Thoughts on Goals (part 2)

 

 

 

This is not the first time I write about goals, but this one was too good to keep to myself. I dare to say that, since I didn’t come up with this idea myself…

 

I talked to a friend the other week, a friend with whom I share the experience of working (too) hard. We talked about goals, and she said she had started making emotional goals instead of performance goals.

 

 

Performance goals are the ones where we decide to reach a certain position within the company we’re working for, to make enough money to buy a big house and an expensive car, or to be the most popular blogger to ever set her foot on the Internet.

 

Emotional goals, however, are the ones where we strive to experience certain emotions in our lives, may they be specific or more vague.

 

For example: the feeling of walking up the aisle with the one we love. The feeling of looking into our child’s eyes for the first time. The feeling of lying on our back in the green grass, with the sun smiling at our face.

 

Of course, we have to achieve something to experience these feelings (meet the love of our lives, make a baby, have the time to relax…), but I believe that this change of mindset could make the whole difference.

 

I’m willing to try at least.

 

 

---

 

 

 

 

Det här är ju inte första gången jag skriver om mål, men det här var helt enkelt för bra för att jag skulle kunna hålla det för mig själv. Jag vågar säga det, eftersom jag inte kommit på den här idén själv…

 

Jag träffade en vän häromveckan, en vän som delar ungefär samma erfarenheter av att jobba (för) mycket. Vi pratade om mål, och hon berättade att hon har börjat sätta känslomål istället för prestationsmål.

 

 

Ett prestationsmål kan exempelvis vara att bestämma sig för att nå en särskild position på företaget där vi jobbar, att tjäna tillräckligt med pengar för att kunna köpa ett stort hus och en dyr bil eller att bli den populäraste bloggaren som någonsin satt sin fot på internet.

 

Känslomål däremot, är en strävan att uppleva vissa känslor under sin livstid, må de vara specifika eller mer vaga.

 

Till exempel: känslan av att gå upp för altargången tillsammans med den vi älskar. Känslan av att se in i vårt nyfödda barns ögon för första gången. Känslan av att ligga på rygg i gräset med solen som strålar mot oss.

 

Självklart behöver vi åstadkomma något för att få uppleva de här känslorna (träffa vårt livs kärlek, producera ett barn, ha tid att ta det lugnt…), men jag tror att den här lilla förändringen i sättet att se på mål kan göra hela skillnaden.

 

Jag är i alla fall beredd att pröva.

 

Hej på dig :) Vilken fin header du har, fantastisk! Roligt att du är en av dem som besöker mig ibland. Nej, ingenting blir som förut, jag vet egentligen inte ens varför jag "romantiserar" mitt gamla sätt att blogga på. Antagligen för att jag inte skriver eller fotar lika ofta. Får bli som det blir helt enkelt. Hoppas allt är bra med dig! Kram

Så väldigt kloka ord om mål! Och dessutom är det ju oftare så att det är just känslan man minns, men den är lätt att missa i stunden. Ibland kan det vara så att jag tänker på disken när jag söver barnen, eller grubblar över morgondagen när jag dricker te med maken istället för att njuta av känslan jag upplever när jag gör det viktigaste i livet. Men det är något att jobba på hela tiden, att njuta av känslan i det fantastiska jag har.

Ja det är så sant som det är sagt. De målen kan man inte fuska med, man får ingen kredit...

Vilket intressant tanke, så har jag aldrig tänkt på mål innan. Jag brukar sätta mig ner och gå igenom mål ca 2 ggr om året. Men jag ska erkänna att de är väldigt prestationsinriktade... Men det är ju egentligen känslan jag jagar, strävan att känna mig lyckligare, mer tillfreds. Ska fundera på att variera med känslomål!!!

Jag drömde föresten att jag fick barn i natt och tittade in i mitt barns ögon för första gången. Det var en så grymt stark dröm att jag gått i något slags lyckorus hela morgonen och när jag sedan läste dina ord... Lustigt att jag läste dem just idag :-)

Welcome to LIFE! ..and exactly this mindset allows one to achieve those relaxing experiences...walking through barefoot in a little brook, watching the sun rise or set, hug a tree, watch the grass grow:) we have time for what we make time for.

Vilken bra ide och smart tänkt. Det är ju faktiskt känslomål som har betydelse... och inte prestationsmål...egentligen. Vad är ditt nästa mål? Mitt är nog att få njuta av nuet. Jag är nog personligen väldigt mycket i det förflutna eller framtiden. Kram

Så sant. Det är väll det som jag gjorde nu i höstas när jag sa upp mig från jobbet och blev en "bondamora". Jag tänkte tanken "jag är vad jag gör" - och då var det färdigt tänkt för mig. Jag är också en som lider av att vara perfekt, prestera mera, leverera i god tid innan dead line ... osv. Det bara ligger i sinnet - vet ej vad det beror på. Det har inget med att avancera i jobbet eller liknande att göra - det bara finns där och har alltid funnits. Nu lever jag med hjärtat ... och presterar bara för mitt hjärta.

Tack för ditt underbara inlägg! Så inspirerande!

Kram

Det är precis det jag gör nu. Jag har slutat att prestera och gör det jag vill. Det som gör mig glad och får mig att växa. Där lägger jag min energi istället för som tidigare försöka att prestera inom områden jag inte varit engagerad i.Det gjorde mig utmattad och sorgsen. Nu är jag gladare men fattigare rent ekonomiskt. Men jag är rik på det jag behöver.
<3

jag vill vara med. Låter som kloka mål här i livet. Det finns så mycke viktigare saker i livet än prestationer och jobb. Att t.ex vårda sig själv

Jag tänker på det dagligen.... och drar mig tillbaka till nuet... tar några djupa andetag och njuter. Men mer än så gör jag egentligen inte. Men allt börjar med en tanke eller vad säger man. =)

Känslomål, det var ett nytt ord för mig. Det skall jag ta och fundera lite över nu...:)