Säga vad man vill om Åsne Seierstad och hennes metoder att fånga sitt stoff - Bokhandlaren i Kabul är läsning som ger perspektiv på livet.

Tänk bara att kunna måla naglarna utan att få fingrarna kapade. Tänk att kunna vara med den man älskar, inte som tonårig tjej behöva gifta sig med en äldre släkting som föräldrarna valt ut. Tänk att få gå utanför hemmet utan att behöva täcka hela kroppen, inklusive ansiktet, med en kvävande burkha.

I en annan del av världen existerar sådana självklarheter bara i fantasin.

Under några månader våren 2002 bor Åsne Seierstad, norsk journalist och författare, hos en afghansk familj i Kabul. Som västerländsk kvinna får hon en unik inblick i både männens och kvinnornas värld och det är detta hon beskriver i sin bok. Läsaren får bekanta sig med flera av familjemedlemmarna, deras vardag och deras drömmar, och det ska sägas att det inte är någon angenäm bild av den styrande familjefadern eller det afghanska samhället som träder fram.



Det är lätt att förfasas, inte minst över kvinnornas situation, men också viktigt att komma ihåg att alla händelser tolkas och beskrivs av en västerländsk kvinna, med helt andra referensramar än någon som är uppväxt i Afghanistan. Jag kan inte låta bli att fundera över hur personerna i boken själva skulle ha beskrivit samma händelser.

Boken är fängslande och helt klart läsvärd, men en stor del av styrkan ligger i mitt tycke i att den är verklighetsbaserad. Som helt fiktiv roman hade den lämnat lite att önska i form och disposition.

Betyg: 3/5

Mer om författaren och boken:
Recension av boken
Wikipedia om Åsne Seierstad
Intervju med Seierstad i SvD