Lyckoland -

On a Crossroad

The choice is made every day, in every action. Over time, it gets easier and easier to stay on track.

I love metaphors and allegories, in words and in pictures. I often find that at least one of them are involved in my biggest and brightest aha moments.

The other day, I got one of those pictures in my head, and it had to do with change. I spend a lot of time thinking about change right now – lifestyle changes – and my big challenge is to stick with the new habits and behaviors I have acquired over the past six months, even though I’m working again.

It's all about continuing to act intentionally and making choices that reflect the new direction I have chosen. Persistently, day after day. It’s about not letting my brain take shortcuts, i.e. making the old, familiar (bad) choices.

I feel like I’m standing on a crossroad, a Y-junction, where one path is well known and easy to walk – I just have to switch to autopilot – but will inevitably lead to exhaustion. The other one requires a lot from me – time, energy, persistence – but will, in return, lead to better days.

So, over to the picture.

I’m standing where the roads intersect. Right now, it's easy to slip over on the wrong path, but for every step I take in the right direction, I’m moving further and further away from the wrong one. And vice versa.

Everything is still so fragile; nothing is settled, established or firm. But the habits I have chosen to leave behind will, with time, become more and more distant.

So, here I go, one step at a time, doing my best to stay on the path I have chosen. Some day, this road will be a beaten track as well.

Jag älskar metaforer och allegorier, i ord och i bild. Ofta är det de som slutligen får polletten att trilla ner och som ger den där förlösande aha-upplevelsen när jag äntligen förstår hur allt egentligen hänger samman.

Häromdagen såg jag en sådan bild framför mig, på temat förändring. Jag funderar mycket över det just nu – livsstilsförändringar – och min stora utmaning är att hålla fast vid de nya vanor och beteenden som jag skaffat mig under det senaste halvåret, trots att jag nu också jobbar.

Det handlar om att envist och oförtrutet, dag efter dag, fortsätta att agera medvetet i den riktning jag valt, och inte tillåta hjärnan att ta de enkla genvägarna (genvägar som i det här fallet inte är senvägar, utan snarare väl upptrampade stigar som mest liknar motorvägar).

Det känns litegrann som att jag står vid ett vägskäl, en y-korsning, där den ena vägen är välkänd och på så sätt lätt att vandra – det är ju bara att koppla på autopiloten – men oundvikligen kommer att leda till utmattning. Den andra vägen är snårigare och kräver mer av mig, men i gengäld kommer den att leda till gladare dagar.

Och nu till bilden.

Jag har precis påbörjat min vandring. Jag står där vägarna skär varandra. Just nu är det lätt att ta ett snedsteg och halka över på fel sida, men för varje steg jag tar på den rätta vägen, så kommer jag längre och längre från den felaktiga, och det blir svårare och svårare att ta sig tillbaka dit. Och vice versa.

Nu i början är allt fortfarande så skört, men de vanor jag har valt att lägga bakom mig kommer, med tiden, att te sig mer och mer främmande, mer och mer fjärran.

Så nu går jag, ett steg i taget, och försöker sätta foten rätt så ofta som möjligt. Med tiden har jag nog trampat upp den här stigen också.

2012-11-07 @ 17:33:00 Illustrations Permalink

Comments

Posted by: Sabine-Välbefinnaren

Det är bra att du är så stark att du vet vilket håll du ska välja. Och vet att du KAN välja ett annat håll. Annars är det många som håller fast vi sina dåliga habits. (jag har några). Får man fråga vad du står inför för beslut?? Hur som helst vet jag att du kan för att du verkar så jordnära och stark. "What doesn't kill you, makes you stronger". Kram kram på dig

Svar: Jo, jag har också en hel del dåliga vanor kvar... men kanske mest sådana som faktiskt går att leva med :-)
Jag står inte inför något stort beslut just nu, men jag har ju gjort en hel del förändringar vad gäller stress och hälsa, och jag har kommit till insikt om hur de val jag gör dagligen, i det lilla, påverkar för att jag ska verkligen etablera mina nya vanor. Så enkla saker som att äta frukost på morgonen! Cykla till jobbet. Jag vill göra så att de egentligen så självklara sakerna blir min atuopilot - det naturliga valet, liksom.

Tack för pepp. Jag är en envis jäkel, på gott och ont. Förhoppningsvis kan jag nu få användning för den egenskapen i positiv riktning :-)

Kram!

Linn

2012-11-07 @ 18:39:25
URL: http://www.valbefinnaren.blogg.se

Posted by: Jasmine

Har precis brutit med något som jag trodde var viktigt för mig men som jag egentligen visste inte alls var bra...Så sant det du skriver, med tiden så kommer det som var "vana" förr te sig mer främmande och mer fjärran=)

Svar: Skönt att höra! Det går att bryta dåliga vanor... Man får vara lite envis bara :-)

Linn

2012-11-07 @ 18:41:21
URL: http://baciatutti.blogspot.it/

Posted by: HemkäraHanna

Jag tror det stämmer precis det du skriver. Och det går att få ihop livets olika sidor bara man håller fokus på vad som faktiskt är det viktigaste och inte sugs upp av de andra delarna. Fokuserar på det som ger livet näring och det man mår bra av.
Lycka till på din inslagna väg!

