det absurda med en sådan värme och medkänsla. Det blir aldrig kallt och avståndstagande, det är aldrig tal om någon lyteskomik.

 

Dessa Irvingska inslag finns också i Welterviktsäktenskapet, romanen om de två gifta paren som väljer att sinsemellan ha ett så kallat öppet förhållande. Partnerbytet känns logiskt och riktigt allt eftersom personernas bakgrund målas upp.

 

 

Man skulle kunna påstå att romanen handlar om sex, men det kroppsliga är underordnat. Istället handlar det om jämvikt, om att varje part ska delta i leken på lika villkor, med lika behållning. Naturligtvis en omöjlighet. Så vem älskar egentligen vem mest? Vem är drivande i fyrpartsförhållandet? Vem håller arrangemanget vid liv?

 

Det finns partier i Welterviktsäktenskapet som är starka, inte minst gäller det beskrivningen av två av romankaraktärernas bakgrund i ett Europa sargat av världskrig, men storyn i sin helhet griper inte riktigt tag i mig. Den känns för liten, och som att det som egentligen är av intresse inte sägs.

 

Till saken hör också att översättningen är katastrofal. Det är felstavningar och konstiga meningsbyggnader. På ett ställe har översättaren till och med lyckats blanda ihop karaktärernas namn. Om du ska läsa boken föreslår jag att du läser den på originalspråk eller en senare utgåva med annan översättning (om det finns, vill säga).

 

Jag rekommenderar varmt Irvings mästerverk; Garp och hand värld, Hotel New Hampshire och Ciderhusreglerna. Och så ser jag fram emot att läsa hans senaste, I en människa.

 

Har du läst något av John Irving? Vad tyckte du?

 

Thoughts on Listening to the Body

 

Hush, your body is trying to tell you something...

 

 

I don’t like the idea of separating body and brain, body and mind, body and soul. I believe that they are all so tightly interlinked, so dependent on each other, that treating them as separate entities is to fool ourselves.

 

Nevertheless, that’s exactly what I’m doing in this homage to the body and it’s ability to tell us the truth and guide us right.

 

I love my brain (I’m actually thinking of an homage post to the brain as well), but I believe it likes to play tricks on us from time to time.

 

The brain is the one telling us that other people’s opinions about us are important. The brain is the one telling us that a problem is critical and has to be taken care of right now (sometimes it does, but most of the time it doesn't). The brain is the one who sets our priorities (sometimes right, sometimes wrong). The brain is the one telling us to go on even though we would benefit from some rest. And sometimes, the brain screams so loud, so that we cannot hear the whispers from our body.

 

The body tells us what is good and bad, right and wrong, when to rest and when to be active. If we listen.

 

We can hear it in our heartbeats, in the breaths we are taking – are they deep or shallow, fast or slow? – in the butterfly swirling in our stomach, or in the swelling balloon in our chest.

 

Sometimes, all we need to do is sit down, take a deep breath and listen to our body. And let it guide us. So many answers are there, inside of us.

 

 

---

 

 

 

 

Jag tror egentligen inte på idén om att separera kropp från hjärna, kropp från själ. Jag tror att dessa är så hårt sammanlänkade, så beroende av varandra, att behandla dem som separata enheter är att lura oss själva.

 

Trots det, är det precis vad jag gör i den här hyllningen till kroppen och dess förmåga att berätta sanningen för oss och guida oss rätt.

 

Jag älskar min hjärna (jag funderar över ett hyllningsinlägg även till hjärnan), men jag tror att den tycker om att spela oss ett spratt då och då.

 

Det är hjärnan som säger till oss att andra människors åsikter om oss är viktiga. Det är hjärnan som inbillar oss att ett problem är kritiskt och måste hanteras nu på en gång (ibland är det så, oftast inte). Det är hjärnan som sätter våra prioriteringar (ibland rätt, ibland fel). Det är hjärnan som manar på när vi egentligen behöver vila. Och ibland skriker hjärnan så högt att vi inte kan höra viskningarna från vår kropp.

 

Kroppen talar om för oss vad som är bra och vad som är dåligt, vad som är rätt och vad som är fel och när aktivitet ska bytas mot vila. Om vi lyssnar.

