Utsikt vid en av alppromenaderna

Fyra veckors semester tog slut i morse klockan 08.00. Att jag då faktiskt kände mig redo att gå tillbaka till jobbet är nog bara ett tecken på att semestern var bra.

De första två veckorna var vi hemma. Dagarna flöt in i varandra, som sig bör. Sen åkte vi till Chamonix för en veckas aktivitet i UCPA:s regi. Jag vandrade och Peter cyklade down-hill. Efter det bar det av till Korsika lör-tors, innan trippen gick vidare till Sardinien och hemfärd.

Under resan skrev jag korta dagboksinlägg som nu publiceras i ocensurerad form. Å så några bilder på det.


8/8
Tidig start. Lämnar Nils på kattpensionatet. Allt blir klart precis i tid, sen sticker vi till bussen som ska ta oss mot Arlanda.

Flyget över en timme försenat. Fikar och softar i terminal 2.

Genève. Vi har ingen aning om hur vi ska ta oss till Chamonix. Har missat bussen. I sådana stunder prövas kärleken (den håller). Vi får tag på tåg till Bellegarde, där väntar vi en timme på buss vidare upp i bergen. Letar desperat efter ät- och drickbart. Och någonstans att kissa.

Anländer Chamonix i spöktimmen. Vårt rum på centret är enkelt men över förväntan - vi har egen dusch. 01.15 är det sovdags. Imorgon ringer klockan vid sju.


Guiden (till vänster) och en av deltagarna i min vandringsgrupp

9/8
Går och lägger mig med en illande röd hårbotten och ett jordgubbsfärgat dekolletage. Får göra ett bättre jobb med solskyddet i morgon!

Jag ger mig till känna redan på morgonen som den enda ickefransosen i gruppen. Första halvan av dagen går det bra, jag tar alla instruktioner på franska och fattar allt som sägs om väder, kläder och naturen vi befinner oss i. Men ju längre dagen går - och vi - desto tröttare blir jag och desto svårare är det att hänga med. På eftermiddagen har jag slutat lyssna.

Att vandra i Alperna är fint, vyerna är storslagna. Men det är folk överallt och jag kommer flera gånger på mig själv med att sakna de svenska fjällen med sin stilla tystnad.

Vandringen är tidvis äventyrlig. Vi går på smala klippavsatser och håller oss i järnstänger som monterats fast i bergssidan. Då klappar hjärtat och benen blir geléaktiga.


En liten sjö mitt uppe bland bergen där vi stannar till för att äta vår
medhavda lunch

10/8
Idag är jag delaktig i diskussionerna med fransoserna. De pratar franska och jag engelska. I morgon vågar jag kanske säga något på franska?

Dagens promenix går... uppför. Vi gör 1200 höjdmeter och det svider duktigt i spirorna. Jag flåsar och skyller på höjden.

Väl hemma lyckas jag motstå frestelsen att gå och lägga mig. Vi går ut på stan - Chamonix är riktigt trevligt! Köper små quicher på boulangeriet, matar duvorna med resterna. Kommer hem. Sitter en stund på balkongen och läser bok med utsikt över Mont Blanc.

Efter middagen är det karaoke. De engelskspråkiga hitsen blir om möjligt ännu bättre med fransk brytning.


Lägg märke till de galna bergsklättrarna som är på
väg uppför. Riktigt så äventyrlig var inte min vandring,
tack och lov.

12/8
Efter 1300 höjdmeter rätt upp och två, helt ärligt menade, nära-döden-upplevelser tillbringar vi natten i en liten stuga cirka 2800 meter upp. Vägen dit består av klättring med gastkramande stup vid sidan av. Inga rep, inga skydd. Ingenting. Och så en harig svenska med galen höjdrädsla.

Jag klarar det, och känslan av triumf är stark. Men jag är inte riktigt säker på att den överväger tårarna som bränner bakom ögonlocken och känslan av panik.

