Gift Wrapping and Sewing
Jag har tillbringat fredagkvällen med nål och tråd, penna och papper. I morgon är det dags för bröllop, M & E slår sina påsar ihop för gott.
Jag bestämde mig för att sy om klänningen till sist eftersom
A. Jag har bestämt mig för att lita på min egen röst, och den sade mig att kragen var för stor
och
B. Sverige är kallt och jag är kall – med den stora kragen var det stört omöjligt att ha en kofta eller nätt kavaj över utan att det blev bylsigt.
Men jag har bara dolt en liten bit av kragen, den går att trolla fram igen om jag någon gång i framtiden skulle känna för det.
Och så har jag slagit in vår lilla gåva, i en svart ask där jag textat runt om hela med vit penna. Inslagningen följer ett tema och är som en förlängning av själva presenten. Men vad som ligger i – det kan jag inte avslöja förrän i morgon.
Trevlig helg ♥
I've spent this Friday night preparing for the big day tomorrow – M & E's wedding! I've made some small alterations to the dress I'm going to wear and wrapped up our gift for them. I was strong enough to resist the over-romantic pinks and used this black box instead. With the white letters, it follows the theme of our gift.
What's inside? I can't tell you that before tomorrow!
Wish you all a great weekend ♥
Butterfly Philosophy
Lilac Snaps
Så i går var då äntligen den långa väntan över, och det hade blivit dags att smaka av syrensnapsen. Den som jag förberedde då, då när syrenerna fortfarande blommade här på mina breddgrader.
Jag silade bort blommorna och fyllde den gyllne drycken på glas. Och... ja, blev lite besviken faktiskt.
Sötman från syrenerna är mormorsparfymig, vilket borde vara något positivt, men smaken hade liksom inte bundit ihop sig med det spritiga. Det skar sig, helt enkelt.
Jag ska försöka rädda situationen genom att koka upp en sockerlag och göra en likör av det istället. Syrenblommorna borde då egentligen få fortsätta att bada i vätskan, men de är bortslängda nu. Kanske lite citronskal i kan göra susen?
In the end of May, the lilacs had their crazy heydays here. We have a lot of them in our garden, so I decided to make some Lilac Snaps out of 300 ml organic vodka and the flowers of five lilac clusters. I let them soak for a month, making sure to give the bottle a little shake everyday.
Yesterday, it was finally time to try it out! Unfortunately, I have to say I was a bit disappointed. It was as if the sweetness of the lilacs and the alcohol taste of the vodka hadn't tied together. I will try to save the situtation by making sugar syrup and turn it into a sweet liqueur instead.
Stay tuned for the result!
The Happiness of Life...
Vår gräsmatta är precis så vildvuxen som den ser ut att vara.
Vi bor i en djungel och smyger omkring i den som djungelkatter.
Det är lätt att dras med i den allmänna klagovisan. Regn, regn och åter regn. Bristen på sommarväder – vad det nu är – blir riksnyhet jämte kriser och krig.
Visst regnar det en del, men i stort sett varje dag har det varit åtminstone en liten stunds solsken. I går till exempel. Det gick att sitta ute. Det gick att cykla till stan på eftermiddagen utan att bli blöt. Det gick att komma hem på kvällen, alldeles varm i kroppen, och med en känsla av att aldrig vilja gå in, aldrig vilja gå och lägga sig.
Det är de stunderna jag omsorgsfullt nålar upp på min anslagstavla. Även om de är sällsynta blir de till slut många, och då minns jag en sommar full av sol och glädje och värme.
Läser Storljugarna och 19 andra sanningar av Saki.
Det kommer snart en recension här på bloggen.
Det kommer snart en recension här på bloggen.
The Swedish summer weather – whatever that is – is one of the hottest (or rather... rainiest) topics. Who really cares about world economic crisis and wars when our vacation is flooded?
Sure, it does rain, but every day there's at least a few moments sunshine. These moments are the ones that I collect and put up on my pinboard to remember a summer full of sun and joy and love.
(And yes, our lawn is just as rampant as it looks like. It's a jungle out there!)
Recovering and Rediscovering
Återhämtar och återupptäcker mig. Det är vad jag ägnar mig åt just nu.
Jag försöker gå så långt bakåt i tiden jag kan för att fräscha upp minnet, så långt in i mig själv som jag någonsin kan komma för att hitta min urkälla. Det kanske låter stort. Eller så gör det inte alls det. Det låter kanske futtigt? Hur som helst så handlar det ibland om så konkreta saker som... kläder.
Vad har jag på mig egentligen, när jag inte är måndags-Linn, för att låna ett uttryck av Queen of Kammebornia? Vilka färger tycker jag om när jag inte klär mig i svart? Vad har jag på överkroppen om det inte är en kavaj?
Vad har jag för rytm och tempo när jag inte måste måndagsskynda mig till ett måndagsmöte? Vad har jag för åsikter och värderingar när jag inte måste sitta och vara låtsasviktig på ett låtsasmöte?
Hon har surrat omkring som en osalig, orolig liten nattfjäril innanför skalet, hon den där som är jag, och nu måste jag försöka släppa henne fri.
Hon är så svår att fånga bara.
Recovering and rediscovering me. That's what I'm trying to do right now.
I'm trying to reach as far back in time and as deep within myself as possible to find the real me. I've lost myself somewhere along this road called life. Maybe it sound grand? Or maybe it doesn't. Maybe it just sounds silly. Anyhow, sometimes it's about such small and pointless things as... clothing.
What am I wearing, when I'm not Monday Me? What colours do I prefer if I'm not dressing black? What do I wear if not a jacket?
What's my natural pace and rythm, when I don't have to Monday Run to a Monday Meeting? What are my thoughts and values when I don't have to pretend to be important at a make-believe meeting?
She's been flying around inside of me like a worried moth, the girl that is me, and now I have to set her free.
She's just so hard to catch.
DIY Handmade Tea Bags
Med inspiration från A Beautiful Mess har jag provat att göra mina egna tepåsar. En massa onödigt pill för en förehållandevis kort stunds njutning, men ändå... ett alldeles fantastiskt pyssel för en regnig eftermiddag.
Hos A Beautiful Mess finns hela beskrivningen på hur man gör, men i korthet så behövs inte mycket mer än kaffefilter, sax, nål och tråd, lösviktste, något att göra etiketten av och möjligen en nitapparat och ett limstift. Sedan är det bara att sätta igång!
Jag fyllde mina tepåsar med rosenblad, kamomillblommor och hela kardemummakapslar, ungefär 1,5 tsk/påse.
Etiketterna gjorde jag genom att klippa ut små hjärtan ur en fransk Elle från 50-talet och limma fast på vardera sida om snöret.
Den här gången blev det tio små tepåsar, men jag kommer definitivt att göra om det här igen. Idéerna bubblar. Man kan ju göra tepåsar i massa olika former. Brodera dem. Leka med etiketterna – de behöver ju inte vara gjorda av papper, man kan lika gärna använda små söta knappar och... Åhh. Pyssel är livet! ♥
Om du gör dem, lämna gärna en kommentar och en länk så jag kan kika in hos dig och se hur du gjorde!
Addictive blog A Beautiful Mess inspired me to make my own tea bags. They have a great tutorial, I can only add that this DIY project is so much easier and much more fun than what it looks like!
For the paper tags I used an old, French Elle magazine from the 50's. Adds a nice retro flavour to the afternoon tea.
It will definitely be a next time, and then I will try with a different shape of the bag and something else than paper tags. Why not use cute and colourful buttons?
If you make them, please leave a comment and a link. I'd love to get some more tea bag inspiration!
I made ten tea bags this time.
Tea time!
Bloody beetroot juice
Jag ska inte trötta ut er med juice-inlägg, men det är bara så fantastiskt vad man kan åstadkomma i den där maskinen och jag rekommenderar alla att köpa en råsaftcentrifug, de finns att få för under en 1000-lapp i alla fall. Undersök och jämför hur de olika maskinerna rengörs, för det är lite omständligt hur man än vrider och vänder på det.
I morse blev det en blodröd juice gjord på:
1 rödbeta
1 morot
1 apelsin
Några centimeter ingefära
5 centimeter gurka
1 ananasring (cirka 1,5 centimeter hög).
Samtliga ingredienser, förutom gurkan och möjligen moroten, ska skalas innan de kastas ner i centrifugen.
Den här juicen får man vara lite modigare för att våga sig på. Rödbetan har en lätt jordig smak, men övriga frukter och grönsaker neutraliserar.
Vad säger du CrimsonAnna, är inte den här juicen lite hårdrock?
Update: Besök gärna Sabine och kolla in hennes kategori Juicer & smoothie, där finns en massa bra tips på goda och nyttiga drycker!
I won't tire you with countless posts about green (or red!) juices, I promise, it's just that I'm so amazed by all the wonderful things I can do with this machine. I recommend everyone to buy a juice-extractor!
This morning, I made a blood-red juice of:
1 beetroot
1 carrot
1 orange
A few centimeter ginger
5 centimeter cucumber
1 pineapple ring (about 1,5 centimeter)
Peel all ingredients except for the cucumber and maybe the carrot before putting them into the juice-extractor.
You have to be a bit brave to try this one. The beetroot has a slight taste of soil, but the other fruits and greens neutralises it.
Tote bags – For heaven's (or earth's) sake!
Min favvo, en gåva från Prime & United Minds för några somrar sedan.
Jag använder sällan eller aldrig tygkassen som min primära väska, tycker vanligtvis att det blir alldeles för rörigt i dem och ännu svårare att hitta plånboken när man står vid kassan och ska betala eller när mobilen skrålar på helt fel ställe vid helt fel tillfälle... Men jag har börjat ha en tygkasse nertryckt i handväskan. På så sätt slipper jag bära hem en massa onödig plast om jag får för mig att shoppa eller kanske låna böcker på biblioteket. Fiffigt, tycker jag!
Här är några av mina favoriter.
För den litterära. Tygkassar med Jane Eyre- och Alice i Underlandet-tryck. Båda från Cafepress.com, $18.
Väskan med hundtrycket kommer från Le Papier Studio som också designar liknande silhuettryck efter kundens egna bilder. $30. Den högra är ytterligare en kasse från Cafepress.com.
Star Bag från Avanna, 149:-
Superbillig Krav-kasse, 38:- i Kravbutiken.
Non, je ne regrette rien-tryck på tygkasse från Making Hearbeats, 125:-
Update: Jag som aldrig går i "vanliga" affärer numera har förstås helt missat att Granit har finfina och prisvärda tygkassar. Tack Christin för det tipset!
Tygkassar från Granit, 59:-. Min favvo är nog den med peace-tecknet. Och den med siffrorna. Och Hej-påsen. Hej hej!
Avslutar med en bild på min lyxigaste tygväska. Den här har min storebrors söta sambo Frida sytt alldeles själv av tyget Surt sa räven från Almedahls. Den har två stora fack, ett litet och en mobilficka. Plus fodertyg. Det är således lite mer än bara en kasse. Frida är en kvinnlig DYI-motsvarighet till MacGyver; med lite tyg, en skruvmejsel och en dammsugarslang kan hon göra vad som helst.
I rarely use tote bags as my primary handbag, I find it too difficult to find anything in them. However, I've started to carry one in my purse to be able to say no to plastic bags when I'm shopping.
The post ends with a pic of a tote bag my brothers girlfriend Frida made for me. She's a female DYI version of MacGyver. I promise, with a piece of fabric, a screwdriver and a vacuum cleaner hose she can do anything!
Bokbloggstips och tävling
En av mina favoriter bland bokbloggar, Bokskadad, har en tävling där tre vinnare får två böcker var. Klicka in och var med, vettja. Tävligen avslutas 24.00 i natt. Pip!
Green and juicy
Med en råsaftcentrifug kan man göra underverk! Det går att trycka ner i stort sett vad som helst i tratten, och ut genom den lilla pipen porlar de allra grönaste och skönaste drycker.
Jag fick råsaftcentrifugen i födelsedagspresent för ett par år sedan. Själv gör jag mig en juice lite då och då, sambon varje dag. Men nu har jag bestämt mig. Nu ska jag också trotsa motviljan att göra rent maskinen och dricka färskpressat så ofta jag kan.
