Dagarna går sakta men veckorna rusar fram. Så känns det.

Jag hinner knappt gå och lägga mig den ena söndagkvällen förrän det som genom ett trollslag är nästa söndag morgon igen – en vecka senare. Och dagarna som har passerat flyter ihop, är vaga och lite dimmiga. 

Som sjukskriven är jag ju hemma varje dag nu, men det är på något sätt som om kroppens inbyggda känsloklocka är inställd på arbetslivets tider. Tidiga morgnar slappnar jag av, kvällstid likaså. Helgerna är oftast trivsamma. Men under veckodagarna, under arbetstid, då går jag med en oro och en rastlöshet i kroppen. Nyttoperspektivet på hela existensen är så djupt rotat. Utan att medvetet tänka på det vet jag att jag egentligen borde, måste, skulle...

Nåväl. Fredag. Tar ett djupt andetag. Nu kommer den härliga helgen.

I dag ska jag och Peter åka till biblioteket. Lämna och låna. Näst på tur står en Salinger, en Hesse och ytterligare en Kerouac.

Jag tror att det har med jakten på mig själv att göra, det faktum att jag läser favoritförfattarna från tonårstiden och upptäcker sådana som troligen hade talat till mig då. Kanske letar jag efter nycklar i deras ord...

I kväll: tjejkväll. Och helgen bjuder på mysiga utflykter. Äntligen fredag!