Väl uppe i stugan är det schysst. Ligger i en solstol och njuter av de värmande strålarna. Spelar plockepinn och Belote, ett franskt kortspel. När det gäller plockepinn hämtar jag hem rätt många pluspoäng efter mina nederlag vid klättringen. Med långa naglar blir i alla fall det så mycket enklare.

Vid middagen sitter vi utomhus vid långbord, jag och 23 fransoser, med fantastisk alputsikt. Det bjuds på rustik soppa med bröd och smakrik ost, pulvermos och korvgryta och så paj - en äpplepaj till barnen och en grapefrkutpaj till oss vuxna. Allt tillagas av de två skäggiga bergsgetter som rår om stugan om somrarna. Och så karaffer med enkelt bondvin och nåt alkoholhaltigt tillrett av nån alpört. Värmer gott!


Alpvy

Jag avskyr att sova tillsammans med människor jag inte känner, så jag bävar inför upplevelsen att dela säng med 20 andra. Tack och lov blir jag förflyttad en våning upp, till guiden och bergsgetterna, där det finns en helt egen madrass till mig, lite avsides och privat.

På natten kommer stormen och det blåser in friska vindar mellan de dåligt isolerade plankorna. Sen kommer regnet. In i stugan. Har jag någonsin frusit så fruktansvärt? Dessutom ligger jag vid ett snedtak, med fötterna in mot väggen, och där är det så smalt att jag inte ens får plats med mina nätta 37:or. Kan alltså inte sträcka ut mig på hela natten. Vid sextiden går bergsgetterna upp för att göra frukost. Då ger jag upp. Har jag tur blev det väl ett par timmars sömn.

Dansar neråt på hemvägen. Vis av erfarenhet väljer guiden en annan rutt, utan dödsföraktande klättring. Allt är frid och fröjd. Vi når den lilla dalen, och då får jag reda på att vi ska upp för ett annat berg för att ta oss tillbaka.

När jag är ute och vandrar och blir väldigt trött brukar jag räkna mina steg för att sysselsätta mina tankar med något. 4200 steg blir det rätt uppför innan det bär av neråt igen. Aj aj vad det svider!

Det regnar idag också. Friskt och skönt, som omväxling. Det gör också att jag får möjlighet att beskåda en underlig alpföreteelse. Folk, ja, flera stycken, vandrar med paraply. Mycket lustigt, och opraktiskt, måste jag säga.

På kvällen är UCPA-centrets kock i sitt esse. Har dragit fram grillbordet och pratar vitt och brett om sin kokkonst.

Försöker hitta boende på Korsika. Tycks omöjligt.


Stugan där vi övernattar. Har både el och (ej drickbart) vatten. Föredrar
de svenska vildmarksstugorna där man får sköta sig själv.

13/8
Vi går till bageriet på morgonen. Äkta franskt. Köper varsin croissant till frukost. Mysigt.

Sen börjar jag må dåligt. Känner mig yr och illamående. Kopplar det till avsaknaden av fiber och fullkorn. Funderar på att skolka från sista dagen ned vandring. Tack och lov gör jag inte det!

Vi går från Vallorcine till Le Tour. Och det är en alldeles fantastisk promenad - kanske den vackraste under hela resan. Lite lagom mycket upp, lagom mycket ner. Skönt svalt väder. En sväng in i Schweiz. Upp på en alptopp för lunch och så tillbaka igen.

Vågar ta ur svängarna vad gäller språket. Lär mig nya saker. Att säga. Vet inte hur de stavas. Utökar franska ordförådet med väsentligheter som bergsget, ljung, klöver och norrsken. Försöker lära mig att böja verb, men det är fortfarande ett mysterium för mig.

Hittar hotell för första natten på Korsika, i grevens tid.


Jag vid Croix de Fer, 2343 meter upp

14/8
Resdag. Från Chamonix till Korsika. Flyget försenat. Allt ordnar sig. Biluthyraren håller öppet, hotellpersonalen väntar uppe. Trötta kommer vi till hotellet efter midnatt.

