På pendeltåget på väg mot helgen, som firas in med Stockholms bästa sushi (som man givetvis köper på Sushi Yama).

Nyshoppat: Två jumprar från H&M.
Utanför bild: Dans-/myskläder från Indiska, en sprillans ny träningsgarderob och en kofta

I dag blev det tydligt att det var länge sedan jag gick på stan. I vanlig ordning och av bekvämlighetsskäl höll jag mig mellan centralen och Sergels torg, men det räckte för att inspirationen skulle börja flöda.

"Nya" H&M på Drottninggatan har ju blivit riktigt bra! Skön känsla och snyggt upphäng. Nu gäller det bara att de håller stilen, man har ju sett H&M-remakes förut som slutat i överbelamrade klädställningar, högar med gamla rea-trasor och dammtussar i hörnen. De hade en hel del snygga kläder också, shoppade på mig två Sonia Rykiel-jumprar och en favvo-kofta som jag har sedan tidigare i rosa, nu också i svart. Kanske kan jag glädja en till mig närstående person som hävdar att den rosa koftan ser ut som en elefantpung...

Tog en sväng till Åhléns också, vilket var en helt fantastisk upplevelse. Provrummen på plan 4 är något av det bästa jag sett i provrumsväg. Lite smålyxig inredning (sammet, medaljongtapeter, softad belysning), rejäla rum med riktiga dörrar att stänga om sig och en telefon att kalla på personalen med.

Fick toppenservice, vilket slutade med att jag gick därifrån med en helt ny träningsgarderob. Det var helt enligt plan, men utan proffsig hjälp hade jag nog inte lyckats.

Bilden lånad här

Tänkt att en sådan oskyldig, vacker liten sak som snöflingan kan ställa till så mycket problem. Hade det bara kommit en eller några få åt gången hade det väl gått an, men när det blir en sådan massiv snöflingeanstormning som vi ser nu... ja, då blir det krångel.

I dag kastade jag mig in på toaletten så fort jag kom till jobbet. Vet inte om hormonerna spökar eller vad det är, men jag var bara tvungen att gråta ut min frustration. Satt på toalocket och hulkade en stund, spolade händerna i varmvatten och försökte återfå normal kroppstemperatur.

Det klagas så mycket på kollektivtrafiken, så jag vet inte om jag egentligen kan tillföra något till debatten. Kan mest konstatera att jag fick stå en kvart extra och vänta på bussen i morse, och därefter ytterligare 45 minuter innan pendeltåget behagade dyka upp. Väntsalen där jag bor är under all kritik. Ingen värme överhuvudtaget och dörrarna går inte att stänga, så minusgraderna blåser rätt in. Jag var genomkyld när jag väl kom fram, och återfick inte värmen på hela arbetsdagen. Vid halvfyra gav jag upp och påbörjade resan hemåt. Hör och häpna, bara 15 minuter sen.

Hemma blev jag varm. Kröp ner i sängen med sambon och slumrade en stund, omgiven av täcke och kroppsvärme.

I morgon har jag en tid att passa. Måste lämna kontoret för att åka iväg på ett möte senast halv nio. Vågar inte lita på spårvägen. I morgon går jag hemifrån 06.00. Godnatt.

Kanske är allt i sin ordning. Kanske är allt som det ska vara. Februari är en vintermånad, trots att hoppet om våren började spira i mitt hjärta redan på nyårsdagen.

Min trädgård har varit täckt av snö sedan en vecka innan jul. Jag sjunker ner till knäna när jag försöker ta mig fram till det gamla äppleträdet för att hänga upp talgbollar till småfåglarna och strö ut smulor och annat gott till de lite större.

Jag halkar mig fram genom dagarna. Huttrar av köld och darrar av skräck. Är livrädd för att få en isprojektil från något magnifikt storstadshus i huvudet. Leker rysk roulette när jag går över övergångsställena, man vet ju aldrig vilken kvalitet det nalkande motormonstret har på sina däck.

Jag har njutit av vinterpromenader i av solen gnistrande snö. Jag har blickat ut och tyckt att det bleka snötäcket är vackert. Men det hjälper inte. Jag har fått nog.

Jag längtar så mycket efter våren att jag håller på att spricka.