 

Vi kan höra det i våra hjärtslag, i våra andetag – är de djupa eller grunda, snabba eller långsamma? – i fjärilen som fladdrar omkring i vår mage eller i den svällande ballongen i vår bröstkorg.

 

Ibland behöver vi helt enkelt bara sätta oss ner, ta ett djupt andetag och lyssna på vår kropp. Och låta den leda oss. Många av svaren finns där, inom oss.

 

Le Fabuleux Destin de Moi – Week 45

 

Monday: Waiting for the day when I open the kitchen window, reach out and pick this apple.

Måndag: Snart är dagen här då jag öppnar köksfönstret, sträcker mig ut och plockar det här äpplet.

 

 

Tuesday: There are days when I eat stuff like this... Dr. Oetkers mozzarella pizza.
Tisdag: Jo, det finns dagar då jag äter sånt här... Dr. Oetkers mozzarellapizza.

 

 

Wednesday: The sun was shining. I had some time left. So, I went for a swing. 

Onsdag: Solen sken. Jag hade tid över. Så, jag gungade bort en stund av dagen.

 

 

Thursday: Dinner with Sofia. She had this amazing cookbook by Dali. I've never seen such crazy food! 

Torsdag: Middag hos Sofia. Fick syn på den här fantastiska kokboken av Dali, full av helgalna recept.

 

 

Saturday: Brunch with Peter at one of the hotels in town.

Lördag: Brunch med Peter på ett av stadens hotell.

 

 

Sunday: Went for a walk. I've promised myself to catch at least 30 min of daylight, every day, during the winter.

Söndag: Tog en promenad. Har lovat mig själv att få åtminstone 30 minuters dagsljus varje dag under vintern.

 

 

 

Friday was a terrible PMS day. No need to take pictures of that. I've enjoyed the weekend though, with a lot of offline time at home. I'm hoping yours was a good one too and that you're ready to meet with Monday again.

 

 

Playing with Cards

 

 

 

 

 

I laid my hands on a deck of cards from 1946 at a thrift store a while ago. I used to collect playing cards when I was younger, and I’m seriously thinking of starting again, this time with a focus on vintage decks. There’s just something about playing cards that fascinates me….

 

This one can’t be a part of the collection though, ‘cause it’s no longer complete. I turned a few of the cards into a… well… what is it? Imagine a four paged note book.

 

I used four cards at a time and glued a piece of cardstock of the same size (just a little bit wider) on top, and made a fold between each card. It’s pretty much self-explanatory, right?

 

I used them as letter paper and the one I’ve got left will probably be turned into some kind of Christmas decoration.

 

Any other ideas of what to make of playing cards?

 

 

Talking about Christmas. I’m already getting into the Christmas spirit, but I prefer not to make a false start. Christmas here at Lyckoland starts in small scale November 15, and then, first Sunday of Advent, I’m throwing myself head over heels into mulled wine, gingerbread, and all kinds of Christmasy crafts. I hope you'll join me in celebrating a hand made Christmas!

 

 

 

 

 

 

 

Jag lyckades lägga vantarna på en kortlek från 1946 på Myrorna. Jag samlade på spelkort när jag var yngre, och jag funderar faktiskt på att börja igen, men nu med fokus på gamla kortlekar. Jag vet inte riktigt vad det är, men spelkort fascinerar mig…

 

Den här kan tyvärr inte vara del av någon samling längre, för den är inte längre komplett. Jag använde några av korten till…. ja… vad är det egentligen? Föreställ dig en liten, fyrsidig anteckningsbok.

 

Jag tog fyra kort och la ut dem bredvid varandra. Därefter limmade jag fast ett lite tjockare papper ovanpå dem, och gjorde ett litet veck mellan varje spelkort. Ja, det är väl egentligen ganska självförklarande.

 

Jag använde dem som brevpapper, och den som blev över kommer jag nog att använda som juldekoration på något sätt.

 

Andra bra idéer vad man kan göra av spelkort?