15/8
Sover lite extra länge. När vi vaknar ser vi att hotellet är fantastiskt. Kanske inte själva rummet, men lobbyn, matsalen och framförallt uteplatsen.

Frukosten är fantastisk. Korsikansk fårost (som smakar himmelskt men luktar gammal tåbira och avlopp) med hemlagad marmelad. Färska croissanter. Naturell yoghurt - äntligen!

Gör en utflykt till en paradisflod där vi badar och äter picknick. Besöker Cortes vindlande gränder. Återvänder till hotellet vid mörkrets inbrott. Sitter ute i hotellets trädgård, dricker vin och planerar kommande dag.


Snygg tapet på hotellet där vi tillbringar första natten
på Korsika


Badpaus

16/8
Börjar morgonen med en promenad i byn, innan vi sätter oss ned för ännu en smaskig frukost.

Vi åker neråt landet. Jag badar i ljummet saltvatten. Låter kroppen sköljas med i vågorna. Börjar leta boende frampå eftermiddagen. Fullt överallt. Smetat med folk. Turistmecka.

Åker vidare söderut. Stannar till i en by för att försöka hitta internetuppkoppling och på så sätt jaga härbärge för natten. Rådlösa. Rådvilla. Klockan är nästan nio. Går förbi en husbil ombyggd till pizzeria. På vinst och förlust går vi fram till pizzabagarn för att fråga om han känner till nåt B&B eller kanske hotell. Visst gör han det. Han drar fram mobilen, ringer en vän, vi får följa efter hans son på en sliten moppe och vips! – så är vi hos en snäll dam strax utanför stan. Där får vi en bäddad säng, eget badrum och bakverk till frukost.

Min teori om att allting alltid ordnar sig visar sig återigen stämma.


Pizzabilen där vi räddas från att tillbringa natten i Twingon

17/8
Styr kosan mot Bonifacio, längst söderut på Korsika. Ungefär som alla andra, verkar det. Det är tjockt med bilar och tålamodet tryter. Istället vänder vi uppåt i bergen. Passerar utkikspunkter med fantastiska vyer och makalösa stenformationer. Men... Det är om möjligt ännu fler som hittat hit än till Bonifacio. Det är bilar och folk precis ÖVERALLT.

Bättre blir det när vi når de små byarna. Och ja... Vad kan man säga. Jag drabbas av en handlös förälskelse. Blir upp över öronen i Cervione, en liten by uppe i bergen med havsutsikt. Slitna gamla husfasader. En kyrka uppe på kullen där den lokala kören repar i skymningen.

Det är hit jag vill flytta. Öppna mitt hotell. Leva och bo. Det är så fantastiskt vackert. Rekommenderar alla som gillar charmiga, gamla slitna hus att åka hit.

Vi hittar stans enda B&B (alldeles för dyrt, 85 €), men i gengäld med en mysig uteplats med utsikt över havet.

På kvällen äter Peter en av de godaste pizzor han någonsin ätit. För 6 €.


Snygg spökbyggnad i Cervione

18/8
Det har blivit dags att lämna tillbaka hyrbilen (en sprillans ny Twingo), så vi åker på slingriga bergsvägar mot Bastia. På vägen stannar vi till varhelst andan faller på. Vi ser fler bergsbyar och vackra vyer.

Åker mot nordspetsen och stannar till i en by vid kusten. Alla dessa stenhus. Alla dessa slitna fasader. Alla dessa drömmar

På kvällen tryter orken. Vi checkar in på sunkigt flygplatshotell som luktar urin. 91€ bara för att sova. Tittar på alternativa resvägar hem – nu. Känner oss färdiga med att kuska Korsika runt. Finns inga hemresor. Får fortsätta enligt plan.