Morgonens juice innehöll:
1 grönt äpple
1 päron
1 stjälk blekselleri
Några centimeter av skalad ingefära
2 rädisor
ungefär 10 cm gurka
Det här är en bra nybörjarjuice tycker jag, ganska söt och inte en massa konstiga, farliga grönsaker ;-)
I love my juice-extractor! You can basically throw anything into it, and – voila! – out comes green, fresh and healthy juice. Just like magic, just like that. I've made up my mind now to use this lovely machine as often as I can, ignoring the fact that it does get a little messy...
This morning, I made a rather sweet juice, perfect for beginners.
1 green apple
1 pear
1 celery stalk
A few centimeter of peeled ginger
2 radishes
About 10 centimeter cucumber
Mix, drink and enjoy!
Paint it black!
"Ny" byrå från Myrorna, 40 kronor (!).
Mitt tidigare så beigebleka sovrum har fått påhälsning av en svart liten byrå, och det kan nog hända att besökaren bestämmer sig för att stanna för vi trivs tillsammans.
Man tager vad man haver! Svarta små hjärtan i skinn fick bli handtag till byrån.
Byrån saknade beslag, kanske var det därför den var så hiskeligt billig? Jag kände inte för att åka till nån bygghandel och trängas, så jag började fundera över hur jag kunde lösa problemet på egen hand. Tankarna kretsade kring stora lackade träpärlor, flera knappar i olika färger ovanpå varandra, tofsar och snören. Till slut fick dekorationen på ett par gamla ballerinaskor ett nytt användningsområde.
Vad skulle livet vara utan superlim, förresten?
Tranströmer var den förste att flytta in i byrån.
Kärlek. Ren och skär kärlek.
Och så gick jag ut i trädgården, innan regnet, och klippte i pion och plymspirea. Jag känner mig så lyckligt lottad som får bo i ett hus med en sådan här trädgård, där allt är planerat och planterat under hundra år eller så. Av någon annan än mig, dessutom.
Pionerna är vackra som vilka dyra snittblommor som helst, och jag kan gå ut och ta in stora fång om jag vill för allt det här är mitt, mitt, mitt. Och det finns inte en pionbuske, så jag känner att jag måste snåla, det finns hela sex stycken kraftiga, yviga.
Då känner jag mig rik.
I bought a new second hand drawer for the bedroom, it was ridiculously cheap (like 6 USD/4.5 EUR). I guess the price had something to do with the lack of grips, but hey, since when is that a problem? I had an old and worn pair of ballerinas with cute little leather details in the shape of a heart. Thanks to super glue I could use these for grips! (Well, not the whole shoe of course, but the hearts...)
I also brought in some fresh pink peonies and spirea aruncus from the garden. I just love the fact that I can simply walk outside with the scissor in my hand and bring all these treasures back home!
Det är bara jag igen... Som har ritat lite igen.
Less i bore. More is more.
Nu känns allt bra. Förutom tekoppen. Men det får nog vara så här ett litet tag. Jag kan inte sitta uppe och rita fler nätter, då blir det aldrig någon ordning på mig.
Bokrecension: Siddhartha
Jag har läst Hesses Siddhartha. Sist det begav sig var 1998. Då tyckte jag att Hesse var kung.
Författare: Hermann Hesse (1877-1962, nobelpristagare 1946)
Boktitel: Siddhartha, en indisk berättelse
Utgivningsår: 2005 (1922)
Översättning: Nils Holmberg
Mitt betyg: 3/5
Boktitel: Siddhartha, en indisk berättelse
Utgivningsår: 2005 (1922)
Översättning: Nils Holmberg
Mitt betyg: 3/5
Redan från barnsben är Siddhartha annorlunda. Han ser världen klarare och överträffar de äldre med sin vishet. Tillhörande braman-kasten tycks hans väg genom livet ligga utstakad, men istället väljer han att trotsa sin far och de hinduiska gudarna för att hitta sin sanning på annat håll.
Siddhartha försöker finna svaren genom att utplåna jaget och leva i askes, men förkastar det snart. Pendeln slår över åt andra hållet och han lever under många år ett liv som en rik man med dagarna fyllda av tidigare förbjudna njutningar och synder. Men inte heller detta leder honom till lyckan, och Siddhartha ger sig åter ut på vandring.
Detta är i allt väsentligt en bok om sökande, efter vishet och efter den rätta vägen i livet. Boken ställer frågor om religion, livsstil, visdom, kunskap och kärlek och jag lägger den ifrån mig med motstridiga känslor.
Siddhartha är en övermänniska och självgodheten pöser och jäser i den lilla mansgestalten. På sina vandringar träffar han Buddha, och förkastar naturligtvis hans lära tack vare sin klarsynthet. Alla vi andra vanliga, dödliga benämner Siddhartha ”barnmänniskor”, i betydelsen att vi är glada och nöjda men lite smådumma. Eller snarare jättekorkade.
Det står naturligtvis författaren fritt att skildra en huvudperson som är som vi människor är – komplexa och med både angenäma och irriterande sidor. Men det står också mig som läsare fritt att till slut bli lite trött på huvudpersonens snorkiga attityd.
Jag har inte halshuggit min Buddha-staty enkom för detta.
Stackaren har tappat huvudet nästan helt på eget bevåg.
Symboliken är klockren
Symboliken är klockren
Boken är skriven med ett språk som gör att den närmast kan liknas vid en helig skrift. Det är ett grepp som passar tematiken i boken, men jag hakar upp mig på upprepningarna och Hesses onödigt omständliga språk.
På pluskontot står att det här är en filosofisk bok som sår frön till oändliga diskussioner och jag stannar upp, många, många gånger, för att läsa om ett stycke och fundera över det som står. Jag viker ”åh-det-här-var-intressant-öron” på 21 av bokens totalt 150 sidor.
Mer om författaren och boken:
Har ritat lite igen...
En elefant... som blev till en ny header. Igen.
Fast jag är fortfarande inte riktigt nöjd, så när andan faller på hittar jag på nåt nytt. Igen.
Sommarljud – vad jag dansar barfota till i gräset
Humla på upptäcktsfärd i plymspirean
Humlans surr. Fågelns sång. Vindens sus i träden.
Men allra mest sväng och hopp och dans blir det med den här spellistan.
Varje ny årstid gör jag en spellista med säsongens favoriter. Den spelar jag sedan om och om igen tills ett kvartal har gått eller tills Peter blir alldeles galen av att höra samma låt för femtielfte gången. Själv kan jag nöta precis hur länge som helst. Är det en favorit så är det liksom.
Midsommarmorgon
Efter en morgonpromenad i sömniga villakvarter som ännu inte vaknat och förstått att det är 20 plusgrader, solsken och midsommar äter jag en andra frukost bestående av bananplättar med blåbär i smeten, garnerade med kokosflingor och grovhackad sötmandel. Till det, en kopp te, lite frukt och en rykande färsk Lantliv och vårnumret av Paris Review att bläddra i.
Livet alltså.
De här dagarna
Jag målar om trädgårdsmöbler och har färg från fingertopparna upp till hårbotten. Och så lite på knäna och en förrädisk fläck under strumpan.
Jag gräver upp envisa gräsrötter ur rosenrundeln och har tjockt med jord under naglarna. När det kliar lite, på kinden till exempel, så kliar jag och blir jordig även där.
Jag har ett projekt med en blanksvart byrå à la pianolack som saknar beslag. All min tankeverksamhet går åt till den där byrån och de där beslagen.
Bloggandet får vila ytterligare någon dag.
Ps. Jo, just det. Jag ligger också på en filt i gräset och läser och märker inte att jag somnat förrän jag vaknar av mina egna snarkningar snusningar.
När man slutar att leta
Jippi och hurra!
Den som söker skall finna, brukar man ju säga, men jag tror bestämt att det är precis tvärtom.
Lagom när jag slutat att leta efter en käck men inte allt för galen klänning att ha på mig på det nära förestående bröllopet, så ramlar jag över den här fina när jag så där bara för skojs skull går och bläddrar bland tantklänningarna på Myrorna.
Bäst av allt, den sitter som en smäck över byst och midja – det är som vore den skräddarsydd för just mig. Så, tänk er, tajt upptill och så böljar det ut en fantastiskt snurrig kjol från höfterna och neråt.
Här ser den lite rak och tråkig ut, men när den sitter på är den så fin så fin.
Nu ska jag bara fundera över om jag vågar ha den precis som den är. Kragen är... stor. Och så den rosa rosetten på det... Får en liten lätt clownkänsla av någon anledning. Det är ju förstås synd att sätta saxen i en fin vintageklänning, men möjligen kan jag inte låta bli att förminska kragen något.
När jag stog där i den trånga provhytten så tyckte jag nog att klänningen var lite dyr. 235 kronor för en gammal blommig trasa... Men nu har jag sett att det finns en likadan på Etsy, och där får man punga ut med 60 USD, så nu känner jag mig rätt nöjd i alla fall.
Märket är Lanz Originals, och enligt Carly Jones som säljer den på Etsy, så är den från 70-talet eller möjligen tidigt 80-tal. Har läst mig till att det är svårt att datera Lanz kläder, eftersom de hyfsat konsekvent hållt sig till en och samma stil under alla år.
Så här ser den ut på (fast inte på mig):
Har sagt det förr, men säger det igen – begagnat är bäst!
A photo a day – Me, again!
Nämen, jag har en kamera på huvudet!
Så har Photo a Day-utmaningen nått sitt slut. 31 teman tolkade och klara i bild och ibland också i ord.
Det här med att fotografera sig själv alltså... Det är inte lätt. Och hur tar man som 30-plusåring bilder på sig själv i spegeln utan att framstå som en förvuxen tonåring?
Nä, det är nog ett omöjligt uppdrag, så jag försöker att inte ta för allvarligt på det.
Några tips står dock att finna hos A Beautiful Mess.
En liten plutmun till kameran som varit min vän under fotoutmaningen.
Tidigare Photo a day-bidrag:
1. You, 2. Breakfast, 3. Something you adore, 4. Letterbox, 5. Something you wore, 6. Makes you smile, 7. Favourite, 8. Your sky, 9. Daily routine, 10. Childhood, 11. Where you sleep, 12. Close-up, 13. In your bag, 14. Something you're reading, 15. Happiness, 16. Morning, 17. Water, 18. Something you bought, 19. Sweet, 20. Someone you love, 21. Reflection, 22. Your shoes, 23. Something old, 24. Guilty pleasure, 25. Something you made, 26. Colour, 27. Lunch, 28. Light, 29. Inside your fridge, 30. Nature, 31. You - Again.
Zandra samlar andra deltagare i Photo a day-utmaningen.
1. You, 2. Breakfast, 3. Something you adore, 4. Letterbox, 5. Something you wore, 6. Makes you smile, 7. Favourite, 8. Your sky, 9. Daily routine, 10. Childhood, 11. Where you sleep, 12. Close-up, 13. In your bag, 14. Something you're reading, 15. Happiness, 16. Morning, 17. Water, 18. Something you bought, 19. Sweet, 20. Someone you love, 21. Reflection, 22. Your shoes, 23. Something old, 24. Guilty pleasure, 25. Something you made, 26. Colour, 27. Lunch, 28. Light, 29. Inside your fridge, 30. Nature, 31. You - Again.
Zandra samlar andra deltagare i Photo a day-utmaningen.
Bjud en vegetarian på middag i kväll
Jag har varit vegetarian i 16 år nu och har acklimatiserat mig väl till en grön kost, men det tog ett bra tag innan jag tagit mig upp på fötter igen efter den oh så vanliga tankevurpan att en fin middag, den består av kött och potatis minsann.
När vi blir hembjudna på middag till någon märks ibland en viss nervositet över att laga vegetariskt, och inte sällan får jag frågan om vad jag vill ha att äta. Jag är inte så knusslig (det är du visst, säger de som känner mig), men i går åt vi en fantastiskt god måndagsmiddag här hemma som med glädje hade slunkit ner vilken festlig lördagskväll som helst. Och den middagen vill jag tipsa er om!