 

 

På tal om jul förresten. Jag har redan kommit i julstämning, men jag tänker inte tjuvstarta. Här i Lyckoland startar julen i liten skala den 15 november och sen, första advent, kastar jag mig huvudstupa ner i glögg, pepparkakor och allehanda julpyssel. Hoppas du hänger med och firar en handgjord jul tillsammans med mig!

 

 

 

 

On a Crossroad

 

The choice is made every day, in every action. Over time, it gets easier and easier to stay on track.

 

 

I love metaphors and allegories, in words and in pictures. I often find that at least one of them are involved in my biggest and brightest aha moments.

 

The other day, I got one of those pictures in my head, and it had to do with change. I spend a lot of time thinking about change right now – lifestyle changes – and my big challenge is to stick with the new habits and behaviors I have acquired over the past six months, even though I’m working again.

 

It's all about continuing to act intentionally and making choices that reflect the new direction I have chosen. Persistently, day after day. It’s about not letting my brain take shortcuts, i.e. making the old, familiar (bad) choices.

 

 

I feel like I’m standing on a crossroad, a Y-junction, where one path is well known and easy to walk – I just have to switch to autopilot – but will inevitably lead to exhaustion. The other one requires a lot from me – time, energy, persistence – but will, in return, lead to better days.

 

So, over to the picture.

 

I’m standing where the roads intersect. Right now, it's easy to slip over on the wrong path, but for every step I take in the right direction, I’m moving further and further away from the wrong one. And vice versa.

 

Everything is still so fragile; nothing is settled, established or firm. But the habits I have chosen to leave behind will, with time, become more and more distant.

 

So, here I go, one step at a time, doing my best to stay on the path I have chosen. Some day, this road will be a beaten track as well.

 

 

---

 

 

 

 

Jag älskar metaforer och allegorier, i ord och i bild. Ofta är det de som slutligen får polletten att trilla ner och som ger den där förlösande aha-upplevelsen när jag äntligen förstår hur allt egentligen hänger samman.

 

Häromdagen såg jag en sådan bild framför mig, på temat förändring. Jag funderar mycket över det just nu – livsstilsförändringar – och min stora utmaning är att hålla fast vid de nya vanor och beteenden som jag skaffat mig under det senaste halvåret, trots att jag nu också jobbar.

 

Det handlar om att envist och oförtrutet, dag efter dag, fortsätta att agera medvetet i den riktning jag valt, och inte tillåta hjärnan att ta de enkla genvägarna (genvägar som i det här fallet inte är senvägar, utan snarare väl upptrampade stigar som mest liknar motorvägar).

 

 

Det känns litegrann som att jag står vid ett vägskäl, en y-korsning, där den ena vägen är välkänd och på så sätt lätt att vandra – det är ju bara att koppla på autopiloten – men oundvikligen kommer att leda till utmattning. Den andra vägen är snårigare och kräver mer av mig, men i gengäld kommer den att leda till gladare dagar.

 

Och nu till bilden.

 

Jag har precis påbörjat min vandring. Jag står där vägarna skär varandra. Just nu är det lätt att ta ett snedsteg och halka över på fel sida, men för varje steg jag tar på den rätta vägen, så kommer jag längre och längre från den felaktiga, och det blir svårare och svårare att ta sig tillbaka dit. Och vice versa.

 

Nu i början är allt fortfarande så skört, men de vanor jag har valt att lägga bakom mig kommer, med tiden, att te sig mer och mer främmande, mer och mer fjärran.

 

Så nu går jag, ett steg i taget, och försöker sätta foten rätt så ofta som möjligt. Med tiden har jag nog trampat upp den här stigen också.

 

Bloggkärlek – igen!

 

Only in Swedish this time.

 

 

 

 

Kärlek kan vi väl aldrig någonsin få för mycket av, eller hur? Jag känner mig aldrig så hoppfull som när jag ser människor visa omtanke utan baktanke, när någon generöst och osjälviskt delar med sig av sitt överflöd eller ger vänliga och uppmuntrande hejarop.

 

Därför blev jag så glad i dag när Sara med bloggen Life in Shanghai förärade mig med utmärkelsen I love your blog. Modiga Sara som lever sitt liv på andra sidan jordklotet och låter oss andra kika in i hennes vardag som är full av allt det där som sätter guldkant på tillvaron. Ni vet, vackra snittblommor, choklad, glossiga magasin, yoga och god mat.