Se upp för kor på vägen om du kör bil på Korsika


Försvunnen åsna efterlyses. Ring ovanstående nummer
(men lägg till +33 för Frankrike) om du hittar den


Mer av det varierande djurlivet på Korsika - en bedårande liten ödla

19/8
Börjar dagen på en trottoarkant längs en 110-väg. En liten inbuktning i asfalten talar om att härifrån går bussen. Inga skyltar. Inga tidtabeller. Ingenting.

Bussen tar oss från Bastia till Porto Vecchio. Därifrån kan vi åka vidare med buss till Bonifacio, för att därefter ta färjan över till Sardinien. Sätter oss på ännu en trottoarkant där det sägs oss att bussen ska gå. Samma sak här. Inga skyltar. Inga tidtabeller. Ingen som vet när bussen kommer. Äter oliver och känner oss som riktiga backpackers.

Till slut får vi reda på att bussen går 16.30. Flera timmar kvar. Går upp till stan med tunga ryggsäckar i 30 grader plus. Kärleken prövas ännu en gång men överlever även detta. Hittar till slut ett trevligt avslappnat fik där även svettiga ryggsäcksmänniskor är välkomna. Äter crêpes och glass.

Efter en båttur kommer vi så äntligen till Sardinien, närmare bestämt Santa Teresa Gallura. En livlig, färgglad hamnstad på norra delen av ön. Vi lyckas hitta ett hotell, återigen genom att prata med the locals.

Hotellet ser ur som en tårta, eller kanske ett bigpack tresmak, fast bara med jordgubbs- och päronglassen kvar. Det är randigt, i rosa och mintgrönt, och inredningen går i samma enhetliga färgskala. Skitfult, men rätt charmigt ändå.

Efter att ha checkat in går vi ut på stan, sätter oss på restaurang Marlin och får äntligen, äntligen äta pasta. Som jag har längtat! Min pasta är enkel, inget märkvärdig egentligen, men det är ändå så gudomligt gott! Peter får den godaste pastan han ätit i hela sitt liv.

Somnar max 30 sekunder efter att jag lägger huvudet på kudden.


Vårt godislika hotell i Santa Teresa Gallura


I mitt blommiga linne smälter jag in fint i inredning. Förutom bruna skor
och rödorange hår är jag som gjord för det här hotellet.

20/8
Vi har nästan en hel dag i Santa Teresa Gallura innan vi måste sätta oss på bussen mot Alghero och sista anhalten innan hemresan. Vi beundrar utsiken, flanerar i stan, äter pasta och glass.

På kvällen kommer vi till hotell Oasis i Alghero. Det i särklass dyraste hotellet under resan, men eftersom vi kommer så sent hinner vi inte njuta av faciliteterna. Vi tar oss i alla fall till en restaurang och klämmer semesterns sista pizza.


Ska inte uttala mig om Alghero eftersom vi i ärlighetens namn bara
tillbringade en natt i turistmeckat en bit utanför stan, men det
rekommenderas inte. Hotell efter hotell, menyer på ett språk som ska
likna svenska. Vad sägs om lite Köttfjlld patsa?

21/8
Vi går upp tidigt. Går till stranden vid sju på morgonen. Är ensamma där. Peter badar, jag tycker det är för kallt (22 grader) och nöjer mig med att stå och låta vattnet skölja över fötterna. Vid den tiden på dygnet är det vackert.

Vi kommer till flygplatsen. Jag blir av med mina campingbestick i säkerhetskontrollen.
“Madam, do you have a knife in your bag?”
”Eeehhh, yes…”

Hemlängtan. Resan går långsamt. Flyg. Buss. Pendeltåg. Buss. Kort promenad som känns lång.

Sen är vi där. Här.

Hemma.


Fin korsikansk fasad (Corte)


Fasad och staty i Corte, Korsika


Läs vad andra skriver om semester, resor, Alperna, Chamonix, vandring, Korsika, Sardinien. Cervione och borta bra men hemma bäst