Risotto med sparris och halloumi
2 personer
Till risotton:
5 dl grönsaksbuljong
1-2 msk smör (och inget margarin nu, smör)
1/2 rödlök, finhackad
1 vitlöksklyfta, finhackad
2 dl avorioris
1 dl vitt vin eller matlagningsvin
7 soltorkade tomater, skurna i bitar
Saften från 1/2 citron
Färskriven parmesanost, minst 1,5 dl men det är svårt att få för mycket
Börja med att koka upp vatten till grönsaksbuljongen. Finhacka vitlök och rödlök. Smält smöret i en tjockbottnad kastrull och fräs löken mjuk. Häll i riset och fräs det glansigt i cirka 2-3 minuter. Tillsätt vinet och rör, rör, rör.
När vinet absorberats, tillsätt buljongen – men bara lite i taget – och fortsätt att röra, röra, röra. Jag tror att det är det som är hemligheten bakom en god risotto, att späda lite i taget och röra runt, runt, runt som en tok. Tillsätt mer buljong först när det du tidigare hällde i helt har absorberats. Fortsätt med detta, på svag värme, tills riset har en skön konsistens med lite tuggmotstånd. Det tar ungefär 20 minuter.
Tillsätt sedan soltorkade tomater, saften från en halv citron och färskriven parmesanost (och varför inte ytterligare en liten klick smör?). Smaka av med salt och peppar om du vill, jag tycker att det går lika bra utan.
Halloumi – guds gåva till vegetarianen
Sparrisen
Koka upp vatten med lite olivolja och saften från en halv citron. Ta ditt sparrisknippe och ansa eventuella hårda och träiga ändar. När vattnet kokar tillsätter du lite salt och socker, och lägger därefter i sparrisen. Denna ska nu sjuda – inte koka – i ungefär 5 minuter, beroende på hur mycket tuggmotstånd du vill ha.
Halloumin
Skär halloumin i skivor. Hetta upp lite olivolja i en stekpanna. Dra ner värmen något (men ha fortfarande lite tjong på plattan, då blir det bäst), och lägg på halloumiskivorna. Stek på båda sidorna tills osten fått lite färg, det tar inte så lång tid. Jag garnerade med lite sesamfrön, men det är frivilligt.
Ät och njut!
Ny header (igen...)
Ja, som jag skrev sent i går natt är det precis sådant här som kan göra mig... manisk. Jag kan liksom inte sluta. Det första jag gjorde i morse var att sätta mig och rita om headern igen.
Min tanke är att den vänstra och högra sidan representerar två olika men väl kompatibla sidor hos mig. Dels finns hemma-Linn, som läser, dricker te och krattar löv (ja, det föreställer en kratta fast det mest ser ut som en sopborste). Dels finns jetset-Linn som vill resa jorden runt (fast allra helst om och om igen till Paris) med stil i skyhöga klackar. Pennan, det är kärleken till orden och till skapandet. Det är min bas.
Som min vän Anna så klokt skrev i en kommentar nedan så saknas en bit i pusslet, passionen för dans och det färgstarka Indien.
Nåväl. Jag får klura lite till på det.
En ratad variant. Vimplar... jag gillar dem. Men de finns överallt...
Dessutom blev headern lite för "tjock" tycker jag.
Ny header!
För första gången sedan bloggens födelse har jag gett den en ny header. Det var på tiden, tycker jag.
Anledningen? Jag har upptäckt den fantastiska ritplattan, och det är galet roligt att sitta och experimentera och rita allehanda gulliga ting i pastellfärger. Det är precis sådana här saker som kan hålla mig vaken dygnet runt om det vill sig riktigt illa.
Så, vad säger ni? Känns den nya headern som jag? Känns den som den här bloggen?
Eller var det bättre förr?
Jag ser ljuset
Nattduksbordet vid sängen.
Sommarnätterna gör det möjligt att strunta i elektriciteten.
Vid tiden för sänggåendet är det fortfarande ljust ute. Solen har gått ner bakom hustaken och trädtopparna som utgör min horisont, men likväl är det ljust.
När jag vaknar är det dag. Oavsett när jag vaknar.
Så jag slänger ut det elektriska ljuset, förlitar mig på naturen och, om det skulle knipa, stearinljusets låga.
När jag lägger huvudet på kudden, det är då jag kommer på att jag fortfarande har örhängen på.
Aj och oskönt tycker jag. Behöver ett litet fat för att lägga från mig dagtidens tingeltangel.
Och jag håller för öronen när olyckskorparna kraxar om mörkare tider. Knip igen era elaka trutar och låt mig ha min sommarnattslycka ifred.
Mina fina lovebirds. Ett armband som jag lät tillverka i Indien. Förälskade mig i ett liknande,
med rubiner och smaragder, men det ville de ha motsvarande 60 000 svenska kronor för...
Naturligtvis ett överpris, men även med prut hade det blivit för dyrt. För mig går det lika bra
med oäkta stenar, så länge de glittrar.
Ljuset, med doft av sandelträ, eucalyptus och geranium, kommer från Partylite.
Bokrecension: Big Sur
Jag märker att jag har svårt att läsa Kerouacs Big Sur som en bok. Svårt att bedöma den som en bok. För om det nu är som det sägs, att Big Sur är självbiografisk, så vore det som att recensera någons tankar.
Genom Big Sur kommer jag ännu närmare Kerouac och hans inre liv. Äsch, vilken underdrift förresten. Jag kastas ned i den sjudande helveteskittel som är hans hjärna, och det bubblar och bränner och jag sitter i min soffa och trampar vatten för att inte drunkna. 
Det som påstås vara Kerouacs stuga i Big Sur.
Bilden lånad från 4488: A Ridge Blog
Efter framgångarna med romanen On the road flyr Kerouac offentligheten och alkoholismen och beger sig till en liten stuga i Big Sur, söder om San Fransisco. Syftet är att bli fri från den smygande paranoian och spritbegäret, men istället dras han bara än djupare ned i ångesten. Galenskapen formligen sipprar ut från boksidorna, klibbar fast mot fingertopparna. Det känns som att befinna sig en virvlande tromb, obehagligt och kittlande på en och samma gång.
Precis som i fallet med Dharmadårarna känner jag stundtals att transportsträckan är väl lång, detaljerna och omständigheterna ibland fler än vad som egentligen krävs, men jag läser Big Sur med stor behållning. 
Jack Kerouac – inte alltid så munter.
Bilden lånad från bloggen You Fight Like Anne Rice!
Det är också den här boken som får mig att inse vad det är jag tycker om med Kerouacs böcker. Det är knappast handlingen, det är orden och det flödande språket. Punkt. Det får mig också att inse att nästa Kerouac jag läser måste vara på originalspråk. Som det är nu älskar jag ju egentligen bara tolkningar av Kerouac.
Betyg: 4/5
Mer om författaren och boken:
Om Jack Kerouac på Wikipedia
Kulturdelen recenserar Big Sur
Empty Mirror Books recenserar Big Sur
A photo a day – Nature
En nattfjäril irrade sig in genom mitt öppna fönster. Hon drogs som en magnet mot ljuset och värmen vi vårdar så ömt innanför de fyra väggar vi kallar vårt hem.
Här finns plats för oss, för vänner och familj, för fyrbenta pälsdjur, fladdriga flygfän och bevingade ord.
Tidigare Photo a day-bidrag:
1. You, 2. Breakfast, 3. Something you adore, 4. Letterbox, 5. Something you wore, 6. Makes you smile, 7. Favourite, 8. Your sky, 9. Daily routine, 10. Childhood, 11. Where you sleep, 12. Close-up, 13. In your bag, 14. Something you're reading, 15. Happiness, 16. Morning, 17. Water, 18. Something you bought, 19. Sweet, 20. Someone you love, 21. Reflection, 22. Your shoes, 23. Something old, 24. Guilty pleasure, 25. Something you made, 26. Colour, 27. Lunch, 28. Light, 29. Inside your fridge, 30. Nature, 31. You - Again.
Zandra samlar andra deltagare i Photo a day-utmaningen.
New Addiction – Ginger Tea
Så simpelt men så gott. Det har blivit som en drog.
Skär ett par centimeter av färsk, skalad ingefära i mindre bitar (man vill ha många snittytor där den goda smaken kan sippra ut). Fyll en tekula med ditt favoritte – i mitt fall Earl Grey. Häll rykande hett vatten över och låt dra. Låt ingefäran ligga kvar i koppen medan du dricker.
Ingefäran ger en stark och distinkt smak, när jag lyckas väl bränner det lite skönt på tungan och spritter i benen. Ungefär så här:
Ginger Rogers och Fred Astaire kommer loss.
Om du har kort om tid och dåligt tålamod, titta i alla fall på de snygga movsen vid 01:20.
A photo a day – Inside my fridge
Vårt kylskåp är från 1943 och still going strong. I den medföljande instruktionsboken gratuleras husmodern redan på den första sidan till sitt förträffliga köp. Det står något i stil med att "det här kylskåpet, det kommer du att ha glädje av i många år framöver". Jovars. Varför inte nästan 70 år senare? Det kallar jag kvalitet.
Westinghouse gör även prylar till kärnkraftverk, och med tanke på det här kylskåpets hållbarhet känner jag mig helt trygg med det.
Temperaturen regleras med en stor ratt. Man kan välja mellan Freezing, Vacation och Heavy Duty till exempel. Fast just den funktionen har lagt av, så trots att ratten står på off, så...
...har det bildats ett så här fint isberg inuti kylskåpet.
Så, vad har vi då i kylen?
Tidigare Photo a day-bidrag:
1. You, 2. Breakfast, 3. Something you adore, 4. Letterbox, 5. Something you wore, 6. Makes you smile, 7. Favourite, 8. Your sky, 9. Daily routine, 10. Childhood, 11. Where you sleep, 12. Close-up, 13. In your bag, 14. Something you're reading, 15. Happiness, 16. Morning, 17. Water, 18. Something you bought, 19. Sweet, 20. Someone you love, 21. Reflection, 22. Your shoes, 23. Something old, 24. Guilty pleasure, 25. Something you made, 26. Colour, 27. Lunch, 28. Light, 29. Inside your fridge, 30. Nature, 31. You - Again.
Zandra samlar andra deltagare i Photo a day-utmaningen.
Second hand-klänning av okänt fabrikat.
Det står ett stort L på lappen i nacken, men det är inte storleken som åsyftas.
Nu ska jag fortsätta med storstädningen som pågår här hemma. Hälften gjort, hälften kvar.
Jag har tagit på mig min blommiga skjortklänning med tjusig plisserad nederdel, den påminner lite om en städrock, och så lyssnar jag på Frank Sinatra. Då går det som en dans faktiskt!
Makin' Whoopie Pies
Nämen vet ni vad? När whoopisarna hade fått ligga till sig i kylskåpet något dygn så blev de rätt så smaskiga. Lite småsega sådär. Så jag tänkte att jag skulle dela med mig av receptet, inte minst med tanke på att jag gjort mig besväret att översätta receptet från amerikanska, med alla deras cups och ounces, till svenska.
Själva "bröden" blev jättebra, men jag behöver hitta ett alternativ till fyllningen/frostingen som trots allt blev lite för söt för min smak.
Raspberry Lime Whoopie Pie
Cirka 10 stycken
TIll bröden:
75 gram smör
2 dl brunt farinsocker
1 ägg
3/4 dl gräddfil
Skalet av två lime
1/2 tsk vaniljsocker
4 dl mjöl
1,5 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
Till fyllningen:
Ca 75 g hallon (det är ungefär 20 st)
2 msk smält smör
200 g cream cheese
3 dl florsocker
Saften av en halv lime
En doft av salt
Smeten utklickad på plåt. Håll lite avstånd mellan kluttarna, för de flyter ut rätt rejält.
Rör samman rumsvarmt smör och farinsocker med elvisp (använd degkrokarna). Riv skalet av två lime fint och tillsätt till smeten tillsammans med ägget och gräddfilen. Rör samman tills det nästan är klumpfritt.
Blanda samman de torra ingredienserna i en separat bunke och tillsätt sedan till smeten och rör ihop. Konsistensen är kladdigare än en deg men tjockare än exempelvis sockerkakssmet.
Jag klickade ut ungefär en matsked smet per kaka på en plåt med bakplåtspapper, men skulle jag göra om det skulle jag göra dem betydligt mindre. Det här är ett bakverk som, enligt mig, passar som en liten munsbit.
