Att resa är att upptäcka och att lära. Det finns så mycket att upptäcka och att lära på vår jord, trots att det är en så liten jord och den enda vi har. Runt om klotet samsas och träter så många olika liv och tankar.

På min senaste resa till Indien lärde jag mig att dricka Kashmiri kawa ur små, små glas. En varm dryck med smak av kanel, kardemumma och saffran.


Kashmiri kawa
2 små glas/koppar

2 dl vatten
2 kardemummakapslar
2 bitar kanelbark
5 dyrbara saffranstrådar

Koka upp alla ingredienser i en kastrull och låt koka i fem minuter. Sila bort kardemumma, kanel och saffran och servera direkt.





Jag hade åkt minst fyra varv runt Jaipur och jorden-månen tur och retur med min chaufför i hans lilla Maruti Omni. Runt mina ben på passagerarsidan klättrade prassliga påsar som fick mig att svettas än mer i den dammiga hettan.

Vi – eller snarare jag – hade shoppat hela dagen. Sjalar, mattor, tyger, överkast, halsband och broscher och nu var jag trött. Ögonen kunde inte ta in fler mönster och färger, hjärnan kunde inte konvertera fler rupees och dollar till svenska kronor. Plånboken skulle snart vara tom. Men han hade ett sista, bara ett enda ställe till han ville att jag skulle se.

Spices World på Amer Road.





Kryddor, te och rökelse var hans specialitet, mannen som mötte mig i dörren med den svarta bröstbehåringen krullandes ut över kragen och mellan skjortknapparna. Med ett brett varggrin och en pyrande cigarett i mungipan bad han mig att sitta ner. Han rättade till de trånga, blekta jeansen och guldkedjan runt halsen och satte sig bredvid.

Burk efter burk öppnades för mig med uppmaningen att lukta på kryddor som sades lugna, pigga upp, sänka blodtrycket, öka sexlusten... Tobaksröken var dock det alltigenom dominerande i lokalen.

Så satt vi där med alla burkar och byttor när en av de yngre pojkarna kom inbalanserandes med en bricka i handen med några rykande, heta glas.
– Kashmiri kawa, taste!

Vid det laget hade jag druckit te hos bönder tillagat över öppen eld på marken och hemma hos familjer med primitiva kök, så jag tvekade inte utan tog emot drycken.

Med slutna ögonlock förde jag glaset mot näsan och drog in dofterna. Kardemumma var det första jag kände. Doften av kardemummaskorpor. Den varma vätskan hade en lågmäld men karaktäristisk bouquet som fick smaklökarna att dansa – möjligen en långsam vals – i munhålan.

När jag öppnade ögonen igen möttes jag av ett förväntansfullt leende.
– I love it, sa jag, och åkte därifrån med en liten påse ingredienser till Kashmiri kawa.