 

 

Nu är det min tur att sprida kärleken vidare, och denna gång blir det till:

• Katarina med bloggen Bra Katarina för att hon inspirerar till att följa sitt hjärta och visar att det är möjligt att nå sina drömmar.
• Anna med bloggen Ljudet av ett hårdrockshjärta för att hon är osjälviskheten och generositeten personifierad och för att hon helt orädd kastar sig mellan hårdrock och ljusstöpning och filosofiska funderingar i sina inlägg.
• Ann-Christin med bloggen Berndtsson & Lundström för att den kvinnan har humor. Sällan skrattar jag som när jag läser om hennes vardagsbestyr och barnens upptåg. Ann-Christin, jag har tänkt ibland att jag önskar att du gav ut en liten bok. Jag skulle köpa den.
• Camia med bloggen Livsstilsblogg för att hon alltid lyckas överraska, alltid inspirerar, oavsett om det handlar om livets djupare frågor eller vackra ting att pryda hemmet med.
• Jasmine med bloggen Baci a tutti! för att hon med styrka och glimten i ögat skriver om livet, både när det visar sig från sin soligaste sida och under de grå, regndagarna. De härliga bilderna från hemstaden Verona gör ju inte det hela sämre...

 

 

 

Reglerna för utmärkelsen är

1. Tacka bloggaren som gett dig utmärkelsen och lägg ut länken till den som gav dig den
2. Ge utmärkelsen vidare till fem favoritbloggar och berätta det för dem med en kommentar
3. Kopiera post it-lappen och sätt den på din blogg

 

Förra gången det begav sig och jag hade äran att få utmärkelsen

 

 

Och så vill jag skicka en alldeles särskild hälsning till Maria (du vet vem du är) som gav mig bloggkärlek IRL i dag. Dina ord har värmt hela dagen!

 

Homemade Cocoa Toffee

 

This picture was taken while I still thought it was possible to wrap each toffee in waxed paper and secure it with washi tape. Of course, the tape wouldn't stick.

 

 

This cocoa toffee is really easy and super fast to make, plus, it tastes heavenly (=a very dangerous recipe, continue reading at your own risk).

 

 

You need:

3.5 oz butter

0.4 cup sugar

1.5 tbsp cacao powder

3 tbsp golden syrup

 

Add all the ingredients to a pot and bring to boil. Test the toffee after 5 minutes, by dropping a little of the toffee mixture from a teaspoon into a glass of cold water. The toffee should harden instantly and you should be able to roll it into a little ball between your fingers. If you can squash the ball of toffee, the mixture needs to boil further.

 

When it’s ready, pour the mixture onto a baking sheet covered with parchment paper. Let it cool and cut into smaller pieces.

 

Store with parchment paper between each layer of toffee, or wrap each sweet separately.

 

This recipe makes 35-40 toffees (I'm not quite sure as I couldn't stop myself from eating some of the mixture...)

 

 

 

 

 

 

 

Den här chokladkolan går snabbt och enkelt att göra och smakar alldeles himmelskt. Det är med andra ord ett livsfarligt recept, fortsätt läsa på egen risk.

 

 

Du behöver:

100 g smör

1 dl socker

1,5 msk kakaopulver

3 msk ljus sirap

 

Koka samman ingredienserna i en kastrull. Gör kulprovet efter cirka fem minuter. När kolan är tjock nog slås den upp på smörpapper och ställs svalt. Klipp eller skär kolan när den svalnat.

 

Förvara med bakplåtspapper mellan varje lager av kola, eller slå in varje karamell för sig.

 

Det blir 35-40 kolor av det här receptet (jag är inte helt säker, eftersom jag inte kunde låta bli att smaka - ja, bara smaka lite - på smeten).

 

 

 

Thoughts on Anger

 

 

 

Some of us yell, slam doors, smash plates and tell people to get lost. Others let it boil inside, like a stew, adding more and more ingredients over time, until it finally boils over.