Kakorna efter gräddning.
Grädda kakorna – utan fyllningen – mitt i ugnen på 175 grader i 8-10 minuter.
Blanda samman ingredienserna till fyllningen med elvisp. I min smet mosade jag hallonen helt och hållet. Låt eventuellt smeten stå ett tag i kylskåpet för att tjockna. Klicka ut så mycket fyllning som du tycker är lagom på en kaka och lägg en kaka på toppen.
Smaken är förstås som baken, men jag tyckte som sagt att whoopisarna vann på att få ligga till sig i kylskåpet och – faktiskt – ätas kylskåpskalla(!).
Det här receptet kan varieras i all oändlighet med olika smaksättningar av smeten och olika varianter av fyllning.
Jag har utgått från ett recept på finfina beroendeframkallande bloggen A Beautiful Mess.
Under tiden man bakar kan man roa sig med att lyssna på den här:
(Även om stavningen är annorlunda och betydelsen en annan, så låter det ju ungefär likadant)
Jag kommer också att tänka på den här:
En wookie!
Dufweholms Herrgård
Dagens utflykt gick till Dufweholms Herrgård i utkanten av Katrineholm. Lunch och promenad i den lilla parken stod på schemat.
Om Dufweholms historia är svårt att hitta källor på nätet. En och annan osammanhängande rad går att nosa rätt på, men det är svårt att bilda sig en ordentlig uppfattning om den över 500 år gamla gården. 
Gården, med anor från 1485, gick ursprungligen under namnet Stenstorp. Dess förste ägare var Jönis Geet. Om honom står tyvärr föga att finna. Sitt nuvarande namn fick Dufweholm under mitten av 1600-talet efter Johan Dufva, landshövding över delar av Österbotten i Finland. Man tror att det var hans dotter, Brita, som efter faderns bortgång ändrade namnet.
En gammal lanthandel har uppförts vid herrgården.
Bara utsidan är en fröjd för ögat med en uppsjö av gamla emaljskyltar.
Johan Dufva som (för mig oklart hur) tog över gården 1622 var den förste att uppföra en som sig bör pampig och ståndsmässig mangårdsbyggnad. 
Läkerol – makes people... scared?
Det sägs att Sveriges största samling av emaljskyltar och burkar finns här.
1917 förvärvade Leonard Linden, källarmästare och ägare till järnvägsrestaurangen i Katrineholm, Dufweholms Herrgård. Han var välkänd inom konstnärs- och teaterkretsar, vilket ledde till att Dufweholm gästades av kändisar såsom Albert Engström, Carl Larsson och Anders Zorn.
I lusthuset nere vid sjön finns ett antal osignerade teckningar på innerväggarna, och det går såklart att spekulera om vilka som kan ligga bakom dessa. 
Jag gungeligungar en stund nere vid sjön.
1944 köpte källarmästare Ivar Oscarsson herrgården. Familjen drev Dufweholms Herrgårdspensionat i nästan 50 år innan dagens ägare, familjen Åström, tog över 1993. Familjen äger även Södertuna Slott och arrenderar Gripsholms värdshus.
Allt som allt har Stenstorp/Dufweholm haft 22 olika ägare.
Bordsdekoration.
Huvudbyggnaden har renoverats med stil och inretts med eftertanke. Det blir mycket oooh-ande och aaah-ande över uppspända medaljongtapeter i tyg och stoppade krusidullmöbler.
Lunchen intas i en vacker men avspänd matsal. För 440 kronor får jag en vegetarisk varmrätt, ett glas alkoholfri cider, en efterrätt i form av rabarberkompott och flädersorbet samt en kopp te. Det finns inget vegetariskt på menyn, utan det blir, som så ofta, en kockens surprise. Kanske hade jag önskat något mer av maten med tanke på priset, men jag går ändå därifrån mätt och belåten, nöjd och glad. 
Mitt trevliga lunchsällskap. Anna och... ja, vem är det som gömmer sig där inne egentligen?
Källor:
Dufweholms Herrgårds hemsida
Artikel i tidningen Gods och Gårdar
Läs också: DN-recension från 2008
A photo a day – light
Jag känner mig inte särskilt originell som har fotograferat vattendroppar på växtlighet. Men de låg där och glittrade, som diamanter i solskenet. Dessutom, säger Peter, så måste alla hobbyfotografer gå igenom en period med närbilder på dylika ting.
This too shall pass.
Tidigare Photo a day-bidrag:
1. You, 2. Breakfast, 3. Something you adore, 4. Letterbox, 5. Something you wore, 6. Makes you smile, 7. Favourite, 8. Your sky, 9. Daily routine, 10. Childhood, 11. Where you sleep, 12. Close-up, 13. In your bag, 14. Something you're reading, 15. Happiness, 16. Morning, 17. Water, 18. Something you bought, 19. Sweet, 20. Someone you love, 21. Reflection, 22. Your shoes, 23. Something old, 24. Guilty pleasure, 25. Something you made, 26. Colour, 27. Lunch, 28. Light, 29. Inside your fridge, 30. Nature, 31. You - Again.
Zandra samlar andra deltagare i Photo a day-utmaningen.
Regntunga skyar
Men jag väljer att se det som mysigt, trivsamt och hemtrevligt. Regnet alltså. Jag kan ändå inte påverka det.
Och jag vaknar av skatornas eviga tjattrande (skattjatter, kulsprutesmatter, tänker jag i glipan mellan dröm och vakenhet), men när regnet kommer flyr de upp i träden och tystnar.
Släpper in katten som varit ute hela natten. Han är blöt i pälsen och hungrig. Efter frukosten är han den keligaste kelgris man kan tänka sig. Jag tar upp honom, åtta kilo muskulös hankatt, i famnen och kramar all rastlöshet ur kroppen på honom. Som om vi måste bevisa för varandra att det är vi, trots att han är ute och ränner om nätterna och lämnar mig vankandes och vakandes med min oro.
Nu är det dags att hoppa ur pyamasen och i dagens mundering. Strax bär det iväg på utflykt med min finaste Anna.
Tjolahopp!
Raspberry Lime Whoopie Pie – Whoopee!
Det bidde Whoopie Pie med smak av hallon och lime av dagens bakprojekt. Jag tycker alltid att det är kul att pröva på nya recept och jag improviserar gärna själv. Slutresultatet varierar, av förklarliga skäl.
De här blev på tok för sötsliskiga för min smak, så jag kör på ett säkert kort och tar med mig färska, svenska jordgubbar till kvällens middag också. Ibland är det enklaste också det allra godaste!
A photo a day – Lunch
När dagens fototema är lunch borde jag förstås ha satt i mig något i hästväg, något som skulle få er att tappa hakan totalt.
Så blev det inte.
Det blev quornburgare (receptet hittar ni här) med pesto, avokado, rödlök, några salldsblad och tomat. Enkelhet och snabbhet prioriterades i dag, för nu ska jag nämligen sätta i gång med dagens bakprojekt, och det mina vänner, blir något alldeles extra (är åtminstone min förhoppning). Något till formen hamburgerliknande som inte är macarons. To be continued...
1. You, 2. Breakfast, 3. Something you adore, 4. Letterbox, 5. Something you wore, 6. Makes you smile, 7. Favourite, 8. Your sky, 9. Daily routine, 10. Childhood, 11. Where you sleep, 12. Close-up, 13. In your bag, 14. Something you're reading, 15. Happiness, 16. Morning, 17. Water, 18. Something you bought, 19. Sweet, 20. Someone you love, 21. Reflection, 22. Your shoes, 23. Something old, 24. Guilty pleasure, 25. Something you made, 26. Colour, 27. Lunch, 28. Light, 29. Inside your fridge, 30. Nature, 31. You - Again.
Zandra samlar andra deltagare i Photo a day-utmaningen.
Friday I'm in love
Dagarna går sakta men veckorna rusar fram. Så känns det.
Jag hinner knappt gå och lägga mig den ena söndagkvällen förrän det som genom ett trollslag är nästa söndag morgon igen – en vecka senare. Och dagarna som har passerat flyter ihop, är vaga och lite dimmiga.
Som sjukskriven är jag ju hemma varje dag nu, men det är på något sätt som om kroppens inbyggda känsloklocka är inställd på arbetslivets tider. Tidiga morgnar slappnar jag av, kvällstid likaså. Helgerna är oftast trivsamma. Men under veckodagarna, under arbetstid, då går jag med en oro och en rastlöshet i kroppen. Nyttoperspektivet på hela existensen är så djupt rotat. Utan att medvetet tänka på det vet jag att jag egentligen borde, måste, skulle...
Nåväl. Fredag. Tar ett djupt andetag. Nu kommer den härliga helgen.
Jag hinner knappt gå och lägga mig den ena söndagkvällen förrän det som genom ett trollslag är nästa söndag morgon igen – en vecka senare. Och dagarna som har passerat flyter ihop, är vaga och lite dimmiga.
Som sjukskriven är jag ju hemma varje dag nu, men det är på något sätt som om kroppens inbyggda känsloklocka är inställd på arbetslivets tider. Tidiga morgnar slappnar jag av, kvällstid likaså. Helgerna är oftast trivsamma. Men under veckodagarna, under arbetstid, då går jag med en oro och en rastlöshet i kroppen. Nyttoperspektivet på hela existensen är så djupt rotat. Utan att medvetet tänka på det vet jag att jag egentligen borde, måste, skulle...
Nåväl. Fredag. Tar ett djupt andetag. Nu kommer den härliga helgen.
I dag ska jag och Peter åka till biblioteket. Lämna och låna. Näst på tur står en Salinger, en Hesse och ytterligare en Kerouac.
Jag tror att det har med jakten på mig själv att göra, det faktum att jag läser favoritförfattarna från tonårstiden och upptäcker sådana som troligen hade talat till mig då. Kanske letar jag efter nycklar i deras ord...
I kväll: tjejkväll. Och helgen bjuder på mysiga utflykter. Äntligen fredag!
Spirulinasmoothie med vanilj
Det här är, enligt mig, en riktig godis-smoothie, söt och smaskig.
Spirulinasmoothie med vanilj
1 person
1 banan
1 rått eko-ägg (för proteinets skull)
1 tsk spirulinapulver
1 tsk vaniljsocker (något kul ska man väl ha här i livet...)
Naturell yoghurt (jag måttar inte så noga, men sisådär 1,5 dl brukar det nog bli)
Vatten
Kör alla ingredienser i en mixer. Tillsätt vatten till önskad konsistens.
God morgon!
För att jag vill dansa
När jag hör den här låten kan jag inte sitta still. Jag kan inte hänga läpp. Jag vill bara dansa, precis som Silvana Mangano. Och jag vill ha ett par maracas att spela på, men i brist på sådana tar jag två paket med pasta och skakar på istället.
Just nu övar jag på det fina danssteget som du kan se vid 01.26.
Pink Martini har gjort en fin version av det här lilla örhänget.
A photo a day – Colour
Utanför ett tempel i Begun, några mil från Chittorgarh
Färgstarkt. Det är bara ett av alla de ord som passar in på det där landet långt, långt bort som fångat mitt hjärta, ja, faktiskt tagit det med storm.
Indien.
Allt har färg. Maten. Människorna. Kläderna. Väggarna. Fåglarna. Blommorna. Bilarna. Känslorna och livet.
Inte konstigt att Sverige kändes som en dystopisk framtidsversion av en gammal svartvit journalfilm vid hemkomsten. Kontrasten är total.
Färgglad man i Begun
Väggmålning på restaurangen i Chittorgarh där vi åt lunch
1. You, 2. Breakfast, 3. Something you adore, 4. Letterbox, 5. Something you wore, 6. Makes you smile, 7. Favourite, 8. Your sky, 9. Daily routine, 10. Childhood, 11. Where you sleep, 12. Close-up, 13. In your bag, 14. Something you're reading, 15. Happiness, 16. Morning, 17. Water, 18. Something you bought, 19. Sweet, 20. Someone you love, 21. Reflection, 22. Your shoes, 23. Something old, 24. Guilty pleasure, 25. Something you made, 26. Colour, 27. Lunch, 28. Light, 29. Inside your fridge, 30. Nature, 31. You - Again.