Drömmer om bara fötter i saftigt, grönt gräs. En kind mot solvarm asfalt. Ser mig själv sitta på förstutrappen i t-shirt och jeans, med takdroppet som faller i marken i takt med mitt hjärtas slag. Sluter ögonen, och i mörkret ser jag plötsligt vårens nakna, obarmhärtiga ljus som avslöjar dammråttor, pormaskar och skitiga fönster.

Vill ha det nu. Jag längtar så mycket att det gör ont.

Tröstar mig med gnisslande tulpaner och små, oansenliga, smygande vårblomster. Tröstar mig själv med vetskapen om att för varje dag som går, så kommer jag en dag närmare explosionen. Dagen då jag tittar ut genom fönstret och björken helt plötsligt knoppar och jag undrar vart våren kom ifrån, hur allting gick så förunderligt fort.

Känner mig lite som en pendel i en sån där gammal klocka. Vanliga pendlar som man sätter fart på går från ytterlighet till ytterlighet för att sedan stanna precis i mitten, medan klockpendeln, så länge den fungerar, fortsätter att gå mellan sina extremer.

Gick genom årets första veckor som rutinfascist och träningsnarkoman. Sen blev jag förkyld. Och så tog jag mig äntligen till en sjukgymnast med min dåliga fot. Blev ordinerad att belasta foten minimalt, vilket min hjärna tolkade som total stillhet. Så blev det några veckor i sköldpaddstempo (förutom på jobbet där det gått i rea-fart). Har ätit god hemlagad mat, druckit vin, läst glossiga magasin och tjocka böcker.

Nu tror jag dock att pendeln slagit tillbaka igen. Var på gymmet i dag och gick sedan ut och skottade säkert flera kubikmeter snö och blev alldeles svettig och matt.

Tar farväl av syndigt leverne för den här gången med ett glas Amarone och en himmelsk crème brûlée.

Trodde i min enfald att en dusch, rena kläder och sunda tankar skulle få mig frisk.

Tji fick jag.

Det enda som botar en sådan här förkylning är att ligga nedbäddad i sängen och förslöa sinnet med film.

Under de senaste fyra dagarna har jag avverkat:
Avatar (snygg, spännande, lite too much ibland, men sevärd)
Jag har älskat dig så länge (finstämd, intressant, sorglig)
Det regnar alltid i Provence (lättsmält feelgood, trevlig)
Mellan väggarna (en lättare form av socialrealism, lite bullrig och stökig, helt okej)
Kärlek och fördom (låtsas-bolly i västerländsk tappning, smetigt romantisk, men charmig)
Sapoot (bolly-action från -96 som bjuder på ofrivilligt många skratt - går helt enkelt inte att ta på allvar) 
Kisna: The warrior poet (vacker och välgjord bolly, fina dansscener, ibland lite väl mycket Harlequinvarning på story och genomförande)

...är ett fat med räkor.



(Fast i ärlighetens namn är det själva saften som blir när husse tinar räkorna som man vill åt.)

Bild: Williams-Sonoma

Självklart får bloggen fira sin tvåårsdag, hur kunde jag någonsin tvivla?

Nu är det egentligen några dagar kvar innan bemärkelsedagen infinner sig på riktigt, men eftersom jag ligger hemma med en elak förkylning passar jag på att uppmärksamma detta redan nu. Kan inte aktivera mig med så mycket annat...

Liksom vid ettårsjubileet firar jag med en tillbakablick på bloggåret som gått.

Februari 2009
Gladdes år att få flytta in i nya kontoret, fick en fin kärleksförklaring av sambon och besökte Moderna museet för att titta på Gursky's magnifika bilder.

Mars 2009
Åkte till Paris. Irriterade mig på flyget och flygbussarna, men njööööt av att läsa en massa böcker, de mysiga butikerna, maten och sevärdheterna.


En av anledningarna att gilla Paris

April 2009
April månad genererade inte mer än fyra blogginlägg. Tror att det kanske var stegtävlingen som tog all min tid och energi. Bestämde mig för att försonas med motorvägen.

Maj 2009
Kompenserade för det glesa bloggandet i april. Mycket handlade om min trädgård, exempelvis här, här, här, här, här, här, här, här och här. Lite hysteriskt, kan man tycka. Blottade mig genom att lägga upp en dikt och en kortare text från tonårstiden.

Juni 2009
Berättade om mina strapatser (nåja) på Fulufjället och började återigen ett nytt liv.