 

Two extremes when it comes to anger management, yes, but I think most of us can relate to one of them.

 

I'm definitely the quiet type. The one who harbors her anger inside, stores it, recalls it, and dwells on in, until it overflows and hits the wrong person, or turns into a sour and bitter aftertaste.

 

 

I’ve had the privilege to see a therapist for the past seven months. It's one of the best things I’ve ever done, and one of the most valuable things she has taught me is to deal with anger and bitterness.

 

It’s easy to say, harder to do - but practice makes perfect!

 

 

The point is to decide whether to confront the person who made you angry or not. Should you decide upon confrontation, well, prepare yourself and just get it over with. However, should you decide to do nothing about it, let it go.

 

Don’t dwell on it. Don’t punish yourself by having a certain scene on replay inside your head. Don’t think about what you could have said, there and then. Let it go.

 

Let it go.

 

For the one only who suffers from the anger and bitterness stored inside of us, are we ourselves.

 

 

---

 

 

 

 

Vissa skriker, slår i dörrar, slänger tallrikar i golvet och ber folk att dra dit pepparn växer. Andra kokar inombords, en gryta som med tiden bara får fler och fler ingredienser tills den slutligen kokar över.

 

Två ytterligheter när det gäller att hantera ilska, ja, men jag tror att de flesta av oss har en dragning åt endera hållet.

 

Jag är definitivt den tysta. Den som håller ilskan inombords, lagrar, minns och ältar, tills den svämmar över och drabbar helt fel person, eller förvandlas till en sur och bitter karamell.

 

 

Jag har haft förmånen att gå hos en terapeut de senaste sju månaderna. Det är något av det bästa jag har gjort, och en av de mest värdefulla kunskaper hon har gett mig, det är förmågan att hantera ilska och bitterhet.

 

Det hela är enkelt att säga, svårare att göra – men övning ger färdighet!

 

 

Poängen är att bestämma sig för om man vill konfrontera den som gjort en arg eller inte. Bestämmer du dig för konfrontation – förbered dig för den och få det sedan överstökat. Men bestämmer du dig för att inte agera – släpp det.

 

Älta inte. Plåga inte dig själv med att spela upp situationen för ditt inre om och om igen. Fundera inte över vad du kunde ha sagt, där och då, om du bara varit lite snabbare i tanken. Släpp det.

 

Släpp det.

 

För den enda som lider av ilskan och bitterheten som lagras inom oss är ju vi själva.

 

Le Fabuleux Destin de Moi – Week 44

 

Monday: Back to the office again. Long time no see, work bag.

Måndag: Tillbaka till kontoret igen. Long time no see, jobbväskan.

 

 

Tuesday: Helped a friend try out a wedding dress (not the one in the picture though).

Tisdag: Agerade smakråd åt en vän som provade brudklänning (dock inte den på bilden).

 

 

Wednesday: Boil an apple in water, lemon juice and a pinch of sugar. Serve with rustic food. Yummy!

Onsdag: Koka ett äpple i lite vatten, citronsaft och en nypa socker. Servera till husmanskost. Mums!

 

 

Thursday: Made walnut scones, a new favorite.

Torsdag: Bakade valnötsscones, en ny favorit.

 

 

Friday: Found an old globe in a storage room at work. Finders keepers, I said and brought it to my office.

Fredag: Hittade en gammal jordglob på jobbet. Finders keepers, sa jag och tog med den till mitt kontor.

 

 

Saturday: What our craft room looks like after I spent a whole day there.
Lördag: Vårt hobbyrum efter att jag tillbringat en hel dag där.

 

 

Sunday: A quiet day at home.

Söndag: En stilla dag på hemmaplan.

 

 

This was my first week back in the office again. I've decided not to review or rate each day, not even a whole week, but so far I'm doing fine. I've been very, very tired, but I'm fine.

 

Lyckoland’s Downton Abbey Menu (Afternoon Tea)

 

 

 

Yesterday evening, Swedish television aired the first episode, third season, of Downton Abbey. A reason to celebrate, don’t you think?

 

To mark this very special occasion, I put together and enjoyed some Afternoon Tea.