Zandra samlar andra deltagare i Photo a day-utmaningen.
Asiatisk afton
Vi åt en asiatisk-inspirerad sallad med en himmelsk dressing, drack japanskt matcha-te och hittade en platta på Spotify med japansk meditationsmusik. Så förvandlades en svensk sommarkväll för någon timme till en asiatisk afton.
Asiatisk sallad
4 personer
1 dl vildris (Obs! Kräver tre dagars förberedelse)
1 huvud kurssallad/krispsallad
1 grönt äpple
5 cm purjolök
Ca 100 gram vitkål
2 selleristjälkar
1 avokado
1 granatäpple
Cashewcurrydressing
1 dl cashewnötter
1 dl vatten
1/4 gul paprika
2 cm purjolök
Curry, gurkmeja, tamari (eller vanlig soja) och citronjuice
Börja med att blötlägga vildriset i tre dygn. Det ska sköljas morgon och kväll och vattnet ska bytas ut. Räds icke den råa doften och det bistra utseendet – det blir jättegott och riktigt al dente!
Riv krussalladen i mindre bitar. Skär äpplet i tärningar och purjon i fina ringar. Finstrimla vitkålen och skär selleristjälkarna i tunna bitar. Blanda samman dessa ingredienser med vildriset.
Skiva avokadon och garnera med denna på toppen av salladen, tillsammans med granatäpplekärnorna. Enklast, tycker jag, är att dela granatäpplet på mitten och sedan helt enkelt krama ur kärnorna över en bunke.
Nu är det dags för dressingen!
Mixa cashewnötterna till mjölig konsistens. Blanda i vatten, paprika och purjo och mixa igen tills allting har blandat sig. Tillsätt mer vatten om du vill ha en annan konsistens, jag tycker att dressingen gärna får vara lite tjockare och grynig.
Smaka av med kryddorna, tamarin (eller sojan) och citron.
Dinner is served!
Även detta recept har hämtat inspiration från Erica Palmcrantz och Irmela Liljas utomordentliga kokbok 'Raw food på svenska'.
A photo a day – Something I made
Something I made.
Jag gjorde en förändring. Jag tog ett steg, bort från något som just då bara gjorde mig illa.
Eller tog jag verkligen steget? Möjligen var det så att steget tog sig själv, med mig hängandes och slängandes efter som en liten blöt och sorglig vante.
Det spelar egentligen ingen roll, det viktiga är att steget togs.
De första dagarna av min sjukskrivning famlade jag runt som i ett mörker. Jag försökte tala trots att jag inte hade någon tunga. Jag försökte se trots att mina ögon var grumlade av ångest. Jag försökte tänka klart trots att jag hade tappat alla mina ord och trots att det pågick ett myrornas krig innanför pannbenet.
Med hjälp av papper och penna gjorde jag mitt bästa för att reda ut virrvarret av tankar.
Ord som ville ut just den dagen, den 22 mars, fyra dagar efter att Steget togs.
Flipperspel. Utskrattad. Trött. Likgiltig. Jagad. Sten. Främmande. Torr. Uttråkad. Rampljus. Kämpar. Orkeslös. Dränerad. Apa. Död. Hånskratt. Utanförskap. Fasad. Ranglig. Glädjelös. Eksem. Trasig. Falsk. Förvirrad. Vilja. Annorlunda. Lismande. Hat. Svag. Dum. Utmattad. Klåda. Korkad. Försöker. Fattig. Liten. Självuppoffrande. Lögnare. Nött. Fiender. Stressad. Hård. Grå. Maskerad. Osäker. Utslagen. Hungrig. Alienerad. Otillräcklig. Prestationsångest. Ensam. Tunn. Skamsen. Utsliten. Stångas. Tärd. Desperat. Ångest. Människor. Sliter. Fjäderlätt. Ledsen. Fel. Slagen. Osynlig. Motstånd. Aska. Platt. Ovilja. Avskyvärd. Ping-pong. Slut. Överdriven. Sorg. Stum. Skrattretande. Matt. Självutplånande. Oaptitlig. Storhetsvansinne. Arg. Besviken. Teater. Sömnlös. Misslyckad. Tom. Ånger. Parallell. Otrygg. Svart.
Sedan försökte jag sätta ord på den jag ville vara, och rita en bild för att fånga känslan. Jag blev till en upptäcktsresande med grova kängor, khakidress och safarihatt, på väg mot solen.
Och orden som då ville ut, den 24 mars, var dessa:
Glad. Harmonisk. Påhittig. Upptäcktsresande. Självständig. Nyfiken. Tillfreds. Vetgirig. Stabil. Kreativ. Vilja. Lugn. Modig. Skapande. Stark. Energi. Trygg. Pigg. Fantasirik. Hälsosam.
Jag kämpar vidare.
Tidigare Photo a day-bidrag:
1. You, 2. Breakfast, 3. Something you adore, 4. Letterbox, 5. Something you wore, 6. Makes you smile, 7. Favourite, 8. Your sky, 9. Daily routine, 10. Childhood, 11. Where you sleep, 12. Close-up, 13. In your bag, 14. Something you're reading, 15. Happiness, 16. Morning, 17. Water, 18. Something you bought, 19. Sweet, 20. Someone you love, 21. Reflection, 22. Your shoes, 23. Something old, 24. Guilty pleasure, 25. Something you made, 26. Colour, 27. Lunch, 28. Light, 29. Inside your fridge, 30. Nature, 31. You - Again.
Zandra samlar andra deltagare i Photo a day-utmaningen.
Senaste nytt från trädgården
Det händer så mycket i trädgården. Nästan varje dag upptäcker jag något nytt, och det är extra spännande eftersom det här är vår första sommar i huset. Jag är ju inte heller en sån där som bara genom att titta på knoppar kan lista ut vad de ska bli när de blir stora.
Fast här blir det hallon, så mycket vet jag. Och inte lite heller.
Måste börja fila på en plan för hur vi ska lyckas konsumera alla bär.
Och här är ett litet äppelkart – det finns många även av dem!
Och här; ytterligare en anledning till att inte klippa gräset. Smultron!
Jag är nyfiken på att få veta vad det här blir för fint. Någon som vet?
Kastanjen har kastat av sig blommorna och bytt dem mot små taggbollar i miniformat.
Plymspirea, skir och drömsk.
Jag går och slänger långa, suktande blickar efter grannarnas magnifika
rhododendronbuskar.
Vår sitter inklämd bland en massa annat grönt i ett bortglömt hörn av trädgården.
Pionerna är i alla stadier samtidigt. Det finns knoppar...
...fullt utslagna blommor...
...och sådana som redan nått ålderns höst.
Doftschersmin.
En glad överraskning var att se några av de gröna buskarna skicka ut snövita blommor i form av doftschersmin. Under dem kan jag vara fullkomligt nöjd med att bara ligga raklång på gräsmattan och dra djupa andetag genom näsan. De luktar ju så gott!
Efter att järneken blommat över, liksom kaprifolen, liljekonvaljerna och syrenen har jag med sorg i hjärtat konstaterat att "jaha, nu är den redan över, tiden med de ljuvliga sommardofterna". Men då kommer schersminen där, och visar mig att än är det inte slut, än finns det fler överraskningar som väntar.
Jag måste våga tro på att livet har mer på lur i rockärmen.
Bästa sällskapet i trädgården. Varje dag kissar han på pionen som jag grävde ner i höstas,
den som kommer hela vägen från min mammas barndomshem. Det är som om han förstod
att den måste vi ta extra väl hand om.
A photo a day – Guilty pleasure
Varning för pasta!
Jag var tvungen att fundera en stund. Googla lite. Guilty pleasure, vad är det egentligen?
Jo, det är något du tycker om, men som du också skäms lite för att du tycker om. Det behöver inte vara mat, det kan lika gärna vara ett teveprogram, en viss sorts musik, ett klädesplagg eller varför inte ett resmål.
Jag försöker att inte skuldbelägga mig själv i onödan, men finns det något som är lite skämsigt så är det möjligen min förkärlek för (trumvirvlar)... vitt mjöl och KOLHYDRATER.
De söta små bakverken vi fnittrande trycker i oss behöver vi inte skämmas för. Nä, det är lätt att ställa sig med tungan mot slickepotten och hävda att man är en sinnligt sensuell Nigella, alternativt förkläda sig till rosenkindad husmorsreplika à la 50-tal. Men pasta... För pastan finns ingen ursäkt.
Det skulle möjligen vara att försöka hävda att man är av bullrig, livsnjutande italienartyp, men då har åhörarna för länge sedan slutat att lyssna. Blotta åsynen av gnocchi och strozza pretti kan få den mest proteinstinna LCHF-pastor med dubbelknut kring blodsockerjojon att tuppa av.
Jag tror inte att jag och Paolo Roberto har särskilt mycket gemensamt, men en klok sak har den mannen sagt: Om man inte får äta pasta, då kan man ju lika gärna lägga sig ner och dö.
Amen.
Tidigare Photo a day-bidrag:
1. You, 2. Breakfast, 3. Something you adore, 4. Letterbox, 5. Something you wore, 6. Makes you smile, 7. Favourite, 8. Your sky, 9. Daily routine, 10. Childhood, 11. Where you sleep, 12. Close-up, 13. In your bag, 14. Something you're reading, 15. Happiness, 16. Morning, 17. Water, 18. Something you bought, 19. Sweet, 20. Someone you love, 21. Reflection, 22. Your shoes, 23. Something old, 24. Guilty pleasure, 25. Something you made, 26. Colour, 27. Lunch, 28. Light, 29. Inside your fridge, 30. Nature, 31. You - Again.
Zandra samlar andra deltagare i Photo a day-utmaningen.
Recept: Mandeltabouleh
En syrlig och saftig sallad, fullproppad med god och nyttig persilja. Recept med mycket inspiration från Erica Palmcrantz och Irmela Liljas kokbok Raw food på svenska.
Mandeltabouleh
4 portioner
1 kruka (krus-)persilja
20 stjälkar bladpersilja
4 tomater
1 rödlök
1/4 gurka
1 dl sötmandel
Dressing:
Saften från en halv citron
1/4 dl olivolja
En nypa salt
Finhacka persiljan och löken, enklast är att köra den i en mixer. Jag slänger i persiljan med stjälk och allt. Hacka tomat och gurka i små tärningar och mixa mandeln till riktigt små bitar. Blanda samman alla ingredienser till taboulehn och tillsätt olivolja, citronsaft och salt. Låt salladen stå en liten stund innan servering.
Vi åt den tillsammans med oliver, vattenmelon, quornfilé (jag) och räkor (Peter).
Jag är stormrik!
Jag har hur mycket klöver som helst ♥
Bokrecension: Dharmadårarna
Bild från litkicks.com
Den tog Kerouac två veckor att skriva och mig fyra dagar att läsa, Dharmadårarna. Sedan tog det mig ytterligare en vecka att skaka av mig upplevelsen och de kvardröjande vattendropparna efter att ha simmat omkring och slagit kullerbyttor i Kerouacs uppfriskande, glittrande ordflöde.
Bokens handling kretsar kring sökandet efter sanning, mening och frihet. Följer man huvudpersonen Ray Smith (som egentligen är Kerouac själv) och hans väg så finner man allt detta i en skön, lite småsnurrig mix av buddhism, katolicism, fotvandring och då och då en droppe alkohol. Tematiken bakas skickligt in i en redogörelse för Rays/Kerouacs till stora delar kringflackande liv under åren 1955-56.
Mr. Kerouac himself. Bild från Flavorwire
Naturromantik när den är som allra bäst
Jag vet inte hur jag ska recensera den här boken utan att upprepa mig. Precis det som fångade mig i Kerouacs novellsamling Järnvägen Jorden får mig på fall här.
Det flödar. Orden rinner fram, utan några hinder, och det är så genialt att jag ibland måste skratta, eller kanske gråta, eller kanske bara stöna av vällust – något måste jag i alla fall göra för att pysa ut det som växer inom mig när det är som allra bäst. I allmänhet är det som bäst i de naturromantiska utsvävningarna.