Vår i Fulufjällen

Juli 2009
Kände mig rikast i världen av allt trädgården gav mig, klev in i Facebook-världen, började än en gång ett nytt liv och misslyckades. Paddlade kajak och visade bilder från när vi besteg Skåla-toppen.

Augusti 2009
Drömde om höstmodet och njöt av semestern. Älskade farmor gick bort.

September 2009
Det blev inte så mycket bloggande. Jobbade en massa, men hann i alla fall med att förbereda vårträdgården.

Oktober 2009
Var i underbara, snöiga Fulufjällen och några dagar senare i pulserande Paris.


Älskade, fina Paris

November 2009
Gjorde mitt bästa för att komma överens med hösten, men ibland var det svårt.

December 2009
Levde, drömde, andades och bloggade Bollywood. Dansade i en elevshow på Östasiatiska museet, och har tittat på videon därifrån hundratals gånger... Julpysslade och summerade året som gått.

Januari 2010
Avslutade jullovet och välkomnade vardagen. Började ett nytt liv (igen), och klarar det ganska bra.

(Både tunna, smaskiga stekpannepannkakor med socker, glass och sylt och tjocka, fluffiga ugnspannkakor med näringsrikt innehåll)


Vi tackar Sven Nordqvist för gubben Pettson och katten Findus

Bodil tipsade om en sajt där några kloka(?) personer funderat över hur Internet har förändrat deras sätt att tänka. Richard Foreman menar att Internet med alla dess möjligheter och begränsningar gjort oss till pannkaksmänniskor - wide and thin.

Inombords suckar jag lite över vad som åtminstone vid första anblicken kan ses som ännu en domedagsprofetia över vad den nya (=farliga) tekniken leder till.

Nya medier (boken, tidningen, radion, teven, telefonen, webben...) tycks alltid leda till att intelligentian delas i två läger, där den ena halvan förfasas och den andra förförs över medierna och dess inverkan på Människorna (naturligtvis inte dem själva, utan det stackars medelsvenssonska patrasket). De där som skriker högt om Människornas fördumning lyckas ofta överrösta de positiva hejaropen, som talar om kunskap till alla och demokratisering.

När det gäller Internet gör jag tummen upp. Kommer knappt ihåg hur livet var dessförinnan. Har svårt att riktigt förstå hur man mättade sin enorma kunskapstörst innan Google och Wikipedia. Men jag har svårt att tro att jag, eller människor i största allmänhet, i grunden har förändrats. Tror varken att vi blivit särskilt mycket dummare, eller särskilt mycket smartare.

Våra grundläggande biologiska behov är desamma. Behovet av djup och mening är oförändrat, likaså behovet av underhållning, förströelse och social samvaro.

Behoven är eviga, hur vi tillfredsställer dem förändras.

Hoppas att jag inte mår som jag förtjänar, för i så fall har jag gjort något allvarligt fel.

Har legat i sängen hela dagen, med halsont, huvudvärk och en täppt näsa. Och jag som skrutit hela hösten och vintern om mitt fantastiska immunförsvar, till sist gav även det vika.

Antar att det är anledningen till att jag varit så trött den här veckan. Något annat jag skrutit om är ju mina nya rutiner, men de har varit svåra att hålla de senaste dagarna. Har sovit länge om morgnarna, slarvat lite med maten. Gissar att det beror på att jag haft något i kroppen som inte varit helt bra.

Förra helgen fyllde jag år. Ett år kvar till 30, som så många vill påpeka. Tillbringade födelsedagen på Sätra Brunn utanför Sala tillsammans med Anna. Vi promenixade, badade i 34-gradig pool, fick massage, åt god mat och hade det rätt så bra på det hela taget. Enda smolket i bägaren var väl hur de valt att inreda sin spa-anläggning. Då och då kändes det lite som om vi hamnat på ett ålderdomshem. Ni vet, kvasi-gammaldags möbler i en lite för tillfixad miljö med plastgolv och vävtapet.



Shoppade hudvårdsprodukter från Dermanord. Använde deras produkter för ett antal år sedan, utan att bli riktigt nöjd. Gav dem nu en ny chans, och formligen älskar krämerna, oljan, skrubben... allt! Det känns extra bra att produkterna inte är testade på djur, och att det bara är naturliga ingredienser.