Svar: Stort tack! Hjärnan spelar spratt ibland och försöker få oss att tro att oviktiga saker är viktiga. Men vi kan överlista den :-)

Linn

2012-11-07 @ 20:13:46
URL: http://hemkarahanna.blogspot.com

Posted by: Ann-Christin

Vad roligt att läsa om frukosten. Det var det som jag märkte på min man att det hade hänt något i hans "nya" tänk. Han satt ner med mig och åt på morgonen. Fantastiskt!

Det är dom små, envisa stegen som trampar upp stigar.

Svar: Det verkar vara något med just frukosten. Jag har hört fler säga det. Nu vet jag att börjar jag slarva med den igen, då är det drags att dra i nödbromsen. Frukosten ÄR ju dagens viktigaste och trevligaste mål, om man bara har tid och ro att avnjuta den.

Linn

2012-11-07 @ 20:18:41
URL: http://berndtssonlundstrom.blogg.se/

Posted by: Queen of Kammebornia

Mycket fin beskrivning! Jag tror du har alla redskap för att klara att välja den lilla stigen gång på gång! Kram!

2012-11-07 @ 20:21:46
URL: http://queenofkammebornia.se

Posted by: Eva Trillian

Du är klok! :) Bara kom ihåg det!

Svar: Tack! Ska försöka minnas dina ord de tunga dagarna :-)

Linn

2012-11-07 @ 21:35:43
URL: http://provtyckningar.blogspot.com/

Posted by: Katarina Ratcliffe

Väldigt sant och bra skrivet! Och du ska se att du fixar det här!
Vandra långsamt.

2012-11-07 @ 22:50:42
URL: http://brakat.blogg.se/

Posted by: Sabine-Välbefinnaren

Det där med frukost är för mig också... eller jag äter frukost men jag skulle vilja göra det hemma istället för att äta bland alla papper på jobbet. Men då behöver jag lägga mig tidigare för att orka gå upp tidigare. Men jag är lite av en..nattuggla så... vet inte hur det ska lösas. Förutom att kanske snurra på vanorna långsamt. =)

Hii... nä man har ju en hel del vanor som man inte riktigt behöver arbeta bort. Tur är det så man får känna sig som en bad-boy ibland. =)
Kram kram

2012-11-07 @ 22:58:03
URL: http://www.valbefinnaren.blogg.se

Posted by: sara

Ja, det är så lätt att fötterna lixom snubblar tillbaka till väl vagda stigar om man inte håller lite koll på dem :-) Vi är nog vane-människor i grunden. Men det går ju att ändra, om man vill :-)

Svar: Ja, att göra som man alltid har gjort är ju det enklaste... Men visst går att det ändra på sig. Etablera nya vanor. Hur var det nu, vanemänniskor, är vi, ja... :-)

Linn

2012-11-08 @ 00:53:06
URL: http://lifeinshanghai.se

Posted by: Min plats i solen

Du är så klok vännen. Du lyssnar på din kropp och har kommit till insikt om att du inte kan vandra den gamla vägen. Du ska inte "hitta tillbaka" för "tillbaka" var inte bra. Du har istället fortsatt framåt, på en ny väg. Lite läskig, lite ovant men oerhört spännande. Jag tror på dig Linn. Det kommer att gå bra.

Alla slinker vi in på den gamla vägen emellanåt. Det är mänskligt. Men det viktigaste är inte att aldrig falla utan att resa sig upp efter varje fall.

Ta hand om dig kära vän!♥

Kram Lotta

Svar: Insikten om att jag inte skulle komma tillbaka, för tillbaka innebar ju att utsätta sig för samma dåliga sak en gång till, var en av de stora aha-upplevelserna för mig. Inte tillbaka, utan nya vägar. Vilka vägar? Ja, det har ju tiden fått utvisa och kommer att få fortsätta att visa även framöver.
Och det där med att falla... Det ligger också en tröst i att när man faller, så faller man inte heller tillbaka - det vill säga hela vägen tillbaka - till där man stod förut. För det går inte. Så mycket har hänt under tiden och så många nya erfarenheter har dragits, så tillbaka i egentligen mening kommer man aldrig.

Tack för dina stöttande ord, de betyder oerhört mycket.

Kram

Linn

2012-11-08 @ 09:43:12
URL: http://minplatsisolen.blogspot.com

Posted by: vonskareng

jag hejjar på dig! (du skriver så bra)

Svar: Tack snälla vad glad jag blir!

Linn

2012-11-08 @ 11:21:53
URL: http://www.vonskareng.blogg.se

Posted by: Nina

Så sant. Det är oftast så att den rätta vägen är den svåraste vägen.

En bra tanke att ha med i fickan:

Oansätt vad man gör, skall man undvika att göra saker där man får belönning på en gång. Man skall bara göra saker där belönningen kommer med tiden ...

Vad säger du?

Kram

Svar: Ja, oftast är det nog så. Det finns säkert undantag förstås. Jag tror helt enkelt att man ska vara medveten om vad man gör, och göra sina val med eftertanke.
Kram

Linn

2012-11-08 @ 12:38:37
URL: http://www.sallysdaughters.com

Posted by: Piccolacasa

Vad jag gillar sista stycket. Fint och smart. Hoppas att allt är bra med dig! Två veckor på jobbet nu va? Tänker på dig! kram!

Svar: Ja, två veckor - redan! Helgerna känns så värdefulla nu, njuter i fulla drag av att vara helledig två dagar. Roas över hur perspektiven förändras så snabbt.
Tack för din omtanke, vännen! Kram

Linn

2012-11-10 @ 18:46:52
URL: http://www.piccolacasa.wordpress.com

Trackback