Låt mig citera:
”Augusti kom till sist med en augustistormstöt som skakade min stuga i grunden och förebådade lite av augusti månads själva väsen. Jag stod och gjorde rubinröd hallongelé i kvällssolen. Topp tunnor rasande solnedgångar hällde in väldiga sjöskumsmoln mellan bergskammarna omöjliga att ens föreställa sig och med varje antydan till hopp långt långt bakom mig var det just så jag kände mig, både strålande och likblek bortom all beskrivning. Så långt ögat nådde imponerande, skrämmande isvidder och enstaka strån som stack upp ur snödrivorna. Ett grässtrå hade kastat ankare, tagit spjärn mot en klippa och frijazzade för fullt i takt med gränslöshetens allt ryckigare kastvindar.
Tangsjöstugan i Fulufjällen får illustrera.
Borta i öster var det grått och rått, norrut såg det allmänt ruggigt ut och i väst regerade det vilda vansinnet med stenhårda, stenkorkade jädrans järnmän som försökte koppla brottargrepp på varandra i det unkna dunklet. Söderut fanns bara dis – diset efter min döde fader. Jack Mountain med den höga, klippiga knekthatten käckt på svaj blickade ut över hundratals snötäckta fotbollsplaner. Cinnamon Creek var ett örnnäste långt uppe i dimman. Shullberget tinade bort i gyllene köld.
Min fotogenlampa fortsatte brinna. Det skulle den göra i all framtid.”
– Utdrag ur Jack Kerouacs Dharmadårarna, i översättning av Mats Zetterberg –
Efter detta vill jag inte säga något mer. Efter detta är mina ord överflödiga.
Betyg: 4/5 (för full pott hade boken behövet vara något tajtare)
Mer om författaren och boken:
Om Kerouac
Recension av Literature Connoisseur
SvD recenserar boken (men uppehåller sig främst kring översättningen)
A photo a day – Something old
Bland allt gammalt skrot och i frånvaron av antika skatter bestämde jag mig för att ta en bild på det föremål som troligen är det äldsta; tennstopet från 1700-talet.
Det tillhör inte mig, utan har varit i min farmors ägo. Just nu finns det här för att jag tog med det till Bukowskis för att förhöra mig om värdet. Mycket ringa och blygsamt, visade det sig, men då glömde de visst att räkna in affektionsvärdet.
Tidigare Photo a day-bidrag:
1. You, 2. Breakfast, 3. Something you adore, 4. Letterbox, 5. Something you wore, 6. Makes you smile, 7. Favourite, 8. Your sky, 9. Daily routine, 10. Childhood, 11. Where you sleep, 12. Close-up, 13. In your bag, 14. Something you're reading, 15. Happiness, 16. Morning, 17. Water, 18. Something you bought, 19. Sweet, 20. Someone you love, 21. Reflection, 22. Your shoes, 23. Something old, 24. Guilty pleasure, 25. Something you made, 26. Colour, 27. Lunch, 28. Light, 29. Inside your fridge, 30. Nature, 31. You - Again.
Zandra samlar andra deltagare i Photo a day-utmaningen.
Rawkostsallad med limedressing
Rawkostsallad med limedressing
Lagom för en person
2 normalstora morötter
1 äpple, gärna lite syrligt
1 rödbeta
Till dressingen:
1 msk olivolja
1/2 tsk gurkmeja
1/2 lime, saften
En skvätt Nama shoyu (eller vanlig soja, men då blir rätten inte 'raw')
Börja med dressingen, eftersom rotfrukterna och äpplet gör allra mest nytta om de inte får ligga och lufta sig för länge. Rör samman ingredienserna till dressingen, smaka av tills du är nöjd med sältan och syrligheten.
Skala morötterna och rödbetan. Dela rotfrukterna och äpplet i mindre bitar och kör dem i en mixer tills de är finfördelade. Häll dressingen över salladen och rör runt så att allt blandar sig.
Servera direkt, förslagsvis med en näve cashewnötter. Jag garnerade också med några blad från blekselleri.
En lätt och fräsch lunch. Smaklig måltid!
Bör möjligen tillägga att detta är mat för den med öppet sinne som uppskattar att känna råvarornas riktiga smaker.
Wallpaper Tour
Join me for a tour around our house, exploring all the crazy wallpapers that we love, more and more each day.
Vad gör det väl att det regnar? Vi går på upptäcktsfärd inomhus istället, och undersöker alla galna tanttapeter.
Häng med!
Tapeten i hallen som får mig att känna mig som Törnrosa. Eller som att jag kliver in i en pergola.
I ett hörn har någon nyfiken själ före oss rivit upp en bit av dagens tapet för att se vad som finns bakom.
Jag skulle gärna se fortsättningen på tapetberättelsen om pojken och farbrorn.
Textiltapet i vardagsrummet. Först ville vi måla vitt, vitt, vitt över alltihop.
Sen kom vi fram till att den är lite tjusig, trots allt.
Our kitschy kitchen!
När vi klev in i köket första gången och såg den här trodde vi knappt våra ögon.
Hela köket är inklädd i den här blåbommiga dräkten. Men vi gillar den mer och mer,
för varje dag som går.
Som en bonus så är också alla dörrar i köket blåmålade.
Inklusive köksluckor. Plus att golvet är täckt av en ljusblå plastmatta...
Det är bara att kapitulera inför galenskapen!
Hallen på övervåningen. Inte nog med att tapeten är blommig i pastellfärger, den är dessutom
pärlemorskimrande. Och har struktur! Jag hade säkert älskat den som barn, då när vita svanar
i porslin var poppis.
I hobbyrummet, där jag syr och pysslar och sambon mekar med cyklar, sitter
en gulblommig skapelse.
Sovrummet. Jag har visat upp den förr.
Ytterligare en textiltapet i rummet som här hemma går under benämningen 'man cave'.
Det är alltid lika roligt att få besök i det gamla huset. Inte sällan rycker det lite i området mellan överläppen och näsan på finsmakarna. Blicken flackar när de söker efter ord. Sen får vi tips på allt vi skulle kunna göra om här hemma, förbättra och förfina. Golv som ska rivas upp, kök som ska göras om och väggar som ska målas. I all välmening förstås, men hej, vet ni vad?
Det är bra som det är.
A photo a day – My shoes
Det blir inte någon dagens bild i dag. Det blir en dagens film istället.
Den här satte sambon ihop 2010 och den visar en bråkdel av alla de klackisar som står i garderoben och bara väntar på att få dansa fram genom natten och livet.
Skor, kan man få för många av dem?
Ja, enligt mina nya ideal (jag är rädd att jag håller på att transformeras till en miljömupp...) så kan man nog det.
Tidigare Photo a day-bidrag:
1. You, 2. Breakfast, 3. Something you adore, 4. Letterbox, 5. Something you wore, 6. Makes you smile, 7. Favourite, 8. Your sky, 9. Daily routine, 10. Childhood, 11. Where you sleep, 12. Close-up, 13. In your bag, 14. Something you're reading, 15. Happiness, 16. Morning, 17. Water, 18. Something you bought, 19. Sweet, 20. Someone you love, 21. Reflection, 22. Your shoes, 23. Something old, 24. Guilty pleasure, 25. Something you made, 26. Colour, 27. Lunch, 28. Light, 29. Inside your fridge, 30. Nature, 31. You - Again.
Zandra samlar andra deltagare i Photo a day-utmaningen.
Home sweet home
Ahh, söndag. Det har länge varit min favoritdag. En dag utan krav, på något sätt.
I går rände vi runt på stan med fika och bio så det stog härliga till, så i dag ser jag fram emot en lugn och skön hemmadag med bara sambo, katt och Engelbert Humperdinck. Det har redan börjat bra.
Vi sov lite extra länge. Jag drack en galet blågrön smoothie till frukost och repriserade nya favoriten bananplätt.
Smoothie med banan, rått ägg, spirulinapulver, ingefära, havremjölk, kiwi och flytande honung.
På schemat för dagen står lite experimenterande i köket, några maskiner tvätt, en promenix i regnet och kanske en film. Önskar er alla en fin dag!
En bild från gårdagens fika på Åbacka. Vi skulle naturligtvis trotsa regnet som öste ner och sitta ute,
men inte ens tre parasoller hjälpte. Sambons våffla med glass och hjortronsylt bokstavligen simmade bort...
Men, det ska tilläggas, personalen på Åbacka var gentila och bjöd på en ny. Inomhus.
A photo a day – Reflection
Jag vid Ågelsjön, en sensommardag 2006.
Träden och himlen som reflekteras i vattnet. Jag som reflekterar över... ja, troligen mest över hur jag ser ut på bilden, men det verkar ju oromantiskt. Det är inte så svårt att lista ut att jag också funderar över framtiden, den nära förestående och den på lite längre sikt.
Det är Peter som står bakom kameran, och tillfället är en av våra tidiga dejter. Han hämtade upp mig i Norrköping med motorcykeln. Jag fick kränga på mig den hiskeliga skyddsdräkten och hjälmen som förstörde allt vad frisyr och smink hette.
Vi åkte ut till Ågelsjön. Åt en medhavd matsäck. Pratade politik, det var ju valår. Jag minns nervositeten när jag frågade honom vilket parti han hade (eller skulle?) rösta på. Tänk om han skulle svara "fel"?
Politiska meningsskiljaktigheter behöver inte vara något problem, men det är ju trivsamt om man delar vissa grundläggande värderingar. Det gjorde vi. Och gör. Tur det.
Tidigare Photo a day-bidrag:
1. You, 2. Breakfast, 3. Something you adore, 4. Letterbox, 5. Something you wore, 6. Makes you smile, 7. Favourite, 8. Your sky, 9. Daily routine, 10. Childhood, 11. Where you sleep, 12. Close-up, 13. In your bag, 14. Something you're reading, 15. Happiness, 16. Morning, 17. Water, 18. Something you bought, 19. Sweet, 20. Someone you love, 21. Reflection, 22. Your shoes, 23. Something old, 24. Guilty pleasure, 25. Something you made, 26. Colour, 27. Lunch, 28. Light, 29. Inside your fridge, 30. Nature, 31. You - Again.
Zandra samlar andra deltagare i Photo a day-utmaningen.
En dag i Söderköping
De här tulpanerna tar andan ur mig – vilken färg!
Så kom jag tillbaka som besökare och turist, till barndomsstaden Söderköping. Visst, det var i Örebro jag tultade omkring i blöjor. Det var i de värmländska skogarna jag började skolan. Till Söderköping kom jag först när jag var elva, men det är ändå platsen som starkast är förknippad med barndomen och uppväxten. Det är en av alla de platser på jorden där jag inte bor, men som ändå är hemma.
Sigridros.
Jag åkte dit för att hälsa på Josefine, en av mina allra äldsta och närmaste vänner. Hon känner nog till i stort sett alla galenskaper jag ställt till med. I höst firar vi ett jämnt jubileum, eftersom det var efter novemberlovet 1992 som vi lärde känna varandra. 10-årsjubileum, tänker jag, och inser sedan att det faktiskt har gått 20 år sedan dess...
Trädgårdsiris. Färgen och mönstret leder tankarna till den här lilla sjalen.
Vi besökte Söderköpings vackra Örtagård, som förvisso inte är så stor, men i gengäld desto vackrare och mer välarbetad. Där sommarjobbade jag för 15 kronor i timmen när jag var 13 eller 14, om jag inte minns fel. Det var en fin sommar. Jag fick ligga i rabatten och rensa ogräs.
Lingonoxbär.
Förutom Örtagården besökte vi några av stadens second hand-butiker, och det blev några fynd i form av böcker, en duk och husgeråd.
Söderköping avnjuts bäst till fots, möjligen efter ankomst med båt på Göta Kanal. Det är underbart att promenera längsmed kanalen eller ån, gå vilse i gränderna och beundra de vackra gamla husen.
Engelsk vallmo.
Vi åt en sen lunch på Bondens Crêperie & Lanthandel, som ligger uppe vid kanalen. Där serveras fantastiska galetter och crêpes, till en rimlig peng i förhållande till vad man får. Min galette med sallad, grönsaker och halloumi gick loss på 110 kronor. Den 18 juni drar de igång med sina författarkvällar också.
Min goda galette från Bondens Crêperie i Söderköping
Allt som allt en fin dag i sommarstaden Söderköping, som faktiskt också är fantastiskt vacker vintertid.