 

 

Savories:

• Left over pizza slices (not very British, but hey… I don’t have Mrs. Patmore in the kitchen to help me)
• Pickled cornichons

 

Bread:

• Homemade scones with walnuts (use a simple recipe, just add walnuts)
• Crostini
• Thin Crisps, original

 

Spread:

• Butter
• Cheese
• Feta spread (feta cheese mixed with plain yoghurt)
• Orange marmalade

 

Sweets:

• Dried, organic apricots
• Walnuts
• Homemade cocoa toffees (will share this super simple recipe next week)

 

To drink:

• Twinings Earl Grey tea (what else???)
• Lilac liqueur

 

A day later, and I’m still not hungry. Except for another episode of Downton Abbey, of course.

 

 

Ps: If you're in Stockholm, make sure to visit the Hallwyl Museum and their exhibition 'Costumes from Downton' - I know I will. The exhibition runs to January 6, 2013.

 

 

 

 

 

 

I går var det säsongspremiär av Downton Abbey. Som jag har längtat! Jag bestämde mig för att det var en anledning så god som någon att fira, med inget mindre än Afternoon tea på hemmaplan.

 

 

Aptitretare:

• Bitar av överbliven pizza (Inte så brittiskt, men jag har å andra sidan inte Mrs. Patmore till hjälp i köket)
• Picklade smågurkor

 

Bröd:

• Hembakta scones med valnötter (använd enklast möjliga sconesrecept, tillsätt valnötter)
• Crostini
• Finn Crisp

 

Pålägg:

• Smör
• Ost
• Fetaostkräm (fetaost utrörd med lite naturell yoghurt)
• Apelsinmarmelad

 

Sötsaker:

• Torkade, ekologiska aprikoser
• Valnötter
• Hemgjord chokladkola (lägger ut recept under nästa vecka)

 

Att dricka:

• Massvis av Earl Grey-te (vad annars??)
• Syrenlikör

 

En dag senare, och jag är fortfarande inte hungrig. Annat än på nästa avsnitt av Downton Abbey, förstås. 

 

Såg du gårdagens avsnitt? Vad tyckte du?

 

 

Ps: Hallwylska museet i Stockholm ställer ut dräkter från teveserien. Jag kommer definitivt att åka dit! Utställningen pågår till 6 januari 2013.

 

 

 

Weather Forecast #2

 

Umbrella, cloud and rain drop pencils. I'm embracing my inner child!

 

 

I've been engaging in a lot of easy paper crafts lately. Small projects to keep my hands moving and my mind both focused and relaxed at the same time.

 

Remember my last weather forecast? Here's another one, and you might not want to hear this, but I'm still predicting some heavy rain... Better equip yourself with an umbrella.

 

 

We're celebrating Friday and the weekend with homemade pizza, and I wouldn't be surprised if I found myself in the couch later on, with a cup of tea and a movie.

 

One of the best things about going back to work is definitely the weekends! Have a great one, ok?

 

Ett kuvert fyllt av klokskaper

 

This post is only in Swedish

 

 

 

 

När jag kom hem från jobbet häromdagen (oj, vad det känns ovant att skriva...) låg ett brev och väntade på mig. Kuvertet var inte bara större och tyngre än vanligt, det var också betydligt vackrare, prytt med både ett bokmärke och en stämpel som skvallrade om att det här var ett brev från ingen mindre än Kungariket Kammebornias drottning.

 

I kuvertet fanns en liten bok, Profetens dotter, av Nyköpingskonstnären Lisbeth Sommarström. Det är en klok, tänkvärd och lättläst bok, fylld med betraktelser och kommentarer till vårt samhälle av i dag. Boken träffade mitt i prick, den tar upp precis de ämnen och teman som jag just nu funderar över, och det tror jag nog att Pia, drottningen själv, förstod.

 

Ett stort tack till Queen of Kammebornia för uppmuntran och omtanke under den här lite omtumlande veckan i mitt liv.

 

Har du inte besökt Queen of Kammebornia tidigare föreslår jag att du gör slag i saken nu. Jag beger mig dit minst en gång om dagen för att värma mig en stund vid den mentala lägereld som hennes ord utgör för mig.