A photo a day – Someone I love
Peter tar ett dopp i Ågelsjön utanför Norrköping.
Om jag inte minns fel var det ett tidigt vårbad för ett par år sedan.
Och så var det dags för sambon att göra entré på bloggen, min Peter, som jag älskar för att han är precis som han är och för att han älskar mig precis som jag är. Vi är två individualister som lyckats få våra kugghjul att passa och snurra ihop. Så driver vi fram den här maskinen som kallas livet.
Tidigare Photo a day-bidrag:
1. You, 2. Breakfast, 3. Something you adore, 4. Letterbox, 5. Something you wore, 6. Makes you smile, 7. Favourite, 8. Your sky, 9. Daily routine, 10. Childhood, 11. Where you sleep, 12. Close-up, 13. In your bag, 14. Something you're reading, 15. Happiness, 16. Morning, 17. Water, 18. Something you bought, 19. Sweet, 20. Someone you love, 21. Reflection, 22. Your shoes, 23. Something old, 24. Guilty pleasure, 25. Something you made, 26. Colour, 27. Lunch, 28. Light, 29. Inside your fridge, 30. Nature, 31. You - Again.
Zandra samlar andra deltagare i Photo a day-utmaningen.
Gult är fint!
I dag äter jag gurkmeja, en festligt gul krydda tycker jag! Mina handleder (ja, nu är det båda...) spökar fortfarande, så förutom handledsskydd och en kur Naproxen Mylan så ska jag självmedicinera genom att proppa i mig gurkmeja som har antiinflammatoriska egenskaper.
Har precis smällt i mig en pastasallad där pastan fick koka i vatten spetsat med gurkmeja. Då blir den så här gul och fin!
I kväll ska jag experimentera fram något slags te med gurkmeja tänkte jag. Och så kanske jag provar ett ayurvediskt recept på en varm dryck med mjölk, socker och gurkmeja. Om inte annat är det kanske gott...?
Hjälp mig alla ni husmorshäxor där ute, vad mer kan jag hitta på för att bli kry?
A photo a day – Sweet
Åh, det finns ju tusen sweeta saker i livet, men det fick bli en bild på de här... bigarråerna? Jag föredrar att kalla dem körsbär. Söta, röda körsbär.
Tidigare Photo a day-bidrag:
1. You, 2. Breakfast, 3. Something you adore, 4. Letterbox, 5. Something you wore, 6. Makes you smile, 7. Favourite, 8. Your sky, 9. Daily routine, 10. Childhood, 11. Where you sleep, 12. Close-up, 13. In your bag, 14. Something you're reading, 15. Happiness, 16. Morning, 17. Water, 18. Something you bought, 19. Sweet, 20. Someone you love, 21. Reflection, 22. Your shoes, 23. Something old, 24. Guilty pleasure, 25. Something you made, 26. Colour, 27. Lunch, 28. Light, 29. Inside your fridge, 30. Nature, 31. You - Again.
Zandra samlar andra deltagare i Photo a day-utmaningen.
Livsstrategier
I dag har jag varit hos terapeuten* och äntligen har vi gjort det som jag har sett framför mig att man gör med sin terapeut – ritar på whiteboardtavlan och skriver listor.
Med mig hem har jag mina fyra första strategier för att hålla i längden med målsättningar för mat, sömn, gränssättande och balans. Jag ska börja ägna mig åt sådana där saker som att ställa klockor för att komma ihåg att sluta med saker innan jag nöter ut mig själv totalt, oavsett om det är lustfyllda aktiviteter eller tråkiga måsten. En klocka ska ringa när det är dags att börja tillaga kvällsmaten. En annan när det är dags att börja varva ner för att komma till ro innan sängdags.
Och även i fortsättningen gäller pensionärsstilen. "Nä, det är fullt upp. I morgon ska jag gå och posta ett brev, så då hinner jag inte ses."
En, eller max ett par, aktiviteter per dag är fullt tillräckligt nuförtiden, och det får absolut inte vara varje dag. Det känns oerhört främmande att vara en sådan person, men just nu finns inga alternativ. Jag vet hur det blir annars.
Då känner jag mig som en liten bananfluga som trillat ner i ett badkar som någon drar proppen ur så att jag sugs ner i vattenvirveln och ut genom avloppet.
Ja, ungefär så.
* Ett förtydligande till nytillkomna läsare; jag är just nu sjukskriven för utmattningsdepression och försöker hitta (dock inte tillbaka till) något slags sätt att leva ett "normalt" liv på.
Shoppingtips: Cosmic Monday
Om jag ska ge ett enda shoppingtips, med tanke på jordens nära (nåja) förestående kollaps och allt, då blir det Cosmic Monday och deras fina barnkläder av återvunna textilier.
Kläderna kan fås i flera olika vackra, roliga, galna, söta och glada tyger och beställs via webbshopen som jag länkat till ovan.
En av mina favoriter, för det fina tygets skull.
Påminner mig om en liten mössa med knytband jag själv hade som barn.
Själv är jag nöjd med sambo och katt, men det känns som att alla runt omkring mig väntar tillökning just nu, därav detta tips.
Bilder från Cosmic Monday.
A photo a day – Something I bought
Besöket hos gurun hade föregåtts av en noggrann instruktion från min chaufför, tillika guide och enda bundsförvant i den stora världen. Han hade lärt mig exakt hur jag skulle föra ihop handflatorna i brösthöjd, buga lätt och säga: Namaste.
Jag tyckte att jag hade övat tillräckligt, men när jag snubblade in hos gurun i det lilla kontoret innanför juvelerarbutiken la nervositeten krokben för mig och jag hasplade ur mig ett "Hi.... eeehh, sir...." innan jag återfick fattningen.
Han såg ut som en helt vanlig man, gurun, men med en blick som åt sig in under skinnet på mig. Efter att ha tittat på mina händer och in i mina ögon i vad som kändes som en evighet började han knappra på miniräknaren som låg framför honom på skrivbordet. Han visade displayen för mig.
– 51. The year of your mothers birth.
Han knappade in ytterligare några siffror.
– 31. Your age.
Han behandlade miniräknaren som gamla tiders sekreterare hanterade skrivmaskiner; använde alla fingrar och jobbade snabbt, snabbt. Med hjälp av displayen visade han mig hur många syskon jag har och deras ålder. Hur många år jag och P har varit tillsammans. Hans ålder. Hur många olika platser jag har bott på.
Allt helt korrekt.
Han lämnade miniräknaren och fortsatte med att berätta att jag lider brist på både kalcium och järn, att jag har problem med mitt högra knä och ont i nedre delen av ryggen. Sedan berättade han för mig om livssorger, mina och nära anhörigas, varav vissa jag kunde bekräfta och andra inte veta något om. Vid det laget satt jag på den rangliga pallen mittemot honom och grät.
– Why don't you love yourself, frågade han mig, och fortsatte: I know how to meditate. You don't. If I don't like people, I tell them to fuck off. You should too. Now, you ask me questions.
När någon har dukat upp ett sådant smörgåsbord av sorger och bekymmer framför dig, finns bara en fråga att ställa: hur löser jag problemen?
– I knew you would ask. Luckily, I have the solution.
Han rullade bak stolen en aning och böjde sig för att plocka fram något ur skrivbordslådan. När han tittade upp igen hade han en tjock guldring krönt med en slipad smaragd i vänsterhanden och en guldkedja med ett hänge av rubin dinglandes från höger pekfinger.
– First, you must know. I give consultations for free. All money goes to those who need it more than we do.
Han tog fram ett foto på några smutsiga barn i trasiga kläder för att illustrera sina ord, och berättade att han samarbetade med ett barnhem.
Glada barn som inte har något med den här historien att göra.
Ringen, som skulle lösa alla min mammas problem, betingade ett värde av 8000 svenska kronor. Halsbandet, som var svaret på alla mina böner, ungefär det dubbla, men då skulle han också läsa några mantran över det för att ladda det med all den kraft jag behövde för att komma vidare i livet.
Det var naturligtvis helt uteslutet. För det första tror jag inte på sådant, för det andra har jag inte de pengarna för smycken jag inte ens tycker är särskilt fina.
– My mother doesn't wear jewellery like this, klämde jag fram mellan hulkningarna.
– But tell her she needs it.
– She doesn't believe in these things, I'm sorry...
– OK, forget it.
Han drämde till ringen med handryggen så att den for över skrivbordet och fortsatte med att berätta om halsbandet.
– I'm sorry, but I don't have that kind of money...
Han reste sig så häftigt att skrivbordsstolen dundrade in i väggen bakom.
– You go. I have yoga class.
På darriga ben och med rödgråtna ögon gick jag ut i det långsmala rum som var juvelerarbutiken där gurun i vanliga fall tjänade ihop till sin brödföda. Reciprocitetsprincipen hindrade mig från att lämna den utan att ha givit åtminstone något tillbaka, och så gick det till när jag köpte halssmycket på bilden ovan, designat och tillverkat av en av pojkarna i butiken.
Allt det här är dagens sanning och allt vad gurun sa var mitt i prick. Hans förutsägelser har, sånär som på en detalj, slagit in. Han sa också att något skulle ske i juli som skulle komma att förändra mitt liv. Till det bättre.
Jag väntar med tillförsikt.
Tidigare Photo a day-bidrag:
1. You, 2. Breakfast, 3. Something you adore, 4. Letterbox, 5. Something you wore, 6. Makes you smile, 7. Favourite, 8. Your sky, 9. Daily routine, 10. Childhood, 11. Where you sleep, 12. Close-up, 13. In your bag, 14. Something you're reading, 15. Happiness, 16. Morning, 17. Water, 18. Something you bought, 19. Sweet, 20. Someone you love, 21. Reflection, 22. Your shoes, 23. Something old, 24. Guilty pleasure, 25. Something you made, 26. Colour, 27. Lunch, 28. Light, 29. Inside your fridge, 30. Nature, 31. You - Again.
Zandra samlar andra deltagare i Photo a day-utmaningen.
Sverige – en kärleksförklaring
En snöbild i juni!? Jag vet, men detta representerar delvis Sverige för mig.
Bild från Fulufjällen, oktober 2009.
Det jag älskar allra mest med Sverige är utan tvivel allemansrätten och befolknings(o)tätheten. Tänk, här kan vi stövla rakt ut i skog och mark och sätta oss på en stubbe med en termos utan att stöta på en levandes själ (gåendes upprätt på två ben).
När vi bodde i Stockholm trodde jag ibland att jag skulle bli tokig på motorvägen. Det var aldrig någonsin tyst, inte ens när jag uppsökte någon skog i närheten. Europavägarna var mina ständiga följeslagare.
Jag försökte ibland låtsas att bruset i själva verket var ett vattenfall, men jag hade fullt upp med andra livslögner och lyckades aldrig övertyga mig själv.
Här, där vi bor nu, åker jag fem minuter med bilen, sedan är jag i ett naturreservat. Där är det tyst. Inte knäpptyst förstås, men en naturens tystnad, bestående av fågelsång, rasslande lövverk och mina egna steg och andetag.
En kväll vid franska hovet
Detalj från Château de Versailles.
Och som en kontrast till dagens tidigare så rena och ädla tankar om vad som är viktigt i livet, spenderade jag sedan två timmar av kvällen vid det franska hovet tillsammans med Coppolas Marie Antoinette. Lyx och flärd som skjuter sig rätt genom näthinnan och in i hjärnan – tjong! Jag njuter av de fantastiska klänningarna, håruppsättningarna, skorna, bakverken, gardinerna, smyckena, solfjädrarna och... åååh, vad allt är vackert!
Men även Marie Antoinette valde ju att ta sin tillflykt till det enkla livet i sin lilla specialbyggda by med får och höns och färska kryddor. Mycket autentiskt.
The best things in life are free
Att plocka bär i sin egen trädgård – eller i skog och mark om man nu inte har någon – är helt gratis!
Vägen till lycka går inte genom shoppinggallerior och nyrenoverade kök. Jag har i vilket fall som helst inte funnit den där.
Jag vill slå ett slag för sådant som är vackert, utvecklande, självförverkligande och möjligen också identitetsskapande (om det nu är vad vi söker) som vare sig kostar skjortan eller belastar miljön i någon högre utsträckning.
5 fina saker som är gratis (eller nästan gratis)
♥ Långa promenader
♥ Kyssar
♥ Bibliotek
♥ Dagdrömmar
♥ Att ligga på rygg i gräset stirra upp bland trädtopparna
Vad gillar du som är både gratis och gott?
A photo a day – water
Och regnet
också det ska falla
till och med sjöfåglar ska drunkna i massorna
Med fingrarna sammanflätade runt paraplyets hals
går vi under tillsammans
Tidigare Photo a day-bidrag:
1. You, 2. Breakfast, 3. Something you adore, 4. Letterbox, 5. Something you wore, 6. Makes you smile, 7. Favourite, 8. Your sky, 9. Daily routine, 10. Childhood, 11. Where you sleep, 12. Close-up, 13. In your bag, 14. Something you're reading, 15. Happiness, 16. Morning, 17. Water, 18. Something you bought, 19. Sweet, 20. Someone you love, 21. Reflection, 22. Your shoes, 23. Something old, 24. Guilty pleasure, 25. Something you made, 26. Colour, 27. Lunch, 28. Light, 29. Inside your fridge, 30. Nature, 31. You - Again.
Zandra samlar andra deltagare i Photo a day-utmaningen.
Film från flashmob
Här är den, en film från flashmoben för några veckor sedan då vi var med och dansade Bollywood. Jag i vit tunika med grön väska.
Mycket annorlunda att dansa indiskt till den här musiken...
Kashmiri kawa – med smak av Indien
Att resa är att upptäcka och att lära. Det finns så mycket att upptäcka och att lära på vår jord, trots att det är en så liten jord och den enda vi har. Runt om klotet samsas och träter så många olika liv och tankar.
På min senaste resa till Indien lärde jag mig att dricka Kashmiri kawa ur små, små glas. En varm dryck med smak av kanel, kardemumma och saffran.
Kashmiri kawa
2 små glas/koppar
2 dl vatten
2 kardemummakapslar
2 bitar kanelbark
5 dyrbara saffranstrådar
Koka upp alla ingredienser i en kastrull och låt koka i fem minuter. Sila bort kardemumma, kanel och saffran och servera direkt.
Jag hade åkt minst fyra varv runt Jaipur och jorden-månen tur och retur med min chaufför i hans lilla Maruti Omni. Runt mina ben på passagerarsidan klättrade prassliga påsar som fick mig att svettas än mer i den dammiga hettan.
Vi – eller snarare jag – hade shoppat hela dagen. Sjalar, mattor, tyger, överkast, halsband och broscher och nu var jag trött. Ögonen kunde inte ta in fler mönster och färger, hjärnan kunde inte konvertera fler rupees och dollar till svenska kronor. Plånboken skulle snart vara tom. Men han hade ett sista, bara ett enda ställe till han ville att jag skulle se.
Spices World på Amer Road.
Kryddor, te och rökelse var hans specialitet, mannen som mötte mig i dörren med den svarta bröstbehåringen krullandes ut över kragen och mellan skjortknapparna. Med ett brett varggrin och en pyrande cigarett i mungipan bad han mig att sitta ner. Han rättade till de trånga, blekta jeansen och guldkedjan runt halsen och satte sig bredvid.
Burk efter burk öppnades för mig med uppmaningen att lukta på kryddor som sades lugna, pigga upp, sänka blodtrycket, öka sexlusten... Tobaksröken var dock det alltigenom dominerande i lokalen.
Så satt vi där med alla burkar och byttor när en av de yngre pojkarna kom inbalanserandes med en bricka i handen med några rykande, heta glas.
– Kashmiri kawa, taste!
Vid det laget hade jag druckit te hos bönder tillagat över öppen eld på marken och hemma hos familjer med primitiva kök, så jag tvekade inte utan tog emot drycken.
Med slutna ögonlock förde jag glaset mot näsan och drog in dofterna. Kardemumma var det första jag kände. Doften av kardemummaskorpor. Den varma vätskan hade en lågmäld men karaktäristisk bouquet som fick smaklökarna att dansa – möjligen en långsam vals – i munhålan.
När jag öppnade ögonen igen möttes jag av ett förväntansfullt leende.
– I love it, sa jag, och åkte därifrån med en liten påse ingredienser till Kashmiri kawa.
A photo a day - Morning
En bra morgon vaknar jag innan klockan ringer. Fönstret står lite på glänt och den tunna gardinen släpper igenom den här nya dagens allra första strålar av sol.
Morgonljuset och koltrasten för mig på fjärderlätta vingar varsamt från dröm till vakenhet. Det finns ingen skarp linje mellan natt och dag, mellan sömn och vaka. Det är en mjuk vågrörelse, en lätt bris, och jag följer med, in i gryningen, in i dagen.
Tidigare Photo a day-bidrag:
1. You, 2. Breakfast, 3. Something you adore, 4. Letterbox, 5. Something you wore, 6. Makes you smile, 7. Favourite, 8. Your sky, 9. Daily routine, 10. Childhood, 11. Where you sleep, 12. Close-up, 13. In your bag, 14. Something you're reading, 15. Happiness, 16. Morning, 17. Water, 18. Something you bought, 19. Sweet, 20. Someone you love, 21. Reflection, 22. Your shoes, 23. Something old, 24. Guilty pleasure, 25. Something you made, 26. Colour, 27. Lunch, 28. Light, 29. Inside your fridge, 30. Nature, 31. You - Again.
Zandra samlar andra deltagare i Photo a day-utmaningen.
Bokrecension: Butter Chicken in Ludhiana
Att läsa Pankaj Mishras Butter Chicken in Ludhiana, Travels in Small Town India är som att slicka bort det luftiga skummet från toppen av en cappuccino och sedan lämna kaffet, där styrkan och smaken sitter, kvar i koppen. Det är sporadiskt, fragmentariskt och rapsodiskt, ytligt och elakt.
Mishra reser genom Indien, med buss, bil, tåg och flyg. Hans resplaner och upplevelser av överfulla tåg och dåliga hotell beskrivs detaljerat, medan de människor han möter är endimensionella pappdockor som mest fungerar som statister för Mishra att ironisera över.
Om de städer han besöker får vi i de flesta fall veta exakt ingenting.
It is not the destination – it is the journey, som en vän så träffande kommenterade den här bilden.
En svartsynt penna med besk eftersmak
Allting är dåligt – alla de platser som författaren kommer till och alla de människor han träffar på. Ibland anas en positiv underton, men det är alltid i Mishras drömmande tillbakablickar på ett land som var bättre förr. Allt han ser och möter i dag är slitet, förfallet, högljutt, överexploaterat, smaklöst, tröttsamt, ointressant… Till slut är det inte annat än att jag undrar varför man som författare väljer att ägna nästan 300 sidor åt något man uppenbarligen ogillar så starkt.
Jag blir också illa berörd över många av personbeskrivningarna i boken, för även människorna är dåliga; de är högljudda, smaklösa, tröttsamma, ointressanta, ointelligenta, vilsna... Visserligen sägs det i efterordet att vissa av namnen är fingerade för att undvika igenkänning, men den beska eftersmaken dröjer sig kvar. Respektlöst!, skriver jag flera gånger ute i marginalen.
Small town India, oh yes!
Enstaka pärlor
Men medan man går där och sparkar i gruset så att dammet yr så fastnar ändå en och annan ädelsten i skosulans urgröpningar. Framförallt är det i de allra sista kapitlen som Mishras penna plötsligt blir känsligare, mindre ängslig och mindre högfärdigt snorkig. Det finns miljöskildringar och personbeskrivningar där jag kan skymta embryot till en fin författarkarriär (det här är Mishras första bok), men tyvärr sker det allt för sällan för att uppväga resten av innehållet.
Ett meddelande till författaren. Bilden är tagen vid Sivananda Yoga Vedanta Dhanwantari Ashram i Kerala.
Några kommentarer i punktform…
• Det är intressant att ett kapitel ägnas åt Bangalore, som ju är Indiens tredje största stad med sina närmare 8,5 miljoner invånare. Intressant, med tanke på bokens titel – travels in small town India….
• Boken skulle möjligen gjort sig som en blogg – den är just så självfixerad och rapsodisk som bloggar kan få vara. Men det var väl inte att tänka på 1995, när den här boken skrevs.
• Det är underhållande att en av recensenterna på bokens baksida beskriver den som ’a love-letter to the real republic’. Kärleksbrev, pyttsan! Om jag hade läst den här boken utan att ha varit i Indien innan och sett med egna ögon vad landet har att erbjuda, hade jag aldrig valt att åka dit. Han skriver ner sitt hemland totalt.
Betyg: 2/5
Om författaren och boken:
Om Pankaj Mishra
Intervju med PM i The Believer
En recensent som gillar boken
En recensent som tycker precis som jag
Jag undrar om inte Dan Jönssons Ingenmansland. Ett år på Sveriges baksida har vissa likheter med Butter Chicken... Åtminstone att döma av den här recensionen i SvD.
Det enkla livet för en enkel människa
Vackra Juliette Binoche i Chocolat
Man är en enkel människa. En sådan som är fullkomligt – helt och hållet hundra procent – nöjd med att tillbringa en kylslagen söndageftermiddag uppkrupen i soffan med en kladdig chokladkaka, en tekopp och ett kärt återseende i form av Chocolat.
Bra filmer kan jag se hur många gånger som helst. Exempel på bra filmer, utöver Chocolat, är:
♥ Amélie från Montmartre
♥ Melancholia
♥ Naked Lunch
♥ Black Swan
♥ Delikatessen
♥ Shutter Island
♥ Trollkarlen från Oz
Det finns såklart fler; This is England, King's Speech och Big Fish. Och – åååhh – Kalle och chokladfabriken (Tim Burtons), Alice i Underlandet (Tim Burtons) och Edward Scissorhands. Vi får inte heller glömma No Country for Old Men, Darjeeling Limited, Sliding Doors, Reality Bites och... så många filmer, så lite tid!
Vilken – eller vilka – är dina favoritfilmer?
[Update: Jag glömde visst Breakfast at Tiffany's... Och Marie Antoinette...]
Bananplättar
Bananplättar
Jag tycker mig se tecken på en smärre plätthysteri i bloggosfären, och här kommer jag, lite så där på efterkälken, med mina bananplättar.
Bananplättar
4 stycken
1 banan
1 ägg
Mosa och rör ihop till en smet. Stek i lite olja på medelvärme, 2 msk smet/plätt, i ett par minuter på vardera sida. I teflonpanna geggar det inte alls fast, det kan jag gå i god för.
Serveringsförslag:
♥ Medelhavsyoghurt, kiwi och citronmeliss
♥ Kesella, kanel och äpple
Den här plätten är inte riktigt lika god som kesoplätten, men i gengäld rackarns busenkel att svänga ihop.
Sol i sinne
I brist på blåa himlar och sommarvärme avnjuter vi det som för oss är årets första svenska jordgubbar. Sol i sinne, tänker jag, och låter framtänderna sjunka ner i det mjuka fruktköttet.
Jag har läst någonstans att hemligheten bakom den goda smaken är de kalla svenska nätterna. Det som får ta tid på sig att mogna smakar i slutändan bättre, säger de som vet.
Kanske ska jag applicera samma teori på alla mina vidlyftiga drömmar och se vad som händer.
Tio saker att göra utan sin högerhand
1. Begrunda misstagen som ledde fram till detta och lova dyrt och heligt att aldrig göra om dem.
2. Roa sig med att testa att göra vardagliga saker med "fel" hand – borsta tänderna, äta, öppna dörren...
3. Sitta på huk i gruset och rensa ogräs med en hand.
4. Boksluka.
5. Gå en promenad i regnet, bräka åt fåren i hagen och sedan fnissa åt sin egen dåraktighet.
6. Äta vattenmelon som någon annan skurit upp.
7. Låta bli att göra duktiga saker och njuta av det.
8. Dansa i köket till storbandsjazz.
9. Titta på katten när han tvättar sig.
10. Vara tacksam över att högerhanden trots allt kommer att vakna till liv igen.
Och detta kommer jag att fortsätta med de närmaste dagarna eftersom handen fortfarande värker.
Du som är vänsterhänt läser naturligtvis den här listan på samma sätt fast tvärtom.
